Ferm i finkan

Läser att Lars Ferm, formerly known as Lars-Inge Svartenbrandt blivit släppt av polisen.

Puh! Efter att ha läst hans bok känns det nästan som att jag känner honom. Jag känner sannerligen med honom.

Om du nu begått brott, snälla vännen: sluta genast upp med de där dumheterna!

Att finna sig själv i media

Jag är lite språkpetimeter när jag läser tidningen, vilket antagligen irriterar min omgivning. Men jag tycker att om man har som yrke att skriva så ska de väl åtminstone få till språket rätt. Det borde finnas en slags yrkesstolthet i det. Ok om det händer en eller annan gång, men det är nästan regel att hitta språkfel i en dagstidning.

När jag var 18 upptäckte jag för första gången att det jag sa i en radiointervju kunde klippas så att det inte riktigt var det jag sa som kom fram i inslaget, trots att det var min röst. Rätt läskigt.

Som miljöinspektör hamnade mina och kollegornas ärenden ofta i media. Vi fascinerades och förfärades av att artiklarna i princip alltid innehöll fel. Även om vi skickat skriftligt material till journalisten som han/hon nästan ordagrant kopierat (vilket var vår avsikt), lyckades de ändå få med faktafel.

I dagens DD finns en artikel om Ålderskris bland Moras nämndemän. Den hänvisar bland annat till en intervju med mig. Det är en förhållandevis bra och viktigt artikel. Men när jag läser den så tänker jag ändå: "Var det verkligen så jag sa?"

Nej, det var inte exakt så jag sa. Jag sa att även könet har betydelse för det input man gör i diskussionen. Men att vi i stort sett alltid blir överens om bedömningarna och domen. Det enda konkreta exempel jag kunde komma på där min ålder och kön spelat en avgörande roll för diskussionen var ett våldtäktsmål, som jag inte kunde gå in på detaljer om.

Det finns inga allvarliga fel i artikeln. Men det känns ändå obehagligt när någon annan tar mina ord, stuvar om dem och gör dem till sanningen om vad jag sa.

I förmiddags läste jag Cirkelns ände av Tom Egeland. Storyn liknar Da Vinci koden, och menar bl.a. att Bibeln inte på något sätt är sanningen, utan bygger på texter som valts ut och redigerats under hundratals år efter Jesus (förmodade) död på korset. Och att den på avgörande sätt speglar den tidsanda som rådde då.

Rätt så självklart. Ändå finns det de som är bokstavstroende.

Positivt tänkande

Jag har aldrig menat att den här bloggen ska vara ett debattforum, det är mina funderingar bara. Så därför blir jag lite störd när folk ändå vill diskutera. Samtidigt vill jag i demokratisk anda ge alla som läser möjlighet att kommentera. Det är kanske lite tvetydigt...

Jag är i alla fall glad att några har utmanat mitt vanliga tänkande. Det har framförallt lett till att jag tvingats inse att jag tänker väldigt negativt. När jag studerar mina egna blogginlägg så ser jag att de flesta inte är så positiva, och ändå ser jag på mig själv som en positiv människa. Ganska skrämmande faktiskt att tvingas inse sånt om sig själv.

Men nyttigt! Och jag tar verkligen det här på allvar, och därför har jag börjar en internetkurs i positivt tänkande, som samtidigt ska ge mig det jag vill ha ut av livet. Jag har nämnt boken förut, och kursen heter The Science Of Getting Rich for Practical Geniuses.

Som ett led i kursen har jag också startat en ny blogg, med länkar till alla positiva nyhetssidor som jag kunnat hitta, och möjlighet att följa med på min resa genom kursen. Häng med!

Vetenskapen att bli rik

Av någon anledning som jag inte ens minns, hamnade jag på websidan The science of getting rich network. Jag antar att jag surfade från nån hemsida om Hemligheten. Hemligheten bygger på boken The science of getting rich från 1910 om jag förstått saken rätt.

I alla fall: jag laddade ned gratisboken utan problem och den var så pass fascinerande att jag inte kunde släppa den i från mig. Satt ute och bläddrade i den när maken återigen påtalade problemet med vår soffa som vi försökt sälja på Blocket, Tradera osv, eftersom den tar upp halva rummet den står i. Vi har köpt en mindre som ska in, och har haft annonser ute i typ en månad eller mer utan något intresse. Jag tänkte att det kanske går att använda metoderna i boken för att bli av med den, så jag började mest på skoj skapa bilder i huvudet av hur soffan bars iväg. Maken går in och kommer ut någon minut senare och meddelar att han just pratat med en kille från vårt bostadsområde som kommer för att köpa soffan. Han ringde samtidigt som jag skapade mina bilder.

