Därför mår vi så dåligt fast vi har det så bra

Det tog lång tid för mig att läsa Isabellas Tyst Hav, och ännu längre tid att läsa klart det allra sista kapitlet.


Nu när jag gjort det känner jag hur mina arg-synapser vaknar till liv över tillståndet i världen. Men jag är glad att hon sparade det bästa till sist. Det sista kapitlet är det som för mig gör kampen värd att kämpa. Att man kan tänka annorlunda, och att allt skulle vara annorlunda om vi gjorde det.


Hon skriver om psykologen som arbetar med naturen och som hävdar att anledningen till att så många mår så dåligt i västvärlden är att vi glidit från naturen. Isabella åskådliggör liksom författaren till boken Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? - Nisse Simonsson - hur kort tid vi varit indutrialiserade. Hon gör det genom att likna det med en film där jordens levdnad visas under ett år. Nisse Simonsson gör det genom att använda ett långt snöre. Big bang inträffade för ca 15 miljarder år sedan. Vi har varit industrialiserade i ca 150 år.


Kontentan av resonemanget är att vi tänker om våra gemensamma tillgångar på ett sätt som Nils Aslak Valkeapää beskriver så väl i min favoritdikt:

Den som glidit från naturen
bryr sig inte om att tro
Fågeln måste dödas
för att vara kvar i handen.

Vi fiskar den sista fisken, hugger de sista träden i regnskogen för att plantera bananträd, borrar efter olja i det djupa havet, eftersom vi tänker att "Om inte jag gör det, så gör någon annan det". För att vi inte törs tro på att om vi avstår, kanske de andra också börjar fundera på om det inte vore bättre att avstå. Tro på att fisken då skulle finnas kvar i haven, föröka sig och åter fylla haven. Förse hela världen med mat, och fiskare i u-länder med en rimlig inkomst. Återställa balansen i ekosystemet och återskapa fantastiska färgrika havslandskap med korallrev och delfiner, som kan fungera som terapi för oss som traumatiserats genom vårt avskärmande från naturen.

Då kan vår psykiska hälsa bli bättre, kostnaderna för sjukvården sjunka och vi kan satsa pengarna på kultur och mer miljövårdande åtgärder. Människorna hittar åter inspiration i den fantastiska naturen och börjar skapa i stället för att shoppa. Skapar konst och utvecklar makalösa maskiner som tar tillvara den energi som finns i överflöd runt oss på ett effektivt sätt, så att vi kan transportera oss var vi vill.

"Det går en Hallandsås genom det svenska vardagsrummet"

För ett tag sedan fick jag e-post från Leif Kåvestad. En stor ära för mig som följt honom sedan min utbildning på miljö- och hälsoskyddsprogrammet då han förekom flitigt i media. Jag beundrar hans mod och integritet och att han fortfarande kämpar för att sprida kunskap om sjuka hus trots att hans kamp gett honom både spe och sparken. För ett tag sedan var han nominerad till pris för sitt civilkurage, vilket jag skrivit tidigare om.

Kåvestad erbjöd mig sin bok Civilkurage & Sjuka Hus - allt har sitt pris, och är aktuell med en lärobok Sjuka hus som han fått stipendium från Byggnads för att färdigställa. Den finns på Lärnö förlag.

När jag håller miljöutbildningar för entreprenörerna på Haparandbanan brukar jag berätta om miljökatastrofen vid Hallandsås, som blev grunden för ett helt nytt arbetssätt. Det innebär att alla kemikalier inom Trafikverket nu granskas av en kemikaliegranskningsfunktion innan de används. I en artikel skriver Kåvestad att håller med Skanska om att katastrofen inte var deras fel. Myndigheterna borde reagerat på det giftiga tätningsmedlet.

Det är inte bara i Trafikverkets verksamhet som det används kemikalier. Sedan sextiotalet har antalet kemikalier i samhället fullkomligt expoderat, utan att vi har kunskap om vad de har för effekter på miljö och hälsa. Mängden kemikalier är nu så omfattande att det är ett mycket digert och tisdskrävande arbete som ligger framför oss, med att ta reda på vad alla har för egenskaper.

Under tiden fortsätter vi att använda dem, bland annat när vi bygger hus. Kåvestad understryker att han anser att sjuka hus är just ett kemikalieproblem. Han upptäckte att vart fjärde hus i Stockholm som byggts efter 1984 är sjukt. Man kan anta att det ligger till på liknade sätt i övriga landet. Vi har byggt in kemikalier som läcker från betong, flytspackel och golvlim, och såväl ung som gammal exponeras. Samtidigt som kemikalier har byggts in i stor utsträckning i våra hus, har antalet allergier drastiskt i Sverige. Enligt Ritt Goldstein, som jag också skrivit om tidigare, är Sverige ett av de sämsta länderna på att hantera frågan om fuktskador i bostäder. Han jämför bl.a. med sitt hemland USA där de tar frågan på betydligt större allvar. Fukt gör att kemikalier emitteras snabbare till inomhusuften.

