Därför mår vi så dåligt fast vi har det så bra

Det tog lång tid för mig att läsa Isabellas Tyst Hav, och ännu längre tid att läsa klart det allra sista kapitlet.


Nu när jag gjort det känner jag hur mina arg-synapser vaknar till liv över tillståndet i världen. Men jag är glad att hon sparade det bästa till sist. Det sista kapitlet är det som för mig gör kampen värd att kämpa. Att man kan tänka annorlunda, och att allt skulle vara annorlunda om vi gjorde det.


Hon skriver om psykologen som arbetar med naturen och som hävdar att anledningen till att så många mår så dåligt i västvärlden är att vi glidit från naturen. Isabella åskådliggör liksom författaren till boken Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? - Nisse Simonsson - hur kort tid vi varit indutrialiserade. Hon gör det genom att likna det med en film där jordens levdnad visas under ett år. Nisse Simonsson gör det genom att använda ett långt snöre. Big bang inträffade för ca 15 miljarder år sedan. Vi har varit industrialiserade i ca 150 år.


Kontentan av resonemanget är att vi tänker om våra gemensamma tillgångar på ett sätt som Nils Aslak Valkeapää beskriver så väl i min favoritdikt:

Den som glidit från naturen
bryr sig inte om att tro
Fågeln måste dödas
för att vara kvar i handen.

Vi fiskar den sista fisken, hugger de sista träden i regnskogen för att plantera bananträd, borrar efter olja i det djupa havet, eftersom vi tänker att "Om inte jag gör det, så gör någon annan det". För att vi inte törs tro på att om vi avstår, kanske de andra också börjar fundera på om det inte vore bättre att avstå. Tro på att fisken då skulle finnas kvar i haven, föröka sig och åter fylla haven. Förse hela världen med mat, och fiskare i u-länder med en rimlig inkomst. Återställa balansen i ekosystemet och återskapa fantastiska färgrika havslandskap med korallrev och delfiner, som kan fungera som terapi för oss som traumatiserats genom vårt avskärmande från naturen.

Då kan vår psykiska hälsa bli bättre, kostnaderna för sjukvården sjunka och vi kan satsa pengarna på kultur och mer miljövårdande åtgärder. Människorna hittar åter inspiration i den fantastiska naturen och börjar skapa i stället för att shoppa. Skapar konst och utvecklar makalösa maskiner som tar tillvara den energi som finns i överflöd runt oss på ett effektivt sätt, så att vi kan transportera oss var vi vill.

Sexorgie & korsspindlars existensberättigande

Har varit i stugan i helgen i stället för på miljöpartiets kongress. Till min förtjusning hade hela naturen - liksom jag själv - gått och väntat hela vintern på den värmebölja som plötsligt kom, och jag befann mig mitt i ett inferno av liv. Inte minst bidrog ett stort antal grodor till infernot.

På nätet lär jag mig att det kallas för att grodorna leker när de samlas i massvis för att ha ohämmad sex i flera dagar. Jag tror att det var grodtätare i vassen i vår lilla sjö än vad det är på Agnmyren på Sollerön på vårarna. Fast jag har kanske inte varit på Agnmyren när grodinvasionen peakar. Nu hade jag förmånen att få vara med just när värmen kom och grodorna blev alltmer upphetsade, alltmer högljudda. Otroligt fascinerande.

Jag satt därför mycket vid stranden och studerade de gruppsexande grodorna, plaskande bävrar, svischande fåglar och korsspindlar som putsade på sina nät. Det sistnämnda med en rysning när jag insåg att jag var helt omgiven av dem, eftersom jag lider av spindelfobi. Jag erkänner dock (till skillnad från de som lider av vargfobi) deras existensberättigande. Och trots att en och annan spindel fick sätta livet till enbart på grund av min rädsla, är det inget självändamål för mig att döda dem. Jag försöker faktiskt undvika det. Även om det vore teoretiskt möjligt att utrota alla spindlar (jag tror att spindlar är en av de arter som skulle klara sig längst i ett kärnvapenkrig), skulle jag inte ge mig ut enkom med syfte att döda, och försöka utrota alla spindlar. Och även om korsspindeln är en av Sveriges giftspindlar, så var det faktiskt inte någon verklig fara för mitt liv...

Helgen innehöll också min alldeles första närkontakt med utter i det vilda. Den kom simmandes emot oss och jag trodde först att det var en av de mångtaliga bävrarna i området som var ovanligt lik en utter, innan den dök och jag såg att det var just en utter. Jag känner mig väldigt priviligerad, eftersom uttern är ett av de djur som minskat kraftigt bland annat på grund av miljögifter och andra miljöförändringar.

Det var helt enkelt alldeles, alldeles underbart...

