Påsken - en orgie i onyttigheter

Snaskandes på finsk lakrits och äggformad choklad insåg jag under påskhelgen att påsken inte bara är en orgie i socker. Det är i lika hög grad en orgie i fossila bränslen.

För att komma åt etanolpumpen på macken fick vi på skärtorsdagen trixa oss mellan släpvagnar fyllda med skrotrar, och köa bakom män som tankade bensin i skotrar, barn-fyrhjulingar och dunkar. Allt det nämnda på en och samma släpvagn. Man kan ana att dunkarna t.ex. används till att fylla motordrivna isborrar för de som tar skotern ut på en sjö.

Att sluta köra skoter och fyrhjulingar är knappast ett framtidsscenario. Och det är ju inte fordonet, utan bränslet som är problemet. Det verkar inte användas etanol i svenska skotrar, men det finns många på nätet som funderar på hur man kan göra det. Enligt ett KLIMP-projekt i Västerbotten är etanol troligen framtidens bränsle för skotrar, och används redan i USA och Canada. I Sverige finns inga etanolskotrar att köpa, men på etanol.nu får man veta hur man bygger om olika motorer för etanoldrift. Hemsidan har också en "slogan" som jag själv brukar köra med: Att sprit hör bäst hemma i bränsletanken.

I ett ännu längre perspektiv tror jag att eldrift blir realitet även för skotrar och motordrivna isborrar. Det finns redan projekt som jobbar med det. Länstidningen i Östersund skrev för några månader sedan om ett projekt som sökte pengar från länsstyrelsen för att utveckla elskotrar. En förstudie har genomförts i samarbete med Volvo, enligt en rapport från Vinnova. Snöskotertidningen Sledtrax skriver om hur arbetet går och lovar att följa upp resultatet.

Utvecklingen går framåt!

Det snöade inte i Thailand

En vecka efter hemkosten från Thailand börjar kroppen och verkligheten befinna sig i samma tidsrytm igen och jag orkar göra vissa reflektioner kring resan.

Thailand var verkligen så underbart som de flesta svenskar vill göra gällande. Folk precis så vänliga och hjälpsamma, stränderna så ljuvligt vita och vattnet lagom varmt. Och solljuset var tacknämligt när antalet soltimmar i Luleå är på minimum. Dessutom var hotellet med omgivning precis så paradisiskt som reklamen lovade. Hur ofta händer det?

Ändå kom jag på mig själv, när jag satt på poolkanten med benen i vattnet, med att blunda och drömma mig bort till en brygga med benen i en insjö och lukten av varm tallskog i näsan. Jag längtade faktiskt hem till Sverige. Aldrig är jag så lycklig över att vara född i Sverige som när jag är utomlands. I jämförelse med alla platser jag besökt utomlands är Sverige sagolikt välordnat, rent, väldoftande, folktomt och har fyra årstider som alla är underbara på sitt sätt.

Det är väl därför tur att jag inte är utanför Sveriges gränser så ofta. Om man inte räknar kortvariga gränspassager mellan Haparanda och Torneo det senaste året, var jag utomlands senaste gången 2005, då min mamma fyllde 50 år och ville ha oss med till Fuerteventura. Jag skaffade mitt första pass 2001. Därför har jag faktiskt inte dåligt samvete för att jag tillsammans med maken just förbrukat motsvarande ungefär sju årsförbrukningar växthusgaser för den genomsnittlige indiern. Resan är dessutom klimatkompenserad via Green Seat, vilket förvisso inte får mina utsläpp att försvinna, men åtminstone bidrar till en del bra klimatprojekt.

Jag är glad över att min resa blivit ifrågasatt av klimatskäl. För även om jag inte har dåligt samvete för att jag åker till Thailand på en kombinerat försenad bröllopsresa och hälsoresa för att läka min mans psoriasis - så finns det all anledning för oss alla som är så pass välmående att vi kan sticka halvägs runt jorden titt som tätt, att fundera på om det verkligen är det vi vill med tanke på klimatet och andra miljöaspekter. Det är inte rimligt eller önskvärt att vi slutar resa. Om inte annat behöver vi då och då påminna oss om hur bra vi har det i Sverige, något som man lätt kan glömma om man fokuserar för länge på den befogade kritik som finns mot hur t.ex. Försäkringskassan fungerar. Men vi bör fundera på hur ofta, hur långt och med vilket färdmedel. Och vi både kan och bör se till att våra ekologiska fotavtryck inte blir större än planeten klarar av.

