Chocolate is it!

I går var det dags för kursen jag suktat efter hela julhelgen; Chocolate Chakra Celebration!

Efter att ha fått mig till livs fantastiska chokladfakta och provsmakat ett gäng nästan osannolikt goda chokladskapelser, som dessutom är supernyttiga och mättande, är jag nog fast i Raw Food. Särskilt som jag vaknade behagligt mätt ca 13 timmar senare, efter en natt med mycket god sömn.

Visste ni att råkakao innehåller
-tre gånger så mycket antioxidanter som grönt te, och dubbelt så mycket som rött vin?
-theobromin som bl.a. är bra mot högt blodtryck och fungerar som hostmedicin?
-anandamid som har liknande egenskaper som THC (som bl.a. finns i cannabis), fast utan biverkningar?
-tryptofan, som kroppen använder för att tillverka serotonin och melatonin.

Som chokladälskare känner jag mig nu närmast förnärmad över att de "vanliga" chokladfabrikanterna lyckas förstöra den fantastiskt hälsobringande råvaran som kakao uppenbarligen är. Och att de under drygt tre årtionden krängt på mig en produkt som som inte bara är berövad nästan alla de positiva egenskaper som de marknadsför den med (magnesium, antioxidanter, vitaminer), utan dessutom har fått tillsatser som gör den direkt skadlig för min hälsa (vitt socker, mjölkpulver, bekämpningsmedel). Det hade faktiskt varit bättre att de slängt kakaon efter de förstört den, än att lura mig att äta den. Så i fortsättningen gör jag min choklad själv! :)

En av kursdeltagarna hade hört att europeer tagit med sig kakaobönor - som Mayafolket använde som valuta - till sin kung och drottning. Men i Europa visste ingen vad man skulle göra med kakao. Därför låste de in bönorna i ett kassaskåp för att många år senare komma på att det smakade okej om man blandade dem med mjölk och socker.

Både NSD och Norrbottenskuriren hade artiklar om Janice Skoreyko och Maria Öman från Raw Foundation som håller kursen 13/2. Jag kan inte hitta länkarna, men man kan läsa om Janice på Raw Foundations hemsida.

Lyckligtvis är jag anmäld även till introduktionskursen i Raw Food på söndag, där jag förväntar mig fler smarrigheter.

Dans är folkhälsa

Dansbandsveckan är slut och min debattartikel om dansbandsmomsen var publicerad i Dalarnas Tidningar i fredags.

Det är verkligen härligt med Dansbandsveckan där alla gillar att dansa. Det var mycket ungdomar och ordningen var god. Arrangemanget slog publikrekord i år igen - publiksiffrorna har ökat varje år sedan starten. 68 dansband har spelat på de 5 olika dansbanorna under veckan.

Själv kom jag i väg två dagar; en dag med miljöpartiet och en dag själv. Hängde en del vid gammeldansen, men dansade inget där. Det var ett tag sedan jag luftade mina gammeldanskunskaper, även om det kanske är det jag dansat mest genom åren. Dansade i stället det vanliga; bugg och foxtrot.

Till nästa år hoppas jag på en Lindy Hop-bana också...

"Det går en Hallandsås genom det svenska vardagsrummet"

För ett tag sedan fick jag e-post från Leif Kåvestad. En stor ära för mig som följt honom sedan min utbildning på miljö- och hälsoskyddsprogrammet då han förekom flitigt i media. Jag beundrar hans mod och integritet och att han fortfarande kämpar för att sprida kunskap om sjuka hus trots att hans kamp gett honom både spe och sparken. För ett tag sedan var han nominerad till pris för sitt civilkurage, vilket jag skrivit tidigare om.

Kåvestad erbjöd mig sin bok Civilkurage & Sjuka Hus - allt har sitt pris, och är aktuell med en lärobok Sjuka hus som han fått stipendium från Byggnads för att färdigställa. Den finns på Lärnö förlag.

