Jag älskar att titta på film och jag älskar att läsa böcker. Boken är nästan alltid bättre än filmen, så helst ser jag filmen innan jag läser boken. Då kan jag se fram emot att få en mer nyanserad och fördjupad bild av det jag sett, i boken.
Så är också fallet med Flyga Drake som jag såg häromdagen. Jag har läst Khaled Hosseinis andra bok, Tusen strålande solar och såg fram emot filmen som jag bl.a. trodde skulle innehålla en hel del fina scener med drakflygning. Jag blev inte besviken. Men det var lätt att dra slutsatsen att boken skulle vara ännu bättre. Jag antar att huvudpersonens förhållande till sin far är mer utrett i boken och att hans förlåtelse av sig själv för det han gjorde mot sin barndomsvän inte går lika geschwint.
Det går ju snabbare att se en film än att läsa en bok, så har man lite bråttom är det enklare. Samtidigt har jag börjat tänka på att en bok oftast skrivs av en enda person. Lite hjälp av diverse administratörer och: voilà! boken är klar. En film däremot har en otroligt lång lista i slutet på personer och företag som varit inblandade i produktionen. Kostnaden är väl relaterad till antalet inblandade? Men en biobiljett är billigare än en bok. Hm.
Jag är ett stort fan av Stephen King. Jag älskar det han skriver! Men jag klarar inte av att se filmatiseringar av hans böcker. I viss mån för att de oftast är så urusla, men mest för att det är för läskigt. Efter många års grubblerier kring detta har jag kommit fram till att det beror på att när jag läser skapar jag bilderna själv. Även om handlingen överraskar så kan inte bilderna jag skapar överaska mig. Min egen hjärna ser till att det inte kan bli läskigare än jag klarar av. Det känns tryggt.
Så om boken alltid är bättre än filmen, varför lägger man då ned så mycket tid och pengar på att göra om en bok till en film? Finns film i ett hållbart samhälle?
(En annan fråga som hör till samma härad, är varför amerikanarna lägger ned en massa tid och pengar på att göra en sämre (och dyrare?) egen version av utmärkta franska filmer som t.ex. 3 hommes et un couffin och Nikita).
08 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar