To whom it may concern

Vill du –
Skulle du kunna tänka dig att -
röra vid mig?

Ja, inte liksom klämma på mig
- du får det om du vill!-
Men du skulle kanske kunna tänka dig att -
andas på mig.

Bevisa att vi existerar i samma dimension.

Du kanske kan sträcka dig så långt
som att ställa dig helt nära.
Så nära att jag kan känna
värmen som emitterar från din kropp

och kanske förnimma
din lukt.

Kan du möjligen överväga
att via dina näsborrar
insupa min?

Hur skulle du reagera
om jag helt fräckt
bad att få låta mina fingertoppar
snudda vid dina?

Förlåt mig om jag verkar påflugen
men min lövtorra kropp
fladdrar i den ödsligt ylande vinden.
Jag fruktar att den ska dras med
och smulas sönder av turbulensen.

Fukten från din andedräkt
kondenserad mot min kind
skulle ge mig tyngd att stanna kvar.

Mer om IPRED och upphovsrätt

Piratpartiets Amelia Andersdotter sopar banan med Kristdemokraternas Daniel Sturesson i den här debatten:

Marks gymnsieskola utmanar i skolval

Marks gymnasieskola har tagit initiativ till ett EU-skolval eftersom detta inte arrangeras på annat sätt. De utmanade de andra gymnasieskolorna i Sverige som ett sätt att försöka höja valdeltagandet i det "riktiga" valet.

Elever på skolan har i ett debattinlägg på Europaportalen uttryckt sin förvåning över att vare sig Ungdomsstyrelsen eller Sveriges elevråd organiserat något skolval inför Europaparlamentsvalet. Med tanke på det låga valdeltagandet generellt i EP-val, och de oerhört låga valdeltagandet bland förstagångsväljare är det verkligen anmärkningsvärt. Desto större heder åt Marks Gymnasieskola som tar tag i detta!

I dag har röstningen genomförts, och man kan följa resultatet på Skolval09:s hemsida.

Piratpartiet leder i skrivande stund överlägset, och väntat. Miljöpartiet har dock en hedervärd andraplats.

Ungdomar är smarta. Lite synd bara att mp inte lyckats förmedla tillräckligt tydligt att vi har en minst lika bra intergritetspolitik som Piratpartiet, OCH att vi har politik för andra områden också.

Kända miljöpartister är med och startar fond för enskilda som stäms enligt IPRED

Förutom den gode Carl, är det bl.a. Grön ungdoms språkrör, Maria Ferm, och Pirate Bays talesman, Peter Sunde som tagit initiativet till fonden, som DN skriver om.

Fonden kallas Integritetsfonden, och innebär att privatpersoner som stäms enligt IPRED kan få sina rättegångskostnader betalda. Processen enligt IPRED är civilrättslig, vilket innebär att den som förlorar betalar sina och motpartens rättegångskostnader. Det kan bli oerhört dyrt för en enskild, och innebär en stor risk för att människor tystas. Man har helt enkelt inte råd att riskera att få betala rättegångskostander, och tvingas gå med på skadeståndskrav utan rättslig prövning. Det är viktigt att man törs pröva lagen och skapa prejudikat.

Fonden fungerar som en förening där man går med och kan söka bidrag.

Växthus för städer

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg som bestred uppfattningen att städer skulle vara mer hållbara än landsbygden. Min ståndpunkt är att städer inte kan vara hållbara eftersom de är beroende av den omgivande landsbygden för bl.a. livsmedelsproduktion.



Nu har kanske Sweco och företaget Plantago kommit med en lösning som förändrar förutsättningarna: Högproducerande växthus för storstäder!

Alltså matproduktion nära konsumenterna.



Det låter verkligen intressant. Enligt artikeln i DN kommer det finnas en version av växthuset någonstans i världen inom tre år.

Carl om fem sakfrågor

Fortfarande finns det tid att rösta.

Carl är tydlig om alkoholinförsel

Wetterstrand om fildelning

Bara ett par dagar kvar att rösta på nu...

Tvekar man p.g.a. fildelningsfrågan kan kanske denna korta debatt mellan Maria Wetterstrand (MP) och Fredrik Malm (FP) klargöra något:

EU vill sprida kultur

EU tycker synd om kolkraften

Carl SÄMST i test :)

Naturligtvis känns det bra att Svenska Jägarförbundet ratar Carl Schlyters politik i sin undersökning. De ogillar bl.a. hans inställning till handel med sälprodukter och fångst med fällor.

Way to go Carl!

Jaktförbund ratar MP och V

Krankultur

Idag är Gert Fylkning och Robert Aschberg i Luleå i sin Mustachkampen-promenad för att samla in pengar till cancerforskning. Läser i det lokala annonsbladet Extra att Aschberg vill rädda kranen.

Kranen i fråga såg jag första gången när jag kom till Luleå i januari. Den var smyckad med lampor i vintermörkret och jag tänkte att det var innovativt att sätta lite julpynt på den fula byggkranen eftersom den tydligen hade något uppdrag som innebar att den tvunget måste förfula stadsbilden över julen.

Kranen är fortfarande smyckad med lampor, och i det obarmhärtiga sommarljuset här uppe ser den än mer anskrämlig och rostig ut. Samtidigt pågår en kampanj för att få behålla den på sin plats. Tydligen är den ett minne från något av Luleås varv. Aschberg menar att "Det är respektlöst och ovärdigt att ta bort den" och att ..."kranarna har varit med och byggt grunden för den välfärd som vi har idag".

Kyrkstäder, som i Fatmomakke och Luleå, som renoveras och används ska förstås bevaras. Zorngården i Mora är bara helt underbar att besöka, och jag är tacksam mot alla de som aldrig velat flytta eller riva den. Kockumskranen i Malmö är nationellt känd och var världens största, det var rimligt att den stod kvar.

Men en alldaglig kran i Luleå? Någonstans därförinnan går väl ändå gränsen för vad som bör bevaras? Menar Aschberg och hans meningsfränder på allvar att de är så rädda för att folk ska glömma bort stadens fornstora dar, att de för all framtid vill blockera en underbar stadstomt vid havet med en rostig metallhistoria? Stålskelettet ska väl i rimlighetens namn i så fall också underhållas för en summa pengar.

Idag används den stora asfalterade (fula) planen mest av bilburna ungdomar som bränner däck och dricker öl. Ursäkta franskan, men fotografera, riv skiten (eller återvinn på annat lämpligt sätt) och anlägg en strandpromenad och bygg fina hyresrätter i stället. Sätt upp fina informationsskyltar med bilder längs gångstråket så kan den som vill nostalgiskt minnas tillbaka till den gamla goda tiden och samtidigt njuta av havsutsikten.

Glöm inte att rösta 7:e juni

DJ Trexx som var med i Schlagerfestivalens Tingeling-inslag har gjort en låt som påminner alla om att rösta. Och det svänger faktiskt!

EU äter frukost med Afrika

Miljöpartiet köper ingen tv-reklam

Vi gör bara filmer till webben, och de är ju superbra!

Här är två som vi gjort tillsammans med våra kamrater i Europa:

EU pratar sopor med grannen

Carl duellerar mot en moderat

Under veckan kommer Carl Schlyter ha en bloggduell mot Hans Wallmark (M) om Brottslighet och terrorism. Gå in och rösta om vem som har bäst argument.

Europabloggen

EU försöker rensa ogräs

Carl som serie

Helsingborgs dagblad kör en serie om EU-valet som tecknad serie. Fantastiskt trevligt och innovativt. Se själva en intervju med Carl Schlyter.

"Mat och klimat i fokus för Carl Schlyter"

Carl Schlyter bäst i test igen!

Men håller på en vinnare helt klart.

Det är EU-kritiska Open Europe som gjort en rankning av alla EU-parlamentariker avseende öppenhet. De har satt poäng på ledamöterna efter hur de t.ex. har röstat i frågor som rör öppenhet, tillgång till EU-dokument och öppenhet om utgifter och räkenskaper. De har också poängsatts i förhållande till om de är med i parlamentets omdiskuterade pensionsfond och hur deras närvaro har sett ut.

Kolla in snyggingen i Boktipset-soffan! Visst är han väl värd en röst den 7:e juni eller tidigare?

Ni na ni na ni nanna...

EU tränar självförsvar

Carl Schlyter är bäst i test enligt Djurens Rätt

Djurens Rätt har skickat ut en enkät till partiernas kandidater till Europaparlamentet och granskat deras svar. De rekommenderar en röst på Carl Schlyter som kommer etta i rankingen.

EU:s matlagningsprogram "Vad ska vi äta"?

Missa inte EU Eugen Bryssel och hans kompisar

EU och hans vänner Kollobbyisten och Storfiskaren finns på Facebook och Youtube. Missa inte! Jättekul!

Därför röstar jag på Carl 7:e juni

EU är en stor och dyr koloss. EUs budget omfattar över 1 000 000 000 000 (1 000 miljarder) kronor och alldeles för få av dessa läggs på klimatsmarta investeringar. Miljöpartiet vill dels minska EUs budget och dels få EU att bättre prioritera vad EU sysslar med. EU har en viktig roll att fylla vad gäller klimatfrågan, men då måste EU-parlamentet bli mer grönt. Miljöpartiet behövs som pådrivare. Det är från den gröna gruppen - som miljöpartiet är en del av - de gröna politiska förslagen kommer. Centerpartiet och många fler partier påstår sig ha en miljövänlig politik, men deras representanter i EU-parlamentet har röstat emot utfasningsplan av kärnkraft, mot hårdare miljökrav på bilar m.m.

En röst på Miljöpartiet är garanterat en röst för en tydlig klimatpolitik. Vår EU-parlamentariker Carl Schlyter har i en nyligen gjord granskning visat sig vara den av de 19 svenska ledamöterna som är mest aktiv. I snart 5 år har han jobbat i EU-parlamentets miljöutskott för att förändra EU i grönare riktning. Naturskyddsföreningen rankar honom som den svenska parlamentariker som jobbar bäst för miljön. 7 juni röstar jag på honom och miljöpartiet för klimatets skull.

Annika Lantz om miljöpartiets valmanifest

Det drar ihop sig till Europaparlamentsval. Den 7:e juni gäller det att välja rätt personer att bestämma i EU.

Vill man ha en väldigt kort och dessutom rolig introduktion till Miljöpartiets valmanifest kan man lyssna på en låt som Annika Lantz gjort om det, här.

Idag startar förtidsröstningen till Europaparlamentet

Det är smart att förtidsrösta enligt mig. Då vet man att man inte glömmer att göra det på själva valdagen.

På Valmyndighetens hemsida kan man läsa mer om hur förtidsröstningen går till.

Bra reklam

Påsk - lite sent...

Man måste ju gilla en stad som tar påskpynt på allvar!

Luleå under påsken:

Luleå jan/feb 2009

Norrlänning igen

Jag håller på att packa och tacka för mig på mina politiska uppdrag. Jag flyttar till Luleå på obestämd tid för att vara miljökonsult åt Banverket, och tar därför time-out som politiker.

Jag visste förstås att jag var oumbärlig, men att det skulle balla ur så totalt i Polisstyrelsen som Aftonbladet rapporterar, direkt efter jag lämnat in min avsägelse kunde jag inte ana. Hoppas att det går bättre i de andra styrelserna jag lämnar :)

(Ovanstående var förstå ett skämt. Att det egentligen mest var Räddningstjänsten som tabbade sig framgår bättre av DT).

Efter tio år söder om Dalälven har jag fortfarande inte vant mig vid att solen kan meja i januari och att det blir mörkt på natten i juni. Så jag antar att det är rimligt att jag nu åter blir norrlänning. Rejält dessutom. I Luleå är det garanterat ingen dagsmeja i januari (eller?).

Gjorde för säkerhets skull Norrlänningstestet på Facebook. Resultatet En genuin norrlänning känns hoppfullt. Och på Facebook och Gittan är det ju lika långt till Mora som till Luleå. Dessutom har vi köpt ett fritidshus i Mora, så att vi kan komma hit och njuta av Siljans alla möjligheter.

Bra med mångfald även av skidspår

På Dalarnas Tidningars hemsida kan man i dag läsa att länsrätten inte upphäver beslutet om att införa spårvgifter i Hemus. Något annat var heller inte att vänta. Skulle allemansrätten göra det omöjligt att ta ut avgifter i spåret? Det verkar långsökt. Allemansrätten finns inte i lagstiftningen. Den innebär att man får göra allt som inte är otillåtet.

Om jag förstått saken rätt så får man om man betalar tillgång till högklassiga skidspår som prepareras ofta, dusch, bastu, välutrustade vallabodar, och rullskidbana sommartid. Är man elitåkare eller annars väldigt seriös åkare är det så klart intressant, och borde då vara värt en slant. Har man inte behov av sådan högklassig kvalitet och inte vill betala, finns en mängd andra ställen att åka skidor på i kommunen, både spårat och ospårat.

Personligen anser jag att det är alldeles utmärkt att det finns en mångfald av alternativ att välja bland om man vill åka skidor i Mora.

Min cykel är finare än din bil

Vissa verkar tro att deras bilar är cyklar. Eller om de tror att cykelparkeringen utanför ICA Maxi är för bilar.

Undrar om de ska börja låsa fast bilarna i stolparna också?

?

?

Miljöpartister protesterar mot Gaza-attacker

I dagens Dalademokraten kan man läsa om miljöpartisten Sven Pettersson som tillsammans med bland andra Nils & Barbro Gossas protesterat mot kriget i Gaza, på gatorna i Borlänge i måndags. Nils & Barbro är också medlemmar i miljöpartiet och arrangerade tillsammans med andra föreningar och politiker i Borlänge manifestationen.

Börs-sm, komplettering

En uppmärksam läsare kommenterade att mitt förra inlägg om Börs-sm innehöll felaktigheter.

En av orsakerna till att Lignell vann var att han sålde sina oljeaktier. Detta kan man läsa om i Dala-demokraten. Men en av anledningarna till att Gossas inte vann var vad jag förstår att han sålde sina lite väl tidigt.

Oljeaktier vinstrecept i Börs-SM

I dag går mina tankar till Nils Gossas som kom tvåa i Börs-SM. Jag antar att han är lite purken.

Mora Tidning kan berätta att både Gossas och Lignell satsat på bioteknikföretaget Epicept. Vinnaren Göran Lignell satsade också på olje- och gaskoncernen PA Resourcec, vilket visade sig vara en vinnare.

Nu hade ju också Gossas upptäckt att oljeaktierna var ett vinstkoncept och hade sådana i sin portfölj, tills en journalist på tidningen upptäckte detta och skapade sensationsrubriker av det. Gossas sålde därefter sina oljeaktier.

Därmed gick Gossas miste om vinsten på en miljon kronor. Pengar som han kunnat köpa en etanolbil för, och för all framtid avslutat sin bensinkonsumtion. Något som antagligen haft större påverkan på miljön än de enstaka aktier som han hade kunnat äga under ett års tid i syfte att delta i en tävling.

Det hade varit betydligt bättre om tidningen startat en seriös debatt om börshandelns påverkan på miljön, i stället för att skapa rubriker på en enskild persons bekostnad. Att aktier i bolag som sysslar med fossila bränslen är ett vinnarkoncept är intressant i sig. Enligt marknadsekonomins lagar är det givet att priset går upp när resursen minskar. Att oljepriset är högt är mycket bra! Det driver på utvecklingen mot alternativa bränslen och minskar förbrukningen av olja, så att det blir mer över att använda till sådant vi verkligen behöver. Vi behöver inte elda upp olja, det finns gott om andra tekniker att driva bilar och värma hus. Däremot finns det en hel del användningsområden inom t.ex. plastindustrin som är svårare att ersätta, som sjukvårdsartiklar och datorkomponenter.

Nu hoppas jag bara att vinnaren för att kompensera sitt (tillfälliga?) oljeaktieinnehav investerar en del av sin miljon i miljöteknik. T.ex. en miljöbil.

Läs mer om plast och miljön här.

Nu fortsätter det rödgröna samarbetet

Sjuka-hus-syndrom på agendan

Ritt Goldstein har med sig själv som exempel lyckats få upp frågan om den omfattande förekomsten av mögelskadade hus på dagordningen både i media och i riksdagen. Att frågan är kontroverisell kan inte minst Leif Kåvestad intyga. Han var miljöinspektör i Stockholm på nittiotalet, och har nyligen skrivit boken Civilkurage & Sjuka Hus : allt har sitt pris om vad som hände när han tog en mängd klagomål på inomhusmiljön i kommunala bostäder på allvar och krävde åtgärder. Han blev motarbetad, mobbad och slutligen avskedad. Han är aktuell som nominerad till Expressens och Efterlysts pris för civilkurage. Han driver också en hemsida med bl.a. en handbok om Sjuka-hus.


Ritt har själv hållit tal inför riksdagen som sina problem, och skrivit ett antal artiklar i ämnet som är vällästa. Den senaste i Aftonbladet där han vill ställa fuskbyggarna till svars, och hänvisar till en ny rapport från Umeå universitet där ett forskarteam studerat dem som drabbats av ohälsa på grund av sjuka-hus-syndrom. Där har man konstaterat att 45 procent av dem som drabbats av sjuka hus, och fått sjukvårdsbehandling, flera år senare är oförmögna att arbeta.


28 November lämnade miljöpartiets riksdagsledamot från Dalarna, Jan Lindholm, en interpellation till statsrådet Maria Larsson (kd), med anledning av Umeå-studien. Han frågar


om Maria Larsson avser att vidta åtgärder för att öka kunskapen om hur och varför så många människor får allvarliga symtom på grund av så kallade sjuka hus,
om hon avser att föreslå någon form av förebyggande insatser för att minska risken att fler personer utsätts för den totala utslagning och det verkliga utanförskap som det innebär att drabbas av symtom från så kallade sjuka hus och
om hon avser att ta ansvar för att frågan om hälsoeffekter av sjuka hus fortsättningsvis hanteras som den allvarliga folkhälsofråga den är.

Svar väntas senast 12/12.