När jag håller miljöutbildningar för entreprenörerna på Haparandbanan brukar jag berätta om miljökatastrofen vid Hallandsås, som blev grunden för ett helt nytt arbetssätt. Det innebär att alla kemikalier inom Trafikverket nu granskas av en kemikaliegranskningsfunktion innan de används. I en artikel skriver Kåvestad att håller med Skanska om att katastrofen inte var deras fel. Myndigheterna borde reagerat på det giftiga tätningsmedlet.

Det är inte bara i Trafikverkets verksamhet som det används kemikalier. Sedan sextiotalet har antalet kemikalier i samhället fullkomligt expoderat, utan att vi har kunskap om vad de har för effekter på miljö och hälsa. Mängden kemikalier är nu så omfattande att det är ett mycket digert och tisdskrävande arbete som ligger framför oss, med att ta reda på vad alla har för egenskaper.

Under tiden fortsätter vi att använda dem, bland annat när vi bygger hus. Kåvestad understryker att han anser att sjuka hus är just ett kemikalieproblem. Han upptäckte att vart fjärde hus i Stockholm som byggts efter 1984 är sjukt. Man kan anta att det ligger till på liknade sätt i övriga landet. Vi har byggt in kemikalier som läcker från betong, flytspackel och golvlim, och såväl ung som gammal exponeras. Samtidigt som kemikalier har byggts in i stor utsträckning i våra hus, har antalet allergier drastiskt i Sverige. Enligt Ritt Goldstein, som jag också skrivit om tidigare, är Sverige ett av de sämsta länderna på att hantera frågan om fuktskador i bostäder. Han jämför bl.a. med sitt hemland USA där de tar frågan på betydligt större allvar. Fukt gör att kemikalier emitteras snabbare till inomhusuften.

Leif Kåvestad beskriver det som att "det går en Hallandsås genom det svenska vardagsrummet, men ännu har inte ekot av folkhälsokatastrofen fått politikerna att reagera."

Kjell Hansson Mild som är docent i medicinsk fysik har forskat på eleallergi, och kommit fram till att de som anser sig vara elallergiska har en fysiologisk förändring. Han har inte kunnat finna någon koppling till el eller elektromagnetisk strålning. Däremot har han visat att denna grupp är överkänslig mot kemikalier, och att sjukdomen ofta brutit ut i samband med ett ökad exponering för kemikalier. Vanligt är att sjukdomen brutit ut hos personer som får en ny dator i ett dåligt ventilerat kontor. När den nya datorn slås i gång första gången och blir varm emitteras flamskyddsmedel i datorn till luften. Samma typ av kemikalier som man nu konstaterat finns i de flesta svenska grillkorvar.

Myndigheterna fortsätter att lägga över ansvaret för kemikalieanvändningen i samhället på industrin. Miljöpartiets Inger Schörling jobbade hårt i EU-parlamentet för att EU:s nya kemikalielagstiftning skulle bli ett bra instrument att arbeta med. Den så kallade Reach, blev till slut en ganska urvattnad historia, och Inger har skrivit en bok om hur kemikalieindustrin lyckades förhala lagen. Trots att Allergiutredningen 1989 konstaterade att det finns ett samband mellan allergier och inomhusmiljön finns det fortfarande inte mycket kunskap om kemikalier i inomhusmiljön.

Kåvestad föreslår att miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) som krävs i miljöärenden, även ska krävas vid byggande av bostäder, daghem och skolor. Det är ett rimligt förslag. Allergierna kostade för några år sedan samhället ca 10 miljarder om året. Vi måste göra ett omtag med Reach för att den ska bli det instrument i arbetet att kartlägga kemikalier som det var tänkt. Och vi måste satsa på mer forskning om hur kemikaliesamhället påverkar vår hälsa.

Det fattas kvinnor i historieböckerna!

Jag är inte säker på att jag vill kalla mig för feminist. Begreppet verkar ha så många olika innebörder och jag har inte koll på alla och vill inte förknippas med allt som påstås vara feminism. Framförallt gillar jag inte att vissa feminister verkar betrakta män som fienden. Jag tycker nog att ordet ekvivalist känns bättre eftersom det inte fokuserar på att jämlikhet bara för kvinnor. Det finns många andra förlorare i ett ojämställt patriarkalt system, inte minst män. Det blir tydligt t.ex. när kvinnorna nu blir allt fler och männen färre på universitet och högskolor. Vilket, är jag övertygad om, beror på att män fortfarande kan hitta högavlönade jobb och göra karriär utan att studera vidare, medan kvinnor utan högre utbildning är hänvisade till låglönejobb. Det ger en avsevärd skillnad i studiemotivation.

Jag är medveten om att villkoren för kvinnor och män ser olika ut, och att vi inte på långt när är framme i jämställdhetsarbetet i Sverige, även om många verkar tro det. Ändå blir jag överraskad när jag läser artikeln i gårdagens DN om en ny rapport från Delegationen för jämställdhet i skolan. De har granskat fyra läroböcker i historia och hittat 62 namngivna kvinnor och 930 män! Inte ens nobelpristagaren Marie Curie finns nämnd i någon av dem. Dessutom har de funnit att böckerna innehåller både sexistiska och förnedrande inslag.

Hur är det möjligt att 2010 förser skolelever med sådana läromedel i historia?! Plötsligt känns det inte alls konstigt att unga tjejer börjar skära sig i armarna. Om ett samhälle som påstår sig vara så nära jämställt man kan vara har en sådan historieskrivning, finns det alla skäl i världen för en ung kvinna att vara deprimerad och självdestruktiv.

Av någon anledning handlade mina uppsatser i historia i grundskolan alltid om kvinnor eller kvinnor i allmänhets situation under den eller den tidsperioden. Jag hade inga politiska ambitioner med det. Det var helt enkelt det som jag tyckte var mest intressant, och jag skämdes lite för att jag alltid valde samma tema. Lärarna verkade konstigt nog tycka att det var bra. Nu förstår jag varför de tyckte att det var ett bra ämne att fördjupa sig i. Jag önskar bara att de varit mer tydliga med det. Att vi kunde ha haft en diskussion om de saknade kvinnorna i läroböckerna.

Jag kan inte tycka att alla lärare borde kalla sig feminister, men jag tycker att lärare har ett ansvar för att vara genusmedvetna, och förmedla den kunskapen i alla ämnen. Inte minst historia, som verkligheten nu ser ut. Undrar vad Jan Björklund tänker göra åt detta?

Bra med mångfald även av skidspår

På Dalarnas Tidningars hemsida kan man i dag läsa att länsrätten inte upphäver beslutet om att införa spårvgifter i Hemus. Något annat var heller inte att vänta. Skulle allemansrätten göra det omöjligt att ta ut avgifter i spåret? Det verkar långsökt. Allemansrätten finns inte i lagstiftningen. Den innebär att man får göra allt som inte är otillåtet.

Om jag förstått saken rätt så får man om man betalar tillgång till högklassiga skidspår som prepareras ofta, dusch, bastu, välutrustade vallabodar, och rullskidbana sommartid. Är man elitåkare eller annars väldigt seriös åkare är det så klart intressant, och borde då vara värt en slant. Har man inte behov av sådan högklassig kvalitet och inte vill betala, finns en mängd andra ställen att åka skidor på i kommunen, både spårat och ospårat.

Personligen anser jag att det är alldeles utmärkt att det finns en mångfald av alternativ att välja bland om man vill åka skidor i Mora.

