Religiösa föreställningar som Miljöpartiets tro på naturens egenvärde ska inte tvingas på en befolkning, skriver Alexander Bard, Annika Beijbom, Erik Laakso och Anders Svensson i en artikel i Expressen.
Väldigt intressant. Dock med flera fel och märkligheter.
Jag tycker det är väldigt positivt att skribenterna uppmärksammat det faktum att miljöpartiet är ett av fåtal partier som har en andlig dimension i sin ideologi. Däremot har de totalt blandat ihop begreppen. Att förnimma en andlig dimension eller att tro på Gud, ska inte förväxlas med religion.
Miljöpartiet är inte ett religiöst parti, det är ett parti med en grön ideologi som erkänner att det finns andra värden än de rent materiella.
Dessutom är det en stor enighet över de ideologiska gränserna om att naturen har ett eget skyddsvärde, inte bara som livsmiljö för människor och andra. Det framgår nämligen av portalparagrafen i den parlamentariskt beslutade miljöbalken. Ett parlament som vare sig miljöpartiet eller kristdemokraterna någonsin haft majoritet i.
Visar inlägg med etikett andligt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett andligt. Visa alla inlägg
20 augusti 2010
18 augusti 2010
Därför mår vi så dåligt fast vi har det så bra
Det tog lång tid för mig att läsa Isabellas Tyst Hav, och ännu längre tid att läsa klart det allra sista kapitlet.
Nu när jag gjort det känner jag hur mina arg-synapser vaknar till liv över tillståndet i världen. Men jag är glad att hon sparade det bästa till sist. Det sista kapitlet är det som för mig gör kampen värd att kämpa. Att man kan tänka annorlunda, och att allt skulle vara annorlunda om vi gjorde det.
Hon skriver om psykologen som arbetar med naturen och som hävdar att anledningen till att så många mår så dåligt i västvärlden är att vi glidit från naturen. Isabella åskådliggör liksom författaren till boken Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? - Nisse Simonsson - hur kort tid vi varit indutrialiserade. Hon gör det genom att likna det med en film där jordens levdnad visas under ett år. Nisse Simonsson gör det genom att använda ett långt snöre. Big bang inträffade för ca 15 miljarder år sedan. Vi har varit industrialiserade i ca 150 år.
Kontentan av resonemanget är att vi tänker om våra gemensamma tillgångar på ett sätt som Nils Aslak Valkeapää beskriver så väl i min favoritdikt:
Vi fiskar den sista fisken, hugger de sista träden i regnskogen för att plantera bananträd, borrar efter olja i det djupa havet, eftersom vi tänker att "Om inte jag gör det, så gör någon annan det". För att vi inte törs tro på att om vi avstår, kanske de andra också börjar fundera på om det inte vore bättre att avstå. Tro på att fisken då skulle finnas kvar i haven, föröka sig och åter fylla haven. Förse hela världen med mat, och fiskare i u-länder med en rimlig inkomst. Återställa balansen i ekosystemet och återskapa fantastiska färgrika havslandskap med korallrev och delfiner, som kan fungera som terapi för oss som traumatiserats genom vårt avskärmande från naturen.
Då kan vår psykiska hälsa bli bättre, kostnaderna för sjukvården sjunka och vi kan satsa pengarna på kultur och mer miljövårdande åtgärder. Människorna hittar åter inspiration i den fantastiska naturen och börjar skapa i stället för att shoppa. Skapar konst och utvecklar makalösa maskiner som tar tillvara den energi som finns i överflöd runt oss på ett effektivt sätt, så att vi kan transportera oss var vi vill.
Nu när jag gjort det känner jag hur mina arg-synapser vaknar till liv över tillståndet i världen. Men jag är glad att hon sparade det bästa till sist. Det sista kapitlet är det som för mig gör kampen värd att kämpa. Att man kan tänka annorlunda, och att allt skulle vara annorlunda om vi gjorde det.
Hon skriver om psykologen som arbetar med naturen och som hävdar att anledningen till att så många mår så dåligt i västvärlden är att vi glidit från naturen. Isabella åskådliggör liksom författaren till boken Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? - Nisse Simonsson - hur kort tid vi varit indutrialiserade. Hon gör det genom att likna det med en film där jordens levdnad visas under ett år. Nisse Simonsson gör det genom att använda ett långt snöre. Big bang inträffade för ca 15 miljarder år sedan. Vi har varit industrialiserade i ca 150 år.
Kontentan av resonemanget är att vi tänker om våra gemensamma tillgångar på ett sätt som Nils Aslak Valkeapää beskriver så väl i min favoritdikt:
Den som glidit från naturen
bryr sig inte om att tro
Fågeln måste dödas
för att vara kvar i handen.
Vi fiskar den sista fisken, hugger de sista träden i regnskogen för att plantera bananträd, borrar efter olja i det djupa havet, eftersom vi tänker att "Om inte jag gör det, så gör någon annan det". För att vi inte törs tro på att om vi avstår, kanske de andra också börjar fundera på om det inte vore bättre att avstå. Tro på att fisken då skulle finnas kvar i haven, föröka sig och åter fylla haven. Förse hela världen med mat, och fiskare i u-länder med en rimlig inkomst. Återställa balansen i ekosystemet och återskapa fantastiska färgrika havslandskap med korallrev och delfiner, som kan fungera som terapi för oss som traumatiserats genom vårt avskärmande från naturen.
Då kan vår psykiska hälsa bli bättre, kostnaderna för sjukvården sjunka och vi kan satsa pengarna på kultur och mer miljövårdande åtgärder. Människorna hittar åter inspiration i den fantastiska naturen och börjar skapa i stället för att shoppa. Skapar konst och utvecklar makalösa maskiner som tar tillvara den energi som finns i överflöd runt oss på ett effektivt sätt, så att vi kan transportera oss var vi vill.
19 juni 2010
Kronprinsessbröllop - What´s not to like?
Daniel som en sann toffelhjälte avvecklar sitt företag, avsäger sig sin rösträtt och dedikerar sig att på heltid stödja sin fru Kronprinsessan i hennes uppdrag. Victoria hade begärt att en av vigselförrättarna skulle vara kvinna, och det fanns gott om kvinnor även bland militärer och ryttare.
Paret har valt ett ha ett miljövänligt bröllop med miljöbussar och ekologiskt odlade blommor, och utan t.e.x fyrverkerier och gasballonger.
Jag håller inte med de som menar att monarki skulle vara ett problem i en demokrati. Snarare är det ett välbehövligt komplement. En stark politisk frizon. Något som står för det vackra, kloka och behagfulla i stomens öga av politisk polemik. Demokratin som statsskick är långt i från perfekt. Jag tycker det är rimligt att samhället lägger pengar på att upprätthålla en samling människor som har som sin enda uppgift att samla på sig klokskap och verka för Sveriges bästa utan politiska intressen. Som kan jobba för att utveckla Sverige utan att behöva ta hänsyn till mandatperioder och val. Som kan ägna sig åt att vara ambassadörer för olika välgörenhetsprojekt. Kungahuset med sina varma, empatiska och kunniga medlemmar kan mycket väl vara Sveriges epicentrum för för klokskap.