Studien i Umeå är inte den enda som gjorts på Sjuka-hus-området. Framförallt i andra länder har mycket forskning gjorts. Man kan läsa om de amerikanska resultaten på bl.a. följande hemsidor:

US EPA - Children's Health Initiative: Toxic Mold
American Academy of Pediatrics - Policy Statement Toxic Effects of Indoor Molds (RE9736)
Infant´s lung bleeding traced to toxic mold (New York Times)
Adverse Health Effects of Indoor Molds (Journal of Nutritional & Environmental Medicine).


I New York Times har man också haft en artikel om Gulf War Illness, där det framgår att symptomen på detta är i stort sett samma som de man konstaterat vid Sjuka-hus-sjuka: Toxic Chemicals Blamed for Gulf War illness .


Förvånande nog verkar svenska forskare som Ritt talat med, vara omedvetna om t.ex. den amerikanska forskningen som visar på att mögel kan orsaka blödande lungor hos spädbarn.


Vetenskapsradion hade i måndags ett inslag om forskaren Erika Blooms studie som visar att mögelgifter kan vara farligare än man hittills trott. Resultaten tyder på att där det finns mögel finns det nästan säkert också någon form av mögelgift. Hon letade efter ett fåtal av de ca 400 mögelgifter som man känner till, och hittade dem i 75% av proverna. Byggnadsarbetaren har en artikel om samma studie som fokuserar på arbetsmiljöaspekten.


Fler artiklar i ämnet:

Husmögel farligare än vi trott (Dalarnas Tidingar, Ritt Goldstein)
Sjuka skolor = Sjuka barn (Aftonbladet, Ritt Goldstein)
Lägenheten var full av mögel och gifter (Expressen, Ritt Goldstein)
Flooding, After the Deluge, and the Politics of Toxic Mold (ENN, Ritt Goldstein)
Mögelskandalen kostar miljarder (E24)
Byggföretagen ska ta ansvar (DN om riksdagsdebatten)
De gav mig en giftig soptipp (DN)
Husmögel upp i riksdagen (DN)
Höga gifthalter i mögelhus (DN)

Skäl att byta tidning?

Mora Tidnings löp idag: "46 varslade i Mora - över 1 000 i Dalarna"

Dala-Demokratens löp idag -något i stil med:"Positiva nyheter trots krisen, Orsa Lamellträ nyanställer".

Vad väljer man? När jag gnuggar upp ögonen vid frukostbordet blir jag inte inspirerad av Mora Tidnings domedagsrubrik. Jag vill mycket hellre ha goda nyheter!

Hur ofta händer det att jag har exakt samma åsikt som Reinfeldt och DN:s ledarskribent?



I fråga om statens inblandning i bilindustrin har det i alla fall hänt.

Klart killen ska få vara Lucia!

Rektorn har bestämt att Freddy inte får vara Lucia eftersom han är kille, skriver Aftonbladet. Men han har kandiderat och röstats fram i demokratisk ordning. Man får anta att rektorn utgått från att Freddy inte hade en chans. Att nu vägra honom hans plats som Lucia är att vara ett dåligt föredöme för demokrati och jämställdhet.

Hur kan vi kvinnor förvänta oss att få ta plats på alla traditionellt manliga platser, om vi inte själva lämnar plats åt killarna på de traditionellt kvinnliga? Jag vill inte ha ett samhälle där kvinnorna gör allt och männen sitter och pillar sig i naveln.

Kvinnor ska få vara militärer, och män ska få vara ljussymboler.

Julklappstips för medvetna

Julen är verkligen konsumtionsreligionens högtid. Jag har svårt att helt hoppa av julklappshysterin, men brukar försöka köpa julklappar som jag kan stå för. Här kommer några tips:

1. Tjänster. Tjänster är per definition inte prylar. Det kan vara presentkort på bio, spa, massage, bowling, laserhallen...

2. Ätbart. Bidrar inte till sopberget. Rättvisemärkt choklad, hembakat bröd, ekologisk varukorg osv.

3. Böcker. Är på sätt och vis en slags tjänst. När han/hon läst boken kan mottagaren sedan ge bort den igen. Det finns också digitala böcker och musik.

4. Prenumeration på tidningen Camino eller ECO Queen.

4. Soda Stream. Kolsyra kranvatten i stället för att köpa på flaska.

5. En soldriven gräshoppa som dansar. Så att barnen får bekanta sig med hållbar teknik.

6. Global Warming Mug. Till den som behöver påminnas regelbundet. När muggen fylls med varm dryck översvämmas sakta vissa delar av världskartan.

7. Träningsredskap. Det gäller att hålla sig i form om man ska orka kämpa på för en hållbar värld. Walkingstavar, joggingskor eller varför inte Wii Fit. Se till att det är grejer som håller, och inget slit-och-släng.

Massor av fler miljösmarta julklappstips finns på Naturskyddsföreningens hemsida, och på Ekolek.se.

Berättelsen om Prylar

Jag kom att tänka på min lillasyster som ville bli "sakgörare" när hon var liten, när jag såg The Story of Stuff.

Tänkvärt, pedagogiskt, kul om konsumtionssamhället.

Jag är så glad och tacksam...

Jobba i motvind

Att arbeta politiskt i ett litet oppositionsparti i en liten kommun är verkligen ingen dans på rosor. Man kämpar på och försöker att åtminstone på nåder få tillgång till den mest basala informationen om vad som händer. Men ibland lyckas man inte ens med det.

Idag var t.ex.

Kommunpolitiker, Länsstyrelsen, Region Dalarna, Region Siljan, Siljan Turism AB, Vägverket, Banverket, Landstinget, Dalatrafik, Åkerinäringen, Räddningstjänst, Polis, Taxi, MoraStrand, grannkommuner, Trafiksäkerhetsrådet, ungdomsråd (elevråd), näringslivet, Mora köpstad och handikapp- och pensionärsrådet

inbjudna till en workshop på temat Forum uthålligt Mora – stadsutveckling. Dock inte miljöpartiet i Mora. Nu hade vi ändå lyckats få en inbjudan på omvägar.

Så klockan 13.30 stod jag och Olov på Andreasgården redo att delta i detta i vårt tycke oerhört viktiga och intressanta möte. Uthålligt Mora är som ni förstår en klockren frågan för miljöpartiet i Mora. Döm om vår förvåning och besvikelse när lokalerna var tomma. På tavlan i matsalen kunde vi läsa att Mora Kommun haft möte 9-12. Efter kontroll visade det sig att mötet bytt tid, men att meddelande om detta inte gått ut till miljöpartiet eftersom man använt en annan sändlista. Det handlar om "olyckliga omständigheter".

Fan tro´t. Många tyckte säkert att det var skönt att spela floskelbingo utan att ha miljöpartiet i ansiktet. MORR!

Jobba i medvind

Det finns inget som är så roligt som miljöpartist som att träffa ungdomar. De har huvudet på skaft och har ännu inte drabbats av den cynism som de flesta vuxna förr eller senare drabbas av. De har i stället massor av idéer och engagemang.

Ungdomarna på Miljötinget som ägde rum på St Mikaelsskolan i Mora är naturligtvis inget undantag. Lyckliga vi (mp Dalarna) hade äran att bevista evenemanget hela helgen, via ett vuxenschema parallellt med den riktiga dagordningen. Vid sådana tillfällen får man passa på att suga i sig av den positiva atomosfären så gott man kan.

Jag lyssnade bland annat hänfört på både Nanny-Maja Anderback, som pratade utifrån sin bok Vem fan bryr sig, och Mattias Klum. Den senare visade sig vara nästan lika bra entertainer som fotograf. Dessutom väldigt engagerad i miljöfrågor. Men jag måste säga att jag blev lite brydd när jag kom ut och såg hans SUV på parkeringen.

Enligt uppgift mottogs också vår ordförande Ann-Catrin Lofvars av jubel när hon överlämnade en rostfri hink med alla orter som haft miljötinget ingraverade.

Ett extra plus för att hela helgen var 100 % alkohol- och drogfri.

Miljövänligast i stan?

Det tycker arkitekten Jerker Söderlind i gårdagens Kossornas planet. Då har man ett alltför snävt perspektiv tycker jag. Zoomar man ut en bit ser man att städer är helt beroende av den omkringliggande landsbygden. De är beroende av en konstant intransport av mat.


Jag håller med honom om att det inte är miljövänligt att bo på landet om man bilpendlar 10 mil varje dag. Det är lite motsägelsefullt att vilja vara nära den vackra naturen och låta barnen springa barfota, samtidigt som man sprider luftföroreningar via avgasröret.

Men i städer är permakultur, d.v.s. möjligheten att vara självförsörjande, omöjlig. Man kan tänka sig att odla på vissa ytor, i vissa städer är det utbrett att odla på taken. Men odlingsytorna är förstås helt otillräckliga för att alla skulle kunna odla sin egen mat. Och jag tror knappast att det är så många som skulle få tillstånd att hålla en mjölkko i lägenheten eller på kolonilotten. En stad är alltså ett helt ohållbart system i sig självt. Även om man kan åka buss överallt i stället för att ta bilen.

Problemet är förstås att många som bor på landet nu för tiden åker bil långväga för att handla på Stormarknad, och varken odlar eller komposterar.