Leif Kåvestad beskriver det som att "det går en Hallandsås genom det svenska vardagsrummet, men ännu har inte ekot av folkhälsokatastrofen fått politikerna att reagera."

Kjell Hansson Mild som är docent i medicinsk fysik har forskat på eleallergi, och kommit fram till att de som anser sig vara elallergiska har en fysiologisk förändring. Han har inte kunnat finna någon koppling till el eller elektromagnetisk strålning. Däremot har han visat att denna grupp är överkänslig mot kemikalier, och att sjukdomen ofta brutit ut i samband med ett ökad exponering för kemikalier. Vanligt är att sjukdomen brutit ut hos personer som får en ny dator i ett dåligt ventilerat kontor. När den nya datorn slås i gång första gången och blir varm emitteras flamskyddsmedel i datorn till luften. Samma typ av kemikalier som man nu konstaterat finns i de flesta svenska grillkorvar.

Myndigheterna fortsätter att lägga över ansvaret för kemikalieanvändningen i samhället på industrin. Miljöpartiets Inger Schörling jobbade hårt i EU-parlamentet för att EU:s nya kemikalielagstiftning skulle bli ett bra instrument att arbeta med. Den så kallade Reach, blev till slut en ganska urvattnad historia, och Inger har skrivit en bok om hur kemikalieindustrin lyckades förhala lagen. Trots att Allergiutredningen 1989 konstaterade att det finns ett samband mellan allergier och inomhusmiljön finns det fortfarande inte mycket kunskap om kemikalier i inomhusmiljön.

Kåvestad föreslår att miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) som krävs i miljöärenden, även ska krävas vid byggande av bostäder, daghem och skolor. Det är ett rimligt förslag. Allergierna kostade för några år sedan samhället ca 10 miljarder om året. Vi måste göra ett omtag med Reach för att den ska bli det instrument i arbetet att kartlägga kemikalier som det var tänkt. Och vi måste satsa på mer forskning om hur kemikaliesamhället påverkar vår hälsa.

Påsken - en orgie i onyttigheter

Snaskandes på finsk lakrits och äggformad choklad insåg jag under påskhelgen att påsken inte bara är en orgie i socker. Det är i lika hög grad en orgie i fossila bränslen.

För att komma åt etanolpumpen på macken fick vi på skärtorsdagen trixa oss mellan släpvagnar fyllda med skrotrar, och köa bakom män som tankade bensin i skotrar, barn-fyrhjulingar och dunkar. Allt det nämnda på en och samma släpvagn. Man kan ana att dunkarna t.ex. används till att fylla motordrivna isborrar för de som tar skotern ut på en sjö.

Att sluta köra skoter och fyrhjulingar är knappast ett framtidsscenario. Och det är ju inte fordonet, utan bränslet som är problemet. Det verkar inte användas etanol i svenska skotrar, men det finns många på nätet som funderar på hur man kan göra det. Enligt ett KLIMP-projekt i Västerbotten är etanol troligen framtidens bränsle för skotrar, och används redan i USA och Canada. I Sverige finns inga etanolskotrar att köpa, men på etanol.nu får man veta hur man bygger om olika motorer för etanoldrift. Hemsidan har också en "slogan" som jag själv brukar köra med: Att sprit hör bäst hemma i bränsletanken.

I ett ännu längre perspektiv tror jag att eldrift blir realitet även för skotrar och motordrivna isborrar. Det finns redan projekt som jobbar med det. Länstidningen i Östersund skrev för några månader sedan om ett projekt som sökte pengar från länsstyrelsen för att utveckla elskotrar. En förstudie har genomförts i samarbete med Volvo, enligt en rapport från Vinnova. Snöskotertidningen Sledtrax skriver om hur arbetet går och lovar att följa upp resultatet.

Utvecklingen går framåt!

Det fattas kvinnor i historieböckerna!

Jag är inte säker på att jag vill kalla mig för feminist. Begreppet verkar ha så många olika innebörder och jag har inte koll på alla och vill inte förknippas med allt som påstås vara feminism. Framförallt gillar jag inte att vissa feminister verkar betrakta män som fienden. Jag tycker nog att ordet ekvivalist känns bättre eftersom det inte fokuserar på att jämlikhet bara för kvinnor. Det finns många andra förlorare i ett ojämställt patriarkalt system, inte minst män. Det blir tydligt t.ex. när kvinnorna nu blir allt fler och männen färre på universitet och högskolor. Vilket, är jag övertygad om, beror på att män fortfarande kan hitta högavlönade jobb och göra karriär utan att studera vidare, medan kvinnor utan högre utbildning är hänvisade till låglönejobb. Det ger en avsevärd skillnad i studiemotivation.

Jag är medveten om att villkoren för kvinnor och män ser olika ut, och att vi inte på långt när är framme i jämställdhetsarbetet i Sverige, även om många verkar tro det. Ändå blir jag överraskad när jag läser artikeln i gårdagens DN om en ny rapport från Delegationen för jämställdhet i skolan. De har granskat fyra läroböcker i historia och hittat 62 namngivna kvinnor och 930 män! Inte ens nobelpristagaren Marie Curie finns nämnd i någon av dem. Dessutom har de funnit att böckerna innehåller både sexistiska och förnedrande inslag.

Hur är det möjligt att 2010 förser skolelever med sådana läromedel i historia?! Plötsligt känns det inte alls konstigt att unga tjejer börjar skära sig i armarna. Om ett samhälle som påstår sig vara så nära jämställt man kan vara har en sådan historieskrivning, finns det alla skäl i världen för en ung kvinna att vara deprimerad och självdestruktiv.

Av någon anledning handlade mina uppsatser i historia i grundskolan alltid om kvinnor eller kvinnor i allmänhets situation under den eller den tidsperioden. Jag hade inga politiska ambitioner med det. Det var helt enkelt det som jag tyckte var mest intressant, och jag skämdes lite för att jag alltid valde samma tema. Lärarna verkade konstigt nog tycka att det var bra. Nu förstår jag varför de tyckte att det var ett bra ämne att fördjupa sig i. Jag önskar bara att de varit mer tydliga med det. Att vi kunde ha haft en diskussion om de saknade kvinnorna i läroböckerna.

Jag kan inte tycka att alla lärare borde kalla sig feminister, men jag tycker att lärare har ett ansvar för att vara genusmedvetna, och förmedla den kunskapen i alla ämnen. Inte minst historia, som verkligheten nu ser ut. Undrar vad Jan Björklund tänker göra åt detta?

Sjuka-hus-syndrom på agendan

Ritt Goldstein har med sig själv som exempel lyckats få upp frågan om den omfattande förekomsten av mögelskadade hus på dagordningen både i media och i riksdagen. Att frågan är kontroverisell kan inte minst Leif Kåvestad intyga. Han var miljöinspektör i Stockholm på nittiotalet, och har nyligen skrivit boken Civilkurage & Sjuka Hus : allt har sitt pris om vad som hände när han tog en mängd klagomål på inomhusmiljön i kommunala bostäder på allvar och krävde åtgärder. Han blev motarbetad, mobbad och slutligen avskedad. Han är aktuell som nominerad till Expressens och Efterlysts pris för civilkurage. Han driver också en hemsida med bl.a. en handbok om Sjuka-hus.


Ritt har själv hållit tal inför riksdagen som sina problem, och skrivit ett antal artiklar i ämnet som är vällästa. Den senaste i Aftonbladet där han vill ställa fuskbyggarna till svars, och hänvisar till en ny rapport från Umeå universitet där ett forskarteam studerat dem som drabbats av ohälsa på grund av sjuka-hus-syndrom. Där har man konstaterat att 45 procent av dem som drabbats av sjuka hus, och fått sjukvårdsbehandling, flera år senare är oförmögna att arbeta.


28 November lämnade miljöpartiets riksdagsledamot från Dalarna, Jan Lindholm, en interpellation till statsrådet Maria Larsson (kd), med anledning av Umeå-studien. Han frågar


om Maria Larsson avser att vidta åtgärder för att öka kunskapen om hur och varför så många människor får allvarliga symtom på grund av så kallade sjuka hus,
om hon avser att föreslå någon form av förebyggande insatser för att minska risken att fler personer utsätts för den totala utslagning och det verkliga utanförskap som det innebär att drabbas av symtom från så kallade sjuka hus och
om hon avser att ta ansvar för att frågan om hälsoeffekter av sjuka hus fortsättningsvis hanteras som den allvarliga folkhälsofråga den är.

Svar väntas senast 12/12.


