Därför mår vi så dåligt fast vi har det så bra

Det tog lång tid för mig att läsa Isabellas Tyst Hav, och ännu längre tid att läsa klart det allra sista kapitlet.


Nu när jag gjort det känner jag hur mina arg-synapser vaknar till liv över tillståndet i världen. Men jag är glad att hon sparade det bästa till sist. Det sista kapitlet är det som för mig gör kampen värd att kämpa. Att man kan tänka annorlunda, och att allt skulle vara annorlunda om vi gjorde det.


Hon skriver om psykologen som arbetar med naturen och som hävdar att anledningen till att så många mår så dåligt i västvärlden är att vi glidit från naturen. Isabella åskådliggör liksom författaren till boken Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? - Nisse Simonsson - hur kort tid vi varit indutrialiserade. Hon gör det genom att likna det med en film där jordens levdnad visas under ett år. Nisse Simonsson gör det genom att använda ett långt snöre. Big bang inträffade för ca 15 miljarder år sedan. Vi har varit industrialiserade i ca 150 år.


Kontentan av resonemanget är att vi tänker om våra gemensamma tillgångar på ett sätt som Nils Aslak Valkeapää beskriver så väl i min favoritdikt:

Den som glidit från naturen
bryr sig inte om att tro
Fågeln måste dödas
för att vara kvar i handen.

Vi fiskar den sista fisken, hugger de sista träden i regnskogen för att plantera bananträd, borrar efter olja i det djupa havet, eftersom vi tänker att "Om inte jag gör det, så gör någon annan det". För att vi inte törs tro på att om vi avstår, kanske de andra också börjar fundera på om det inte vore bättre att avstå. Tro på att fisken då skulle finnas kvar i haven, föröka sig och åter fylla haven. Förse hela världen med mat, och fiskare i u-länder med en rimlig inkomst. Återställa balansen i ekosystemet och återskapa fantastiska färgrika havslandskap med korallrev och delfiner, som kan fungera som terapi för oss som traumatiserats genom vårt avskärmande från naturen.

Då kan vår psykiska hälsa bli bättre, kostnaderna för sjukvården sjunka och vi kan satsa pengarna på kultur och mer miljövårdande åtgärder. Människorna hittar åter inspiration i den fantastiska naturen och börjar skapa i stället för att shoppa. Skapar konst och utvecklar makalösa maskiner som tar tillvara den energi som finns i överflöd runt oss på ett effektivt sätt, så att vi kan transportera oss var vi vill.

Påsken - en orgie i onyttigheter

Snaskandes på finsk lakrits och äggformad choklad insåg jag under påskhelgen att påsken inte bara är en orgie i socker. Det är i lika hög grad en orgie i fossila bränslen.

För att komma åt etanolpumpen på macken fick vi på skärtorsdagen trixa oss mellan släpvagnar fyllda med skrotrar, och köa bakom män som tankade bensin i skotrar, barn-fyrhjulingar och dunkar. Allt det nämnda på en och samma släpvagn. Man kan ana att dunkarna t.ex. används till att fylla motordrivna isborrar för de som tar skotern ut på en sjö.

Att sluta köra skoter och fyrhjulingar är knappast ett framtidsscenario. Och det är ju inte fordonet, utan bränslet som är problemet. Det verkar inte användas etanol i svenska skotrar, men det finns många på nätet som funderar på hur man kan göra det. Enligt ett KLIMP-projekt i Västerbotten är etanol troligen framtidens bränsle för skotrar, och används redan i USA och Canada. I Sverige finns inga etanolskotrar att köpa, men på etanol.nu får man veta hur man bygger om olika motorer för etanoldrift. Hemsidan har också en "slogan" som jag själv brukar köra med: Att sprit hör bäst hemma i bränsletanken.

I ett ännu längre perspektiv tror jag att eldrift blir realitet även för skotrar och motordrivna isborrar. Det finns redan projekt som jobbar med det. Länstidningen i Östersund skrev för några månader sedan om ett projekt som sökte pengar från länsstyrelsen för att utveckla elskotrar. En förstudie har genomförts i samarbete med Volvo, enligt en rapport från Vinnova. Snöskotertidningen Sledtrax skriver om hur arbetet går och lovar att följa upp resultatet.