Paret har valt ett ha ett miljövänligt bröllop med miljöbussar och ekologiskt odlade blommor, och utan t.e.x fyrverkerier och gasballonger.
Jag håller inte med de som menar att monarki skulle vara ett problem i en demokrati. Snarare är det ett välbehövligt komplement. En stark politisk frizon. Något som står för det vackra, kloka och behagfulla i stomens öga av politisk polemik. Demokratin som statsskick är långt i från perfekt. Jag tycker det är rimligt att samhället lägger pengar på att upprätthålla en samling människor som har som sin enda uppgift att samla på sig klokskap och verka för Sveriges bästa utan politiska intressen. Som kan jobba för att utveckla Sverige utan att behöva ta hänsyn till mandatperioder och val. Som kan ägna sig åt att vara ambassadörer för olika välgörenhetsprojekt. Kungahuset med sina varma, empatiska och kunniga medlemmar kan mycket väl vara Sveriges epicentrum för för klokskap.
"överträffa varandra i ömsesidig aktning"
Jag tror att Daniel och Victoria har goda förutsättningar att göra som Anders Wejryd påbjöd i sitt tal till brudparet - överträffa varandra i ömsesidig aktning. Låt oss se om vi politiker och väljare kan göra det samma i valrörelsen.
31 oktober 2009
Att hedra de döda i bilismens tidevarv
Vad är Alla helgons afton utan ett besök på den lokala kyrkogården? I år fick det bli Luleås mest centrala, vet inte vad den kan tänkas heta.
Det blev dock ett antiklimax. Kyrkogården var förvisso full av tända ljuslyktor, men också omgärdad av gatlyktor, trafikljus och trafikljud. De levande ljusen hade ingen chans av göra sig gällande mot de artificiella, och den avsedda friden infann sig inte. Där vinner Moras kyrkogård med hästlängder.
Läste just i Jan Guillous Ordets makt och vanmakt, att på 60-talet fanns fortfarande ett förbud mot hädelse i lagstiftningen. Jag antar att den är bortplockad nu, men vad kan tydligare vara en hädelse än att lägga en tung trafikled precis vid en kyrkogård?
Nu tror inte jag att de dödas själar finns kvar i området, men om jag skulle ha fel på den punkten måste det vara skärselden att ligga och lyssna på dånet från tusentals fordon dagligen och stundligen. Och för de levande själar som besöker platsen för att hedra sina döda, finns det ett verkligt behov av att få göra det i frid.
Det blev dock ett antiklimax. Kyrkogården var förvisso full av tända ljuslyktor, men också omgärdad av gatlyktor, trafikljus och trafikljud. De levande ljusen hade ingen chans av göra sig gällande mot de artificiella, och den avsedda friden infann sig inte. Där vinner Moras kyrkogård med hästlängder.
Läste just i Jan Guillous Ordets makt och vanmakt, att på 60-talet fanns fortfarande ett förbud mot hädelse i lagstiftningen. Jag antar att den är bortplockad nu, men vad kan tydligare vara en hädelse än att lägga en tung trafikled precis vid en kyrkogård?
Nu tror inte jag att de dödas själar finns kvar i området, men om jag skulle ha fel på den punkten måste det vara skärselden att ligga och lyssna på dånet från tusentals fordon dagligen och stundligen. Och för de levande själar som besöker platsen för att hedra sina döda, finns det ett verkligt behov av att få göra det i frid.
20 november 2008
02 november 2008
Ljushelg
I går kväll var en underbar kväll för att besöka kyrkogården. Stjärnklart, kylslaget och helt vindstilla. Andedräkten blev vit och skapade en fin förgrund för alla tända ljus och lyktor. Alla snälla tankar som de tusentals människor som besökt platsen under dagen låg kvar som ett vänligt skimmer över ljuspunkterna.
Vackrast var det som vanligt vid minneslunden där koncentrationen av ljus är som störst. Arrangerade som en cirkel runt dammen som frusit på ytan, och ned längs bäcken.
Kanske den vackraste upplevelsen på året.
Vackrast var det som vanligt vid minneslunden där koncentrationen av ljus är som störst. Arrangerade som en cirkel runt dammen som frusit på ytan, och ned längs bäcken.
Kanske den vackraste upplevelsen på året.
12 september 2008
Min Gud är ingen fjärt
I Existens häromdagen handlade det bland annat om kvinnoprästmotståndare. En Leastadian ansåg att de tror att Bibeln är Guds ord, och att andra tror att Guds ord finns i bibeln. Det är skillnad och de senare kan välja vad de vill tro på. Det kan inte de.
Jag undrar hur de tänker. Leastadianerna, Thomsson, Sacrédeus och de andra som är bokstavstroende. Tror de att Gud skickade bibeln som ett fax från himlen? Vem skickade han det till i så fall?
Min Gud är så allsmäktig att han (för enkelhetens skull använder jag "han" om Gud) omfattar allt. Kvinnor, män, djur, växter och svarta hål. Deras Gud omfattar inte ens det kvinnliga könet.
Hur kan det undgå dem att bibeln är skriven av människor, för människor som levde för 2000 år sedan? I vissa delar långt efter Jesus blivit korsfäst. Helt klart redigerad.
Min Gud är så stor att man inte skulle kunna beskriva honom i ord ens om man samlade ihop allt papper och allt bläck som någonsin tillverkats. Inte ens om man dessutom använde konst, teater och musik för att beskriva honom, skulle man kunna få en fullständig bild av honom. Faktum är att min Gud är så stor och komplex att ingen människa kan förstå honom fullständigt. I det ögonblick en människa förstår Gud till fullo kommer hon inte längre att vara människa, utan uppgå i Gud. Och även om det ständigt är vår strävan, så tror jag att det som gör oss till människor är just vår upplevelse att vara åtskilda från Gud. Den upplevelsen kan vi inte ha när vi är ett med Gud. Bara Gud kan till fullo förstå Gud.
Så en Gud som enbart omfattar halva mänskligheten och kan beskrivas till fullo i en antologi på "cirka 1500 sidor, cirka 3 miljoner bokstäver, cirka 740 000 ord, 35 690 verser och 1346 kapitel" är bara en fjärt i jämförelse med den Gud jag tror på. Varför vill man viga sina liv åt en sådan liten och maktlös Gud? Begränsa sig själv med en massa ålderdomliga regler? Det enda svar jag kan komma på är att man själv känner sig ännu mindre och ännu mer maktlös.
Snacka om att förminska och förvanska Gud.
Jag undrar hur de tänker. Leastadianerna, Thomsson, Sacrédeus och de andra som är bokstavstroende. Tror de att Gud skickade bibeln som ett fax från himlen? Vem skickade han det till i så fall?
Min Gud är så allsmäktig att han (för enkelhetens skull använder jag "han" om Gud) omfattar allt. Kvinnor, män, djur, växter och svarta hål. Deras Gud omfattar inte ens det kvinnliga könet.
Hur kan det undgå dem att bibeln är skriven av människor, för människor som levde för 2000 år sedan? I vissa delar långt efter Jesus blivit korsfäst. Helt klart redigerad.
Min Gud är så stor att man inte skulle kunna beskriva honom i ord ens om man samlade ihop allt papper och allt bläck som någonsin tillverkats. Inte ens om man dessutom använde konst, teater och musik för att beskriva honom, skulle man kunna få en fullständig bild av honom. Faktum är att min Gud är så stor och komplex att ingen människa kan förstå honom fullständigt. I det ögonblick en människa förstår Gud till fullo kommer hon inte längre att vara människa, utan uppgå i Gud. Och även om det ständigt är vår strävan, så tror jag att det som gör oss till människor är just vår upplevelse att vara åtskilda från Gud. Den upplevelsen kan vi inte ha när vi är ett med Gud. Bara Gud kan till fullo förstå Gud.
Så en Gud som enbart omfattar halva mänskligheten och kan beskrivas till fullo i en antologi på "cirka 1500 sidor, cirka 3 miljoner bokstäver, cirka 740 000 ord, 35 690 verser och 1346 kapitel" är bara en fjärt i jämförelse med den Gud jag tror på. Varför vill man viga sina liv åt en sådan liten och maktlös Gud? Begränsa sig själv med en massa ålderdomliga regler? Det enda svar jag kan komma på är att man själv känner sig ännu mindre och ännu mer maktlös.
Snacka om att förminska och förvanska Gud.
21 augusti 2008
Det är mänskligt att ...sporta?
Det finns en kvinna som heter Byron Katie som har upptäckt en teknik för att vara lycklig som hon kallar The Work. Hennes tes är att allt lidande orsakas av att vi argumenterar med det som är, i stället för att bara acceptera det. Det låter krångligare än det är. För typ två minuter sedan hörde jag ett strålande exempel på att "argumentera med det som är". Det var Marcela Moraga i Mitt P3 som uttalade följande mening (med ursäkt för mindre felaktigheter):
"Jag tror inte att vi är av naturen monogama, och det är synd, för det hade förenklat saker och ting väldigt mycket".
Om naturen inte gjort oss monogama, varför ska vi då anstränga oss för att försöka vara det? It doesn´t make sense! Om det faller sig naturligt att vara det (som det faktiskt gör för mig och säket många andra) - fine! Om inte - lika fine! Enligt min mening kan naturen inte ha "fel". Det är som det är. Gilla läget. Om något är "fel" så är det i så fall vår inställning till vår (och andras) natur. Men det är förstås lätt för mig att säga som har en helt politiskt korrekt natur i det avseendet.
Fredrik Lindström tog upp en liknande frågeställning i sitt Sommarprogram. Nämligen att vi oftast försöker anpassa oss till tekniken, i stället för att anpassa tekniken till hur vi faktiskt fungerar som människor. Han gjorde ett väldigt roligt exempel med SJ:s telefonbokningssystem. En annan väldigt intressant aspekt av detta som han tog upp var att sport, såsom den ser ut idag, utvecklades samtidigt med industrialismen. Hans tes angående detta var att industrialismen tvingade oss människor att bete oss som maskiner; logiskt och mekaniskt. För att få utlopp för vår mänsklighet - de mer oförutsägbara och känslomässiga sidorna av oss - skapade vi den organiserade sportkulturen.
Känns skönt att veta att det antagligen är för att jag får utlopp för min mänsklighet på annat sätt som jag är så ointresserad av att titta på sport...
"Jag tror inte att vi är av naturen monogama, och det är synd, för det hade förenklat saker och ting väldigt mycket".
Om naturen inte gjort oss monogama, varför ska vi då anstränga oss för att försöka vara det? It doesn´t make sense! Om det faller sig naturligt att vara det (som det faktiskt gör för mig och säket många andra) - fine! Om inte - lika fine! Enligt min mening kan naturen inte ha "fel". Det är som det är. Gilla läget. Om något är "fel" så är det i så fall vår inställning till vår (och andras) natur. Men det är förstås lätt för mig att säga som har en helt politiskt korrekt natur i det avseendet.
Fredrik Lindström tog upp en liknande frågeställning i sitt Sommarprogram. Nämligen att vi oftast försöker anpassa oss till tekniken, i stället för att anpassa tekniken till hur vi faktiskt fungerar som människor. Han gjorde ett väldigt roligt exempel med SJ:s telefonbokningssystem. En annan väldigt intressant aspekt av detta som han tog upp var att sport, såsom den ser ut idag, utvecklades samtidigt med industrialismen. Hans tes angående detta var att industrialismen tvingade oss människor att bete oss som maskiner; logiskt och mekaniskt. För att få utlopp för vår mänsklighet - de mer oförutsägbara och känslomässiga sidorna av oss - skapade vi den organiserade sportkulturen.
Känns skönt att veta att det antagligen är för att jag får utlopp för min mänsklighet på annat sätt som jag är så ointresserad av att titta på sport...
14 augusti 2008
Vist var ordet
Debatten om Guds könstillhörighet fortsätter i onsdagens MT. "Vist är Gud könsneutral" säger EvaLena Ekblom på förstasidan. Så vist är det sannolikt inrättat.
Birgitta Hambraeus berättar också vist, att hennes make brukade påpeka för sina konfirmander att det är en stor villfarelse att tänka sig Gud som människa.
Sven Thomsson menar att Guds namn är heligt och bekymrar sig för att Håkan Tapper trots detta inte "bävar" för att "degradera Gud till könsneutral eller kvinna". Den värderingen är Thomssons egen.
Gud värderar inte människor olika. Det gjorde inte Jesus heller. För mig innebär det att Thomssons Gudssyn är okristlig.
(N.B. att undertecknad inte bekänner sig till kristendomen och inte är medlem i någon religiös organisation.)
Birgitta Hambraeus berättar också vist, att hennes make brukade påpeka för sina konfirmander att det är en stor villfarelse att tänka sig Gud som människa.
Sven Thomsson menar att Guds namn är heligt och bekymrar sig för att Håkan Tapper trots detta inte "bävar" för att "degradera Gud till könsneutral eller kvinna". Den värderingen är Thomssons egen.
Gud värderar inte människor olika. Det gjorde inte Jesus heller. För mig innebär det att Thomssons Gudssyn är okristlig.
(N.B. att undertecknad inte bekänner sig till kristendomen och inte är medlem i någon religiös organisation.)