Själv tycker jag att tanken med konviviat som Nils Tiberg skriver om i sin underbara bok Kretslopp (och jag menar verkligen Underbar. Vackra bilder, kloka tankar, trevligt format, massor av lösningar), är väldigt tilltalande. Konviviat betyder att man lever tillsammans, men inte som i ett kollektiv. Alla har sina egna bostäder, men man samordnar sig i små grupper, ca tio till hundra personer. Man delar gemensamhetsutrymmen som tvättstuga, bibliotek och gästrum. Bil!? Lagar mat tillsammans och hjälps åt att passa barn, ta hand om några djur och odla. Egentligen inget stort steg att ta om man redan har bra relationer med sina grannar. Och har tillgång till odlingsmark runt knuten.

Ljushelg

I går kväll var en underbar kväll för att besöka kyrkogården. Stjärnklart, kylslaget och helt vindstilla. Andedräkten blev vit och skapade en fin förgrund för alla tända ljus och lyktor. Alla snälla tankar som de tusentals människor som besökt platsen under dagen låg kvar som ett vänligt skimmer över ljuspunkterna.

Vackrast var det som vanligt vid minneslunden där koncentrationen av ljus är som störst. Arrangerade som en cirkel runt dammen som frusit på ytan, och ned längs bäcken.

Kanske den vackraste upplevelsen på året.

Kossornas planet

P4 sänder under hösten ett nytt miljöradioprogram som heter Kossornas planet. Det har en annan inriktning än andra miljöprogram som oftast fokuserar på konsumtion eller vetenskap. Med deras egna ord:

"Kossornas Planet är programmet för alla som gärna skulle vilja vara mer miljövänliga, men som känner sig lite vilsna och i vanliga fall tycker det är ganska trist med miljöfrågor. "

Kändisar som Lasse Åberg, Pia Johansson och Hasse Alfredsson deltar, och inte minst miljöpartiets Maria Wetterstrand.

I dagens program intervjuar man bl.a. översvämningsdrabbade i Skoghall i Värmland.

Men det bästa med programmet är kanske ändå signaturmelodin. En ny för varje program, skriven och framförd av Stefan Sundström.

Ratta in P4, lördagar klockan 14.03.

Ful elproduktion

Häromveckan var det en insändare i MT om att Dalarna skulle vara den sämsta platsen för vindkraftverk. Bildtexten löd: "Passar bättre i Skåne och Bohuslän och dessutom är de fula." Nu håller jag inte med. Alls. Jag tycker vindkraftverk är vackra. Men om man nu tycker att vindkraftverk är fula och passar bättre på andra ställen än där man själv bor, så kan man säga samma sak om:

Kraftvärmeverk

Bild från www.umeaenergi.se

Kärnkraftverk

Bild från www.greenpeace.org

Vattenkraft

Bild från http://www.vlc.kristianstad.se/

Olika kön, olika värde

Miljöpartiets och reklambyrån Svenssons kampanjannons Olika kön, olika värde, tävlar på Resumés hemsida. Gå in och rösta!

Förutom att vår affisch är klokrent pedagogisk och självklart ska vinna, så är tävlingsbidraget Ge aldrig upp! också en höjdare. Loggan och underskriften är blurrad. Kan brevet som avbildas vara äkta?! Det skulle alltså innebära att det anonyma förlaget refuserade Mazettis Grabben i graven bredvid.

Läs intervju med Esabelle Dingizian om jämställda löner här.

Vad "Månadens print & utomhus" är har jag tyvärr ingen aning om.

Se det som fungerar i äldreomsorgen

Partikollegan Lena Dahlström varnar för upplopp på ålderdomshemmen när 40-talisterna flyttar in i en debattartikel på Aftonbladet i dag. De kommer inte att svälja allt som försiggår idag, särskilt inte medicinerna.

40-talisterna är kanske äldreomsorgens hopp, ungefär på samma sätt som klimatkrisen är mänsklighetens hopp. I bemärkelsen ett gyllene tillfälle att göra om - göra rätt. För nog fattas det en del på sina håll. Inte minst skrivs det ut en herrans massa mediciner som varken gynnar patienten eller miljön.

Och det säger sig själv att det mänskliga inte får tillräckligt med plats när man ska spara på tid. Hur ska man hinna med samma omtanke på tio minuter som man förr hade en timme på sig? Dricka kaffe med patienterna är väl inte att tänka på. Vittnesmålen från de anställda är många. Jag har själv arbetat en period på ett servicehus i Umeå, och blev nedslagen av den attityd som den ordinarie personalen hade mot de boende. Så här i efterhand kan jag se att de inte hade något val. Man måste hitta ett förhållningssätt som passar det uppdrag man har. Har man tio minuter på sig att mata någon, måste man ha attityden att det är en lämplig tidsrymd. Annars kan man inte jobba vidare utan känslomässiga sår. Det är en slags försvarsmekanism.

Det är kanske inte så konstigt att de äldre får mindre tid med omsorg. Allt annat ska ju också gå fort fort. Inte har man tid att fika med grannen så ofta. Och allt är fokuserat på ungdom. Man ska se ung ut. Ha slät hy. Hänga med. Få tänker på hur mycket livserfarenhet och klokskap som rynkorna är ett symptom på.

Samtidigt finns det de som på något magiskt sätt klarar det. Som kan fixa det praktiska på noll komma noll tidsenheter, och samtidigt förmedla omtanke och kärlek. På avdelningen på Tomtebogården, där min svärmor bodde tills hon dog för två år sedan, verkade alla vara sådana sagoänglar. Alltid leende, alltid tid för kramar och en pratstund. Det nya demensboendet på Emmagården i Mora är ett under av teknik och pedagogik enligt den rundvandring jag fått.

Så i stället för att fokusera på problemen kan man undersöka hur de som klarar av det gör. Undersök det som fungerar i stället för det som inte fungerar. Bygg vidare på det. Brister kommer alltid att finnas.

Det är fortfarande ett skämt att betrakta 200 vargar i Sverige som mycket

Jag älskar Kerstin Ekman. Inte allt hon skrivit, men sedan jag läste Rövarna i Skuleskogen och Händelser vid vatten så kan inget förändra att hon är drottningen av svensk litteratur. Vargskinnettriologin är bara helt underbar, och det beror nog inte enbart på att den känns så Jämtland. Hon skriver enkelt, men ändå vackert och tänkvärt.

Kungen av Sverige däremot har gjort en rejäl vurpa igen. Ekman undrar om kungen var full när han uttalde sig för vargjakt. Hon tycker att drevjakten borde avskaffas. Jag blev faktiskt förvånad när jag läste hur kungen jagar. När jag läste till Jägarexamen för en herrans massa år sedan, vill jag minnas att kursledaren menade att man inte använde den jaktformen längre. Undantaget är kanske adeln.

Inte för att jag har något emot kungahuset, men Viktoria framstår som typ en miljon gånger smartare än sin far, och borde snarast gifta sig med sin Daniel och ta över tronen. Då slipper vi sannolikt ogenomtänkta uttalanden av det här slaget i framtiden. Tills dess borde kungen fundera på att bli nykterist. Han såg onekligen lite slirig ut.

Läs en intervju med Kerstin Ekman från SvD om hennes syn på rovdjur här.

Men precis!

Ohly vill satsa på vindkraft när fordonsindustrin går dåligt. Sounds like a plan. Ohly är något på spåret. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, så skulle man med bilindustrins resurser kunna tillverka en otrolig massa vindkraft.

Jag vägrar att tycka synd om Volvo för att de missat att miljöfrågan är viktig och därför går dåligt. De lever under den dyrkade marknadens lagar, och en av de första reglerna i affärsutveckling är att hänga med. Gör man inte det så är man död. Det är helt enkelt inte så inne med stora bränsleslukande bilar. Surprise!

Att tycka synd om arbetarna på Volvo är däremot en helt annan sak. Lösningen är förstås att Volvo lägger ned sin biltillverkning och satsar på vindkraft i stället. En solklar framtidsbransch.

Äntligen!

Mona, Peter och Maria har nu officiellt inlett ett fördjupat samarbete mellan s & mp fram till valet för att skapa ett starkt rödgrönt regeringsalternativ till valet 2010.

Idag klockan 15:40 sänder SVT2 och SVT24 en pressträff med trion.

Äntligen kan media börja studera oppositionens politik i stället för att spekulera i ett eventuellt samarbete.

Blå SvD beskriver idag oppositionens budgetmotioner, som presenterades igår, som en dissonant "alla kan sjunga kör", där Östros vill sjunga solo. Att 25 % av ledaren handlar om ett projekt med "gnällkörer" visar att det inte finns tillräckligt med kritik för att fylla ut hela ledaren. Om oppositionen befann sig långt från skönsång i går, så har ett stort steg tagits i riktning mot harmoni i dag.

Skyll på mig - jag röstade nej!

Så är det då officiellt. Miljöpartiet slopar kravet på utträde i partiprogrammet. Själv röstade jag faktiskt "Nej", för andra gången i frågan. Första gången röstade jag nej till EG medlemsskap 1994. Det var också mitt första val någonsin. Jag gick på Nej till EG:s första möte i Östersund, men konstaterade snabbt att min insats inte behövdes. Alla var ju ändå emot. 75 % av Jämtlänningarna röstade nej. Resten av Sverige var inte lika kloka, och det resulterade i att vi blev medlemmar. Att sedan en stor andel av de som röstade ja ångrade sig är en annan femma. Jag bar en period en knapp med texten: "Skyll inte på mej, jag röstade nej".