Sjuka-hus-syndrom på agendan

Ritt Goldstein har med sig själv som exempel lyckats få upp frågan om den omfattande förekomsten av mögelskadade hus på dagordningen både i media och i riksdagen. Att frågan är kontroverisell kan inte minst Leif Kåvestad intyga. Han var miljöinspektör i Stockholm på nittiotalet, och har nyligen skrivit boken Civilkurage & Sjuka Hus : allt har sitt pris om vad som hände när han tog en mängd klagomål på inomhusmiljön i kommunala bostäder på allvar och krävde åtgärder. Han blev motarbetad, mobbad och slutligen avskedad. Han är aktuell som nominerad till Expressens och Efterlysts pris för civilkurage. Han driver också en hemsida med bl.a. en handbok om Sjuka-hus.


Ritt har själv hållit tal inför riksdagen som sina problem, och skrivit ett antal artiklar i ämnet som är vällästa. Den senaste i Aftonbladet där han vill ställa fuskbyggarna till svars, och hänvisar till en ny rapport från Umeå universitet där ett forskarteam studerat dem som drabbats av ohälsa på grund av sjuka-hus-syndrom. Där har man konstaterat att 45 procent av dem som drabbats av sjuka hus, och fått sjukvårdsbehandling, flera år senare är oförmögna att arbeta.


28 November lämnade miljöpartiets riksdagsledamot från Dalarna, Jan Lindholm, en interpellation till statsrådet Maria Larsson (kd), med anledning av Umeå-studien. Han frågar


om Maria Larsson avser att vidta åtgärder för att öka kunskapen om hur och varför så många människor får allvarliga symtom på grund av så kallade sjuka hus,
om hon avser att föreslå någon form av förebyggande insatser för att minska risken att fler personer utsätts för den totala utslagning och det verkliga utanförskap som det innebär att drabbas av symtom från så kallade sjuka hus och
om hon avser att ta ansvar för att frågan om hälsoeffekter av sjuka hus fortsättningsvis hanteras som den allvarliga folkhälsofråga den är.

Svar väntas senast 12/12.


Studien i Umeå är inte den enda som gjorts på Sjuka-hus-området. Framförallt i andra länder har mycket forskning gjorts. Man kan läsa om de amerikanska resultaten på bl.a. följande hemsidor:

US EPA - Children's Health Initiative: Toxic Mold
American Academy of Pediatrics - Policy Statement Toxic Effects of Indoor Molds (RE9736)
Infant´s lung bleeding traced to toxic mold (New York Times)
Adverse Health Effects of Indoor Molds (Journal of Nutritional & Environmental Medicine).


I New York Times har man också haft en artikel om Gulf War Illness, där det framgår att symptomen på detta är i stort sett samma som de man konstaterat vid Sjuka-hus-sjuka: Toxic Chemicals Blamed for Gulf War illness .


Förvånande nog verkar svenska forskare som Ritt talat med, vara omedvetna om t.ex. den amerikanska forskningen som visar på att mögel kan orsaka blödande lungor hos spädbarn.


Vetenskapsradion hade i måndags ett inslag om forskaren Erika Blooms studie som visar att mögelgifter kan vara farligare än man hittills trott. Resultaten tyder på att där det finns mögel finns det nästan säkert också någon form av mögelgift. Hon letade efter ett fåtal av de ca 400 mögelgifter som man känner till, och hittade dem i 75% av proverna. Byggnadsarbetaren har en artikel om samma studie som fokuserar på arbetsmiljöaspekten.


Fler artiklar i ämnet:

Husmögel farligare än vi trott (Dalarnas Tidingar, Ritt Goldstein)
Sjuka skolor = Sjuka barn (Aftonbladet, Ritt Goldstein)
Lägenheten var full av mögel och gifter (Expressen, Ritt Goldstein)
Flooding, After the Deluge, and the Politics of Toxic Mold (ENN, Ritt Goldstein)
Mögelskandalen kostar miljarder (E24)
Byggföretagen ska ta ansvar (DN om riksdagsdebatten)
De gav mig en giftig soptipp (DN)
Husmögel upp i riksdagen (DN)
Höga gifthalter i mögelhus (DN)

Se det som fungerar i äldreomsorgen

Partikollegan Lena Dahlström varnar för upplopp på ålderdomshemmen när 40-talisterna flyttar in i en debattartikel på Aftonbladet i dag. De kommer inte att svälja allt som försiggår idag, särskilt inte medicinerna.