11 augusti 2008
Att vara...
Sven Thomsson har en del märkliga idéer om Gud och hur vi bör leva våra liv. Han menar bl.a. att det är en fördel att vara fundamentalist eftersom det ger trygghet. Roligast är nog hans insändare om självscanning - antagligen föranlett av öppningen av ICA Maxi i Mora - som han anser vara Antikrist. Jag ser snarare självscanning som en del av Gud. Det förhöjer min livsupplevelse eftersom jag slipper köa...
Senast var han kritisk mot den nye prästen i Orsa, som inte anser att Gud är en man. Alla som inte ser på Gud som en skäggig gubbe på ett moln ser väl Gud som könlös, i alla fall om man tänker efter. Så icke Thomsson.
Vi har således mycket olika syn på livet jag och Thomsson, men jag uppskattar att hans inlägg medför att frågan om Gud och andlighet diskuteras. I dagens MT har både prästen själv, Håkan Tapper, och signaturen E-L O insändare som svarar Thomsson. Efter en googling på ämnet hittade jag också en gammal ledare i ämnet, av prästen Inga-Lill Örnerfors Modin.
Tapper är som sig bör insatt i ämnet i sin artikel Gud är bortom genus. Mest intressant tycker jag det är att det ursprungliga gudsnamnet YHWH betyder ungefär varat, och att det enda namn som nämns i bibeln är Jag är, som härstammar från hebreiskans ord för vara. Detta är nämligen essensen av Vetenskapen om att bli rik. Att vara som om...det man vill redan är uppfyllt.
(Något irriterande är det att DT är så sena med att lägga ut insändarna på nätet, så man kan inte länka till dem förrän långt efteråt.)
Senast var han kritisk mot den nye prästen i Orsa, som inte anser att Gud är en man. Alla som inte ser på Gud som en skäggig gubbe på ett moln ser väl Gud som könlös, i alla fall om man tänker efter. Så icke Thomsson.
Vi har således mycket olika syn på livet jag och Thomsson, men jag uppskattar att hans inlägg medför att frågan om Gud och andlighet diskuteras. I dagens MT har både prästen själv, Håkan Tapper, och signaturen E-L O insändare som svarar Thomsson. Efter en googling på ämnet hittade jag också en gammal ledare i ämnet, av prästen Inga-Lill Örnerfors Modin.
Tapper är som sig bör insatt i ämnet i sin artikel Gud är bortom genus. Mest intressant tycker jag det är att det ursprungliga gudsnamnet YHWH betyder ungefär varat, och att det enda namn som nämns i bibeln är Jag är, som härstammar från hebreiskans ord för vara. Detta är nämligen essensen av Vetenskapen om att bli rik. Att vara som om...det man vill redan är uppfyllt.
(Något irriterande är det att DT är så sena med att lägga ut insändarna på nätet, så man kan inte länka till dem förrän långt efteråt.)
23 juli 2008
Hög standard
"Vill du ha medömkan? Köp en hund". Så marknadsför Raymond Ahlgren sitt sommarprogram. *fniss*
Vissa saker som låter helt flummiga när jag ska förklara låter mycket rimligare när de kommer ur andras munnar.
Raymond Ahlgren förklarar en aspekt av Lagen om attraktion på ett ypperligt sätt. Det som han kallar Hög standard, och Mr Wattles kallar att "vara större än sin nuvarande situation".
Det handlar inte om pengar. Det handlar om att hedra sitt ord, och att ta väl hand om det man har. Såväl människor som saker.
Att hålla vad man lovar, inte komma för sent, plocka undar efter sig. Och att hålla utrymmet mellan tanke och handling så litet som möjligt.
Programmet var både tänkvärt och underhållande. Lyssna på det för Guds skull!
Sommar i P1 med Raymond Ahlgren
Sagt i programmet:
-Låg standard är osexigt.
-Jag umgås bara med vackra människor
-Think outside the Bag-in-box
-Människor som klagar, men inte tar ansvar för sina liv suger lussebulle.
Vissa saker som låter helt flummiga när jag ska förklara låter mycket rimligare när de kommer ur andras munnar.
Raymond Ahlgren förklarar en aspekt av Lagen om attraktion på ett ypperligt sätt. Det som han kallar Hög standard, och Mr Wattles kallar att "vara större än sin nuvarande situation".
Det handlar inte om pengar. Det handlar om att hedra sitt ord, och att ta väl hand om det man har. Såväl människor som saker.
Att hålla vad man lovar, inte komma för sent, plocka undar efter sig. Och att hålla utrymmet mellan tanke och handling så litet som möjligt.
Programmet var både tänkvärt och underhållande. Lyssna på det för Guds skull!
Sommar i P1 med Raymond Ahlgren
Sagt i programmet:
-Låg standard är osexigt.
-Jag umgås bara med vackra människor
-Think outside the Bag-in-box
-Människor som klagar, men inte tar ansvar för sina liv suger lussebulle.
22 juli 2008
Att finna sig själv i media
Jag är lite språkpetimeter när jag läser tidningen, vilket antagligen irriterar min omgivning. Men jag tycker att om man har som yrke att skriva så ska de väl åtminstone få till språket rätt. Det borde finnas en slags yrkesstolthet i det. Ok om det händer en eller annan gång, men det är nästan regel att hitta språkfel i en dagstidning.
När jag var 18 upptäckte jag för första gången att det jag sa i en radiointervju kunde klippas så att det inte riktigt var det jag sa som kom fram i inslaget, trots att det var min röst. Rätt läskigt.
Som miljöinspektör hamnade mina och kollegornas ärenden ofta i media. Vi fascinerades och förfärades av att artiklarna i princip alltid innehöll fel. Även om vi skickat skriftligt material till journalisten som han/hon nästan ordagrant kopierat (vilket var vår avsikt), lyckades de ändå få med faktafel.
I dagens DD finns en artikel om Ålderskris bland Moras nämndemän. Den hänvisar bland annat till en intervju med mig. Det är en förhållandevis bra och viktigt artikel. Men när jag läser den så tänker jag ändå: "Var det verkligen så jag sa?"
Nej, det var inte exakt så jag sa. Jag sa att även könet har betydelse för det input man gör i diskussionen. Men att vi i stort sett alltid blir överens om bedömningarna och domen. Det enda konkreta exempel jag kunde komma på där min ålder och kön spelat en avgörande roll för diskussionen var ett våldtäktsmål, som jag inte kunde gå in på detaljer om.
Det finns inga allvarliga fel i artikeln. Men det känns ändå obehagligt när någon annan tar mina ord, stuvar om dem och gör dem till sanningen om vad jag sa.