Men sedan en tid tillbaka har jag faktiskt börjat känna att det är lite töntigt att kräva ett utträde. Hur mycket ljug det än var i Ja-sidans kampanj inför EG-omröstningen, så har vi ju nu faktiskt varit medlemmar i över femton år. Vi har genomfört alla anpassningar, ändrat en massa lagar o s v. Ett utträde är inte bara orealistiskt att få igenom i riksdagen, det skulle också orsaka en mängd omställningsproblem och kostnader.

Så fast jag satt uppe på valnatten 1994 och storgrinade för att vi svenska folket låtit sig luras av borgarnas taktik och lögner, röstade jag "Nej" till att behålla utträdeskravet i Miljöpartiets medlemsomröstning. Det känns skönt att det innebär en stor press - och möjlighet - för våra språkrör att gå ut hårt med vår omfattande EU-kritik.

Problem + Problem = Lösning

Jag ligger lite efter med läsningen och läste inte Riksdag & Departement #22 förrän nu. Men där hittar jag en artikel med rubriken "Framtidens arbetskraft i väst föds i Afrika". Det är Charlotta Hedberg och Bo Malmberg som skrivit en rapport till Globaliseringsrådet som heter Den stora utmaningen: Internationell migration i en globaliserad värld.

De föreslår att Sverige via EU satsar på utbildning och folkhälsa i framtida utvandringsländer som, eftersom de stora barnkullarna kommer att bli en viktig arbetskraftsresurs i Europa när den arbetsföra befolkningen här minskar kraftigt i framtiden.

Det känns skönt att det inte bara är i min verklighet som det är svårt att få ihop hur de två problemen stor arbetslöshet hos invandrare och arbetskraftsbrist kan existera samtidigt. Slår man ihop dem är de snarare en stor möjlighet och en bra lösning på många problem.

Bravo Chalotte & Bo! Återstår att se hur regeringen kommer att hantera informationen.

Adam Tenstas nya video

Idag släpptes Adam Tenstas nya video, en remix av Al Azif på låten "Dopeboy". Maria Wetterstrand medverkar i videon, tillsammans med bland andra Mona Sahlin och Robert Aschberg.

Adam Tensta är verkligen en kille med både hjärtat och hjärnan på rätta stället!

Nu snackar vi!

Hittade denna mycket intressanta artikel i Miljöaktuellt. Trodde faktiskt att rubriken ljög först. Det lät som taget ur en framtidsoptimistisk roman. "Domstol: Sabotage mot kolkraftverk var nödvärn".


Men eller hur!


Om vi tar växthuseffekten (och andra miljöproblem) på allvar. Om vi håller med Percy Bratt (se tidigare inlägg) att miljöproblemen kan jämföras med terrorismen. Om vi liksom Lester Brown tycker att vi måste mobilisera som om det vore krig. Då är det helt konsekvent att det är nödvärn att försöka stoppa åtgärder som förvärrar jordens tillstånd. Det fantastiska är förstås inte att aktivisterna insett detta, men att DOMSTOLEN fann att detta överensstämde med lagstiftningen.

Jag älskar när lagstiftningen är så klockrent hållbar!

Lester Brown som är Sverigeaktuell med den svenska versionen av sin bok Plan B 3.0 - Uppdrag: rädda jorden! säger bland annat: "Det handlar inte om vad politiker tycker är rimligt utan om vad vi anser vara nödvändigt för att stoppa klimatförändringen".

I en intervju i Miljömagasinet läser jag att hans uträkningar visar att vi kan stänga 705 av världens 2400 kolkraftverk enbart genom att byta ut all belysning till den mest effektiva. All kolkraftverksproducerad el skulle kunna vara ersatt av vindkraftel 2020. Det skulle krävas att vi byggde 1,5 miljoner vindkraftverk innan dess. Låter det mycket?

Det tillverkas varje år 65 miljoner bilar. Jag har ingen aning om hur mycket längre tid det tar att tillverka ett vindkraftverk jämfört med en bil. Men säg att det tar 65 gånger mer tid. Då skulle man med bilindustrins resurser, under ett år hinna med att producera 1 miljon vindkraftverk. "Om det nu är det man vill alltså", för att travestera ett av mina favoritradioprogram. Jag skulle mycket hellre ha ett vindkraftverk än ett kolkraftverk i min back yard, det är ett som är säkert.

Personer som köpt minst fem exemplar av boken kallas för Plan B Teamet. De har startat en hemsida om Plan B 3.0. Planen, som presenteras i boken, är motsatsen till plan A, som är business as ususal, d.v.s. inte göra någonting. Den visar hur världen kan nå en minskning av dagens koldioxidutsläpp med 80 % före år 2020 till en kostnad av en sjättedel av världens militärbudget, 190 miljarder dollar.

Min Gud är ingen fjärt

I Existens häromdagen handlade det bland annat om kvinnoprästmotståndare. En Leastadian ansåg att de tror att Bibeln är Guds ord, och att andra tror att Guds ord finns i bibeln. Det är skillnad och de senare kan välja vad de vill tro på. Det kan inte de.

Jag undrar hur de tänker. Leastadianerna, Thomsson, Sacrédeus och de andra som är bokstavstroende. Tror de att Gud skickade bibeln som ett fax från himlen? Vem skickade han det till i så fall?

Min Gud är så allsmäktig att han (för enkelhetens skull använder jag "han" om Gud) omfattar allt. Kvinnor, män, djur, växter och svarta hål. Deras Gud omfattar inte ens det kvinnliga könet.

Hur kan det undgå dem att bibeln är skriven av människor, för människor som levde för 2000 år sedan? I vissa delar långt efter Jesus blivit korsfäst. Helt klart redigerad.

Min Gud är så stor att man inte skulle kunna beskriva honom i ord ens om man samlade ihop allt papper och allt bläck som någonsin tillverkats. Inte ens om man dessutom använde konst, teater och musik för att beskriva honom, skulle man kunna få en fullständig bild av honom. Faktum är att min Gud är så stor och komplex att ingen människa kan förstå honom fullständigt. I det ögonblick en människa förstår Gud till fullo kommer hon inte längre att vara människa, utan uppgå i Gud. Och även om det ständigt är vår strävan, så tror jag att det som gör oss till människor är just vår upplevelse att vara åtskilda från Gud. Den upplevelsen kan vi inte ha när vi är ett med Gud. Bara Gud kan till fullo förstå Gud.

Så en Gud som enbart omfattar halva mänskligheten och kan beskrivas till fullo i en antologi på "cirka 1500 sidor, cirka 3 miljoner bokstäver, cirka 740 000 ord, 35 690 verser och 1346 kapitel" är bara en fjärt i jämförelse med den Gud jag tror på. Varför vill man viga sina liv åt en sådan liten och maktlös Gud? Begränsa sig själv med en massa ålderdomliga regler? Det enda svar jag kan komma på är att man själv känner sig ännu mindre och ännu mer maktlös.

Snacka om att förminska och förvanska Gud.

Sunt förnuft - antingen har man det eller inte

Nämndemännens riksförbund har i ett extra nyhetsbrev meddelat att de kommer "att diskutera med Domstolsverket om framtida planer och system som skall säkerställa att alla nämndemän i Sverige har rätt kompetens genom rätt introduktions- och fortbildning för sina arbetsuppgifter i domstolen."

Föranlett av Nämndemännen som uttalade sig i pressen i Arbogamålet förstås. Men nja, jag är skeptisk. Nämndemännens uppgift är att stå för sunt förnuft i rättegången. Inte att vara experter. Vi ska vara som en representativ jury. Man utbildar väl knappast en jury?

Viktigare är nog att se till att de som ska stå för sunt förnuft faktiskt har ett sådant också. Det kan man nog inte utbilda sig till. Det första man får lära sig som nämndeman är att allt som sägs under överläggningarna är hemligt, och att man inte får yppa domen förrän den är offentlig. Det måste väl enligt allt sunt förnuft innebär att man verkligen inte ska yppa det för pressen?!

Efter en dag i tinget har vi i alla fall varit helt eniga om att den utbildning vi behöver består i en kurs i hur man ställer in stolarna i ett bekvämt läge...

Är Mora en floskel?

Innan jag flyttade till Mora hade jag en bild av en rätt stor stad. Jag hade varit här flera gånger. Men jag var ändå liksom säker på att stan var stor.

Så när jag flyttade hit blev jag överraskad av hur liten den ändå är. Inte på något negativt sätt, men ändå väldigt förvånad när jag insåg att det inte var mer än så här. Till det yttre.

Mora är en stad vars rykte är större än själva staden. Det är inte bara jag som märkt det. När man tänker på Mora så tänker man förstås Vasaloppet. Men också Dalahästar, Zorn, Folkdräkter, Fioler, Spelmansstämmor, Timrade stugor, Dans...

Ja, man tänker rätt mycket på kultur. Så när man kommer hit och märker att stan är rätt så liten mot vad man förväntade sig, så är nästa tanke ungefär: "Gågatans storlek har förstås ingen betydelse. Det är förstås i det stora kulturutbudet och kvaliteten som storheten ligger." Man känner sig nöjd med det. Man kanske väljer att bo här.

Men man saknar en vettig teaterscen. Man märker att musikskolans verksamhet ständigt i frågasätts, omorganiseras, dras in. BUN säger bestämt "Nej tack" när en lärare från Adolf Fredriks musikskola vill starta en musikklass. Kulturhusets personal får husera i dåliga lokaler. Politikerna vill lägga ned Mirandas verkstäder, med en framgångsrik mediaverkstad, lite nu och då. De "planerar långsiktigt" för att bli av med en internationellt erkänd verksamhet som Stora Daldansen.

De är rädda att den ska växa, fast Daldansens styrelse inte alls delar den rädslan. Vad säger att allt måste växa ohämmat som en tumör? Kan inte Daldansen stilfullt breda ut sig och knoppa av sig om det blir aktuellt? Och vore inte det oerhört kul och bra?

Det börjar känns som om Moras ledande politiker tycker att det goda kulturryktet tynger. Som om det skulle störa. Vara i vägen för andra viktigare saker. Som flygplatsen kanske. Men vem vill resa till en stad som varken till det yttre eller till det inre lever upp till sitt rykte? Som inte ens har viljan att göra det. Som är en enda stor floskel?

Man kan inte hota meningsmotståndare till att hålla med

Jag förstår mig inte på rovdjurshatarna. Jag förstår mig inte på björnbitne Johnny som vill ha ersättning av staten för sina skador, eftersom staten "äger" björnarna.


Men aldrig att jag skulle sänka mig till den låga nivå som de militanta rovdjurshatarna befinner sig på och hota meningsmotståndare.


Omdömeslös hantering av skattemedel är förstås något att reagera på. Men Johnny är knappast ensam om att ha märkliga idéer om vad pengarna ska användas till.


Hat göder hat. Kärlek göder kärlek. Man kan inte skapa kärlek och förståelse för rovdjuren med metoder som göder hat.

Till Marcus Birro!

Jag älskar dig.

Din förmåga att blotta din svaghet på ett inspirerande sätt är verkligen en styrka. Din språkliga begåvning beundransvärd. Jag skulle vilja göra en stor staty av dig och ställa på något rikstorg. Som modell för den nya manligheten. Som bevis för att man inte behöver vara en känslostörd analytiker för att utstråla stark manlighet. För att visa att man inte behöver vara en dominant alfahanne för att vara en god förebild för sina barn. (Såg du dokumentären om Färöingarnas förhållande till homosexuella, på SVT i går?).

I all välmening vill jag dock ge dig ett råd: Låt de döda vara döda.
Inom den kinesiska läran om Feng Shui avråder man bestämt från att ha döda krukväxter inne. Inte minsta visset blad bör finnas i krukorna. Inte heller torkade blommor. De utstrålar dålig energi.

Jag förstår ditt behov av bilderna på dina barn. Ditt behov av sorgen. Men ibland fastnar man i en känsla enbart för att man vant sig vid den. Inte för att man behöver den. Sorgen kräver sitt. Självklart. Förträngda känslor förgiftar kroppen. Men den behöver inte gödslas.

En nära vän och släkting dog för 12 och ett halvt år sedan. Jag har aldrig besökt minneslunden där hennes aska är spridd. Jag tittar nästan aldrig på bilder av henne. Ibland kommer jag på mig själv med att bli ledsen för att hon har dött - Att jag inte kan kan öppna dörren till hennes lägenhet och känna lukten av nybakat bröd, känna hennes mjuka hud mot min när vi kramas, för vi är lika långa. - Jag hade glömt att hon var död. För i mig lever hon fortfarande. Vi kramas, pratar och tittar på tv. Hon finns kvar hos mig. I mig. Som levande.

Nog är det säkert mycket svårare om man aldrig haft ett liv tillsammans. Men du är författare. Du kan skapa minnen av dina barn som levande att bära med dig genom livet. Och när du gjort det föreslår jag att du ställer undan fotona på de döda.

Och jag som trodde att...

...Vicky von der Lancken var påhittad av Cirkus Kiev tillsammans med Högstadie-Stefan.

Alltid lär man sig något nytt.

Vettigt om klimatdebatten

I senaste numret av Miljöaktuellt skriver Percy Bratt, vice ordförande i Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter, att klimatfrågan bör jämföras med terrorismen.

Rättsstatens principer offras i kampen mot terrorismen trots att den svårligen kan sägas utgöra ett överhängande hot mot mänskligheten, skriver Bratt. Många fler dör i trafiken och olika miljökatastrofer varje år. Trots detta har lagar som allvarligt kränker grundläggande mänskliga rättigheter införs. Enskilda individer uppförs som terrorister på sanktionslistor. Tortyrförbudet urholkas. Det är i sig är en märklig inställning att man kan strunta i grundläggande rättprinciper i pressade lägen.

Inom miljöområdet görs avvägningen mellan motstående intressen på ett helt annat sätt. Hotens allvar beaktas inte fullt ut, de insatta medlen är otillräckliga och de motstående intressena tillåts väga alltför tungt.

Bratt säger sig inte vara så naiv att han föreställer sig att politikerna agerar i något slags luftrum där de kan utföra en analys och sedan handla i enighet med denna. Men han menar att opinionsförändringar och press från väljarna kan öka det politiska handlingsutrymmet. Och att utgångspunkten för diskussionerna bör vara en avvägningsmodell där miljökonsekvenserna av otillräckliga åtgärder, vägs mot de ekonomiska och sociala konsekvenserna av en tuff miljöpolitik, i en ingående analys. En sådan analys skulle demonstrera miljökravens förkrossande tyngd i förhållande till kontrasterande intressen.

Gnälla lite...

Tänker tillfälligtvis frångå min föresats att vara helt igenom positiv och gnälla lite. På de som gnäller.

Jag menar:

Inger Byrén Eriksson som (äntligen, verkar det som) "hittat två saker att anmärka på!"
För det första undrar hon varför tandläkare Håkansson fått avslag på sin bidragsansökan.
Kan hon inte bara fråga? Måste hon skriva en gnällig insändare?

För det andra blir hon mörkrädd när hon läser att kommunen ska dra in tjänster p.g.a. ansträngd ekonomi. Sluta med dyra konsulter och bjud "oss som jobbar på golvet" på "en middag + en öl eller ett glas vin", så kan de tala om hur det ligger till. Hennes mamma har bott på Orsagården. Det var inte bra.
Nähä. Men allt blir säkert mycket bättre om outbildat "vanligt" folk får dricka lite sprit och säga vad de tycker. Eller?

Ulla Rask tycker det är skönt att björnar och vargar finns någon annanstans än på hennes bakgård. Det är skönt om samerna och Norrmännen tar hand om dessa.

Inga-Maj och hennes make är missnöjda med att de fick vänta i två timmar på att få ta ett sista farväl av sin åldrige far som avlidit.
Mer tid än så får det tydligen inte ta att hedra de döda. Okej om de inte orkade vänta längre, men det var väl knappast lasarettets fel?

Hasse Sundberg tycker att Vägverket borde hittat ett smidigare sätt att ta ned otillåtna skyltar än att kasta upp dem på en bil och köra i väg med dem.
Jag tycker det verkar som ett rätt smidigt sätt att gå tillväga när man vill plocka bort skyltar. Att just kasta dem på en lastbil och köra i väg.
Men Hasse förtydligar: Visserligen hade Vägverket gått ut med direktiv om att skyltarna skulle plockas bort. Men de hade velat göra det själva. Någon annan gång. I framtiden. Kanske. Eventuellt.
Han verkar mena att Vägverket skulle ha tagit reda på vem som ägde alla skyltar som ingen sökt tillstånd för - och där ingen verkar ha brytt sig om att ta bort innan Vägverket kom - och som de därför inte har en aning om vem som äger. Väldigt effektiv användning av mina skattepengar. Hur en myndighet än vänder sig har den rumpan bak.

Kom igen nu. Försök vara lite konstruktiva.

Tänk nytt - tänk passivt!

Häromdagen presenterade Morastrand våra planer på nybyggnation av ett antal lägenheter i centrum och vid Tingsnäs i Mora Tidning. Det som inte nämndes vid presskonferensen var att beslutet också innebär att möjligheterna att bygga energieffektivt, s.k. passiva hus, ska undersökas.

Tekniken går hela tiden framåt, och det är ju väldigt skönt! Vi svenskar är antagligen ett av världens mest förändringsbenägna folk, ändå finns det ett märkbart motstånd mot förändringar. I bland kan man kanske skylla på vinstintressen hos stora företag. Som i fallet att bryta beroendet av olja och gå över till bättre tekniska lösningar. Vem har inte hört historier (skrönor eller sanning, vem vet) om uppfinnare som kommit på jättesmarta lösningar på vätgasdrift av bilar och annat, som stora bolag köpt upp och lagt i kassaskåpet? För att kunna fortsätta tjäna pengar på oljebaserad teknik.

Men det finns också andra exempel som inte verkar drivas av vinstintressen. Som spröjs. Förr kunde man inte göra så stora fönterrutor och löste problemet med att sätta ihop flera mindre rutor, med spröjs emellan, till ett stort fönster. Nu görs fönster i hela stycken. Men många monterar ändå på avtagbara spröjs på fönstren. För att det är snyggt. Det är helt okej.

Värre är det när konservatismen i en bransch motverkar en utveckling i hållbar riktning. Ett uppenbart exempel är s.k. Passiva hus. Växthuseffekten är ett problem som i stort sett alla tar på allvar. En betydande faktor i sammanhanget är vår energianvändning. En stor del av energin går till att värma upp bostäder. Samtidigt har vi en teknik för att bygga bostäder som inte behöver någon uppvärmning. Alls!

Läs mer på:
Passivhuscentrum.se
Energieffektivabyggnader.se

Så varför byggs det överhuvudtaget bostäder som inte är passiva?
Aha! Det har förstås med ekonomi att göra, tänker man. Det mesta som är väldigt bra och ändå inte blir gjort, handlar om pengar. Men icke! Det är inte ens dyrare att bygga passivt. Kanske något i investeringsskedet, men sedan behöver man ju faktiskt vare sig investera i någon uppvärmningsanläggning, eller betala någon driftskostnad för uppvärmning. Vad är problemet då?
Möglar de? Nej.
Dålig inomhusluft? Nej.
Krångligt? Nej.
Fult? Nej.
Högre elförbrukning? Något, för att styra värmeåtervinningen i ventilationssystemet.

Problemet verkar ligga i att det är enklare att göra som man alltid har gjort. Och vanan att tänka kortsiktigt.

Lyckligtvis finns det problemet inte hos Morastrand. Här ligger man i framkant när det gäller att tänka nytt. Nyligen avslutades stamrenoveringen av lägenheterna på Tuvan, där man använde s.k. partnering vid upphandlingen. Resultatet blev väldigt lyckat både när det gäller ekonomin och upplevelsen för de boende. Nu kör vi vidare med planer på nybyggnation med ny teknik!

Det är mänskligt att ...sporta?

Det finns en kvinna som heter Byron Katie som har upptäckt en teknik för att vara lycklig som hon kallar The Work. Hennes tes är att allt lidande orsakas av att vi argumenterar med det som är, i stället för att bara acceptera det. Det låter krångligare än det är. För typ två minuter sedan hörde jag ett strålande exempel på att "argumentera med det som är". Det var Marcela Moraga i Mitt P3 som uttalade följande mening (med ursäkt för mindre felaktigheter):

"Jag tror inte att vi är av naturen monogama, och det är synd, för det hade förenklat saker och ting väldigt mycket".

Om naturen inte gjort oss monogama, varför ska vi då anstränga oss för att försöka vara det? It doesn´t make sense! Om det faller sig naturligt att vara det (som det faktiskt gör för mig och säket många andra) - fine! Om inte - lika fine! Enligt min mening kan naturen inte ha "fel". Det är som det är. Gilla läget. Om något är "fel" så är det i så fall vår inställning till vår (och andras) natur. Men det är förstås lätt för mig att säga som har en helt politiskt korrekt natur i det avseendet.

Fredrik Lindström tog upp en liknande frågeställning i sitt Sommarprogram. Nämligen att vi oftast försöker anpassa oss till tekniken, i stället för att anpassa tekniken till hur vi faktiskt fungerar som människor. Han gjorde ett väldigt roligt exempel med SJ:s telefonbokningssystem. En annan väldigt intressant aspekt av detta som han tog upp var att sport, såsom den ser ut idag, utvecklades samtidigt med industrialismen. Hans tes angående detta var att industrialismen tvingade oss människor att bete oss som maskiner; logiskt och mekaniskt. För att få utlopp för vår mänsklighet - de mer oförutsägbara och känslomässiga sidorna av oss - skapade vi den organiserade sportkulturen.

Känns skönt att veta att det antagligen är för att jag får utlopp för min mänsklighet på annat sätt som jag är så ointresserad av att titta på sport...

Ferm i finkan

Läser att Lars Ferm, formerly known as Lars-Inge Svartenbrandt blivit släppt av polisen.

Puh! Efter att ha läst hans bok känns det nästan som att jag känner honom. Jag känner sannerligen med honom.

Om du nu begått brott, snälla vännen: sluta genast upp med de där dumheterna!

Vist var ordet

Debatten om Guds könstillhörighet fortsätter i onsdagens MT. "Vist är Gud könsneutral" säger EvaLena Ekblom på förstasidan. Så vist är det sannolikt inrättat.

Birgitta Hambraeus berättar också vist, att hennes make brukade påpeka för sina konfirmander att det är en stor villfarelse att tänka sig Gud som människa.

Sven Thomsson menar att Guds namn är heligt och bekymrar sig för att Håkan Tapper trots detta inte "bävar" för att "degradera Gud till könsneutral eller kvinna". Den värderingen är Thomssons egen.

Gud värderar inte människor olika. Det gjorde inte Jesus heller. För mig innebär det att Thomssons Gudssyn är okristlig.

(N.B. att undertecknad inte bekänner sig till kristendomen och inte är medlem i någon religiös organisation.)

Att vara...

Sven Thomsson har en del märkliga idéer om Gud och hur vi bör leva våra liv. Han menar bl.a. att det är en fördel att vara fundamentalist eftersom det ger trygghet. Roligast är nog hans insändare om självscanning - antagligen föranlett av öppningen av ICA Maxi i Mora - som han anser vara Antikrist. Jag ser snarare självscanning som en del av Gud. Det förhöjer min livsupplevelse eftersom jag slipper köa...

Senast var han kritisk mot den nye prästen i Orsa, som inte anser att Gud är en man. Alla som inte ser på Gud som en skäggig gubbe på ett moln ser väl Gud som könlös, i alla fall om man tänker efter. Så icke Thomsson.

Vi har således mycket olika syn på livet jag och Thomsson, men jag uppskattar att hans inlägg medför att frågan om Gud och andlighet diskuteras. I dagens MT har både prästen själv, Håkan Tapper, och signaturen E-L O insändare som svarar Thomsson. Efter en googling på ämnet hittade jag också en gammal ledare i ämnet, av prästen Inga-Lill Örnerfors Modin.

Tapper är som sig bör insatt i ämnet i sin artikel Gud är bortom genus. Mest intressant tycker jag det är att det ursprungliga gudsnamnet YHWH betyder ungefär varat, och att det enda namn som nämns i bibeln är Jag är, som härstammar från hebreiskans ord för vara. Detta är nämligen essensen av Vetenskapen om att bli rik. Att vara som om...det man vill redan är uppfyllt.

(Något irriterande är det att DT är så sena med att lägga ut insändarna på nätet, så man kan inte länka till dem förrän långt efteråt.)

Jag ska nog inte titta så mycket på tv den närmaste tiden

Den tibetanske munken Palden Gyatso lyckades smuggla med sin de tortyrinstrument som använts mot honom, när han frigavs från ett kinesiskt fängelse. Amnesty har tillsammans med Art and Photographers UK gjort en fotobok av med bilder av bland annat dessa.

Idrottsligt har jag svårt att uppbåda ens ett hjälpligt socialt intresse för vem som lyckas hoppa längst eller springa snabbast på en plastmatta med vita linjer i Peking. Politiskt däremot är det otroligt spännande.

Det bor en liten motvallskärring i mig som nästan hoppas att det ska bli ett terrordåd i under OS. Bara för att bevisa att deras mastodontsäkerhet inte hjälper. Att den snarare har motsatt verkan. Om jag var terrorist skulle jag bli jävligt triggad av deras attityd. (Hej, hej! FRA).

Missförstå mig inte - naturligtvis vill jag inte på allvar att det ska bli ett terrordåd. Jag vill inte att människor ska komma till skada, eller att allt byggnadsmaterial som användes för att bygga stadion ska bli förstört. Jag blir bara så störd på att den kinesiska regimen tror att hårdbevakning och begränsningar är en bra väg att gå. Att de bygger en fästning i stället för att möta världen med öppna armar. De är så himla rädda, de stackarna...

Därför hoppas jag att Amnesty tillsammans med Aftonbladet, och politiker lyckas nå fram med någon slags förändring. Under åtminstone denna vecka (eller hur länge håller det på?), bör Ebba Gröns gamla dänga Jag tittar på tv, vara inaktuell:

Var inte en duktig flicka

Lyssnade på Sissela Benns sommarprogram. Fast jag absolut inte förstår vad som är kul med hennes karaktär Filippa Bark, tyckte jag att programmet var bra. Inte bara för att hon gillar The Office. ;0

Hon pratade om hur hon kommit dit hon är med hjälp av stark vilja. Problem med duktig-flicka-komplexet, och introducerade mig till den här låten som jag aldrig hört förut:

The morning of our lives med Jonathan Richman. Passar verkligen bra när man har lite prestationsångest.

Det här är min hemstad

Fredag:


06.30: Går upp för att ta Inlandsbussen till Östersund.

08.05: Kliver på bussen som körs av Dalarnas trevligaste busschaufför. Vi pratar om Frostviken.

11.40: Tittar på solförmörkelsen genom bussfönstret.

13.00: Lyssnar på Annika Norlins sommarprogram. Fascineras över att hon och jag är så lika. Inte för att jag är Sveriges bästa kvinnliga låttextskrivare. Och hon kan förklara exakt varför Östersund är en sådan bra plats. Trots att hon också är född här. Det är för att hon ser musik som förmedlare av ett känsloläge, utöver bra texter och basgångar. Och att hon är besatt av att göra saker som hon inte törs, att alltid ha lite ont i magen, och att hon blir uttråkad av sig själv när hon pratar för mycket.