Utvecklingen går framåt!

Att göra skillnad

Förra helgen köpte vi en induktionsspis och tog därmed lägenheten ett steg närmare 2000-talet. Jag älskar induktionsspisar både för att de är energisnåla och snabba. En win-win-situation helt enkelt. Jag blir nöjd, miljön blir nöjd. Eller blir miljön nöjd? Ibland får jag för mig att jag blivit en miljövetare som tror att tekniken ska lösa alla miljöproblem.

Min drivkraft är att jag vill göra skillnad. På samma sätt som miljöpartiet som parti vill göra skillnad. I mitt nuvarande uppdrag tror jag att jag gör störst skillnad när jag håller miljöutbildningar för de som jobbar med att bygga Haparandabanan. I de små samhällena längs banan känns det som att de flesta på ett eller annat sätt berörs av järnvägsbygget, och att en stor andel av dem hamnar på mina utbildningar. På så sätt blir mina utbildningar en slags folkbildningsinsats inom miljöfrågorna. Många kan redan mycket, men en och annan går ut med en eftertänksam rynka i pannan. En av de saker jag brukar visa är jordens utveckling. Teorin om hur big bang för ca 15 miljarder åren sedan gav upphov till jorden, encelliga organismer och för ca 50 000 år sedan människan. I det perspektivet är de ca 150 år sedan industrialismen som vi haft förmåga att påverka t.ex. klimatet, och de ca 50 år som vi levt i ett kemikaliesamhälle, pyttepyttekort tid.

Om vi på så kort tid utan att vara medvetna om det lyckats skapa så mycket problem, ska vi väl nu när vi är mer medvetna kunna lösa problemen på ännu kortare tid? Jag tror att många av lösningarna är tekniska, men vi kommer också behöva byta livsstil. Jag tror att de flesta faktiskt kommer att vilja byta livsstil mycket snart. Nu när snart alla vet vad vår nuvarande livsstil ställer till med.

Det snöade inte i Thailand

En vecka efter hemkosten från Thailand börjar kroppen och verkligheten befinna sig i samma tidsrytm igen och jag orkar göra vissa reflektioner kring resan.

Thailand var verkligen så underbart som de flesta svenskar vill göra gällande. Folk precis så vänliga och hjälpsamma, stränderna så ljuvligt vita och vattnet lagom varmt. Och solljuset var tacknämligt när antalet soltimmar i Luleå är på minimum. Dessutom var hotellet med omgivning precis så paradisiskt som reklamen lovade. Hur ofta händer det?

Ändå kom jag på mig själv, när jag satt på poolkanten med benen i vattnet, med att blunda och drömma mig bort till en brygga med benen i en insjö och lukten av varm tallskog i näsan. Jag längtade faktiskt hem till Sverige. Aldrig är jag så lycklig över att vara född i Sverige som när jag är utomlands. I jämförelse med alla platser jag besökt utomlands är Sverige sagolikt välordnat, rent, väldoftande, folktomt och har fyra årstider som alla är underbara på sitt sätt.

Det är väl därför tur att jag inte är utanför Sveriges gränser så ofta. Om man inte räknar kortvariga gränspassager mellan Haparanda och Torneo det senaste året, var jag utomlands senaste gången 2005, då min mamma fyllde 50 år och ville ha oss med till Fuerteventura. Jag skaffade mitt första pass 2001. Därför har jag faktiskt inte dåligt samvete för att jag tillsammans med maken just förbrukat motsvarande ungefär sju årsförbrukningar växthusgaser för den genomsnittlige indiern. Resan är dessutom klimatkompenserad via Green Seat, vilket förvisso inte får mina utsläpp att försvinna, men åtminstone bidrar till en del bra klimatprojekt.

Jag är glad över att min resa blivit ifrågasatt av klimatskäl. För även om jag inte har dåligt samvete för att jag åker till Thailand på en kombinerat försenad bröllopsresa och hälsoresa för att läka min mans psoriasis - så finns det all anledning för oss alla som är så pass välmående att vi kan sticka halvägs runt jorden titt som tätt, att fundera på om det verkligen är det vi vill med tanke på klimatet och andra miljöaspekter. Det är inte rimligt eller önskvärt att vi slutar resa. Om inte annat behöver vi då och då påminna oss om hur bra vi har det i Sverige, något som man lätt kan glömma om man fokuserar för länge på den befogade kritik som finns mot hur t.ex. Försäkringskassan fungerar. Men vi bör fundera på hur ofta, hur långt och med vilket färdmedel. Och vi både kan och bör se till att våra ekologiska fotavtryck inte blir större än planeten klarar av.

Min syster fick en aha-upplevelse för ett tag sedan när hennes lärare frågade vilka i klassen som tyckte att de levde miljövänligt, och vilka som inte tyckte att de gjorde det. Syster räckte upp handen för den förstnämnda kategorin och blev genom ett test jämförd med en person i den andra kategorin. Till hennes förvåning visade det sig att klasskamraten levde ett (enligt testet) miljövänligare liv. Akilleshälen var de flygresor som syrran gjort till Costa Rica för att arbeta som volontär, och till England för att studera. Det är inte alltid så lätt att leva som man lär. För att kolla om man är på rätt spår kan man kanske använda beräkningarna för ekologiska fotavtryck då och då.

Jag är väldigt stolt och nöjd med att vara med och bygga en snutt av Botniabanan, den nordligaste delen mellan Kalix och Haparanda. Jag är övertygad om att framtidens transporter i hög utsträckning kommer att drivas av el som producerats av förnyelsebara bränslen. Och jag ser fram emot de chartertåg till Röda havet som finns med i Miljöpartiets vision för framtidens tåg. Även om jag saknar en linje mitt i Sverige som heter Inlandsbanan.

Nu har den kommit...

Ulricehamns kommuns miljökalender.

De har liksom ett enormt övertag på alla andra som gör kalendrar. De har Jan Töve.

Sarkozy vill ha långsiktigt hållbar livskvalitet

Frankrikes president Nicholas Sarkozy har tillsatt en kommission med bland annat ekonomipristagarna Joseph Stiglitz och Amartya Sen. I Grus & Guld 5/2009 finns en artikel om innehållet i kommissionens rapport.

Den konstaterar att det är dags att sluta ha ökad produktion som övergripande mål, och i stället rikta in sig på välbefinnande både för nuvarande och kommande generationer. Sounds like a plan!

Rapporten ger förslag på mer relevanta mått på ekonomiska och sociala framsteg än BNP. Den rekommenderar användning av flera olika indikatorer, t.ex. hushållsinkomster, konsumtion och inkomstfördelning.

"Den pågående krisen gör oss inte bara fria att föreställa oss andra modeller, andra framtider, en ny värld - den tvingar oss att göra det, säger Nicholas Sarkozy"

Presidenten lovar att ta upp frågan vid alla toppmöten han deltar i framöver.

Jippie! Äntligen tar världen ett sjumilakliv i rätt riktning! Men varför rapporterar Aftonbladets löpsedlar samma gamla nyheter, som att folk har dött i snökaoset?!

Växthus för städer

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg som bestred uppfattningen att städer skulle vara mer hållbara än landsbygden. Min ståndpunkt är att städer inte kan vara hållbara eftersom de är beroende av den omgivande landsbygden för bl.a. livsmedelsproduktion.



Nu har kanske Sweco och företaget Plantago kommit med en lösning som förändrar förutsättningarna: Högproducerande växthus för storstäder!

Alltså matproduktion nära konsumenterna.



Det låter verkligen intressant. Enligt artikeln i DN kommer det finnas en version av växthuset någonstans i världen inom tre år.

Bra reklam

Berättelsen om Prylar

Jag kom att tänka på min lillasyster som ville bli "sakgörare" när hon var liten, när jag såg The Story of Stuff.

Tänkvärt, pedagogiskt, kul om konsumtionssamhället.

Jag är så glad och tacksam...

Jobba i motvind

Att arbeta politiskt i ett litet oppositionsparti i en liten kommun är verkligen ingen dans på rosor. Man kämpar på och försöker att åtminstone på nåder få tillgång till den mest basala informationen om vad som händer. Men ibland lyckas man inte ens med det.

Idag var t.ex.

Kommunpolitiker, Länsstyrelsen, Region Dalarna, Region Siljan, Siljan Turism AB, Vägverket, Banverket, Landstinget, Dalatrafik, Åkerinäringen, Räddningstjänst, Polis, Taxi, MoraStrand, grannkommuner, Trafiksäkerhetsrådet, ungdomsråd (elevråd), näringslivet, Mora köpstad och handikapp- och pensionärsrådet

inbjudna till en workshop på temat Forum uthålligt Mora – stadsutveckling. Dock inte miljöpartiet i Mora. Nu hade vi ändå lyckats få en inbjudan på omvägar.

Så klockan 13.30 stod jag och Olov på Andreasgården redo att delta i detta i vårt tycke oerhört viktiga och intressanta möte. Uthålligt Mora är som ni förstår en klockren frågan för miljöpartiet i Mora. Döm om vår förvåning och besvikelse när lokalerna var tomma. På tavlan i matsalen kunde vi läsa att Mora Kommun haft möte 9-12. Efter kontroll visade det sig att mötet bytt tid, men att meddelande om detta inte gått ut till miljöpartiet eftersom man använt en annan sändlista. Det handlar om "olyckliga omständigheter".

Fan tro´t. Många tyckte säkert att det var skönt att spela floskelbingo utan att ha miljöpartiet i ansiktet. MORR!

Miljövänligast i stan?

Det tycker arkitekten Jerker Söderlind i gårdagens Kossornas planet. Då har man ett alltför snävt perspektiv tycker jag. Zoomar man ut en bit ser man att städer är helt beroende av den omkringliggande landsbygden. De är beroende av en konstant intransport av mat.


Jag håller med honom om att det inte är miljövänligt att bo på landet om man bilpendlar 10 mil varje dag. Det är lite motsägelsefullt att vilja vara nära den vackra naturen och låta barnen springa barfota, samtidigt som man sprider luftföroreningar via avgasröret.

Men i städer är permakultur, d.v.s. möjligheten att vara självförsörjande, omöjlig. Man kan tänka sig att odla på vissa ytor, i vissa städer är det utbrett att odla på taken. Men odlingsytorna är förstås helt otillräckliga för att alla skulle kunna odla sin egen mat. Och jag tror knappast att det är så många som skulle få tillstånd att hålla en mjölkko i lägenheten eller på kolonilotten. En stad är alltså ett helt ohållbart system i sig självt. Även om man kan åka buss överallt i stället för att ta bilen.

Problemet är förstås att många som bor på landet nu för tiden åker bil långväga för att handla på Stormarknad, och varken odlar eller komposterar.


Själv tycker jag att tanken med konviviat som Nils Tiberg skriver om i sin underbara bok Kretslopp (och jag menar verkligen Underbar. Vackra bilder, kloka tankar, trevligt format, massor av lösningar), är väldigt tilltalande. Konviviat betyder att man lever tillsammans, men inte som i ett kollektiv. Alla har sina egna bostäder, men man samordnar sig i små grupper, ca tio till hundra personer. Man delar gemensamhetsutrymmen som tvättstuga, bibliotek och gästrum. Bil!? Lagar mat tillsammans och hjälps åt att passa barn, ta hand om några djur och odla. Egentligen inget stort steg att ta om man redan har bra relationer med sina grannar. Och har tillgång till odlingsmark runt knuten.

Vettigt om klimatdebatten

I senaste numret av Miljöaktuellt skriver Percy Bratt, vice ordförande i Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter, att klimatfrågan bör jämföras med terrorismen.

