Ca en vecka efter vi har byggt ut kattgården är svalorna tillbaka under takpannorna på grannhuset. Fråga mig inte hur, jag trodde svalorna hade ungar nu och inte var flyttbara, men de bodde väl på nåt sunkigt svalmotell under tiden. Katterna är uppspelta, nu kan de ligga och spana på trafiken in och ut ur boet och försöka fånga dem. Trevligt sommarnöje för katter.
Att kattgården kom till beror till viss del på att en av grannarna var missnöjd med att katterna sett till så att allt fågelliv försvunnit från gatan. Nu var det kanske lite överdrivet, även om de är goda jägare. Jag tycker om att se på svalorna nästan lika mycket som katterna, men ändå tycker jag inte att det är katastrof om någon av dem får sätta livet till när Albert och Newton någon enstaka gång lyckas med sin jakt. Det är livet liksom.
Jag tycker att man har tappat perspektivet lite om man tycker att det är grymt och oacceptabelt att katter dödar enstaka fågel, groda, mus och fjäril, samtidigt som man tycker det är ok att vi människor dagligen slaktar massvis med kor, älgar, kycklingar, grisar, lamm, strutsar, björnar... (för att inte tala om alla rävar, grävlingar, igelkottar och diverse fåglar som får sätta livet till i trafiken). Dessutom är vi människor allätare och kan tänka abstrakt, vilket innebär att vi kan välja att inte äta kött eller köra bil. Jag tror att det vore mycket svårt att få en katt att bli vegetarian...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar