Det fattas kvinnor i historieböckerna!

Jag är inte säker på att jag vill kalla mig för feminist. Begreppet verkar ha så många olika innebörder och jag har inte koll på alla och vill inte förknippas med allt som påstås vara feminism. Framförallt gillar jag inte att vissa feminister verkar betrakta män som fienden. Jag tycker nog att ordet ekvivalist känns bättre eftersom det inte fokuserar på att jämlikhet bara för kvinnor. Det finns många andra förlorare i ett ojämställt patriarkalt system, inte minst män. Det blir tydligt t.ex. när kvinnorna nu blir allt fler och männen färre på universitet och högskolor. Vilket, är jag övertygad om, beror på att män fortfarande kan hitta högavlönade jobb och göra karriär utan att studera vidare, medan kvinnor utan högre utbildning är hänvisade till låglönejobb. Det ger en avsevärd skillnad i studiemotivation.

Jag är medveten om att villkoren för kvinnor och män ser olika ut, och att vi inte på långt när är framme i jämställdhetsarbetet i Sverige, även om många verkar tro det. Ändå blir jag överraskad när jag läser artikeln i gårdagens DN om en ny rapport från Delegationen för jämställdhet i skolan. De har granskat fyra läroböcker i historia och hittat 62 namngivna kvinnor och 930 män! Inte ens nobelpristagaren Marie Curie finns nämnd i någon av dem. Dessutom har de funnit att böckerna innehåller både sexistiska och förnedrande inslag.

Hur är det möjligt att 2010 förser skolelever med sådana läromedel i historia?! Plötsligt känns det inte alls konstigt att unga tjejer börjar skära sig i armarna. Om ett samhälle som påstår sig vara så nära jämställt man kan vara har en sådan historieskrivning, finns det alla skäl i världen för en ung kvinna att vara deprimerad och självdestruktiv.

Av någon anledning handlade mina uppsatser i historia i grundskolan alltid om kvinnor eller kvinnor i allmänhets situation under den eller den tidsperioden. Jag hade inga politiska ambitioner med det. Det var helt enkelt det som jag tyckte var mest intressant, och jag skämdes lite för att jag alltid valde samma tema. Lärarna verkade konstigt nog tycka att det var bra. Nu förstår jag varför de tyckte att det var ett bra ämne att fördjupa sig i. Jag önskar bara att de varit mer tydliga med det. Att vi kunde ha haft en diskussion om de saknade kvinnorna i läroböckerna.

Jag kan inte tycka att alla lärare borde kalla sig feminister, men jag tycker att lärare har ett ansvar för att vara genusmedvetna, och förmedla den kunskapen i alla ämnen. Inte minst historia, som verkligheten nu ser ut. Undrar vad Jan Björklund tänker göra åt detta?