!!

Så nu är gästrummet betydligt luftigare lagom till vår midsommargäst anländer.

Och ja - författaren menar på fullt allvar att det handlar om en vetenskap lika exakt som matematik.

...men saknar kärlek

En solig dag när det plötsligt börjar regna kan man söka skydd på biblioteket. Och eftersom man egentligen inte har något ärende där kan det hända att man snurrar lite förstrött på stället med nya romaner medan maken bläddrar bland DVD-filmerna. Vid ett sådant tillfälle föll mina ögon på en anspråkslös liten bok som stack ut i sin enkelhet. Jag hade nyss lyssnat på Daniel Boyacioglu i Hallå P3 och boken såg ut som en diktsamling. Följaktligen vände jag på boken och läste följande omdöme av en författare från Göteborg:

"Nobelpriset i litteratur, vad är det? Du som någon gång reflekterar över tillvarons grunder, läs denna märliga bok! Barn, dåre eller geni? Välj själv. Författaren omfattar troligen alla tre.."

Jag måste läsa den! Trots att redan omslaget motsäger att boken skulle vara välskriven - ingen genialisk språkhanterare använder väl fem punkter i rad?

Efter tre sidor förord är jag såld. Den här boken kommer att förändra mitt liv, eller åtminstone synen på det. Eller vad sägs om följande meningar från förordet:

"Men innan jag nedskriver ett enda ord till måste jag säga följande: Den största och absolut avgörande inspirationen till denna bok står att finna i de två första raderna i Den Tibetanska Dödsboken: ´Du må förstå att konsten att lära sig dö är en mäkta nyttig vetenskap, som överträffar alla andra vetenskaper...´"

[ ]

"Jag är född i ett nordeuropeiskt land där vi en gång var germanska protestanter. Själva den kristna trosgrunden är för länge sedan begravd i den moderna sociala ingenjörskonsten. I stället för att leva så som det kristna kärleksbudskapet erbjuder oss har vi ägnat oss åt social utveckling i något århundrade."

Jag trodde att även förordet var fiktivt. För det verkade inte sannolikt att författaren faktiskt suttit 40 år i fängelse. Men what do you know; en Googling på författaren Lars Ferm visar att han tidigare är känd under namnet Lars-Inge Svartenbrandt.

Varför görs film?

Jag älskar att titta på film och jag älskar att läsa böcker. Boken är nästan alltid bättre än filmen, så helst ser jag filmen innan jag läser boken. Då kan jag se fram emot att få en mer nyanserad och fördjupad bild av det jag sett, i boken.

Så är också fallet med Flyga Drake som jag såg häromdagen. Jag har läst Khaled Hosseinis andra bok, Tusen strålande solar och såg fram emot filmen som jag bl.a. trodde skulle innehålla en hel del fina scener med drakflygning. Jag blev inte besviken. Men det var lätt att dra slutsatsen att boken skulle vara ännu bättre. Jag antar att huvudpersonens förhållande till sin far är mer utrett i boken och att hans förlåtelse av sig själv för det han gjorde mot sin barndomsvän inte går lika geschwint.

Det går ju snabbare att se en film än att läsa en bok, så har man lite bråttom är det enklare. Samtidigt har jag börjat tänka på att en bok oftast skrivs av en enda person. Lite hjälp av diverse administratörer och: voilà! boken är klar. En film däremot har en otroligt lång lista i slutet på personer och företag som varit inblandade i produktionen. Kostnaden är väl relaterad till antalet inblandade? Men en biobiljett är billigare än en bok. Hm.

Jag är ett stort fan av Stephen King. Jag älskar det han skriver! Men jag klarar inte av att se filmatiseringar av hans böcker. I viss mån för att de oftast är så urusla, men mest för att det är för läskigt. Efter många års grubblerier kring detta har jag kommit fram till att det beror på att när jag läser skapar jag bilderna själv. Även om handlingen överraskar så kan inte bilderna jag skapar överaska mig. Min egen hjärna ser till att det inte kan bli läskigare än jag klarar av. Det känns tryggt.

Så om boken alltid är bättre än filmen, varför lägger man då ned så mycket tid och pengar på att göra om en bok till en film? Finns film i ett hållbart samhälle?

(En annan fråga som hör till samma härad, är varför amerikanarna lägger ned en massa tid och pengar på att göra en sämre (och dyrare?) egen version av utmärkta franska filmer som t.ex. 3 hommes et un couffin och Nikita).

August

Njöt i går av den avslutande delen av SVTs August.
Jag lyckades inte vara så intresserad av Strindberg i skolan, även fast jag gillade hans böcker. Han verkade vara en riktig dystergök.

Hade jag sett den här dramatiseringen innan vi behandlade ämnet hade jag varit bra mycket mer entusiastisk. Inte vet jag om den lyckas spegla den verklige August på ett bra sätt, men den var kul och intressant. Jonas Karlsson är alltid sevärd, och han var grymt lik Strindberg.

Jag gillar Strindberg fram t.o.m. Giftas 1. I tvåan blir han alltför bitter. Jag lyckades inte ta mig igenom Röda Rummet, men nu ska jag göra ett nytt försök.

Övermåtta utav barn

Apropå barn & ungar så läste jag nyss en bok som heter Johannas saga. Den är inte så välskriven, men har en intressant bakgrund. Boken är skriven med utgångspunkt från brev som en verklig Johanna på Söder i Stockholm, skrivit till sin bror i Amerika under senare hälften av 1800-talet. Det är en roman, men man kan ju anta att en hel del av de funderingar som människorna har i boken kan vara tagna från verkligheten.

I boken så är det ett stort bekymmer för kvinnorna att de alltid är havande. Av den anledningen vill de inte ha sex med sina makar, men oftast har de inget att säga till om och barnen pluppar ut ett efter ett. När en av huvudpersonerna relativt sent i livet gifter sig och blir med barn tänker hon så här: "Detta barn skulle känna sig välkommet, tryggt och älskat av två föräldrar, tänkte Selma. Hon kunde inte påminna sig att hon någonsin träffat en kvinna som med glädje väntade barn."

Om jag nu utgår från att författaren uppfattat förhållandena korrekt så kan jag inte låta bli att undra om inställningen till sexualitet på den tiden (de svenska missionärerna i Afrika har ett himla sjå med att de t.ex. är uppfostrade att inte visa bara armar, samtidigt som de afrikanska kvinnorna går nästan helt nakna i värmen), hade något att göra med alla dessa oönskade barn. Preventivmedel verkade inte finnas, i alla fall inte för de fattiga.

Således; de fattiga fick en herrans massa barn och blev därför ännu fattigare. På samma sätt är det ju på många håll i världen fortfarande. Alltså är det ju en bra idé att låta bli att skaffa barn och i stället hjälpa till att försörja de som ändå kommer till världen på olika sätt. Man kan ju t.ex. bli fadder i Plan.

Jorden kan du inte göra om

Funderade länge på om jag skulle åka i väg och berätta om böcker för en bokcirkel en bra bit bort. Min arbetsgivare tycker inte det är idé, eftersom vi inte kommer att sälja så mycket böcker. Damen som kontaktat mig är dock väldigt engagerad i idén och det kändes inte kul att göra henne besviken.

Efter mycket tankemöda drog jag mig till minnes följande dikt av Stig Dagerman:

Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket, att själva stjärnorna ler.
En hungrande broder mindre, betyder en broder mer.

Sommarprat

Har precis lyssnat klart på Jessika Gedins sommarprogram och känner mig lycklig och önskar att jag också hade ett stort bibliotek, och kunde säga till de eventuella vänner som frågar om jag läst alla böcker att -Nej, det är de böcker jag tänker läsa den närmsta månaden, de andra har jag på jobbet.

Måste ta reda på vem den där Umberto Eco är. Tror att han går att läsa.

Få inlägg...

...på sista tiden.

Detta beror mest på att jag har fått ett nytt jobb, vid sidan om konsulteriet. Jag säljer böcker för Bokklubben Svalan och Lilla Svalan. Jag sitter hemma och ringer upp befintliga och blivande kunder.

Himla kul att sitta och berätta om böcker man läst hela dagarna. Dessutom är det nu helt legalt på alla sätt att tillbringa fritiden med näsan i en bok!

Prinsessan Marie

Glömde att sätta på TV´n i tid för melodifestivalen, shame on me! Var fast i sista sidorna av Viveka Lärns Hummerfesten.