Studien i Umeå är inte den enda som gjorts på Sjuka-hus-området. Framförallt i andra länder har mycket forskning gjorts. Man kan läsa om de amerikanska resultaten på bl.a. följande hemsidor:

US EPA - Children's Health Initiative: Toxic Mold
American Academy of Pediatrics - Policy Statement Toxic Effects of Indoor Molds (RE9736)
Infant´s lung bleeding traced to toxic mold (New York Times)
Adverse Health Effects of Indoor Molds (Journal of Nutritional & Environmental Medicine).


I New York Times har man också haft en artikel om Gulf War Illness, där det framgår att symptomen på detta är i stort sett samma som de man konstaterat vid Sjuka-hus-sjuka: Toxic Chemicals Blamed for Gulf War illness .


Förvånande nog verkar svenska forskare som Ritt talat med, vara omedvetna om t.ex. den amerikanska forskningen som visar på att mögel kan orsaka blödande lungor hos spädbarn.


Vetenskapsradion hade i måndags ett inslag om forskaren Erika Blooms studie som visar att mögelgifter kan vara farligare än man hittills trott. Resultaten tyder på att där det finns mögel finns det nästan säkert också någon form av mögelgift. Hon letade efter ett fåtal av de ca 400 mögelgifter som man känner till, och hittade dem i 75% av proverna. Byggnadsarbetaren har en artikel om samma studie som fokuserar på arbetsmiljöaspekten.


Fler artiklar i ämnet:

Husmögel farligare än vi trott (Dalarnas Tidingar, Ritt Goldstein)
Sjuka skolor = Sjuka barn (Aftonbladet, Ritt Goldstein)
Lägenheten var full av mögel och gifter (Expressen, Ritt Goldstein)
Flooding, After the Deluge, and the Politics of Toxic Mold (ENN, Ritt Goldstein)
Mögelskandalen kostar miljarder (E24)
Byggföretagen ska ta ansvar (DN om riksdagsdebatten)
De gav mig en giftig soptipp (DN)
Husmögel upp i riksdagen (DN)
Höga gifthalter i mögelhus (DN)

Nu snackar vi!

Hittade denna mycket intressanta artikel i Miljöaktuellt. Trodde faktiskt att rubriken ljög först. Det lät som taget ur en framtidsoptimistisk roman. "Domstol: Sabotage mot kolkraftverk var nödvärn".


Men eller hur!


Om vi tar växthuseffekten (och andra miljöproblem) på allvar. Om vi håller med Percy Bratt (se tidigare inlägg) att miljöproblemen kan jämföras med terrorismen. Om vi liksom Lester Brown tycker att vi måste mobilisera som om det vore krig. Då är det helt konsekvent att det är nödvärn att försöka stoppa åtgärder som förvärrar jordens tillstånd. Det fantastiska är förstås inte att aktivisterna insett detta, men att DOMSTOLEN fann att detta överensstämde med lagstiftningen.

Jag älskar när lagstiftningen är så klockrent hållbar!

Lester Brown som är Sverigeaktuell med den svenska versionen av sin bok Plan B 3.0 - Uppdrag: rädda jorden! säger bland annat: "Det handlar inte om vad politiker tycker är rimligt utan om vad vi anser vara nödvändigt för att stoppa klimatförändringen".

I en intervju i Miljömagasinet läser jag att hans uträkningar visar att vi kan stänga 705 av världens 2400 kolkraftverk enbart genom att byta ut all belysning till den mest effektiva. All kolkraftverksproducerad el skulle kunna vara ersatt av vindkraftel 2020. Det skulle krävas att vi byggde 1,5 miljoner vindkraftverk innan dess. Låter det mycket?

Det tillverkas varje år 65 miljoner bilar. Jag har ingen aning om hur mycket längre tid det tar att tillverka ett vindkraftverk jämfört med en bil. Men säg att det tar 65 gånger mer tid. Då skulle man med bilindustrins resurser, under ett år hinna med att producera 1 miljon vindkraftverk. "Om det nu är det man vill alltså", för att travestera ett av mina favoritradioprogram. Jag skulle mycket hellre ha ett vindkraftverk än ett kolkraftverk i min back yard, det är ett som är säkert.

Personer som köpt minst fem exemplar av boken kallas för Plan B Teamet. De har startat en hemsida om Plan B 3.0. Planen, som presenteras i boken, är motsatsen till plan A, som är business as ususal, d.v.s. inte göra någonting. Den visar hur världen kan nå en minskning av dagens koldioxidutsläpp med 80 % före år 2020 till en kostnad av en sjättedel av världens militärbudget, 190 miljarder dollar.

