Tid är en miljöfråga

I högstadiet frågade min biologilärare klassen vad som orsakade de mesta soporna i Sverige. Jag hade aldrig tänkt på det, men räckte upp handen och gissade på mjölkförpackningar. Det var ingen dålig gissning, tyckte han, men det rätta svaret var blöjor.

Det var i början av nittiotalet. Jag vet inte vad som orsakar mest sopor idag, men en kvalificerad gissning är att det fortfarande är blöjor. Mjölkförpackningar hamnar inte på soptippen alls, medan blöjförbrukningen verkar öka. Det är lite svårt att källsortera blöjor, det skulle inte ens jag vilja. Och även om det finns komposterbara varianter, så verkar de inte fått så stort genomslag.

Det finns två bra alternativ. Det ena är tygblöjor, och det andra som diskuteras nu är att inte använda blöjor alls. Av alla mina vänner som fått barn och som är miljömedvetna vet jag ingen som använder tygblöjor i någon större utsträckning. Jag antar att orsaken är att det tar tid och är opraktiskt när barnen ska vara på dagis (får man ha tygblöjor på dagisbarn?), och föräldrarna stressa mellan arbete, affären och andra plikter. Samma tidspress hindrar antagligen västerlänningar från att potträna sina barn från dag ett. En expert tror inte att blöjorna helt kommer att försvinna i Sverige eftersom: "Det kräver stor uppmärksamhet och närvaro av föräldrarna att hjälpa barnet att lämna blöjorna". Men stor uppmärksamhet och närvaro är väl precis vad barn behöver?

Tid är i högsta grad en miljöfråga. Alva Myrdal menade redan i mitten på 1900-talet att män och kvinnor skulle dela på både förvärvs- och hemarbete, så att båda fick mer fritid och tid med barnen. Så har det knappast blivit, trots att den ökade välfärden borde ge oss möjlighet att arbeta mindre och ha mer tid över till upplevelser som berikar oss.