20 år senare är jag fortfarande nykter

Idag är det 20 år sedan jag vaknade upp bakfull i min säng i mitt barndomshem, mindes vad som utspelat sig under natten och tänkte: "Aldrig mer!"

Det som utspelat sig under natten var en historia som förmodligen liknar den som många tonåringar var med om i natt. Jag och min bästa kompis hade kommit över en slatt mäsk som vi gömt i skogen. När min pojkvän och en till kompis anslöt på valborgskvällen hade de med sig Pepsi som blandades med mäsken för att den skulle bli drickbar. De decilitrar mäsk som fanns i blandningen var knappast tillräckligt för att vi skulle bli fulla allihopa när vi lät pet-flaskan gå runt.

Vad jag och min bästis inte visste var att de andra två konspirerat mot oss och blandat i en hel kvarting till i blandningen. Följaktligen blev vi båda rejält dragna, och eftersom det var Valborg och fest, så fanns det gott om sprit hemma hos mina föräldrar. När spriten puttat ut vettet över branten kändes det som en strålande idé att förstärka ruset genom att snatta lite i de flaskorna.

Därför innehåll kvällen och natten en hel del pinsamma situationer med bl.a. mig och killbästisen i samma säng med efterföljande svartsjukedrama, vingliga balanstester, nakensprångmarsch genom huset o.s.v. Inget som jag kände mig särskilt stolt över.

Morgonen, eller snarare eftermiddagen efter dominerades av blykeps och mammas sura uppsyn. Men också av den märkliga omständigheten att kompisens - inte så sexiga - kompis meddelat att han var förälskad i mig, eftersom jag var en så cool brud som både söp, snusade och rökte. Jag tror att det var i samma ögonblick som jag hörde det som jag jag definitivt bestämde mig: Aldrig mer!

Och eftersom jag redan då hade den märkliga egenheten, att jag gör mitt yttersta för att stå vid mitt ord (om så bara inför mig själv), gäller det fortfarande. Jag är dessutom gift med en underbar man som älskar mig för att jag är en kvinna som är stolt över att vare sig supa, röka eller snusa.