"Det går en Hallandsås genom det svenska vardagsrummet"

För ett tag sedan fick jag e-post från Leif Kåvestad. En stor ära för mig som följt honom sedan min utbildning på miljö- och hälsoskyddsprogrammet då han förekom flitigt i media. Jag beundrar hans mod och integritet och att han fortfarande kämpar för att sprida kunskap om sjuka hus trots att hans kamp gett honom både spe och sparken. För ett tag sedan var han nominerad till pris för sitt civilkurage, vilket jag skrivit tidigare om.

Kåvestad erbjöd mig sin bok Civilkurage & Sjuka Hus - allt har sitt pris, och är aktuell med en lärobok Sjuka hus som han fått stipendium från Byggnads för att färdigställa. Den finns på Lärnö förlag.

När jag håller miljöutbildningar för entreprenörerna på Haparandbanan brukar jag berätta om miljökatastrofen vid Hallandsås, som blev grunden för ett helt nytt arbetssätt. Det innebär att alla kemikalier inom Trafikverket nu granskas av en kemikaliegranskningsfunktion innan de används. I en artikel skriver Kåvestad att håller med Skanska om att katastrofen inte var deras fel. Myndigheterna borde reagerat på det giftiga tätningsmedlet.

Det är inte bara i Trafikverkets verksamhet som det används kemikalier. Sedan sextiotalet har antalet kemikalier i samhället fullkomligt expoderat, utan att vi har kunskap om vad de har för effekter på miljö och hälsa. Mängden kemikalier är nu så omfattande att det är ett mycket digert och tisdskrävande arbete som ligger framför oss, med att ta reda på vad alla har för egenskaper.

Under tiden fortsätter vi att använda dem, bland annat när vi bygger hus. Kåvestad understryker att han anser att sjuka hus är just ett kemikalieproblem. Han upptäckte att vart fjärde hus i Stockholm som byggts efter 1984 är sjukt. Man kan anta att det ligger till på liknade sätt i övriga landet. Vi har byggt in kemikalier som läcker från betong, flytspackel och golvlim, och såväl ung som gammal exponeras. Samtidigt som kemikalier har byggts in i stor utsträckning i våra hus, har antalet allergier drastiskt i Sverige. Enligt Ritt Goldstein, som jag också skrivit om tidigare, är Sverige ett av de sämsta länderna på att hantera frågan om fuktskador i bostäder. Han jämför bl.a. med sitt hemland USA där de tar frågan på betydligt större allvar. Fukt gör att kemikalier emitteras snabbare till inomhusuften.

Leif Kåvestad beskriver det som att "det går en Hallandsås genom det svenska vardagsrummet, men ännu har inte ekot av folkhälsokatastrofen fått politikerna att reagera."

Kjell Hansson Mild som är docent i medicinsk fysik har forskat på eleallergi, och kommit fram till att de som anser sig vara elallergiska har en fysiologisk förändring. Han har inte kunnat finna någon koppling till el eller elektromagnetisk strålning. Däremot har han visat att denna grupp är överkänslig mot kemikalier, och att sjukdomen ofta brutit ut i samband med ett ökad exponering för kemikalier. Vanligt är att sjukdomen brutit ut hos personer som får en ny dator i ett dåligt ventilerat kontor. När den nya datorn slås i gång första gången och blir varm emitteras flamskyddsmedel i datorn till luften. Samma typ av kemikalier som man nu konstaterat finns i de flesta svenska grillkorvar.

Myndigheterna fortsätter att lägga över ansvaret för kemikalieanvändningen i samhället på industrin. Miljöpartiets Inger Schörling jobbade hårt i EU-parlamentet för att EU:s nya kemikalielagstiftning skulle bli ett bra instrument att arbeta med. Den så kallade Reach, blev till slut en ganska urvattnad historia, och Inger har skrivit en bok om hur kemikalieindustrin lyckades förhala lagen. Trots att Allergiutredningen 1989 konstaterade att det finns ett samband mellan allergier och inomhusmiljön finns det fortfarande inte mycket kunskap om kemikalier i inomhusmiljön.

Kåvestad föreslår att miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) som krävs i miljöärenden, även ska krävas vid byggande av bostäder, daghem och skolor. Det är ett rimligt förslag. Allergierna kostade för några år sedan samhället ca 10 miljarder om året. Vi måste göra ett omtag med Reach för att den ska bli det instrument i arbetet att kartlägga kemikalier som det var tänkt. Och vi måste satsa på mer forskning om hur kemikaliesamhället påverkar vår hälsa.

Växthus för städer

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg som bestred uppfattningen att städer skulle vara mer hållbara än landsbygden. Min ståndpunkt är att städer inte kan vara hållbara eftersom de är beroende av den omgivande landsbygden för bl.a. livsmedelsproduktion.



Nu har kanske Sweco och företaget Plantago kommit med en lösning som förändrar förutsättningarna: Högproducerande växthus för storstäder!

Alltså matproduktion nära konsumenterna.



Det låter verkligen intressant. Enligt artikeln i DN kommer det finnas en version av växthuset någonstans i världen inom tre år.

Tänk nytt - tänk passivt!

Häromdagen presenterade Morastrand våra planer på nybyggnation av ett antal lägenheter i centrum och vid Tingsnäs i Mora Tidning. Det som inte nämndes vid presskonferensen var att beslutet också innebär att möjligheterna att bygga energieffektivt, s.k. passiva hus, ska undersökas.

Tekniken går hela tiden framåt, och det är ju väldigt skönt! Vi svenskar är antagligen ett av världens mest förändringsbenägna folk, ändå finns det ett märkbart motstånd mot förändringar. I bland kan man kanske skylla på vinstintressen hos stora företag. Som i fallet att bryta beroendet av olja och gå över till bättre tekniska lösningar. Vem har inte hört historier (skrönor eller sanning, vem vet) om uppfinnare som kommit på jättesmarta lösningar på vätgasdrift av bilar och annat, som stora bolag köpt upp och lagt i kassaskåpet? För att kunna fortsätta tjäna pengar på oljebaserad teknik.

Men det finns också andra exempel som inte verkar drivas av vinstintressen. Som spröjs. Förr kunde man inte göra så stora fönterrutor och löste problemet med att sätta ihop flera mindre rutor, med spröjs emellan, till ett stort fönster. Nu görs fönster i hela stycken. Men många monterar ändå på avtagbara spröjs på fönstren. För att det är snyggt. Det är helt okej.

Värre är det när konservatismen i en bransch motverkar en utveckling i hållbar riktning. Ett uppenbart exempel är s.k. Passiva hus. Växthuseffekten är ett problem som i stort sett alla tar på allvar. En betydande faktor i sammanhanget är vår energianvändning. En stor del av energin går till att värma upp bostäder. Samtidigt har vi en teknik för att bygga bostäder som inte behöver någon uppvärmning. Alls!

Läs mer på:
Passivhuscentrum.se
Energieffektivabyggnader.se

Så varför byggs det överhuvudtaget bostäder som inte är passiva?
Aha! Det har förstås med ekonomi att göra, tänker man. Det mesta som är väldigt bra och ändå inte blir gjort, handlar om pengar. Men icke! Det är inte ens dyrare att bygga passivt. Kanske något i investeringsskedet, men sedan behöver man ju faktiskt vare sig investera i någon uppvärmningsanläggning, eller betala någon driftskostnad för uppvärmning. Vad är problemet då?
Möglar de? Nej.
Dålig inomhusluft? Nej.
Krångligt? Nej.
Fult? Nej.
Högre elförbrukning? Något, för att styra värmeåtervinningen i ventilationssystemet.

Problemet verkar ligga i att det är enklare att göra som man alltid har gjort. Och vanan att tänka kortsiktigt.

Lyckligtvis finns det problemet inte hos Morastrand. Här ligger man i framkant när det gäller att tänka nytt. Nyligen avslutades stamrenoveringen av lägenheterna på Tuvan, där man använde s.k. partnering vid upphandlingen. Resultatet blev väldigt lyckat både när det gäller ekonomin och upplevelsen för de boende. Nu kör vi vidare med planer på nybyggnation med ny teknik!