Att göra skillnad

Förra helgen köpte vi en induktionsspis och tog därmed lägenheten ett steg närmare 2000-talet. Jag älskar induktionsspisar både för att de är energisnåla och snabba. En win-win-situation helt enkelt. Jag blir nöjd, miljön blir nöjd. Eller blir miljön nöjd? Ibland får jag för mig att jag blivit en miljövetare som tror att tekniken ska lösa alla miljöproblem.

Min drivkraft är att jag vill göra skillnad. På samma sätt som miljöpartiet som parti vill göra skillnad. I mitt nuvarande uppdrag tror jag att jag gör störst skillnad när jag håller miljöutbildningar för de som jobbar med att bygga Haparandabanan. I de små samhällena längs banan känns det som att de flesta på ett eller annat sätt berörs av järnvägsbygget, och att en stor andel av dem hamnar på mina utbildningar. På så sätt blir mina utbildningar en slags folkbildningsinsats inom miljöfrågorna. Många kan redan mycket, men en och annan går ut med en eftertänksam rynka i pannan. En av de saker jag brukar visa är jordens utveckling. Teorin om hur big bang för ca 15 miljarder åren sedan gav upphov till jorden, encelliga organismer och för ca 50 000 år sedan människan. I det perspektivet är de ca 150 år sedan industrialismen som vi haft förmåga att påverka t.ex. klimatet, och de ca 50 år som vi levt i ett kemikaliesamhälle, pyttepyttekort tid.

Om vi på så kort tid utan att vara medvetna om det lyckats skapa så mycket problem, ska vi väl nu när vi är mer medvetna kunna lösa problemen på ännu kortare tid? Jag tror att många av lösningarna är tekniska, men vi kommer också behöva byta livsstil. Jag tror att de flesta faktiskt kommer att vilja byta livsstil mycket snart. Nu när snart alla vet vad vår nuvarande livsstil ställer till med.