Det är fortfarande ett skämt att betrakta 200 vargar i Sverige som mycket

Jag älskar Kerstin Ekman. Inte allt hon skrivit, men sedan jag läste Rövarna i Skuleskogen och Händelser vid vatten så kan inget förändra att hon är drottningen av svensk litteratur. Vargskinnettriologin är bara helt underbar, och det beror nog inte enbart på att den känns så Jämtland. Hon skriver enkelt, men ändå vackert och tänkvärt.

Kungen av Sverige däremot har gjort en rejäl vurpa igen. Ekman undrar om kungen var full när han uttalde sig för vargjakt. Hon tycker att drevjakten borde avskaffas. Jag blev faktiskt förvånad när jag läste hur kungen jagar. När jag läste till Jägarexamen för en herrans massa år sedan, vill jag minnas att kursledaren menade att man inte använde den jaktformen längre. Undantaget är kanske adeln.

Inte för att jag har något emot kungahuset, men Viktoria framstår som typ en miljon gånger smartare än sin far, och borde snarast gifta sig med sin Daniel och ta över tronen. Då slipper vi sannolikt ogenomtänkta uttalanden av det här slaget i framtiden. Tills dess borde kungen fundera på att bli nykterist. Han såg onekligen lite slirig ut.

Läs en intervju med Kerstin Ekman från SvD om hennes syn på rovdjur här.

L’état, c’est moi

Staten är ju jag, och du, d.v.s. alla vi medborgare.

Så om den björnrivne Johnny Smedberg från Orsa vill ha 300 000 kr i skadestånd av staten för att staten "äger" alla björnar (!)

så är det mig han vill ha pengar av, och då kan väl jag stämma honom tillbaka för att han väckt "min" björn och därmed orsakat dess alltför tidiga död.

Eller?

Söta fågelungar

Bilden på de söta knipungarna som gör fritt fall ut ur holken får mig att tänka på Stefan Sauks invigningstal i går, som till stora delar bestod av ett indiantal om hur den vite mannen ville köpa deras mark. Indianerna var oförstående inför den vite mannens idé om att man kunde köpa mark, vind, träd m.m., och hur man kunde tycka att livet var något värd om man inte kunde höra löven veckla ut sig eller fågelkvitter.

Jag skulle vilja höra löven veckla ut sig.

Cat on drugs

Stackars Fluffis fick njursten och har legat två nätter på sjukhus. Nu är Farmens egen chat terrible, Albert, hemma igen. Piggare men aningen mer laid back än normalt. På grund av drogerna tror vi. Han kan väl inte ha blivit medgörlig på köpet?

När man betalar drygt sex tusen för sjukhusvistelsen inser man hur subventionerad vår människosjukvård är. Vi är lyckligt lottade som har en skattefinansierad sjukvård. Kanske borde även djursjukvården subventioneras. För många djur lider eftersom deras hussar och mattar inte har råd att ta dem till veterinären.

Jag fick en klapp på axeln i stället för smäll på käften

Varje gång jag bestämmer mig för att sticka ut hakan - för att våga säga någon obehaglig sanning - kniper jag ihop ögonen, pekar på hakan och väntar på att någon ska sopa till.

Men oftast händer faktiskt det motsatta. Som i går när MT publicerade min insändare om svagt ledarskap på miljöförvaltningen. Framåt kvällen ringde en trevlig man som sett min insändare (jag hukar och väntar), och vill tacka mig för den. För mitt mod att säga som det är.

Som politiker och medmänniska är det de stunderna jag lever för. De gånger jag vågar ta steget ut över klippkanten, och någon ser vad jag har gjort. Det är stort. Det ger en skön känsla i magen. Stort tack till er som vågar uttrycka ert stöd sådana gånger.

Jag väntar fortfarande på råsopen. Men när den kommer så vet jag att det i alla fall finns en person som håller med mig.

Snön

Jag som älskar snö. Men inte i maj! Det var mindre kul att ta sig hem från folkhögskolan. Tänkte ta bussen dit, men bussen gick bara en gång i timmen. Eftersom jag inte hade lust att dra på stan i en timme så fick det bli cykeln. Jag tänkte: det blir säkert bättre väder när jag ska hem.


Not.
















Nu blir det te och brasa resten av kvällen.


Och de stackars kråkorna som brukar leka och stimma på gräsmattan sitter helt stilla i trädet och kurar.

Svagt ledarskap orsak till långdraget djurskyddsärende

Here we go again!

Mora Tidning skriver om kor som blivit omhändertagna på en Moragård. Av faktarutan framgår att ärendet pågått i 20 år. Eftersom jag själv var inblandad i handläggningen av ärendet på den tiden jag jobbade på miljökontoret, vet jag att det är en underdrift. Ärendet har pågått sedan 1975, samma år som jag föddes. Egentligen innan dess också, fast då var det den äldre generationen som skötte gården.

Det hade gått så långt det kan gå innan de självdött i ladugården, säger veterinären Bo Hannersjö.

Hur i helvete! (pardon my french) kan politikerna gå med på detta?

Miljökontoret har alltså hela tiden (minst 32 år) vetat om att det förekommer brister. Man har omhändertagit djur, polisanmält, noterat massvis med grava missförhållanden på gården. Ändå har man tydligen gjort inspektioner på gården så sällan att djur nästan hunnit självdö.

Anledningen till detta kan inte enbart skyllas på den tidigare svaga djurskyddslagstiftningen. Andra miljöförvaltningar i landet har klarat att reda ut liknande ärendet betydligt snabbare.

Orsaken är det otroligt svaga ledarskapet på miljökontoret i Mora/Orsa. Samma chef nu som 1975. Samma svaga hantering av ärendet.

Ingen skugga ska falla över inspektörerna. De gör allt de kan. Tills de blir sjukskrivna eller känner sig tvungna att sluta. Det är inte möjligt att vara djurskyddsinspektör i en situation där chefen inte klarar att hantera ens minsta konflikt och byter fot lika ofta som skjorta.

Politikerna borde skämmas som låter djur lida i denna utsträckning, hellre än tar konflikten och skaffar en rejäl chef till förvaltningen.

Samtidigt; Det är inte bara djuren som lider i den här situationen. Jag lider i hög utsträckningen med bönderna i fråga som under alla år inte fått tydliga besked om vad som gäller. Antagligen hade de också mått bättre av ett djurförbud.

En björn i kvarteret

Vi har en björn i kvarteret!

Spännande! Det bör pigga upp den dagliga promenaden i elljusspåret.

:)

Äntligen ett bra förslag från Alliansen!

Regeringen föreslår att tillsynen av djurskyddet flyttas från kommunalt till statligt huvudmannaskap. Detta är något som Naturvetareförbundet drivit länge, och som de flesta inspektörer välkomnar med öppna armar.

Jag är oftast emot centralisering, men när det gäller tillsyn av statens regelverk inom miljö-, hälso- och djurskyddsområdet så har kommunerna verkligen visat att de inte klarar av ansvaret.

Huvudmannaskapet kan mycket väl vara statligt utan att man för den skull tappar den lokala förankringen. Polisen är t.ex. statlig, men finns på plats i alla kommuner.

Nu återstår bara att förstatliga resten av miljötillsynen...
Alltid något att hoppas på med Allanspolitiken.

Svalorna är tillbaka!

Ca en vecka efter vi har byggt ut kattgården är svalorna tillbaka under takpannorna på grannhuset. Fråga mig inte hur, jag trodde svalorna hade ungar nu och inte var flyttbara, men de bodde väl på nåt sunkigt svalmotell under tiden. Katterna är uppspelta, nu kan de ligga och spana på trafiken in och ut ur boet och försöka fånga dem. Trevligt sommarnöje för katter.

Att kattgården kom till beror till viss del på att en av grannarna var missnöjd med att katterna sett till så att allt fågelliv försvunnit från gatan. Nu var det kanske lite överdrivet, även om de är goda jägare. Jag tycker om att se på svalorna nästan lika mycket som katterna, men ändå tycker jag inte att det är katastrof om någon av dem får sätta livet till när Albert och Newton någon enstaka gång lyckas med sin jakt. Det är livet liksom.

Jag tycker att man har tappat perspektivet lite om man tycker att det är grymt och oacceptabelt att katter dödar enstaka fågel, groda, mus och fjäril, samtidigt som man tycker det är ok att vi människor dagligen slaktar massvis med kor, älgar, kycklingar, grisar, lamm, strutsar, björnar... (för att inte tala om alla rävar, grävlingar, igelkottar och diverse fåglar som får sätta livet till i trafiken). Dessutom är vi människor allätare och kan tänka abstrakt, vilket innebär att vi kan välja att inte äta kött eller köra bil. Jag tror att det vore mycket svårt att få en katt att bli vegetarian...

Fossila varghatare

Man behöver inte direkt argument för att visa att varghatarna inte har något att komma med, när de så gärna visar det själva. Folkaktionen ny rovdjurspolitik visade på sitt senaste möte vad de går för. Att de inte ger upp och självdör! Att på fullt allvar hävda att en djurart ska utrotas anno 2007 är väl ändå fossilt? Hatten av för den man som vågade säga ifrån!

Jag undrar varför Folkaktionen valt en vargtass som sin symbol på hemsidan.

Jan Berglin har som vanligt träffat klockrent när han tar itu med företeelsen i veckan Berglin i SvD.