"Det går en Hallandsås genom det svenska vardagsrummet"

För ett tag sedan fick jag e-post från Leif Kåvestad. En stor ära för mig som följt honom sedan min utbildning på miljö- och hälsoskyddsprogrammet då han förekom flitigt i media. Jag beundrar hans mod och integritet och att han fortfarande kämpar för att sprida kunskap om sjuka hus trots att hans kamp gett honom både spe och sparken. För ett tag sedan var han nominerad till pris för sitt civilkurage, vilket jag skrivit tidigare om.

Kåvestad erbjöd mig sin bok Civilkurage & Sjuka Hus - allt har sitt pris, och är aktuell med en lärobok Sjuka hus som han fått stipendium från Byggnads för att färdigställa. Den finns på Lärnö förlag.

När jag håller miljöutbildningar för entreprenörerna på Haparandbanan brukar jag berätta om miljökatastrofen vid Hallandsås, som blev grunden för ett helt nytt arbetssätt. Det innebär att alla kemikalier inom Trafikverket nu granskas av en kemikaliegranskningsfunktion innan de används. I en artikel skriver Kåvestad att håller med Skanska om att katastrofen inte var deras fel. Myndigheterna borde reagerat på det giftiga tätningsmedlet.

Det är inte bara i Trafikverkets verksamhet som det används kemikalier. Sedan sextiotalet har antalet kemikalier i samhället fullkomligt expoderat, utan att vi har kunskap om vad de har för effekter på miljö och hälsa. Mängden kemikalier är nu så omfattande att det är ett mycket digert och tisdskrävande arbete som ligger framför oss, med att ta reda på vad alla har för egenskaper.

Under tiden fortsätter vi att använda dem, bland annat när vi bygger hus. Kåvestad understryker att han anser att sjuka hus är just ett kemikalieproblem. Han upptäckte att vart fjärde hus i Stockholm som byggts efter 1984 är sjukt. Man kan anta att det ligger till på liknade sätt i övriga landet. Vi har byggt in kemikalier som läcker från betong, flytspackel och golvlim, och såväl ung som gammal exponeras. Samtidigt som kemikalier har byggts in i stor utsträckning i våra hus, har antalet allergier drastiskt i Sverige. Enligt Ritt Goldstein, som jag också skrivit om tidigare, är Sverige ett av de sämsta länderna på att hantera frågan om fuktskador i bostäder. Han jämför bl.a. med sitt hemland USA där de tar frågan på betydligt större allvar. Fukt gör att kemikalier emitteras snabbare till inomhusuften.

Leif Kåvestad beskriver det som att "det går en Hallandsås genom det svenska vardagsrummet, men ännu har inte ekot av folkhälsokatastrofen fått politikerna att reagera."

Kjell Hansson Mild som är docent i medicinsk fysik har forskat på eleallergi, och kommit fram till att de som anser sig vara elallergiska har en fysiologisk förändring. Han har inte kunnat finna någon koppling till el eller elektromagnetisk strålning. Däremot har han visat att denna grupp är överkänslig mot kemikalier, och att sjukdomen ofta brutit ut i samband med ett ökad exponering för kemikalier. Vanligt är att sjukdomen brutit ut hos personer som får en ny dator i ett dåligt ventilerat kontor. När den nya datorn slås i gång första gången och blir varm emitteras flamskyddsmedel i datorn till luften. Samma typ av kemikalier som man nu konstaterat finns i de flesta svenska grillkorvar.

Myndigheterna fortsätter att lägga över ansvaret för kemikalieanvändningen i samhället på industrin. Miljöpartiets Inger Schörling jobbade hårt i EU-parlamentet för att EU:s nya kemikalielagstiftning skulle bli ett bra instrument att arbeta med. Den så kallade Reach, blev till slut en ganska urvattnad historia, och Inger har skrivit en bok om hur kemikalieindustrin lyckades förhala lagen. Trots att Allergiutredningen 1989 konstaterade att det finns ett samband mellan allergier och inomhusmiljön finns det fortfarande inte mycket kunskap om kemikalier i inomhusmiljön.

Kåvestad föreslår att miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) som krävs i miljöärenden, även ska krävas vid byggande av bostäder, daghem och skolor. Det är ett rimligt förslag. Allergierna kostade för några år sedan samhället ca 10 miljarder om året. Vi måste göra ett omtag med Reach för att den ska bli det instrument i arbetet att kartlägga kemikalier som det var tänkt. Och vi måste satsa på mer forskning om hur kemikaliesamhället påverkar vår hälsa.