Min syster fick en aha-upplevelse för ett tag sedan när hennes lärare frågade vilka i klassen som tyckte att de levde miljövänligt, och vilka som inte tyckte att de gjorde det. Syster räckte upp handen för den förstnämnda kategorin och blev genom ett test jämförd med en person i den andra kategorin. Till hennes förvåning visade det sig att klasskamraten levde ett (enligt testet) miljövänligare liv. Akilleshälen var de flygresor som syrran gjort till Costa Rica för att arbeta som volontär, och till England för att studera. Det är inte alltid så lätt att leva som man lär. För att kolla om man är på rätt spår kan man kanske använda beräkningarna för ekologiska fotavtryck då och då.

Jag är väldigt stolt och nöjd med att vara med och bygga en snutt av Botniabanan, den nordligaste delen mellan Kalix och Haparanda. Jag är övertygad om att framtidens transporter i hög utsträckning kommer att drivas av el som producerats av förnyelsebara bränslen. Och jag ser fram emot de chartertåg till Röda havet som finns med i Miljöpartiets vision för framtidens tåg. Även om jag saknar en linje mitt i Sverige som heter Inlandsbanan.

Oljeaktier vinstrecept i Börs-SM

I dag går mina tankar till Nils Gossas som kom tvåa i Börs-SM. Jag antar att han är lite purken.

Mora Tidning kan berätta att både Gossas och Lignell satsat på bioteknikföretaget Epicept. Vinnaren Göran Lignell satsade också på olje- och gaskoncernen PA Resourcec, vilket visade sig vara en vinnare.

Nu hade ju också Gossas upptäckt att oljeaktierna var ett vinstkoncept och hade sådana i sin portfölj, tills en journalist på tidningen upptäckte detta och skapade sensationsrubriker av det. Gossas sålde därefter sina oljeaktier.

Därmed gick Gossas miste om vinsten på en miljon kronor. Pengar som han kunnat köpa en etanolbil för, och för all framtid avslutat sin bensinkonsumtion. Något som antagligen haft större påverkan på miljön än de enstaka aktier som han hade kunnat äga under ett års tid i syfte att delta i en tävling.

Det hade varit betydligt bättre om tidningen startat en seriös debatt om börshandelns påverkan på miljön, i stället för att skapa rubriker på en enskild persons bekostnad. Att aktier i bolag som sysslar med fossila bränslen är ett vinnarkoncept är intressant i sig. Enligt marknadsekonomins lagar är det givet att priset går upp när resursen minskar. Att oljepriset är högt är mycket bra! Det driver på utvecklingen mot alternativa bränslen och minskar förbrukningen av olja, så att det blir mer över att använda till sådant vi verkligen behöver. Vi behöver inte elda upp olja, det finns gott om andra tekniker att driva bilar och värma hus. Däremot finns det en hel del användningsområden inom t.ex. plastindustrin som är svårare att ersätta, som sjukvårdsartiklar och datorkomponenter.

Nu hoppas jag bara att vinnaren för att kompensera sitt (tillfälliga?) oljeaktieinnehav investerar en del av sin miljon i miljöteknik. T.ex. en miljöbil.

Läs mer om plast och miljön här.

Vimsigt om biodrivmedel

Centern och Moderaterna vill pseudosatsa på miljön genom att byta ut miljöbilspremien mot slopad fordonsskatt på miljöbilar. "Satsningen" innebär i realiteten en besparing i miljösatsningarna. Maud Olofsson var något luddig i Almedalen när hon skulle förklara hur det gick ihop att den avskaffade fordonsskatten inte skulle gälla äldre bilar som konverterats, men samtidigt utgår från det faktiska koldioxidutsläppet.

Alla partiet vill vara miljöpartier, men problem uppstår när ministrar, partiledare och andra politiker som inte förstår eller är ärligt intresserade av miljöfrågan ska hitta på politiska lösningar.

Folkpartiet stödjer sig på en rapport från Världsbanken och vill inte subventionera biodrivmedel eller miljöbilar alls eftersom Världsbanken kommit fram till att de stigande matpriserna till största delen beror på ökad använing av biodrivmedel.

Moderaterna är skeptiska till rapporten och tror att oljeprisutvecklingen har större påverkan på matpriserna.

Kristdemokraternas Anders Wijkman har en mer nyanserad bild och tycker att man varken kan tro att allt är bra som moderaterna, eller stänga dörren helt som folkpartiet vill. "Givet att vi får rätt regelverk är det bra med biodrivmedel", säger han.

Och skillnaden mellan Folkpartiets Carl B Hamilton och moderaternas Lars Lindblad å ena sidan och Anders Wijkman å andra sidan, är att Wijkman har ett långt och ärligt intresse och stor kunskap om miljöfrågor. Därför kan han uttala sig på ett balanserat och trovärdigt sätt.

