Apropå barn & ungar så läste jag nyss en bok som heter Johannas saga. Den är inte så välskriven, men har en intressant bakgrund. Boken är skriven med utgångspunkt från brev som en verklig Johanna på Söder i Stockholm, skrivit till sin bror i Amerika under senare hälften av 1800-talet. Det är en roman, men man kan ju anta att en hel del av de funderingar som människorna har i boken kan vara tagna från verkligheten.
I boken så är det ett stort bekymmer för kvinnorna att de alltid är havande. Av den anledningen vill de inte ha sex med sina makar, men oftast har de inget att säga till om och barnen pluppar ut ett efter ett. När en av huvudpersonerna relativt sent i livet gifter sig och blir med barn tänker hon så här: "Detta barn skulle känna sig välkommet, tryggt och älskat av två föräldrar, tänkte Selma. Hon kunde inte påminna sig att hon någonsin träffat en kvinna som med glädje väntade barn."
Om jag nu utgår från att författaren uppfattat förhållandena korrekt så kan jag inte låta bli att undra om inställningen till sexualitet på den tiden (de svenska missionärerna i Afrika har ett himla sjå med att de t.ex. är uppfostrade att inte visa bara armar, samtidigt som de afrikanska kvinnorna går nästan helt nakna i värmen), hade något att göra med alla dessa oönskade barn. Preventivmedel verkade inte finnas, i alla fall inte för de fattiga.
Således; de fattiga fick en herrans massa barn och blev därför ännu fattigare. På samma sätt är det ju på många håll i världen fortfarande. Alltså är det ju en bra idé att låta bli att skaffa barn och i stället hjälpa till att försörja de som ändå kommer till världen på olika sätt. Man kan ju t.ex. bli fadder i Plan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar