Mamma Mia! Han kan sjunga också

Strålande film, förstås. Inget annat är möjligt med bra musik och bra skådespelare.


Tidernas sexigaste skådespelare - Pierce Brosnan - visade sig kunna sjunga också. Det är ingen hejd på hans talanger. Och hår på bröstet har han också...

Men jag började faktiskt gapskratta när han sjöng första gången eftersom jag såg framför mig Claes Månsson i Yrrol med skylten där det står "Jag kan sjunga också". Jag kom på att det nog stod "dansa" på skylten på vägen hem, men det visste jag inte när jag satt och flabbade.

Måste nog se Yrrol snart igen, detta mästerverk, eftersom jag börjar tappa detaljerna...

Flickan i filmen har tre pappor, vilket verkade väldigt trevligt. Vem skulle inte vilja ha det? Häromdagen såg jag dokumentären Kärlek med förhinder, om en Iransk man som hade fyra fruar och skaffade sig ytterligare en. Problemet med detta, förutom att han var ett riktigt drägg som skaffade en nya ung fru så fort han inte fick komma till tillräckligt ofta, var att han hade problem med att försörja alla fruar och sina 20 barn. Kvinnorna jobbar inte. Vilket resulterade i att fruarna slogs om både mat och byggnadsmaterial. Tydligen är det vanligt i kulturer med månggifte att fruarna (för det är ju mannen som har flera och inte kvinnan) bor i varsitt hus. I boken Skändad är det också så.

Det vore ju mycket smartare med månggifte för kvinnorna. För enligt min mening ska inte havande kvinnor jobba, de ska koncentrera sig på att skapa en trygg tillvaro för barnet. Och småbarnsmammor ska inte heller jobba så mycket. De har ju fullt upp. Men att pappan jobbar heltid är inte heller så bra, han ska ju också skapa en relation till barnet och hjälpa till med vaknätter och blöjbyten. Den självklara lösningen är flera pappor. Där har homosexuella par en fördel framför hetero. De kan välja att gå ihop två par och skaffa barn, som får fyra föräldrar. Om jag fick ha det så skulle kanske jag också överväga att skaffa barn.

Birros krönikor känns sanna

Marcus Birro.
Han är så underbar!
Att han skriver krönikor i Mora Tidning är kanske det bästa som hänt tidningen.

Det han skriver är SANT. Alltså inte absolut sant, för något sådan tror jag inte finns. Men sant i själen. När jag läser det han skriver så känns det sant i min mage. Även när han liknar Gud vid en packad släkting på julmiddag.

Hur kan man kritisera hans mod att ställa sig naken inför oss och visa på alla sina sår och svagheter? Är inte det samma sak som att sparka på någon som ligger? Jag gissar att det är män (och kanske kvinnor) som blir provocerade av att Birro är modell för den nya manligheten. En typ av manlighet som hellre gråter än sparkar.

Hans EM-blogg däremot hoppar jag över. Inte för att jag tror att den är tråkig, men för att jag tycker att EM är tråkigt.

Porr & en döende maskulinitet som "spottar kottar likt en döende gran"

Schysst liknelse. Jag hittar den i en artikel på Aftonbladet kultur om medieforskaren Anja Hirdmans bok Den ensamma fallosen. Hon har tittat på manligheten av i dag och liknar den vid männens uppgift i hårdporr: en knullmaskin: "... har kokats ner till funktion, ett jobb som måste göras." Hon har tittat på Rocky, Rambo och McClain (Die Hard), och konstaterar att de liknar slavar i filmerna. Men:

"... hur exploaterad mannen än är, så finns det något han alltid varit överlägsen enbart i egenskap av sitt kön, nämligen kvinnan och det kvinnliga. Kanske kan man se hårdporren som ett sätt att dramatisera och erotisera hela den situationen. Penisens industriellt monotona dans i en järnbur av över- och underlägsenhet."

Kvinnorna i sin tur reagerar med att bli kvinnliga chauvinister som gärna viker ut sig och vill vara en av grabbarna. De vill inte vara humorlösa torrisar. Det lönar sig inte. De bidrar förstås inte till att göra samhället mer jämställt.

Jag gillar att artikelförfattaren gör skillnad på hårdporr och mjukporr. Det är ju verkligen inte samma sak. Knullmaskinporr vänder sig enbart till män, jag har mycket svårt att se hur man som kvinna skulle kunna få ut något av en inzoomad köttpåk som åker fram och tillbaka.

Men jag tycker inte att man kan vara emot porr som sådan. Sex är viktigt för de flesta. Det är också nyttigt både för både kroppen, själen och anden. Att skildra sex i film, bild eller text borde därför inte vara kontroversiellt. Det har alltid förekommit. Problemet är dels att den mesta porr som produceras är grymt dålig, dels att den i stort sett alltid riktar sig till män. Sen finns det förstås avarter också som borde vara, och i vissa fall är, förbjudna.

Att "kravmärka" porr tror jag är en möjlig och bra väg att gå. Säkert svårt i början, men det var det ju med mjölk också. Ett bra initiativ är Sensuell Film som innehålldeklarerar porr, så att man ska veta att filmen har "ett innehåll som inte är avtändande för tittaren och en bra handling". Det är väl det minsta man kan begära.

Vilket skulle bevisas...

Att män är färglösa alltså.

Rosa är tydligen en billig färg som bara lämpar sig för småflickor enligt en undersökning av Fanny Ambjörnsson. Pojkar och män är hänvsade till brunt och blått om de inte vill framstå som smaklösa bögar.

Och jag som just upptäckt rosa efter att ha förkastat den i hela min ungdom...

Gubbigt trafikmöte

Var på ett informationsmöte om Resecentrum och Förbifart Mora i Centrumkyrkan i insdags kväll. Väldigt intressant, fast jag var halvdöv i höger öra efter vitlöksincidenten. Dock väldigt gubbigt. Inte för att jag har något emot gubbar generellt, men var var kvinnorna? Inte en enda kvinna i publiken (inklusive undertecknad) hördes. Är de inte intresserade av Moras trafiksituation kan man fråga sig? Eller var det så att de faktiskt förstod den information som lämnades och inte var så intresserade av att få höra sina egna röster.

En ytterligt kompetent kvinna, Lotta Fritz, fanns med i panelen och bidrog med en liten färgklick i denna tillställning som annars gick i gråskala och marinblått. Hon fick dock inte vara med på bilden som Mora Tidning tog.

Jag hade önskat mig en färgstark kvinna i stil med Karin Perers i Avesta, eller vår egen Ulla Israelsson för att liva upp det hela.

DE har redan nått botten

Sorgligt att män som tappar makten inte drar sig för att i sin bitterhet anklaga de kvinnor som finns i verksamheten för både det ena och det andra.

Det uttalande som herrarna Legranäs kommer med i Mora Tidning säger det mesta om varför de och deras gelikar inte är kvar i företaget. Självklart kan de inte jobba kvar om de inte kan acceptera att ha en kvinnlig chef.

Följande citat från artikeln avslöjar hur de ser på kvinnor i ledande ställning: "det är tre damer som styr företaget och han menar att det måste finnas en tupp i en hönsgård". Det är nu tydligen färdigtuppat för dem i alla fall. Det hade varit mindre patetiskt om de låtit bli att öppna munnen.

Jag tror att Carin Nises & co klarar sig alldeles utmärkt utan tuppar som gal!