I förmiddags läste jag Cirkelns ände av Tom Egeland. Storyn liknar Da Vinci koden, och menar bl.a. att Bibeln inte på något sätt är sanningen, utan bygger på texter som valts ut och redigerats under hundratals år efter Jesus (förmodade) död på korset. Och att den på avgörande sätt speglar den tidsanda som rådde då.
Rätt så självklart. Ändå finns det de som är bokstavstroende.
När jag var 18 upptäckte jag för första gången att det jag sa i en radiointervju kunde klippas så att det inte riktigt var det jag sa som kom fram i inslaget, trots att det var min röst. Rätt läskigt.
Som miljöinspektör hamnade mina och kollegornas ärenden ofta i media. Vi fascinerades och förfärades av att artiklarna i princip alltid innehöll fel. Även om vi skickat skriftligt material till journalisten som han/hon nästan ordagrant kopierat (vilket var vår avsikt), lyckades de ändå få med faktafel.
I dagens DD finns en artikel om Ålderskris bland Moras nämndemän. Den hänvisar bland annat till en intervju med mig. Det är en förhållandevis bra och viktigt artikel. Men när jag läser den så tänker jag ändå: "Var det verkligen så jag sa?"
Nej, det var inte exakt så jag sa. Jag sa att även könet har betydelse för det input man gör i diskussionen. Men att vi i stort sett alltid blir överens om bedömningarna och domen. Det enda konkreta exempel jag kunde komma på där min ålder och kön spelat en avgörande roll för diskussionen var ett våldtäktsmål, som jag inte kunde gå in på detaljer om.
Det finns inga allvarliga fel i artikeln. Men det känns ändå obehagligt när någon annan tar mina ord, stuvar om dem och gör dem till sanningen om vad jag sa.
I förmiddags läste jag Cirkelns ände av Tom Egeland. Storyn liknar Da Vinci koden, och menar bl.a. att Bibeln inte på något sätt är sanningen, utan bygger på texter som valts ut och redigerats under hundratals år efter Jesus (förmodade) död på korset. Och att den på avgörande sätt speglar den tidsanda som rådde då.
Rätt så självklart. Ändå finns det de som är bokstavstroende.
21 juli 2008
18 juni 2008
Vetenskapen att bli rik
Av någon anledning som jag inte ens minns, hamnade jag på websidan The science of getting rich network. Jag antar att jag surfade från nån hemsida om Hemligheten. Hemligheten bygger på boken The science of getting rich från 1910 om jag förstått saken rätt.
I alla fall: jag laddade ned gratisboken utan problem och den var så pass fascinerande att jag inte kunde släppa den i från mig. Satt ute och bläddrade i den när maken återigen påtalade problemet med vår soffa som vi försökt sälja på Blocket, Tradera osv, eftersom den tar upp halva rummet den står i. Vi har köpt en mindre som ska in, och har haft annonser ute i typ en månad eller mer utan något intresse. Jag tänkte att det kanske går att använda metoderna i boken för att bli av med den, så jag började mest på skoj skapa bilder i huvudet av hur soffan bars iväg. Maken går in och kommer ut någon minut senare och meddelar att han just pratat med en kille från vårt bostadsområde som kommer för att köpa soffan. Han ringde samtidigt som jag skapade mina bilder.
!!
Så nu är gästrummet betydligt luftigare lagom till vår midsommargäst anländer.
Och ja - författaren menar på fullt allvar att det handlar om en vetenskap lika exakt som matematik.
I alla fall: jag laddade ned gratisboken utan problem och den var så pass fascinerande att jag inte kunde släppa den i från mig. Satt ute och bläddrade i den när maken återigen påtalade problemet med vår soffa som vi försökt sälja på Blocket, Tradera osv, eftersom den tar upp halva rummet den står i. Vi har köpt en mindre som ska in, och har haft annonser ute i typ en månad eller mer utan något intresse. Jag tänkte att det kanske går att använda metoderna i boken för att bli av med den, så jag började mest på skoj skapa bilder i huvudet av hur soffan bars iväg. Maken går in och kommer ut någon minut senare och meddelar att han just pratat med en kille från vårt bostadsområde som kommer för att köpa soffan. Han ringde samtidigt som jag skapade mina bilder.
!!
Så nu är gästrummet betydligt luftigare lagom till vår midsommargäst anländer.
Och ja - författaren menar på fullt allvar att det handlar om en vetenskap lika exakt som matematik.
14 juni 2008
...men saknar kärlek
En solig dag när det plötsligt börjar regna kan man söka skydd på biblioteket. Och eftersom man egentligen inte har något ärende där kan det hända att man snurrar lite förstrött på stället med nya romaner medan maken bläddrar bland DVD-filmerna. Vid ett sådant tillfälle föll mina ögon på en anspråkslös liten bok som stack ut i sin enkelhet. Jag hade nyss lyssnat på Daniel Boyacioglu i Hallå P3 och boken såg ut som en diktsamling. Följaktligen vände jag på boken och läste följande omdöme av en författare från Göteborg:
"Nobelpriset i litteratur, vad är det? Du som någon gång reflekterar över tillvarons grunder, läs denna märliga bok! Barn, dåre eller geni? Välj själv. Författaren omfattar troligen alla tre.."
Jag måste läsa den! Trots att redan omslaget motsäger att boken skulle vara välskriven - ingen genialisk språkhanterare använder väl fem punkter i rad?
Efter tre sidor förord är jag såld. Den här boken kommer att förändra mitt liv, eller åtminstone synen på det. Eller vad sägs om följande meningar från förordet:
"Men innan jag nedskriver ett enda ord till måste jag säga följande: Den största och absolut avgörande inspirationen till denna bok står att finna i de två första raderna i Den Tibetanska Dödsboken: ´Du må förstå att konsten att lära sig dö är en mäkta nyttig vetenskap, som överträffar alla andra vetenskaper...´"
[ ]
"Jag är född i ett nordeuropeiskt land där vi en gång var germanska protestanter. Själva den kristna trosgrunden är för länge sedan begravd i den moderna sociala ingenjörskonsten. I stället för att leva så som det kristna kärleksbudskapet erbjuder oss har vi ägnat oss åt social utveckling i något århundrade."
Jag trodde att även förordet var fiktivt. För det verkade inte sannolikt att författaren faktiskt suttit 40 år i fängelse. Men what do you know; en Googling på författaren Lars Ferm visar att han tidigare är känd under namnet Lars-Inge Svartenbrandt.
11 juni 2008
Birros krönikor känns sanna
Marcus Birro.
Han är så underbar!
Att han skriver krönikor i Mora Tidning är kanske det bästa som hänt tidningen.
Det han skriver är SANT. Alltså inte absolut sant, för något sådan tror jag inte finns. Men sant i själen. När jag läser det han skriver så känns det sant i min mage. Även när han liknar Gud vid en packad släkting på julmiddag.
Hur kan man kritisera hans mod att ställa sig naken inför oss och visa på alla sina sår och svagheter? Är inte det samma sak som att sparka på någon som ligger? Jag gissar att det är män (och kanske kvinnor) som blir provocerade av att Birro är modell för den nya manligheten. En typ av manlighet som hellre gråter än sparkar.
Hans EM-blogg däremot hoppar jag över. Inte för att jag tror att den är tråkig, men för att jag tycker att EM är tråkigt.
Han är så underbar!
Att han skriver krönikor i Mora Tidning är kanske det bästa som hänt tidningen.
Det han skriver är SANT. Alltså inte absolut sant, för något sådan tror jag inte finns. Men sant i själen. När jag läser det han skriver så känns det sant i min mage. Även när han liknar Gud vid en packad släkting på julmiddag.
Hur kan man kritisera hans mod att ställa sig naken inför oss och visa på alla sina sår och svagheter? Är inte det samma sak som att sparka på någon som ligger? Jag gissar att det är män (och kanske kvinnor) som blir provocerade av att Birro är modell för den nya manligheten. En typ av manlighet som hellre gråter än sparkar.
Hans EM-blogg däremot hoppar jag över. Inte för att jag tror att den är tråkig, men för att jag tycker att EM är tråkigt.
10 juni 2008
Vetenskap och Gud
En del har vetenskap som ledstjärna i livet. Det verkar funka för dem. Men det fungerar inte för mig. Dels för att enbart vetenskap täcker inte in ett tillräckligt stort område av livet för att vara en tillfredsställande klippa att hålla sig till. Av forskning kan man t.ex. inte få råd i hur man bör förhålla sig till sådant som man inte vet att man inte vet. Dels för att olika forskare kommer fram till olika saker. Om man ska leva sitt liv efter forskningsresultat måste man nog bestämma sig för vilka forskare man tänker tro på. Annars får man hela tiden byta livsstil och matvanor efter det senare rönet som presenteras i Aftonbladet, eller sitta och detaljgranska alla forskningsrapporter. Jag har bättre saker för mig, det passar inte mig helt enkelt.
För några år sedan försökte jag följa både mina ideal och forskningsrön när det gällde vad jag skulle äta. Kött gick bort eftersom det var oetiskt att döda djur, icke kravmärkt mat gick bort eftersom den innehöll kemikalier osv. Resultatet blev att jag nästan inte åt alls, och jag mådde så klart inte så bra. Jag fick det kloka rådet att i första hand tänka på min hälsa, och i andra hand på andra aspekter på mat. Det finns en Nemistrip som illustrerar detta perfekt.
Därför har jag efter noggrannt övervägande bestämt mig för att hålla mig i Gud. Trots att jag inte tror alls på religioner. Av helt praktiska skäl: det fungerar för mig. Gud har svar på allt, han tänker alltid på mitt bästa, och bäst av allt - han VET vad som är bäst för mig. OM det skulle vara så att Gud inte finns, spelar det ingen som helst roll. Det är min tro på honom som är poängen. Det är den som får mitt liv att fungera. Det är därför jag har kallats "flummig, fast på ett pragmatiskt sätt".
Det står många kloka saker i Bibeln, men jag har svårt att bedöma vad som är klokt och inte där. Därför håller jag mig till den bild av Gud som ND Walsch förmedlar i sin triologi Samtal med Gud.
Det hindrar inte att jag tycker forskning är intressant, och ett viktigt beslutsunderlag. Men det finns andra aspekter som är nog så viktiga att ta hänsyn till när man fattar beslut. Och i bland har man inte tid att vänta på forskningsresultat, än mindre att forskarna ska nå konsensus. Ännu har man t.ex. inte nått hundraprocentig koncensus om vad klimatförändringarna beror på. Ändå måste vi agera politiskt. När forskningen, strax efter Lubbe Nordström gjorde sin Lortsverigeresa, upptäckte DDT, och det introducerades i Sverige som ett mirakelmedel som användes av gemene man, var det ju ingen som visste att Rachel Carson 1962 skulle skriva boken Tyst vår.
Det finns saker som vi inte kan se eller mäta. Vissa forskare avfärdar tanken på Gud, just av anledningen att det inte går att vetenskapligt bevisa att han/hon finns. Det är ett väldigt begränsat sätt att tänka. Många forskare tror dock på Gud, och min favoritforskare är Einstein (som också fått ge namn åt min ena katt) som bland annat lär ha sagt: "Bortom faktas illusioner finns sanningen". Han har också sagt: "Teknologiska framsteg är som en yxa i händerna på en patologisk kriminaldåre."
Vi har kunskap och teknik att lösa vårt behov av energi. Vi har också kunskap och teknik att ödelägga hela jorden. Det är inte forskning som kommer att avgöra vilket vi väljer, utan vår moral. Mitt knep för att avgöra vad som är ett bra beslut eller inte är att ställa mig frågan: "Vad skulle hända om alla gjorde så?" Ett annat sätt är att fråga sig om det man står i begrepp att göra gynnar flertalet, eller fåtalet. Det är ungefär det som Kant kallade Det kategoriska imperativet.
The Cure - Trust
There's no one left in the world that I can hold on to
There is really no one left at all - there is only you
And if you leave me now, you leave all that we were undone
There is really no one left, you are the only one
And still the hardest part for you, to put your trust in me
I love you more than I can say, why won't you just believe?
För några år sedan försökte jag följa både mina ideal och forskningsrön när det gällde vad jag skulle äta. Kött gick bort eftersom det var oetiskt att döda djur, icke kravmärkt mat gick bort eftersom den innehöll kemikalier osv. Resultatet blev att jag nästan inte åt alls, och jag mådde så klart inte så bra. Jag fick det kloka rådet att i första hand tänka på min hälsa, och i andra hand på andra aspekter på mat. Det finns en Nemistrip som illustrerar detta perfekt.
Därför har jag efter noggrannt övervägande bestämt mig för att hålla mig i Gud. Trots att jag inte tror alls på religioner. Av helt praktiska skäl: det fungerar för mig. Gud har svar på allt, han tänker alltid på mitt bästa, och bäst av allt - han VET vad som är bäst för mig. OM det skulle vara så att Gud inte finns, spelar det ingen som helst roll. Det är min tro på honom som är poängen. Det är den som får mitt liv att fungera. Det är därför jag har kallats "flummig, fast på ett pragmatiskt sätt".
Det står många kloka saker i Bibeln, men jag har svårt att bedöma vad som är klokt och inte där. Därför håller jag mig till den bild av Gud som ND Walsch förmedlar i sin triologi Samtal med Gud.
