20 år senare är jag fortfarande nykter

Idag är det 20 år sedan jag vaknade upp bakfull i min säng i mitt barndomshem, mindes vad som utspelat sig under natten och tänkte: "Aldrig mer!"

Det som utspelat sig under natten var en historia som förmodligen liknar den som många tonåringar var med om i natt. Jag och min bästa kompis hade kommit över en slatt mäsk som vi gömt i skogen. När min pojkvän och en till kompis anslöt på valborgskvällen hade de med sig Pepsi som blandades med mäsken för att den skulle bli drickbar. De decilitrar mäsk som fanns i blandningen var knappast tillräckligt för att vi skulle bli fulla allihopa när vi lät pet-flaskan gå runt.

Vad jag och min bästis inte visste var att de andra två konspirerat mot oss och blandat i en hel kvarting till i blandningen. Följaktligen blev vi båda rejält dragna, och eftersom det var Valborg och fest, så fanns det gott om sprit hemma hos mina föräldrar. När spriten puttat ut vettet över branten kändes det som en strålande idé att förstärka ruset genom att snatta lite i de flaskorna.

Därför innehåll kvällen och natten en hel del pinsamma situationer med bl.a. mig och killbästisen i samma säng med efterföljande svartsjukedrama, vingliga balanstester, nakensprångmarsch genom huset o.s.v. Inget som jag kände mig särskilt stolt över.

Morgonen, eller snarare eftermiddagen efter dominerades av blykeps och mammas sura uppsyn. Men också av den märkliga omständigheten att kompisens - inte så sexiga - kompis meddelat att han var förälskad i mig, eftersom jag var en så cool brud som både söp, snusade och rökte. Jag tror att det var i samma ögonblick som jag hörde det som jag jag definitivt bestämde mig: Aldrig mer!

Och eftersom jag redan då hade den märkliga egenheten, att jag gör mitt yttersta för att stå vid mitt ord (om så bara inför mig själv), gäller det fortfarande. Jag är dessutom gift med en underbar man som älskar mig för att jag är en kvinna som är stolt över att vare sig supa, röka eller snusa.

Betygsproblem i Skolfront

Tittade på Skolfronts diskussion om den undersökning som visar att lärarna rättar prov olika. Ett G i en skola kan tydligen vara ett MVG i en annan enligt undersökningen.

Programledaren Natanael försöker få svar på frågan "Vad ska vi göra åt det?" av en f.d. skolchef och en folkpartistisk lärare. De kan inte ge några klara svar, men ett förslag är central samrättning.

Deras iver att få skapa objektiva tabeller av skolbarn gör mig lätt illamående. Min åsikt är att undersökningen visar att det inte är möjligt att med rimliga medel kvantifiera eleverna på det sättet. Sluta låtsas som att det är möjligt, och avskaffa betygen i stället. Det är svaret på Natanaels fråga.

Därmed menar jag inte att det är helt problemfritt med skriftliga omdömen.

Det fattas kvinnor i historieböckerna!

Jag är inte säker på att jag vill kalla mig för feminist. Begreppet verkar ha så många olika innebörder och jag har inte koll på alla och vill inte förknippas med allt som påstås vara feminism. Framförallt gillar jag inte att vissa feminister verkar betrakta män som fienden. Jag tycker nog att ordet ekvivalist känns bättre eftersom det inte fokuserar på att jämlikhet bara för kvinnor. Det finns många andra förlorare i ett ojämställt patriarkalt system, inte minst män. Det blir tydligt t.ex. när kvinnorna nu blir allt fler och männen färre på universitet och högskolor. Vilket, är jag övertygad om, beror på att män fortfarande kan hitta högavlönade jobb och göra karriär utan att studera vidare, medan kvinnor utan högre utbildning är hänvisade till låglönejobb. Det ger en avsevärd skillnad i studiemotivation.

Jag är medveten om att villkoren för kvinnor och män ser olika ut, och att vi inte på långt när är framme i jämställdhetsarbetet i Sverige, även om många verkar tro det. Ändå blir jag överraskad när jag läser artikeln i gårdagens DN om en ny rapport från Delegationen för jämställdhet i skolan. De har granskat fyra läroböcker i historia och hittat 62 namngivna kvinnor och 930 män! Inte ens nobelpristagaren Marie Curie finns nämnd i någon av dem. Dessutom har de funnit att böckerna innehåller både sexistiska och förnedrande inslag.

Hur är det möjligt att 2010 förser skolelever med sådana läromedel i historia?! Plötsligt känns det inte alls konstigt att unga tjejer börjar skära sig i armarna. Om ett samhälle som påstår sig vara så nära jämställt man kan vara har en sådan historieskrivning, finns det alla skäl i världen för en ung kvinna att vara deprimerad och självdestruktiv.

Av någon anledning handlade mina uppsatser i historia i grundskolan alltid om kvinnor eller kvinnor i allmänhets situation under den eller den tidsperioden. Jag hade inga politiska ambitioner med det. Det var helt enkelt det som jag tyckte var mest intressant, och jag skämdes lite för att jag alltid valde samma tema. Lärarna verkade konstigt nog tycka att det var bra. Nu förstår jag varför de tyckte att det var ett bra ämne att fördjupa sig i. Jag önskar bara att de varit mer tydliga med det. Att vi kunde ha haft en diskussion om de saknade kvinnorna i läroböckerna.

Jag kan inte tycka att alla lärare borde kalla sig feminister, men jag tycker att lärare har ett ansvar för att vara genusmedvetna, och förmedla den kunskapen i alla ämnen. Inte minst historia, som verkligheten nu ser ut. Undrar vad Jan Björklund tänker göra åt detta?

Jobba i medvind

Det finns inget som är så roligt som miljöpartist som att träffa ungdomar. De har huvudet på skaft och har ännu inte drabbats av den cynism som de flesta vuxna förr eller senare drabbas av. De har i stället massor av idéer och engagemang.

Ungdomarna på Miljötinget som ägde rum på St Mikaelsskolan i Mora är naturligtvis inget undantag. Lyckliga vi (mp Dalarna) hade äran att bevista evenemanget hela helgen, via ett vuxenschema parallellt med den riktiga dagordningen. Vid sådana tillfällen får man passa på att suga i sig av den positiva atomosfären så gott man kan.

Jag lyssnade bland annat hänfört på både Nanny-Maja Anderback, som pratade utifrån sin bok Vem fan bryr sig, och Mattias Klum. Den senare visade sig vara nästan lika bra entertainer som fotograf. Dessutom väldigt engagerad i miljöfrågor. Men jag måste säga att jag blev lite brydd när jag kom ut och såg hans SUV på parkeringen.

Enligt uppgift mottogs också vår ordförande Ann-Catrin Lofvars av jubel när hon överlämnade en rostfri hink med alla orter som haft miljötinget ingraverade.

Ett extra plus för att hela helgen var 100 % alkohol- och drogfri.