Rättsstatens principer offras i kampen mot terrorismen trots att den svårligen kan sägas utgöra ett överhängande hot mot mänskligheten, skriver Bratt. Många fler dör i trafiken och olika miljökatastrofer varje år. Trots detta har lagar som allvarligt kränker grundläggande mänskliga rättigheter införs. Enskilda individer uppförs som terrorister på sanktionslistor. Tortyrförbudet urholkas. Det är i sig är en märklig inställning att man kan strunta i grundläggande rättprinciper i pressade lägen.

Inom miljöområdet görs avvägningen mellan motstående intressen på ett helt annat sätt. Hotens allvar beaktas inte fullt ut, de insatta medlen är otillräckliga och de motstående intressena tillåts väga alltför tungt.

Bratt säger sig inte vara så naiv att han föreställer sig att politikerna agerar i något slags luftrum där de kan utföra en analys och sedan handla i enighet med denna. Men han menar att opinionsförändringar och press från väljarna kan öka det politiska handlingsutrymmet. Och att utgångspunkten för diskussionerna bör vara en avvägningsmodell där miljökonsekvenserna av otillräckliga åtgärder, vägs mot de ekonomiska och sociala konsekvenserna av en tuff miljöpolitik, i en ingående analys. En sådan analys skulle demonstrera miljökravens förkrossande tyngd i förhållande till kontrasterande intressen.

Tänk nytt - tänk passivt!

Häromdagen presenterade Morastrand våra planer på nybyggnation av ett antal lägenheter i centrum och vid Tingsnäs i Mora Tidning. Det som inte nämndes vid presskonferensen var att beslutet också innebär att möjligheterna att bygga energieffektivt, s.k. passiva hus, ska undersökas.

Tekniken går hela tiden framåt, och det är ju väldigt skönt! Vi svenskar är antagligen ett av världens mest förändringsbenägna folk, ändå finns det ett märkbart motstånd mot förändringar. I bland kan man kanske skylla på vinstintressen hos stora företag. Som i fallet att bryta beroendet av olja och gå över till bättre tekniska lösningar. Vem har inte hört historier (skrönor eller sanning, vem vet) om uppfinnare som kommit på jättesmarta lösningar på vätgasdrift av bilar och annat, som stora bolag köpt upp och lagt i kassaskåpet? För att kunna fortsätta tjäna pengar på oljebaserad teknik.

Men det finns också andra exempel som inte verkar drivas av vinstintressen. Som spröjs. Förr kunde man inte göra så stora fönterrutor och löste problemet med att sätta ihop flera mindre rutor, med spröjs emellan, till ett stort fönster. Nu görs fönster i hela stycken. Men många monterar ändå på avtagbara spröjs på fönstren. För att det är snyggt. Det är helt okej.

Värre är det när konservatismen i en bransch motverkar en utveckling i hållbar riktning. Ett uppenbart exempel är s.k. Passiva hus. Växthuseffekten är ett problem som i stort sett alla tar på allvar. En betydande faktor i sammanhanget är vår energianvändning. En stor del av energin går till att värma upp bostäder. Samtidigt har vi en teknik för att bygga bostäder som inte behöver någon uppvärmning. Alls!

Läs mer på:
Passivhuscentrum.se
Energieffektivabyggnader.se

Så varför byggs det överhuvudtaget bostäder som inte är passiva?
Aha! Det har förstås med ekonomi att göra, tänker man. Det mesta som är väldigt bra och ändå inte blir gjort, handlar om pengar. Men icke! Det är inte ens dyrare att bygga passivt. Kanske något i investeringsskedet, men sedan behöver man ju faktiskt vare sig investera i någon uppvärmningsanläggning, eller betala någon driftskostnad för uppvärmning. Vad är problemet då?
Möglar de? Nej.
Dålig inomhusluft? Nej.
Krångligt? Nej.
Fult? Nej.
Högre elförbrukning? Något, för att styra värmeåtervinningen i ventilationssystemet.

