Först när jag inser att sommaren har ett slut får jag panik över allt jag inte hunnit med, men sedan infinner sig en skön känsla. På något sätt är det så skönt när allt återgår till sin vanliga rytm; skolorna börjar och folk börjar jobba igen.
På den tiden jag hade ett jobb jag vantrivdes med var det förstås inte så. Då började ångesten över att semestern skulle ta slut redan innan den börjat. När jag tänker på hur många som har det så känns det så ... obeskrivligt tragiskt. Det är inte värdigt ett välutvecklat samhälle som Sverige.
Jag gillar Stångån på hösten
när vardagslunken lagt sig över torget
Då kan man andas igen
och ägna timmar åt att
bejaka glädjen eller begrunda sorgen
För man får välja själv och ta saker som dom är
Är det jobbigt att tiden går och man blir äldre
eller kul att va´ med?
Lars Winnerbäck - Elden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar