Sexorgie & korsspindlars existensberättigande

Har varit i stugan i helgen i stället för på miljöpartiets kongress. Till min förtjusning hade hela naturen - liksom jag själv - gått och väntat hela vintern på den värmebölja som plötsligt kom, och jag befann mig mitt i ett inferno av liv. Inte minst bidrog ett stort antal grodor till infernot.

På nätet lär jag mig att det kallas för att grodorna leker när de samlas i massvis för att ha ohämmad sex i flera dagar. Jag tror att det var grodtätare i vassen i vår lilla sjö än vad det är på Agnmyren på Sollerön på vårarna. Fast jag har kanske inte varit på Agnmyren när grodinvasionen peakar. Nu hade jag förmånen att få vara med just när värmen kom och grodorna blev alltmer upphetsade, alltmer högljudda. Otroligt fascinerande.

Jag satt därför mycket vid stranden och studerade de gruppsexande grodorna, plaskande bävrar, svischande fåglar och korsspindlar som putsade på sina nät. Det sistnämnda med en rysning när jag insåg att jag var helt omgiven av dem, eftersom jag lider av spindelfobi. Jag erkänner dock (till skillnad från de som lider av vargfobi) deras existensberättigande. Och trots att en och annan spindel fick sätta livet till enbart på grund av min rädsla, är det inget självändamål för mig att döda dem. Jag försöker faktiskt undvika det. Även om det vore teoretiskt möjligt att utrota alla spindlar (jag tror att spindlar är en av de arter som skulle klara sig längst i ett kärnvapenkrig), skulle jag inte ge mig ut enkom med syfte att döda, och försöka utrota alla spindlar. Och även om korsspindeln är en av Sveriges giftspindlar, så var det faktiskt inte någon verklig fara för mitt liv...

Helgen innehöll också min alldeles första närkontakt med utter i det vilda. Den kom simmandes emot oss och jag trodde först att det var en av de mångtaliga bävrarna i området som var ovanligt lik en utter, innan den dök och jag såg att det var just en utter. Jag känner mig väldigt priviligerad, eftersom uttern är ett av de djur som minskat kraftigt bland annat på grund av miljögifter och andra miljöförändringar.

Det var helt enkelt alldeles, alldeles underbart...

Varg i veum - terrorister i skogarna

Till att börja med - jag är inte emot jakt. Jag är uppväxt i skogen. Jag gillar kött, och om man ska äta kött tycker jag att det är rimligt att man kan tänka sig att vara delaktig i dödandet.


Och jag tycker det är väldigt skönt att jägarkåren och Svenska Jägareförbundet tar avstånd från illegal jakt och de åsikter och attityder som maskerade män uttrycker i SVT-dokumentären Vargkriget. Jag vill inte kalla dem jägare.


Man kan undra om filmen är en fejk, den verkar onekligen osannolik. Men journalisten är så vitt jag vet seriös. Möjligen kan han ha blivit förd bakom ljuset. Faktum kvarstår att de åsikter som framförs faktiskt delas av ett inte försumbart antal individer.


Varför skulle människan ha ensamrätt på att döda? Jag kan inte se det på annat sätt än att vargen har lika stor rätt att döda för att äta sig mätt som vi människor har. Eller, nej förresten - vargar borde ha större rätt än vi människor att döda. Vi människor är allätare, så vi klarar oss utan att äta kött. Vi kan välja, det kan inte vargen. Att vargen sen inte har tillgång till sofistikerade vapen med hel- eller halvmantlade kulor som den efter godtycke kan använda utifrån hur mycket den vill att villebrådet ska lida innan det blir uppätet är en annan historia, som kallas evolutionen. Vargen är av naturen inte skapt på det sättet. Den måste använda klor och tänder för att döda sitt byte. Det kan se lite slafsigt ut för den som är känslig. De uppenbart störda människorna i dokumentären verkar vara känsliga för just det. Bäst att de inte tittar på naturfilm (som t.ex. den utmärkta SVT-serien Naturens stora skådespel, som i det första avsnittet handlar om grizzlybjörnar som festar på lax). Men de är ändå inte tillräckligt känsliga för att tycka att det är något konstigt att låta vargar långsamt förblöda invärtes för att sedan elda upp dem med hjälp av napalm och krossa deras ben till pulver.


Det handlar väl egentligen inte om varg. Det handlar om utanförskap. Att dessa människor känner sig frustrerade över sin situation. På samma sätt som KKK eller Al Quaida rättfärdigar de sitt dödande med att de vill behålla sin kultur. Och det har mycket lite att göra med vargarna.


Varför är folk på landsbygden rädda att gå i skogen trots att det aldrig händer att varg attackerar människor? För att den här typen av människor skrämt upp dem med sin skräckpropaganda.


Folk i Stockholm fattar inte hur det är att bo på landsbygden påstår de. Fast de flesta Stockholmare är faktiskt inflyttade från landsbygden. Kanske för att slippa ifrån just den här typen av attityder.


De offrar sig och bor på landsbygden fast det är dyrare. Är inte den livsstil som de kämpar så för att få behålla värd något? Vad får man för lägenhet i Stockholm för den summa man får för en villa på landsbygden?

Vargen är den svåraste fiende som finns att jaga, men den kan omöjligen ha kommit förbi Lappland.

Uttalande av folkvalda kallar de diktatur. Hm, demokrati är tydligen inte deras starkaste sida...