Det hindrar inte att jag tycker forskning är intressant, och ett viktigt beslutsunderlag. Men det finns andra aspekter som är nog så viktiga att ta hänsyn till när man fattar beslut. Och i bland har man inte tid att vänta på forskningsresultat, än mindre att forskarna ska nå konsensus. Ännu har man t.ex. inte nått hundraprocentig koncensus om vad klimatförändringarna beror på. Ändå måste vi agera politiskt. När forskningen, strax efter Lubbe Nordström gjorde sin Lortsverigeresa, upptäckte DDT, och det introducerades i Sverige som ett mirakelmedel som användes av gemene man, var det ju ingen som visste att Rachel Carson 1962 skulle skriva boken Tyst vår.
Det finns saker som vi inte kan se eller mäta. Vissa forskare avfärdar tanken på Gud, just av anledningen att det inte går att vetenskapligt bevisa att han/hon finns. Det är ett väldigt begränsat sätt att tänka. Många forskare tror dock på Gud, och min favoritforskare är Einstein (som också fått ge namn åt min ena katt) som bland annat lär ha sagt: "Bortom faktas illusioner finns sanningen". Han har också sagt: "Teknologiska framsteg är som en yxa i händerna på en patologisk kriminaldåre."
Vi har kunskap och teknik att lösa vårt behov av energi. Vi har också kunskap och teknik att ödelägga hela jorden. Det är inte forskning som kommer att avgöra vilket vi väljer, utan vår moral. Mitt knep för att avgöra vad som är ett bra beslut eller inte är att ställa mig frågan: "Vad skulle hända om alla gjorde så?" Ett annat sätt är att fråga sig om det man står i begrepp att göra gynnar flertalet, eller fåtalet. Det är ungefär det som Kant kallade Det kategoriska imperativet.
The Cure - Trust
There's no one left in the world that I can hold on to
There is really no one left at all - there is only you
And if you leave me now, you leave all that we were undone
There is really no one left, you are the only one
And still the hardest part for you, to put your trust in me
I love you more than I can say, why won't you just believe?
02 juni 2008
Abortmotståndarna har ännu inte bildat parti
De har faktiskt inte ens ett nätverk ännu, enligt tidningen Riksdag & Departement.
Det är abortmotståndarna inom Kristdemokraterna som har sagt att de vill bilda ett nytt parti, eftersom deras motioner blev nedröstade i förra rikstinget. De hade ett trettiotal inlämnade motioner. Däremot har nätverksbyggandet ett arbetsnamn: "Nätverket för kristen värdekonservatism i svensk politik".
Är det någon mer än jag som tycker att "värdekonservatism" känns lite... ja, ofräscht helt enkelt. Utvecklingen går ju framåt, varför behålla gamla unkna värderingar? Det är som att behålla det smutsiga badvattnet för att man inte vill slänga ut barnet, eller nåt.
Enligt bloggen God katolik finns det två alternativ om man är abortmotståndare i Sverige: Ovanstående nätverk eller Sverigedemokraterna. Vilket kanske förklarar varför Sd:s ena representant i Orsas Kommunfullmäktige är gammal diakonissa (eller var, det ser ut som om någon hoppat av). Inte vet jag. Det är lite märkligt att någon som representerar en kärleksförespråkande religion samtidigt representerar ett rasistiskt parti.
Enligt en annan som bloggar i ämnet tappar Kd väljare till just Sd. Denna uppgift har han fått från det utmärkta programmet Existens, som för övrigt haft Kristdemokraten och Morabon Lennart Sacrédeus på besök för att återigen uttrycka sin befängda åsikt att homosexualitet inte är acceptabelt enligt bibeln. I Agenda häromsistens sa han att om staten införde en könsneutral äktenskapslag skulle man öppna för månggifte och sexuella relationer med djur. Han är en känd abortmotståndare som bl.a. tagit sig in i EU-parlamentet med hjälp av den åsikten (det är iofs ifrågasatt om han verkligen har den åsikten, eller om han bara spelar på den av taktiska skäl). Observera att det tagna efternamnet - Sacre deus - blir ungefär Helige gud på franska.
Carin Stenström som också är kristdemokrat och chefredaktör för Världen idag (lite märkligt namn på en värdekonservativ tidning), tycker att Göran Hägglunds mer nyanserade syn på problemet orsakar en kris i partiet. Samma kvinna har också skrivit en debattartikel om Pippi Långstrump i SvD 1995 där hon bl.a. menar att "Pippidyrkan har ställt allt på ända, skola, familjeliv, normalt beteende. Den har förlöjligat ordning och hänsyn, ärlighet och artighet." Artikeln går inte att hitta på SvD:s hemsida, men man kan läsa den i en kommentar till bloggen Antigayretorik.
Ja, herre min je. Nog för att det finns tokar i miljöpartiet också, men inte riktigt så tokiga.
Det är abortmotståndarna inom Kristdemokraterna som har sagt att de vill bilda ett nytt parti, eftersom deras motioner blev nedröstade i förra rikstinget. De hade ett trettiotal inlämnade motioner. Däremot har nätverksbyggandet ett arbetsnamn: "Nätverket för kristen värdekonservatism i svensk politik".
Är det någon mer än jag som tycker att "värdekonservatism" känns lite... ja, ofräscht helt enkelt. Utvecklingen går ju framåt, varför behålla gamla unkna värderingar? Det är som att behålla det smutsiga badvattnet för att man inte vill slänga ut barnet, eller nåt.
Enligt bloggen God katolik finns det två alternativ om man är abortmotståndare i Sverige: Ovanstående nätverk eller Sverigedemokraterna. Vilket kanske förklarar varför Sd:s ena representant i Orsas Kommunfullmäktige är gammal diakonissa (eller var, det ser ut som om någon hoppat av). Inte vet jag. Det är lite märkligt att någon som representerar en kärleksförespråkande religion samtidigt representerar ett rasistiskt parti.
Enligt en annan som bloggar i ämnet tappar Kd väljare till just Sd. Denna uppgift har han fått från det utmärkta programmet Existens, som för övrigt haft Kristdemokraten och Morabon Lennart Sacrédeus på besök för att återigen uttrycka sin befängda åsikt att homosexualitet inte är acceptabelt enligt bibeln. I Agenda häromsistens sa han att om staten införde en könsneutral äktenskapslag skulle man öppna för månggifte och sexuella relationer med djur. Han är en känd abortmotståndare som bl.a. tagit sig in i EU-parlamentet med hjälp av den åsikten (det är iofs ifrågasatt om han verkligen har den åsikten, eller om han bara spelar på den av taktiska skäl). Observera att det tagna efternamnet - Sacre deus - blir ungefär Helige gud på franska.
Carin Stenström som också är kristdemokrat och chefredaktör för Världen idag (lite märkligt namn på en värdekonservativ tidning), tycker att Göran Hägglunds mer nyanserade syn på problemet orsakar en kris i partiet. Samma kvinna har också skrivit en debattartikel om Pippi Långstrump i SvD 1995 där hon bl.a. menar att "Pippidyrkan har ställt allt på ända, skola, familjeliv, normalt beteende. Den har förlöjligat ordning och hänsyn, ärlighet och artighet." Artikeln går inte att hitta på SvD:s hemsida, men man kan läsa den i en kommentar till bloggen Antigayretorik.
Ja, herre min je. Nog för att det finns tokar i miljöpartiet också, men inte riktigt så tokiga.
28 maj 2008
Intelligenta är självkritiska
Jag har träffat den genuint trevlige man som vill rekrytera mig. Oavsett om jag tackar ja till hans erbjudande eller inte, sa han något som jag kommer att bära med mig genom livet. Jag tror att det han sa var kosmos anledning till att vi träffades. Så här uppfattade jag det han sa:
"I mötet mellan en inkompetent person och en intelligent person kommer den intelligente alltid att förlora. Anledningen till detta är att den intelligente hela tiden observerar och analyserar omvärlden, och även sig själv. Därför blir han självkritisk. Den inkompetente ser inte sig själv, och har därför ingen självinsikt och följaktligen heller inte någon självkritik. I en diskussion dem emellan kommer den inkompetente att vara helt säker på sin sak, medan den intelligente kommer att ställa sig frågor som: "Har jag moraliskt rätt?" och "Har jag rätt i sak?". Han tvivlar och blir därför svagare."
Inte bara har han komplimenterat mitt ego genom att mena att de frågor jag ställer mig dagligen är ett tecken på att jag är intelligent. Han har också gjort världen mer begriplig för mig. En frågeställning som jag brottats en hel del med liknar Teodicéproblemet*; Om vi lever i ett hyfsat rättvist och upplyst samhälle, hur kan det då finnas så många inkompetenta chefer och politiker?
*Problemet är inget problem för mig eftersom jag inte tror på ondskan. Svaret på frågan anser jag finns i Walschs Samtal med Gud.
"I mötet mellan en inkompetent person och en intelligent person kommer den intelligente alltid att förlora. Anledningen till detta är att den intelligente hela tiden observerar och analyserar omvärlden, och även sig själv. Därför blir han självkritisk. Den inkompetente ser inte sig själv, och har därför ingen självinsikt och följaktligen heller inte någon självkritik. I en diskussion dem emellan kommer den inkompetente att vara helt säker på sin sak, medan den intelligente kommer att ställa sig frågor som: "Har jag moraliskt rätt?" och "Har jag rätt i sak?". Han tvivlar och blir därför svagare."
Inte bara har han komplimenterat mitt ego genom att mena att de frågor jag ställer mig dagligen är ett tecken på att jag är intelligent. Han har också gjort världen mer begriplig för mig. En frågeställning som jag brottats en hel del med liknar Teodicéproblemet*; Om vi lever i ett hyfsat rättvist och upplyst samhälle, hur kan det då finnas så många inkompetenta chefer och politiker?
*Problemet är inget problem för mig eftersom jag inte tror på ondskan. Svaret på frågan anser jag finns i Walschs Samtal med Gud.
14 maj 2008
Porr & en döende maskulinitet som "spottar kottar likt en döende gran"
Schysst liknelse. Jag hittar den i en artikel på Aftonbladet kultur om medieforskaren Anja Hirdmans bok Den ensamma fallosen. Hon har tittat på manligheten av i dag och liknar den vid männens uppgift i hårdporr: en knullmaskin: "... har kokats ner till funktion, ett jobb som måste göras." Hon har tittat på Rocky, Rambo och McClain (Die Hard), och konstaterar att de liknar slavar i filmerna. Men:
"... hur exploaterad mannen än är, så finns det något han alltid varit överlägsen enbart i egenskap av sitt kön, nämligen kvinnan och det kvinnliga. Kanske kan man se hårdporren som ett sätt att dramatisera och erotisera hela den situationen. Penisens industriellt monotona dans i en järnbur av över- och underlägsenhet."
Kvinnorna i sin tur reagerar med att bli kvinnliga chauvinister som gärna viker ut sig och vill vara en av grabbarna. De vill inte vara humorlösa torrisar. Det lönar sig inte. De bidrar förstås inte till att göra samhället mer jämställt.
Jag gillar att artikelförfattaren gör skillnad på hårdporr och mjukporr. Det är ju verkligen inte samma sak. Knullmaskinporr vänder sig enbart till män, jag har mycket svårt att se hur man som kvinna skulle kunna få ut något av en inzoomad köttpåk som åker fram och tillbaka.
Men jag tycker inte att man kan vara emot porr som sådan. Sex är viktigt för de flesta. Det är också nyttigt både för både kroppen, själen och anden. Att skildra sex i film, bild eller text borde därför inte vara kontroversiellt. Det har alltid förekommit. Problemet är dels att den mesta porr som produceras är grymt dålig, dels att den i stort sett alltid riktar sig till män. Sen finns det förstås avarter också som borde vara, och i vissa fall är, förbjudna.
Att "kravmärka" porr tror jag är en möjlig och bra väg att gå. Säkert svårt i början, men det var det ju med mjölk också. Ett bra initiativ är Sensuell Film som innehålldeklarerar porr, så att man ska veta att filmen har "ett innehåll som inte är avtändande för tittaren och en bra handling". Det är väl det minsta man kan begära.
"... hur exploaterad mannen än är, så finns det något han alltid varit överlägsen enbart i egenskap av sitt kön, nämligen kvinnan och det kvinnliga. Kanske kan man se hårdporren som ett sätt att dramatisera och erotisera hela den situationen. Penisens industriellt monotona dans i en järnbur av över- och underlägsenhet."
Kvinnorna i sin tur reagerar med att bli kvinnliga chauvinister som gärna viker ut sig och vill vara en av grabbarna. De vill inte vara humorlösa torrisar. Det lönar sig inte. De bidrar förstås inte till att göra samhället mer jämställt.
Jag gillar att artikelförfattaren gör skillnad på hårdporr och mjukporr. Det är ju verkligen inte samma sak. Knullmaskinporr vänder sig enbart till män, jag har mycket svårt att se hur man som kvinna skulle kunna få ut något av en inzoomad köttpåk som åker fram och tillbaka.
Men jag tycker inte att man kan vara emot porr som sådan. Sex är viktigt för de flesta. Det är också nyttigt både för både kroppen, själen och anden. Att skildra sex i film, bild eller text borde därför inte vara kontroversiellt. Det har alltid förekommit. Problemet är dels att den mesta porr som produceras är grymt dålig, dels att den i stort sett alltid riktar sig till män. Sen finns det förstås avarter också som borde vara, och i vissa fall är, förbjudna.
Att "kravmärka" porr tror jag är en möjlig och bra väg att gå. Säkert svårt i början, men det var det ju med mjölk också. Ett bra initiativ är Sensuell Film som innehålldeklarerar porr, så att man ska veta att filmen har "ett innehåll som inte är avtändande för tittaren och en bra handling". Det är väl det minsta man kan begära.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
