Att hedra de döda i bilismens tidevarv

Vad är Alla helgons afton utan ett besök på den lokala kyrkogården? I år fick det bli Luleås mest centrala, vet inte vad den kan tänkas heta.

Det blev dock ett antiklimax. Kyrkogården var förvisso full av tända ljuslyktor, men också omgärdad av gatlyktor, trafikljus och trafikljud. De levande ljusen hade ingen chans av göra sig gällande mot de artificiella, och den avsedda friden infann sig inte. Där vinner Moras kyrkogård med hästlängder.

Läste just i Jan Guillous Ordets makt och vanmakt, att på 60-talet fanns fortfarande ett förbud mot hädelse i lagstiftningen. Jag antar att den är bortplockad nu, men vad kan tydligare vara en hädelse än att lägga en tung trafikled precis vid en kyrkogård?

Nu tror inte jag att de dödas själar finns kvar i området, men om jag skulle ha fel på den punkten måste det vara skärselden att ligga och lyssna på dånet från tusentals fordon dagligen och stundligen. Och för de levande själar som besöker platsen för att hedra sina döda, finns det ett verkligt behov av att få göra det i frid.