Problemet verkar ligga i att det är enklare att göra som man alltid har gjort. Och vanan att tänka kortsiktigt.

Lyckligtvis finns det problemet inte hos Morastrand. Här ligger man i framkant när det gäller att tänka nytt. Nyligen avslutades stamrenoveringen av lägenheterna på Tuvan, där man använde s.k. partnering vid upphandlingen. Resultatet blev väldigt lyckat både när det gäller ekonomin och upplevelsen för de boende. Nu kör vi vidare med planer på nybyggnation med ny teknik!

Utmärkt cruisingförslag

En person som kallar sig Miljökämpen har huvudet på skaft. Han föreslår att under Classic Car Week i Rättvik ska människorna cruisa runt bilarna i stället för tvärtom.

Applåder och visslingar! Det är ju helt enkelt strålande. Även om jag har en syster som försökt förklara tjusningen med att cruisa för mig, så tycker jag nog att det borde vara trevligare att vara utanför bilen än i den. Det är (ryms) ju fler människor där. Miljökämpens förslag innebär att man kan cruisa och samtidigt vara miljömedveten och social. Idel vinna-vinna.

Vi måste sluta göra fel

Peace and Love har börjat med tema Vakna!

Invigningstalet hölls av Stefan Sauk och efteråt en underbar musiktripp med slagverk som jag gillar så mycket !!

Studiebesök på BoomTown med Maria Wetterstrand. Projektledaren Kaj Podgorski sa en hel del tänkvärda saker, bland annat: "Enligt mig finns det bara två sorters musik - bra och dålig". Jag är helt såld på hans grej.

Maria blev också intervjuad av diverse journalister och Peace and Loves webbTV innan hon satte sig i en paneldebatt under rubriken Hur ska vi rädda Moder Jord? tillsammans med Kathleen McCaughey från Greenpeace, Alice Bah, Bo Ekman från Tällberg Foundation, och Anna Jonsson från Miljöförbundet Jordens Vänner. Alla verkade vara överens om att den viktigaste åtgärden just nu är att sluta göra fel. Att satsa alla investeringspengar på rätt lösningar, i stället för att ta ett steg fram och ett tillbaka.

Problem & Möjligheter

Dokumentären Planeten gick på SVT i går kväll. Filmen finns också som serie på SVT. Det är en påminnelse om att det är ganska bråttom att byta livsstil. Den som inte sett den bör så klart se den. Budskapet innehåller inget nytt, men det går att hela tiden hitta nya exempel - symptom - som visar att något håller på att gå åt h-e.

Det finns de som fortfarande inte tagit till sig problemet. Men jag har faktiskt tröttnat på att prata om problemet och dess olika dimensioner: Hur många grader kommer medeltemperaturen att öka? Hur många arter kommer att utrotas? Hur många miljöflyktingar kommer det att skapas? Hur snabbt kommer det att gå?

Det är betydligt intressantare, och viktigare, att prata om möjligheterna och lösningarna. För ärligt talat så blir vi ju inte ens lyckliga av vår överdådiga konsumtion. Krisen kräver kraftfullt agerande, och jag ser möjligheter till att förvärvsarbeta mindre, tystnad, mer konstnärlig verksamhet, större förståelse mellan människor. Rättvisa, solidaritet, oberoende... Livskvalitet.

Vad gör oss egentligen lyckliga? Kanske finns några svar på Gröna Studenters kurs i lyckoforskning 22-24 juli i Stockholm.

Diskningsteknik

Läser i Runebergs blogg i DT, under rubriken Klimatsmart, att hon känner sig nöjd och ekologisk när hon tillbringat tre dagar utan rinnande vatten och med utedass. Det är härligt, jag håller med; man känner sig som en bra människa vid sådana tillfällen. Fast - hur känner man sig ekologisk?