I alla fall, när jag väl satt där framför TV´n konstaterade jag att The Ark som väntat var bäst av de jag hört. De är alltid grymma live, så självklart kommer de att vinna finalen också. Bara rätt, låten har en bra chans internationellt. Men, i snabbgenomgången hör jag några toner från vad jag först tror är Anna Ternheim, men om visar sig vara Marie Lindberg. Who the fuck is Marie Lindberg?! Först blir jag förvirrad över att jag inte känner till denna grymt bra tjej i klass med nämnda Anna Ternheim och Elin Sigvardsson. Förstår i Aftonbladet att detta är en nykomling i dessa sammanhang, en lärare från Munkedal.

Att båda mina favoriter gick direkt till final gjorde kvällen till en höjdpunkt. Hur sött som helst när Ola Salo tar den nyblivna prinsessan i famnen inför fotograferingen.


Jag tror inte hon vinner i globen, där håller jag på The Ark, men jag ser fram emot att hon släpper en skiva.

Kalla det vad fan du vill

I julklapp fick jag en bok som jag nu börjat läsa. Boken heter Kalla det vad fan du vill, och är skriven av Marjaneh Bakhtiari. Inte en boktitel som jag skulle valt själv, men boken är väldigt bra! Den handlar i första hand om en invandrarfamilj från Iran, där mamman är kärnfysiker och pappan bokförläggare. Den är både väldigt rolig och tänkvärd. Jag lär mig mycket om Iran från boken, men också hur både alltför välmenande svenskar och rasister påverkar en andra generationens invandrare. Dessutom känner jag igen mig själv mycket i de situationer familjen Irandousts hamnar i. Jag rekommenderar den starkt, och ska ge den till min släkting som inte gillar araber. Fast Iraner är INTE araber, utan perser, har jag förstått nu :0)

Lugna Juldikter

Upptäckte idag att Kristina Lugn läser dikter varje dag i december fram till julafton. Bra idé! Kristina är en av mina favoriter, hon är så skönt...lugn. Jag har tänkt på att "De ovanliga" som beskrivs i boken med samma namn, i stort sett är människor som inte är så lyckade med våra ordinära ögon sett, däremot är de ofta väldigt intelligenta och handlingskraftiga. Det finns troligtvis andra typer av "ovanliga" som använder sin autencitet på ett annat sätt. Jag tänker mig att Kristina Lugn är en sådan.


Första dikten är Livets konst av Strindberg. August och jag har i stort sett kommit bra överens. Jag tycker han är tjatig ibland, Hemsöborna är t.ex. inte min grej. Men jag gillar hans stil. Särskilt Giftas gillar jag, mest Giftas I, sen blir han lite väl bitter. Dikten beskriver i alla fall mycket väl hur jag ser på livet, och jag hade inte hört den innan.

Livets konst - August Strindberg
Tag allt vad du levat och lägg i hög,
och allt vad du lärt och lidit,
och varje blomma vars kalk du sög,
dom gyllne frukter vars saft du vridit,
och minnenas lövskrud med halm och hö.

Plantera dig sedan,
och sätt dina rötter
i allt det förgågnas fruktbara strö.
Då kan du växa och sätta frö
och vandra din väg på stadiga fötter.

Ovanligheter

I fredags var jag på en av mina bästa vänners 40-års kalas. Jag fick en ingivelse att köpa boken "De ovanliga II" till henne. Jag har själv den första boken och tycker den är underbar. Jag blir glad av att läsa om dessa människor som valt att vara sig själva, oavsett vad omgivningen tycker. Carl Braunerhielm på bilden liknar dessutom en av mina idoler, Albert Einstein. Mitt mål är att bli en av de ovanliga.

Det visade sig att bokens sista personlighet var min väns makes morbror. Nu måste jag själv absolut köpa boken, bara för att läsa om Sigvard Klemetsson. Morbroderns syster var där, och hade ingen aning om att hennes bror var med i boken.

Min favoritovanlig i boken är Emelie Cajsdotter. Kanske för att hon tillhör den nya generationens orginal, hon är född på 1970-talet. Enligt vad jag har hört föddes det inga orginal på 50- och 60-talen, möjligtvis beroende på den höga ekonomiska tillväxten på den tiden. I så fall ytterligare ett argument för att inte låta tillväxt vara allenarådande som ideal!