Miljövänligast i stan?

Det tycker arkitekten Jerker Söderlind i gårdagens Kossornas planet. Då har man ett alltför snävt perspektiv tycker jag. Zoomar man ut en bit ser man att städer är helt beroende av den omkringliggande landsbygden. De är beroende av en konstant intransport av mat.


Jag håller med honom om att det inte är miljövänligt att bo på landet om man bilpendlar 10 mil varje dag. Det är lite motsägelsefullt att vilja vara nära den vackra naturen och låta barnen springa barfota, samtidigt som man sprider luftföroreningar via avgasröret.

Men i städer är permakultur, d.v.s. möjligheten att vara självförsörjande, omöjlig. Man kan tänka sig att odla på vissa ytor, i vissa städer är det utbrett att odla på taken. Men odlingsytorna är förstås helt otillräckliga för att alla skulle kunna odla sin egen mat. Och jag tror knappast att det är så många som skulle få tillstånd att hålla en mjölkko i lägenheten eller på kolonilotten. En stad är alltså ett helt ohållbart system i sig självt. Även om man kan åka buss överallt i stället för att ta bilen.

Problemet är förstås att många som bor på landet nu för tiden åker bil långväga för att handla på Stormarknad, och varken odlar eller komposterar.


Själv tycker jag att tanken med konviviat som Nils Tiberg skriver om i sin underbara bok Kretslopp (och jag menar verkligen Underbar. Vackra bilder, kloka tankar, trevligt format, massor av lösningar), är väldigt tilltalande. Konviviat betyder att man lever tillsammans, men inte som i ett kollektiv. Alla har sina egna bostäder, men man samordnar sig i små grupper, ca tio till hundra personer. Man delar gemensamhetsutrymmen som tvättstuga, bibliotek och gästrum. Bil!? Lagar mat tillsammans och hjälps åt att passa barn, ta hand om några djur och odla. Egentligen inget stort steg att ta om man redan har bra relationer med sina grannar. Och har tillgång till odlingsmark runt knuten.