40-talisterna är kanske äldreomsorgens hopp, ungefär på samma sätt som klimatkrisen är mänsklighetens hopp. I bemärkelsen ett gyllene tillfälle att göra om - göra rätt. För nog fattas det en del på sina håll. Inte minst skrivs det ut en herrans massa mediciner som varken gynnar patienten eller miljön.

Och det säger sig själv att det mänskliga inte får tillräckligt med plats när man ska spara på tid. Hur ska man hinna med samma omtanke på tio minuter som man förr hade en timme på sig? Dricka kaffe med patienterna är väl inte att tänka på. Vittnesmålen från de anställda är många. Jag har själv arbetat en period på ett servicehus i Umeå, och blev nedslagen av den attityd som den ordinarie personalen hade mot de boende. Så här i efterhand kan jag se att de inte hade något val. Man måste hitta ett förhållningssätt som passar det uppdrag man har. Har man tio minuter på sig att mata någon, måste man ha attityden att det är en lämplig tidsrymd. Annars kan man inte jobba vidare utan känslomässiga sår. Det är en slags försvarsmekanism.

Det är kanske inte så konstigt att de äldre får mindre tid med omsorg. Allt annat ska ju också gå fort fort. Inte har man tid att fika med grannen så ofta. Och allt är fokuserat på ungdom. Man ska se ung ut. Ha slät hy. Hänga med. Få tänker på hur mycket livserfarenhet och klokskap som rynkorna är ett symptom på.

Samtidigt finns det de som på något magiskt sätt klarar det. Som kan fixa det praktiska på noll komma noll tidsenheter, och samtidigt förmedla omtanke och kärlek. På avdelningen på Tomtebogården, där min svärmor bodde tills hon dog för två år sedan, verkade alla vara sådana sagoänglar. Alltid leende, alltid tid för kramar och en pratstund. Det nya demensboendet på Emmagården i Mora är ett under av teknik och pedagogik enligt den rundvandring jag fått.

Så i stället för att fokusera på problemen kan man undersöka hur de som klarar av det gör. Undersök det som fungerar i stället för det som inte fungerar. Bygg vidare på det. Brister kommer alltid att finnas.

Mer Marcus Birro

Jag kan inte låta bli att vara fascinerad av den mannen. Det är så starkt att vara så svag offentligt. I senaste numret av Accent finns ett reportage om hans förhållande till akohol.

Jag har aldrig sett någon beskriva sitt förhållande till alkohol på samma sätt. Som "en glittrande Gandalf-stav". Det gör att jag förstår alkoholism på ett helt nytt sätt. Hur man kan dras till den samtidigt som man någonstans inser att den förstör ens liv.

Min första och enda fylla var lyckligtvis inte det lyckorus som Birro upplevde. Om så vore fallet skulle jag säkert själv vara i hans situation. En av anledningarna till att jag inte dricker är att jag tror att jag skulle bli alkoholist rätt snabbt. Jag skulle inte heller kunna motstå frestelsen att ständigt gå in i världen som Birro beskriver. Vara en i mängden och ha mod i överflöd.

Onödig forskning

Ny onödig forskning: Flip-flops är dåligt för fötterna. Ja? Behöver man verkligen göra en vetenskaplig studie för att komma fram till det? Det är väl uppenbart att det inte är så ergonomiskt.

Råd från experterna: "om det gör extremt ont att gå i flip-flops ska man välja en annan sko". Nähä?

Varför gå i flip-flops när det finns Teva? Jag får kramp i tårna bara av att tänka på att gå någon längre sträcka i flip-flopsar.