Och jag kan ju inte låta bli att påpeka att det ofta är bättre att diska med diskmaskin än för hand. I alla fall om man har en miljöklass A-maskin och inte sköljer disken innan. Om man haft turen att lära sig FLURK-diskning av ett proffs (nämligen FLURK himself, Fredrik Lundmark), kan man dock diska för hand med gott samvete. Grejen är att skölja i samma balja som man diskar, och diska det renaste först, = minimal vattenåtgång. Det är lite samma sak som när man i industrin använder sig av motströms sköljning.

Vi behöver både ny teknik och nya beteenden om vi ska nå ett hållbart samhälle. Anna behöver inte ha dåligt klimatsamvete. Särskilt inte om hon har snålspolande duschstril och miljöklass A-maskiner hemma.

Varför görs film?

Jag älskar att titta på film och jag älskar att läsa böcker. Boken är nästan alltid bättre än filmen, så helst ser jag filmen innan jag läser boken. Då kan jag se fram emot att få en mer nyanserad och fördjupad bild av det jag sett, i boken.

Så är också fallet med Flyga Drake som jag såg häromdagen. Jag har läst Khaled Hosseinis andra bok, Tusen strålande solar och såg fram emot filmen som jag bl.a. trodde skulle innehålla en hel del fina scener med drakflygning. Jag blev inte besviken. Men det var lätt att dra slutsatsen att boken skulle vara ännu bättre. Jag antar att huvudpersonens förhållande till sin far är mer utrett i boken och att hans förlåtelse av sig själv för det han gjorde mot sin barndomsvän inte går lika geschwint.

Det går ju snabbare att se en film än att läsa en bok, så har man lite bråttom är det enklare. Samtidigt har jag börjat tänka på att en bok oftast skrivs av en enda person. Lite hjälp av diverse administratörer och: voilà! boken är klar. En film däremot har en otroligt lång lista i slutet på personer och företag som varit inblandade i produktionen. Kostnaden är väl relaterad till antalet inblandade? Men en biobiljett är billigare än en bok. Hm.

Jag är ett stort fan av Stephen King. Jag älskar det han skriver! Men jag klarar inte av att se filmatiseringar av hans böcker. I viss mån för att de oftast är så urusla, men mest för att det är för läskigt. Efter många års grubblerier kring detta har jag kommit fram till att det beror på att när jag läser skapar jag bilderna själv. Även om handlingen överraskar så kan inte bilderna jag skapar överaska mig. Min egen hjärna ser till att det inte kan bli läskigare än jag klarar av. Det känns tryggt.

Så om boken alltid är bättre än filmen, varför lägger man då ned så mycket tid och pengar på att göra om en bok till en film? Finns film i ett hållbart samhälle?

(En annan fråga som hör till samma härad, är varför amerikanarna lägger ned en massa tid och pengar på att göra en sämre (och dyrare?) egen version av utmärkta franska filmer som t.ex. 3 hommes et un couffin och Nikita).

Vänsterns förslag om nolltaxa i kollektivtrafiken

De föreslår en "klimattaxa" i kollektivtrafiken som ska vara noll. Som vanligt ett bra miljöförslag utan ekonomiskt ansvarstagande från Vänsterpartiet.

Visst håller jag med om att det behövs satsningar på kollektivtrafik och att det måste bli billigare att åka kollektivt än att åka bil. Men rätt väg är inte nolltaxa. Framförallt för att det inte fungerat så bra där man testat. Kollektivtrafik är ganska dyrt att hålla i gång, och det är rimligt att man betalar lite. Jag tycker man kan jämföra med vården som är väldigt subventionerad, men man betalar ändå lite. På så sätt värdesätter man det mer också, och låter kanske bli att vandalisera bussarna i större utsträckning.

I Niklas Henrikssons och Ann-Catrin Lofvars utmärkta artikel om bensinpriset och kollektivtrafikprisets utveckling föreslår de att man höjer bensinpriset och för över medel till kollektivtrafiken. Bensin har blivit förhållandevis billigare under de senaste 18 åren.

Det är ett bättre förslag som dessutom skulle möjliggöra en finansiering av alla de järnvägsinvesteringar som vårt land är i akut behov av.