Och skillnaden mellan olja och etanol är fortfarande att oljan är icke förnyelsebar och orsakar fossila utsläpp av koldioxid, medan etanolens koldioxid ingår i kretsloppet och dess produktion kan styras. Man kan t.ex. Rättvisemärka den.

För övrigt anser jag att det är rimligt att livsmedelsproduktion är en lönsam bransch.

Vänsterns förslag om nolltaxa i kollektivtrafiken

De föreslår en "klimattaxa" i kollektivtrafiken som ska vara noll. Som vanligt ett bra miljöförslag utan ekonomiskt ansvarstagande från Vänsterpartiet.

Visst håller jag med om att det behövs satsningar på kollektivtrafik och att det måste bli billigare att åka kollektivt än att åka bil. Men rätt väg är inte nolltaxa. Framförallt för att det inte fungerat så bra där man testat. Kollektivtrafik är ganska dyrt att hålla i gång, och det är rimligt att man betalar lite. Jag tycker man kan jämföra med vården som är väldigt subventionerad, men man betalar ändå lite. På så sätt värdesätter man det mer också, och låter kanske bli att vandalisera bussarna i större utsträckning.

I Niklas Henrikssons och Ann-Catrin Lofvars utmärkta artikel om bensinpriset och kollektivtrafikprisets utveckling föreslår de att man höjer bensinpriset och för över medel till kollektivtrafiken. Bensin har blivit förhållandevis billigare under de senaste 18 åren.

Det är ett bättre förslag som dessutom skulle möjliggöra en finansiering av alla de järnvägsinvesteringar som vårt land är i akut behov av.

Onödig och dyr kalkning?

MiljöAktuell skriver att IVL och SLU som utvärderat 16 års kalkning av skogsmark kommit fram till att betydelsen varit försumbar. Återhämtningen i naturen från surt nedfall har till största delen skett av naturen själv.

Kalkningen har skett för att nå Skogsstyrelsens vattenkvalitetsmål: att ”skogsmarkens läckage av aluminium och vätejoner till yt- och grundvatten ska minska till nivåer som inte ger upphov till skador på den biologiska mångfalden i vattenekosystemet”. Men det har alltså inte gett något resultat.

Ett annat mål för Skogsstyrelsen är att öka tillväxten i skogen. Inte heller det har gett något resultat. Forskningsresultaten har pekat på detta i många år. T.ex. en undersökning som Skogforsk gjorde redan 1993.

Resultaten gäller låga doser av kalk. Enligt Skogsstyrelsen kostar det i snitt 1500 kr per hektar att kalka med låga doser, och det finns ca 5 miljoner hektar att behandla. Mycket pengar i sjön alltså.

Det är möjligt att det går att få resultat med högre givor, och högre kostnad. Men kalkning av skogsmark sker med helikopter. Det har alltså blivit en hel del utsläpp av koldioxid och andra kolväten under dessa 16 år. Utan nytta.

Det är intressant. Jag känner mig ofta tveksam till vad jag kallar för "ingenjörslösningar" på miljöproblem. Ett annat exempel är planerna på att trycka ned koldioxid i berget för att minska växthuseffekten. Jag tror att det bästa vi kan göra för vår jord är att låta bli att förstöra den, och sedan låta den läka sig själv. Moder Jord har en fantastisk läkeförmåga som vi inte förstår fullt ut. Och vi har inte förmåga att överblicka alla konsekvenser av de end of pipe-lösningar vi tar till.

Verkligheten tränger sig på

Jag myser när bensinpriset rakar i höjden utan att miljöpartiet är inblandat överhuvudtaget. Världsmarknadspriset och Alliansen bidrar båda till höjningen. Vem hade kunnat ana det innan valet?


Det är bra att bensinpriset stiger. Det uppmuntrar oss att välja andra bränslen. Det är så ekonomiska styrmedel ska fungera. Samtidigt visar det hur skenheligt det var av Alliansen (mest kd) att lova sänkt bensinskatt i valrörelsen 2006. Och av Fredrik Reinfeldt att meddela att miljöfrågorna låg långt, långt ned på prioriteringslistan. Verkligheten hann snabbt i fatt. I verkligheten är miljöfrågan högprioriterad och bensinpriset högt. Likaså i miljöpartiets politik.

Det enda sättet att rädda vår planet, tycker Joakim Kerpner. Robert Collin är dock arg. Rent av illamående. Hans son har flyttat till Norrlands inland och drabbas nu av de höga priserna. Men vänta nu: Har inte hans son valt helt frivlligt att flytta dit? Och antagligen har han sålt en villa eller lägenhet i Stockholmsområdet för en halv förmögenhet, och betalat en spottstyver för en schysst kåk i Norrland. Mellanskillnaden bör räcka för bensin ett bra tag framöver.