Vetenskap och Gud

En del har vetenskap som ledstjärna i livet. Det verkar funka för dem. Men det fungerar inte för mig. Dels för att enbart vetenskap täcker inte in ett tillräckligt stort område av livet för att vara en tillfredsställande klippa att hålla sig till. Av forskning kan man t.ex. inte få råd i hur man bör förhålla sig till sådant som man inte vet att man inte vet. Dels för att olika forskare kommer fram till olika saker. Om man ska leva sitt liv efter forskningsresultat måste man nog bestämma sig för vilka forskare man tänker tro på. Annars får man hela tiden byta livsstil och matvanor efter det senare rönet som presenteras i Aftonbladet, eller sitta och detaljgranska alla forskningsrapporter. Jag har bättre saker för mig, det passar inte mig helt enkelt.

För några år sedan försökte jag följa både mina ideal och forskningsrön när det gällde vad jag skulle äta. Kött gick bort eftersom det var oetiskt att döda djur, icke kravmärkt mat gick bort eftersom den innehöll kemikalier osv. Resultatet blev att jag nästan inte åt alls, och jag mådde så klart inte så bra. Jag fick det kloka rådet att i första hand tänka på min hälsa, och i andra hand på andra aspekter på mat. Det finns en Nemistrip som illustrerar detta perfekt.

Därför har jag efter noggrannt övervägande bestämt mig för att hålla mig i Gud. Trots att jag inte tror alls på religioner. Av helt praktiska skäl: det fungerar för mig. Gud har svar på allt, han tänker alltid på mitt bästa, och bäst av allt - han VET vad som är bäst för mig. OM det skulle vara så att Gud inte finns, spelar det ingen som helst roll. Det är min tro på honom som är poängen. Det är den som får mitt liv att fungera. Det är därför jag har kallats "flummig, fast på ett pragmatiskt sätt".
Det står många kloka saker i Bibeln, men jag har svårt att bedöma vad som är klokt och inte där. Därför håller jag mig till den bild av Gud som ND Walsch förmedlar i sin triologi Samtal med Gud.

Det hindrar inte att jag tycker forskning är intressant, och ett viktigt beslutsunderlag. Men det finns andra aspekter som är nog så viktiga att ta hänsyn till när man fattar beslut. Och i bland har man inte tid att vänta på forskningsresultat, än mindre att forskarna ska nå konsensus. Ännu har man t.ex. inte nått hundraprocentig koncensus om vad klimatförändringarna beror på. Ändå måste vi agera politiskt. När forskningen, strax efter Lubbe Nordström gjorde sin Lortsverigeresa, upptäckte DDT, och det introducerades i Sverige som ett mirakelmedel som användes av gemene man, var det ju ingen som visste att Rachel Carson 1962 skulle skriva boken Tyst vår.


Det finns saker som vi inte kan se eller mäta. Vissa forskare avfärdar tanken på Gud, just av anledningen att det inte går att vetenskapligt bevisa att han/hon finns. Det är ett väldigt begränsat sätt att tänka. Många forskare tror dock på Gud, och min favoritforskare är Einstein (som också fått ge namn åt min ena katt) som bland annat lär ha sagt: "Bortom faktas illusioner finns sanningen". Han har också sagt: "Teknologiska framsteg är som en yxa i händ­erna på en patologisk kriminaldåre."

Vi har kunskap och teknik att lösa vårt behov av energi. Vi har också kunskap och teknik att ödelägga hela jorden. Det är inte forskning som kommer att avgöra vilket vi väljer, utan vår moral. Mitt knep för att avgöra vad som är ett bra beslut eller inte är att ställa mig frågan: "Vad skulle hända om alla gjorde så?" Ett annat sätt är att fråga sig om det man står i begrepp att göra gynnar flertalet, eller fåtalet. Det är ungefär det som Kant kallade Det kategoriska imperativet.




The Cure - Trust
There's no one left in the world that I can hold on to
There is really no one left at all - there is only you
And if you leave me now, you leave all that we were undone
There is really no one left, you are the only one


And still the hardest part for you, to put your trust in me
I love you more than I can say, why won't you just believe?

Onödig forskning

Ny onödig forskning: Flip-flops är dåligt för fötterna. Ja? Behöver man verkligen göra en vetenskaplig studie för att komma fram till det? Det är väl uppenbart att det inte är så ergonomiskt.

Råd från experterna: "om det gör extremt ont att gå i flip-flops ska man välja en annan sko". Nähä?

Varför gå i flip-flops när det finns Teva? Jag får kramp i tårna bara av att tänka på att gå någon längre sträcka i flip-flopsar.

Ibland känns det som att forskningsmedlen är felfördelade. Många forskningsresultat "bevisar" något helt självklart. Hur många svor t.ex. inte ve och förbannelse över hastighetsbulornas påverkan på bilar och ryggar innan forskningen kom fram till samma sak?