20.30: Tar bilen in till Östersund och yran. Trevligt att arrangörerna tänkte på just mig när de la spelschemat för i kväll!



22.00: Sveriges bästa manliga låttextskrivare, Lars Winnerbäck, går upp på Stora scenen. Woohaa!

23.45: Säkert! spelar i Badhusparken. Dåligt basljud, men bra konsert. Var lite orolig innan att det skulle blir tråkigt eftersom det bara finns en skiva (antog att hon bara ville vara Säkert!, och inte Hello Saferide), men det visar sig obefogat. Nya låtar på svenska låtarna från skivan blandades och vi i publiken kunde sjunga med större delen av tiden. Hon är ett geni! Varför träffades vi inte när vi gick i högstadiet? Vi hade kunnat bli bästisar och pluggat franska tillsammans. Låtarna handlar till viss del om Östersund. Och hon gör en svensk variant av Wannadies My hometown - Min hemstad. "Det sägs att den här låten handlar om Skellefteå, men jag vet nog vad den handlar om".

01.15: Strax innan Miss Li dyker upp på scenen börjar det ösregna. Väldigt få har regnkläder på sig. Alla står kvar. Ös från början till slut. En del av låtarna påminner lite om energin i Urga.


När presidenten hållit sitt tal och vi sjunger jämtlandssången tillsammans på yrans lördagnatt brukar mitt hjärta värka av hemlängtan. Fast jag bor ju inte här längre. Nostalgi är inte min grej. Men efter den här dagen - Är det konstigt att man längtar hem nån gång?

Winnerbäck på Storsjöyran

När man står på Stortorget i Östersund har man utsikt över Storsjön och Frösön. Under yran har man perfekt utsikt över Stora scenen. Det lutar, så alla kan se.

På scenen börjar bandet spela melodin till Nu grönskar det. Publiken, som i vissa delar redan stått här i 45 minuter, vrålar: "Lasse! klapp, klapp, klapp, Lasse! Klapp, klapp, klapp." Lasse kommer ut på scenen. Mer vrål. Han drar igång. Hit efter hit (han har en del att välja på) blandas med några nya låtar. Minst halva publiken, inklusive undertecknad, kan nästan alla låttexter utantill. Kanske bättre än Lasse själv, som enligt egen utsago inte är så bra på att komma ihåg texter, och tappar bort sig i Söndermarken. Det gör inget. Vi hjälper så gärna till.

Mellan varje låt: "Lasse! Klapp, klapp, klapp". Vår kärlek till Lasse når fram. Han säger att han haft underbar publik i hela Sverige, men att vi är speciella. Han säger: "Jag tror inte att jag kommer känna för att åka härifrån någonsin". Våra magar blir varma.

"Det är inte lika inspirerat nu som 1995", men det är "kul att vara med". Jag och Lasse träffades första gången i ett tält, i fjällen eller möjligtvis i Stockholms skärgård. Jag minns inte längre. Jag och min tältmate hade en bärbar liten FM-radio (mp3-spelare fanns ännu inte), och det enda vettiga vi fick in var p3 Demo eller något motsvarande program. Killen som spelade hette Lars Winnerbäck och vi lyssnade på hela konserten och var rörande överens om att vi skulle lägga hans namn på minnet. Väl tillbaka till civilisationen var namnet dock som bortblåst. Något år senare var Tvivel en hit i P3 och vi skaffade genast alla tre skivorna som han hunnit släppa.

Vi har väl glidit i från varandra lite på sistone, men efter den här konserten är vi tighta igen. Det var grymt!

Elektronisk version av Jämtlandssången!

Inför utsikten om att få åka till Jämtland nästa helg kollade jag förstås in artisterna på Storsjöyran. Utbudet är inte lika bra som det brukar vara, men jag är mest intresserad av Winnerbäck.

Jag blev rätt häpen över att Torvalla Kickers, som när jag bodde i Jämtland var ett gäng kriminella småglin, skulle spela på GAFFA på lördagen. De verkar dock inte ha någon koppling till varandra förutom att de både kommer från Torvalla. Det är ett hemligt elektropopband som har haft den goda smaken att göra en version av det bästa sången som finns - Jämtlandssången.

HBT-rörelsen ökar mitt handlingsutrymme

Det är Pride-vecka och T-tablån är full med HBT-program. Jag tittar inte på alla förstås, men jag uppskattar temat. Inte bara för att jag tycker att t.ex. serien Kärlek med förhinder är intressant. Utan också för att det expanderar min värld.

Jag är heterosexuellt gift, och känner inget behov av att ha det på något annat sätt. Men HBT-rörelsens arbete gör att även mitt handlingsutrymme ökar. Jag blir mer fri. Jag får fler möjligheter. Om jag vill så kan jag. För det är jag väldigt tacksam.

Det är verkligen något att vara stolt över; att flytta gränserna och expandera vår värld.

Hög standard

"Vill du ha medömkan? Köp en hund". Så marknadsför Raymond Ahlgren sitt sommarprogram. *fniss*

Vissa saker som låter helt flummiga när jag ska förklara låter mycket rimligare när de kommer ur andras munnar.

Raymond Ahlgren förklarar en aspekt av Lagen om attraktion på ett ypperligt sätt. Det som han kallar Hög standard, och Mr Wattles kallar att "vara större än sin nuvarande situation".

Det handlar inte om pengar. Det handlar om att hedra sitt ord, och att ta väl hand om det man har. Såväl människor som saker.

Att hålla vad man lovar, inte komma för sent, plocka undar efter sig. Och att hålla utrymmet mellan tanke och handling så litet som möjligt.

Programmet var både tänkvärt och underhållande. Lyssna på det för Guds skull!
Sommar i P1 med Raymond Ahlgren

Sagt i programmet:
-Låg standard är osexigt.
-Jag umgås bara med vackra människor
-Think outside the Bag-in-box
-Människor som klagar, men inte tar ansvar för sina liv suger lussebulle.

Att finna sig själv i media

Jag är lite språkpetimeter när jag läser tidningen, vilket antagligen irriterar min omgivning. Men jag tycker att om man har som yrke att skriva så ska de väl åtminstone få till språket rätt. Det borde finnas en slags yrkesstolthet i det. Ok om det händer en eller annan gång, men det är nästan regel att hitta språkfel i en dagstidning.

När jag var 18 upptäckte jag för första gången att det jag sa i en radiointervju kunde klippas så att det inte riktigt var det jag sa som kom fram i inslaget, trots att det var min röst. Rätt läskigt.

Som miljöinspektör hamnade mina och kollegornas ärenden ofta i media. Vi fascinerades och förfärades av att artiklarna i princip alltid innehöll fel. Även om vi skickat skriftligt material till journalisten som han/hon nästan ordagrant kopierat (vilket var vår avsikt), lyckades de ändå få med faktafel.

I dagens DD finns en artikel om Ålderskris bland Moras nämndemän. Den hänvisar bland annat till en intervju med mig. Det är en förhållandevis bra och viktigt artikel. Men när jag läser den så tänker jag ändå: "Var det verkligen så jag sa?"

Nej, det var inte exakt så jag sa. Jag sa att även könet har betydelse för det input man gör i diskussionen. Men att vi i stort sett alltid blir överens om bedömningarna och domen. Det enda konkreta exempel jag kunde komma på där min ålder och kön spelat en avgörande roll för diskussionen var ett våldtäktsmål, som jag inte kunde gå in på detaljer om.

Det finns inga allvarliga fel i artikeln. Men det känns ändå obehagligt när någon annan tar mina ord, stuvar om dem och gör dem till sanningen om vad jag sa.

I förmiddags läste jag Cirkelns ände av Tom Egeland. Storyn liknar Da Vinci koden, och menar bl.a. att Bibeln inte på något sätt är sanningen, utan bygger på texter som valts ut och redigerats under hundratals år efter Jesus (förmodade) död på korset. Och att den på avgörande sätt speglar den tidsanda som rådde då.

Rätt så självklart. Ändå finns det de som är bokstavstroende.

Be careful what you wish for ´cause you just might get it

Pussycat Dolls - When I grow up

It takes a fool to remain sane

Flera personer som jag känner mer eller mindre, har genom åren sagt till mig att de anser att jag borde sitta i riksdagen, för att de tycker att jag är klok eller har bra idéer. Smickrande så klart. Jjag har tagit till mig uppmaningen och är första ersättare i riksdagen för mp Dalarna.

Nu när jag sitter och jobbar med mitt hjärtas innersta önskningar, i mitt arbete med The science of getting rich, funderar jag över om riksdagsuppdraget är med på den listan.

Att vara "klok" är kanske inte den bästa egenskapen när man sitter i riksdagen. Ibland känns det snarare som att man inte kan vara riktigt klok som jobbar politiskt. "It takes a fool to remain sane", som bekant.

Det finns ett alldeles utmärkt partiprogram. Idémakarna har gjort sitt. Målet är att förverkliga detta. Behövs det kloka människor med bra ideér i riksdagen till detta? Eller är det viktigare att t.ex. vara strategisk, välformulerad och fotogenique?

Det tål att tänkas på.