Värre är det förstås för de glesbygdsbor som inte har någon mellanskillnad från en fastighetsaffär att leva på. Men de bor fortfarande billigt. Bo billigt - resa dyrt på landet, eller resa billigt - bo dyrt i stan. Man väljer själv. Det är samma pengar. Och om du frågar mig är den största skillnaden den höga livskvaliteten i att bo på landet med naturen inpå knutarna. Det är inte många i världen som har den lyxen. Jag är villig att betala för den.

Maten flyger 100 mil - flygfotogenet är uppenbarligen för billigt

Att mat till äldre och skolor fraktas långväga har man ju hört talas om länge. Även när jag gick i skolan fick vi pannkakor från England, fast all annan mat var gjord på plats.

Men en enkät av Kaliber visar att var tredje kommun fraktar maten 2-10 mil varje vecka, var tionde kommun fraktar maten 20 mil eller mer. Umeå är värst med en flygtransport från Lidköping.

Moderaten Mats Abrahamsson tycker i Aftonbladet att miljöfrågan är svår att prioritera i glesbygd.

Finns bara en slutsats att dra: Bensin och flygfotogen är på tok för billigt.

Ondska i form av uranbrytningsförespråkare

Jag har länge undrat vilka de är som vill bryta uran i Sverige. Jag har förstått att det ofta är utländska intressen och i något fall någon skum riskkapitalist i krogbranschen. Men hur är de funtade som människor? Hur tänker de?

Jag menar, att förespråka uranbrytning är inte samma sak som att förespråka kärnkraft. Kärnkraftsförespråkarna vill mest väl. De vill att vi ska ha obegränsat med energi, och de tror att kärnkraften är en klimatneutral lösning. De har förstås fel, oftast har de inte förstått eller räknat med just uranbrytningen.

För uranbrytning är något fullständigt vedervärdigt för naturen och de som ska arbeta med brytningen. Otroligt giftigt och fullständigt omöjligt att bryta ned inom överskådlig tid i naturen. Därför håller vi inte på med det i Sverige. De exempel som finns avskräcker. Så vilka är det då som vill oss så ont?

Jo, tydligen t.ex. Bengt Wester, som i Dalarnas Tidningar skriver att uran är en nationalrikedom. Att han i samma artikel skriver:

"De erfarenheter som finns från de urangruvor som var i drift under 70-80 talet i Ranstad och Pleutajokk, hade inga problem med vare sig arbetsmiljö eller den yttre miljön. "

gör att man förstår att han är helt ute och cyklar. Den lilla brytning som förekom under några år har fortfarande omfattande miljöproblem att brottas med. Lyckligtvis får han svar på tal av Olov Holmstrand.

Att sälja Sveriges natur för pengar, det är lägre än Glocalnet. Om ondska finns så materialiseras den i form av uranbrytningsförespråkare. Det vore något för skräckfilmsregissörer att ta tag i.

Nä, tacka vet jag sol, vind och vatten och ingenjörerna i Ludvika.
Klart och betalt.

Hur korkad får man bli?

Eftersom jag har starka åsikter och starka känslor för många ämnen brukar jag anstränga mig för att vara lugn och sansad. Men ibland blir idiotin bara alltför provocerande. T.ex. Bilbloggaren Roberts Collins blogginlägg i dag om Miljöpartiets syn på fossila bränslen.

Collin har lyssnat på en debatt mellan Per Bolund (mp) och Carl B Hamilton (fp) i P1-morgon. Förutom att hans "minneslucka" angånde Bolunds namn luktar härskarteknik lång väg (det tog mig en minut eller så att kolla upp vem han menade på P1:s hemsida), är Collin uppenbarligen helt opåläst när det gäller varför det inte är så lämpligt att ta upp alla fossila bränlsen ur marken.

"Men hur korkad får man bli. Jorden är full av kol." anser Collin.

Men hur korkad får man bli!? Naturen förstörs när koncentrationen av ämnen från berggrunden hela tiden ökar i naturen. Detta är utgångspunkten för det första s.k. systemvillkoret framtaget av Det Naturliga steget.

Alla vet vi vad som måste göras. Problemet är att vi inte vill. Collin vill fortsätta köra bil, alltså vill han inte höra talas om systemvillkor och förbud mot fossila bränslen.

Det är inte för att det är svårt som vi inte vågar, det är för att vi inte vågar som det är svårt /
Seneca