Visst kan man tycka att beslutet att skicka Stig Engdahl i fängelse fast han uppträdde ärligt och rakryggat känns fel. Där finns ett konkret exempel på en problematik som borde diskuteras och finnas en lösning på. Det legitimerar inte skoningslöst utrotande av en djurart. Men i övrigt är argumentationen i stort sett enbart känslomässig utan faktabas. Det handlar om terrorism och borde bemötas som sådan. Det vill säga gå till botten med orsaken till frustrationen och lösa det.

Det är fortfarande ett skämt att betrakta 200 vargar i Sverige som mycket

Jag älskar Kerstin Ekman. Inte allt hon skrivit, men sedan jag läste Rövarna i Skuleskogen och Händelser vid vatten så kan inget förändra att hon är drottningen av svensk litteratur. Vargskinnettriologin är bara helt underbar, och det beror nog inte enbart på att den känns så Jämtland. Hon skriver enkelt, men ändå vackert och tänkvärt.

Kungen av Sverige däremot har gjort en rejäl vurpa igen. Ekman undrar om kungen var full när han uttalde sig för vargjakt. Hon tycker att drevjakten borde avskaffas. Jag blev faktiskt förvånad när jag läste hur kungen jagar. När jag läste till Jägarexamen för en herrans massa år sedan, vill jag minnas att kursledaren menade att man inte använde den jaktformen längre. Undantaget är kanske adeln.

Inte för att jag har något emot kungahuset, men Viktoria framstår som typ en miljon gånger smartare än sin far, och borde snarast gifta sig med sin Daniel och ta över tronen. Då slipper vi sannolikt ogenomtänkta uttalanden av det här slaget i framtiden. Tills dess borde kungen fundera på att bli nykterist. Han såg onekligen lite slirig ut.

Läs en intervju med Kerstin Ekman från SvD om hennes syn på rovdjur här.

Man kan inte hota meningsmotståndare till att hålla med

Jag förstår mig inte på rovdjurshatarna. Jag förstår mig inte på björnbitne Johnny som vill ha ersättning av staten för sina skador, eftersom staten "äger" björnarna.


Men aldrig att jag skulle sänka mig till den låga nivå som de militanta rovdjurshatarna befinner sig på och hota meningsmotståndare.


Omdömeslös hantering av skattemedel är förstås något att reagera på. Men Johnny är knappast ensam om att ha märkliga idéer om vad pengarna ska användas till.


Hat göder hat. Kärlek göder kärlek. Man kan inte skapa kärlek och förståelse för rovdjuren med metoder som göder hat.

Stackars Folke

Det är verkligen synd om Folke och alla andra som går omkring och är konstant rädda för inbillade faror. Liksom när man är liten och tror att det bor ett monster under sängen hjälper fakta tyvärr inte. Det är ett känslomässigt problem.

Antagligen kan någon form av psykoterapi hjälpa, jag rekommenderar det verkligen. För om vi inte hade varg, hade Folke antagligen hittat något annat att fokusera sin rädsla på. Invandrare kanske, eller politiker.

Jägarna är bakochfram

Jag tror jägarna har fått året bakochfram. Inte ska man väl skämta på Allhelgona? För deras förslag om att förbjuda frigående vargar och hägna in de man vill ha kvar måste väl vara ett skämt?

Annars har de nog missförstått det här med hållbar utveckling helt och hållet. Det handlar inte om att anpassa flora & fauna till verksamheten, utan om att anpassa verksamheten till den ram som naturen medger. Jag vill bara nämna det... i fall någon trodde att det var på något annat sätt...

i i...b l a n d... g å å r... d e t... v ä ä l d i g t... l å å n g s a m t... f ö r... v i s s a... a t t... f ö r s t å å . . .

Vi är liksom inte kvar på stenåldern.

Fossila varghatare

Man behöver inte direkt argument för att visa att varghatarna inte har något att komma med, när de så gärna visar det själva. Folkaktionen ny rovdjurspolitik visade på sitt senaste möte vad de går för. Att de inte ger upp och självdör! Att på fullt allvar hävda att en djurart ska utrotas anno 2007 är väl ändå fossilt? Hatten av för den man som vågade säga ifrån!

Jag undrar varför Folkaktionen valt en vargtass som sin symbol på hemsidan.

Jan Berglin har som vanligt träffat klockrent när han tar itu med företeelsen i veckan Berglin i SvD.

Xenofobi

Julen är över och julmaten äntligen slut, åt upp de sista pepparkakorna i går kväll.

Jag hade en diskussion med en släkting till mig under julhelgen. Han (så klart) har alltid haft en hang-up på araber. Jag har aldrig fattat varför, och vi har haft otaliga diskussioner om detta, liksom andra frågor. Problemet är att han inte lyssnar på sakliga argument, och inte kommer med några själv heller. Han "vet" att det är si och så. Grejen är att han antagligen aldrig träffat en arab. Han diskutetar på samma sätt om rovdjur, och jag vet att han aldrig träffat vare sig varg, lo, järv eller björn...

Hur som helst spårade diskussionen ur totalt den här gången eftersom min släkting sa att han tänkte sluta rösta på miljöpartiet och rösta på sverigedemokraterna nästa gång. Det blev för mycket för mig och sinnet rann över. Som tur var kom vi efter några högljudda minuter fram till att vi inte skulle diskutera politik mer den julhelgen.



Med anledning av den deprimerande upplysning om min släktings politiska tillhörighet, var det desto skönare att läsa kungens jultal, där han välkomnade nya svenskar och även handlade mycket om vad invandrare har tillfört i olika sammanhang.