Ibland känns det som att forskningsmedlen är felfördelade. Många forskningsresultat "bevisar" något helt självklart. Hur många svor t.ex. inte ve och förbannelse över hastighetsbulornas påverkan på bilar och ryggar innan forskningen kom fram till samma sak?

Cat on drugs

Stackars Fluffis fick njursten och har legat två nätter på sjukhus. Nu är Farmens egen chat terrible, Albert, hemma igen. Piggare men aningen mer laid back än normalt. På grund av drogerna tror vi. Han kan väl inte ha blivit medgörlig på köpet?

När man betalar drygt sex tusen för sjukhusvistelsen inser man hur subventionerad vår människosjukvård är. Vi är lyckligt lottade som har en skattefinansierad sjukvård. Kanske borde även djursjukvården subventioneras. För många djur lider eftersom deras hussar och mattar inte har råd att ta dem till veterinären.

Ungas vuxna förebilder - exempel från verkligheten

Jag skulle vänta en timme på tåget till Mora i Leksand i går kväll. Normalt undviker jag de inrökta väntsalarna, men det var för kallt att stå ute. När jag kom till stationen såg jag först två tjejer i 14-16 års-åldern jaga en kille med ölburk i samma ålder ut och in i väntsalen. Jag uppfattade det som att "bråket" handlade om att tjejerna ville smaka öl. Inne i väntsalen satt fyra killar, typ 15-17 år, och en man i 50-årsåldern. När jag kom in blev det tyst. Tjejerna som jagade killen höll sig utanför. En av killarna berättade för de andra att han skulle åka till en annan stad för att vara med om en rättegång. Något som han inte tyckte var kul, men som han samtidigt inte kunde låta bli att berätta. Förra gången jag satt i en väntsal var där också en kille i samma ålder som skröt om sina "'äventyr" i rättssalen. Två av killarna, de som satt mittemot mig, reste sig efter någon minut för att gå ut och röka. Efter ytterligare en stund reste sig den äldre mannen och sa till de återstående två killarna att det var dags att röka. Så släntrade de ut tillsammans. Ensam i väntsalen undrade jag om jag skulle vara ledsen över att de inte ville vistas i samma lokal som jag, eller tacksam över den respekt de visade mig genom att inte röka inne medan jag satt där.

Mest kändes det sorgligt att ungdomar sitter och röker och dricker öl i en väntsal tillsammans med en berusad 50-åring en måndagkväll.

När jag var i deras ålder träffade jag en kille som blev kär i mig för att han och hans kompisars hembränt-supplier var en släkting till mig. De tyckte att han var deras hjälte. De tyckte på allvar att han var cool. Min släkting var alkoholist. Inte den diskreta typen direkt, utan mer parkbänkstypen. Typen med sur snus i hela munnen och skägget. Om man hade honom i bilen så luktade det länge efteråt. Han dog av alkoholförgiftning på sin 53-års dag. Det tog ett bra tag att sanera hans lägenhet. Inte direkt någon hälsosam förebild.

Maten flyger 100 mil - flygfotogenet är uppenbarligen för billigt

Att mat till äldre och skolor fraktas långväga har man ju hört talas om länge. Även när jag gick i skolan fick vi pannkakor från England, fast all annan mat var gjord på plats.

Men en enkät av Kaliber visar att var tredje kommun fraktar maten 2-10 mil varje vecka, var tionde kommun fraktar maten 20 mil eller mer. Umeå är värst med en flygtransport från Lidköping.

Moderaten Mats Abrahamsson tycker i Aftonbladet att miljöfrågan är svår att prioritera i glesbygd.

Finns bara en slutsats att dra: Bensin och flygfotogen är på tok för billigt.

Porr & en döende maskulinitet som "spottar kottar likt en döende gran"

Schysst liknelse. Jag hittar den i en artikel på Aftonbladet kultur om medieforskaren Anja Hirdmans bok Den ensamma fallosen. Hon har tittat på manligheten av i dag och liknar den vid männens uppgift i hårdporr: en knullmaskin: "... har kokats ner till funktion, ett jobb som måste göras." Hon har tittat på Rocky, Rambo och McClain (Die Hard), och konstaterar att de liknar slavar i filmerna. Men:

"... hur exploaterad mannen än är, så finns det något han alltid varit överlägsen enbart i egenskap av sitt kön, nämligen kvinnan och det kvinnliga. Kanske kan man se hårdporren som ett sätt att dramatisera och erotisera hela den situationen. Penisens industriellt monotona dans i en järnbur av över- och underlägsenhet."

Kvinnorna i sin tur reagerar med att bli kvinnliga chauvinister som gärna viker ut sig och vill vara en av grabbarna. De vill inte vara humorlösa torrisar. Det lönar sig inte. De bidrar förstås inte till att göra samhället mer jämställt.

Jag gillar att artikelförfattaren gör skillnad på hårdporr och mjukporr. Det är ju verkligen inte samma sak. Knullmaskinporr vänder sig enbart till män, jag har mycket svårt att se hur man som kvinna skulle kunna få ut något av en inzoomad köttpåk som åker fram och tillbaka.

Men jag tycker inte att man kan vara emot porr som sådan. Sex är viktigt för de flesta. Det är också nyttigt både för både kroppen, själen och anden. Att skildra sex i film, bild eller text borde därför inte vara kontroversiellt. Det har alltid förekommit. Problemet är dels att den mesta porr som produceras är grymt dålig, dels att den i stort sett alltid riktar sig till män. Sen finns det förstås avarter också som borde vara, och i vissa fall är, förbjudna.

Att "kravmärka" porr tror jag är en möjlig och bra väg att gå. Säkert svårt i början, men det var det ju med mjölk också. Ett bra initiativ är Sensuell Film som innehålldeklarerar porr, så att man ska veta att filmen har "ett innehåll som inte är avtändande för tittaren och en bra handling". Det är väl det minsta man kan begära.

Mobilen dubblar cancerrisken

Min favvoprofessor Kjell Hansson Mild (han ser ut som Rolf Lassgård, fast lite tjockare och jag har haft honom som föreläsare och faktiskt åkt i samma bil som honom... Ni får ta på mig) publicerar nu återigen forskning som ger upphov till samma rubriker i tidningarna: Man får cancer av mobilen.

Jaha. Det är ju gamla nyheter. Det är bara Socialstyrelsen som vägrar att fatta att det är så. De låtsas som att det är helt oproblematiskt att sätta upp mobilmaster i varje hörn. Väldigt oproffessionellt ("Det övergripande uppdraget är att upptäcka, förebygga och undanröja hälsorisker i miljön."), och där jobbar folk med samma utbildning som jag. Man får ju skämmas!

Min kära Palm finns aldrig med i listorna som publiceras över SAR-värden. Vet inte om jag ska vara glad eller ledsen för det. Antagligen vill de väl inte skylta med sina värden.

Blodprov

Inte min starka sida.
Sitter nu här med ett plåster i varje armveck och ett på handen. Ska dricka te och läsa tidningen tills benen blivit normala igen...

Jag kan slappna av. Jag kan sitta på Blodcentralen och höra ett avslappningsband inom mig och slappna av i benen, ryggen, nacken... men armarna förblir kalla och blodlösa. Jag har lärt mig att inte rycka till när de sticker, men mina blodådror rycker sig undan i stället. De hoppar i väg när de blir stuckna, därav alla plåster.

Jag har varit sån sedan jag var liten och blev stucken av en sjuksköterska som inte kunde sin sak. Tyvärr blir det inte bättre med åren, snarare sämre. Ju räddare jag är desto sämre går det och desto räddare är jag nästa gång...

Jag frågade sköterskorna om det fanns någon som kunde ge mig reiki. Det hade de inte, men hon gav mig handpåläggning så gott hon kunde. Och den andra sköterskan lyckades klämma mig på lite blod.

Alla blodcentraler borde ha en reikihealer.

Rökare är också människor, fast inte lika länge

He, he. Läser vad partikollegan Anders Wallner anser om rökning i hans blogg. Håller med till fullo. Skönt att han vågar ta i så. De brukar bli så sura om man gör det. Rökarna alltså. Fast nu vet jag inte om jag känner någon som röker längre. De flesta har väl slutat. Röka. Eller vara bekanta...

Moderaten Ingemar Ström i Borlänge vill förbjuda rökning på arbetstid. Det händer inte allt för ofta att mina åsikter stämmer med moderaternas. Och när det händer brukar det inte handla om reglering av tobak och droger precis. Men undrens tid är inte förbi.

Försäkringskassan är "otäck"

En kvinna i Nusnäs fick en chock när hennes man diagnosticerades med cancer. Försäkringskassan vägrar att godta sjukskrivningen.

Samtidigt:

Försäkringskassans ordförande Inger Efraimsson vill inte fortsätta eftersom hon tycker att regeringens politik mot sjukskrivna är "otäckt och oroande och vill inte vara med att administrera den politiken "

Heja Inger! Skönt att det finns människor som står för vad de tycker.

Vasaloppet snöar in

Förstasidesrubrik från dagens MT: "Snöfabrik mot klimatförändring"

Fascinerande. En snöfabrik ska tydligen lösa klimatkrisen. Eller?

När man läser vidare inser man att Vasaloppet har skaffat en "snöfabrik" i form av en 4 miljoners snökanon. Det handlar på intet sätt om att lösa klimatproblematiken, utan om att kortsiktigt säkra Vasaloppet under "överskådlig tid".

Jag undrar vad "överskådlig tid" är för Vasaloppsledningen. Jag har svårt att tänka mig att det går att köra Vasaloppet ens på konstsnö när det bli medelhavsklimat i Mora. Och ju mer snö som tillverkas eller transporteras med mer än nollutsläpp av koldioxid, desto snabbare är vi där. Energiförbrukningen framgår inte av artikeln.

Ibland har man inget annat val än att gilla läget. Vasaloppet jagar sin egen svans när de försöker rädda snön med åtgärder som ökar växthuseffekten.

Hon är rökt

Miljödomstolen har förbjudit en kvinna att röka i sin egen trädgård för att det stör grannen, som är känslig för rök.

Komplicerad fråga. Å ena sidan är det jättebra att Miljödomstolen anser att man ska slippa utsättas för passiv rökning. Å andra sidan tycker jag att man har rätten till sitt eget liv, så om kvinnan valt att begå självmord på detta oerhört långsamma sätt, så måste hon ju få det. Frågan är bara var hon ska röka nu. Inne är ju mindre lämpligt med tanke på att hon har barn. I skogen kanske.

Äntligen höst!

Först när jag inser att sommaren har ett slut får jag panik över allt jag inte hunnit med, men sedan infinner sig en skön känsla. På något sätt är det så skönt när allt återgår till sin vanliga rytm; skolorna börjar och folk börjar jobba igen.

På den tiden jag hade ett jobb jag vantrivdes med var det förstås inte så. Då började ångesten över att semestern skulle ta slut redan innan den börjat. När jag tänker på hur många som har det så känns det så ... obeskrivligt tragiskt. Det är inte värdigt ett välutvecklat samhälle som Sverige.

Jag gillar Stångån på hösten
när vardagslunken lagt sig över torget
Då kan man andas igen
och ägna timmar åt att
bejaka glädjen eller begrunda sorgen
För man får välja själv och ta saker som dom är
Är det jobbigt att tiden går och man blir äldre
eller kul att va´ med?
Lars Winnerbäck - Elden