Dans är folkhälsa

Dansbandsveckan är slut och min debattartikel om dansbandsmomsen var publicerad i Dalarnas Tidningar i fredags.

Det är verkligen härligt med Dansbandsveckan där alla gillar att dansa. Det var mycket ungdomar och ordningen var god. Arrangemanget slog publikrekord i år igen - publiksiffrorna har ökat varje år sedan starten. 68 dansband har spelat på de 5 olika dansbanorna under veckan.

Själv kom jag i väg två dagar; en dag med miljöpartiet och en dag själv. Hängde en del vid gammeldansen, men dansade inget där. Det var ett tag sedan jag luftade mina gammeldanskunskaper, även om det kanske är det jag dansat mest genom åren. Dansade i stället det vanliga; bugg och foxtrot.

Till nästa år hoppas jag på en Lindy Hop-bana också...

Dansbandvecka med moms

Är nu nybadad i Orsasjön och på väg till Dansbandsveckan i Malung för styrelsemöte med Miljöpartiet de gröna i Dalarna, och för att ha lite aktiviteter på stan.

Via Facebookgruppen Vi som protesterar mot moms och avgifter när man anordnar DANS, har jag förstått att det finns en orättvis moms när man anordnar dansarrangemang, jämfört med andra aktiviteter som konserter eller bio.

Eftersom jag är en hängiven dansare sedan barnsben tycker jag förstås att det är en viktig fråga. Nog har jag råd att betala entréavgiften, men det är viktigt att det blir lönsamt för de som ordnar arrangemangen så att fler vill göra det. Och så att fler får chansen att dansa!

Jag har inte hunnit med att dansa så mycket de senaste åren, delvis beroende på att jag periodvis inte haft bil. Eftersom danser ofta anordnas ute i buskarna blir det så svårt att ta sig dit. Vid bättre lönsamhet tänker jag mig att fler kan ordna dans även närmare tätorter, dit man kan ta sig med buss.

Midsommar i Luleå

Om man är en sucker för hembygdsdräkt och fiolspel som jag, vill man ju gärna ha det på midsommarafton även om man inte befinner sig i Dalarna. Det löste sig fint. Titta bara hur fint Luleå Hembygdsgille dansade på Gültzauudden (ja, det stavas med två u):

Är Mora en floskel?

Innan jag flyttade till Mora hade jag en bild av en rätt stor stad. Jag hade varit här flera gånger. Men jag var ändå liksom säker på att stan var stor.

Så när jag flyttade hit blev jag överraskad av hur liten den ändå är. Inte på något negativt sätt, men ändå väldigt förvånad när jag insåg att det inte var mer än så här. Till det yttre.

Mora är en stad vars rykte är större än själva staden. Det är inte bara jag som märkt det. När man tänker på Mora så tänker man förstås Vasaloppet. Men också Dalahästar, Zorn, Folkdräkter, Fioler, Spelmansstämmor, Timrade stugor, Dans...

Ja, man tänker rätt mycket på kultur. Så när man kommer hit och märker att stan är rätt så liten mot vad man förväntade sig, så är nästa tanke ungefär: "Gågatans storlek har förstås ingen betydelse. Det är förstås i det stora kulturutbudet och kvaliteten som storheten ligger." Man känner sig nöjd med det. Man kanske väljer att bo här.

Men man saknar en vettig teaterscen. Man märker att musikskolans verksamhet ständigt i frågasätts, omorganiseras, dras in. BUN säger bestämt "Nej tack" när en lärare från Adolf Fredriks musikskola vill starta en musikklass. Kulturhusets personal får husera i dåliga lokaler. Politikerna vill lägga ned Mirandas verkstäder, med en framgångsrik mediaverkstad, lite nu och då. De "planerar långsiktigt" för att bli av med en internationellt erkänd verksamhet som Stora Daldansen.

De är rädda att den ska växa, fast Daldansens styrelse inte alls delar den rädslan. Vad säger att allt måste växa ohämmat som en tumör? Kan inte Daldansen stilfullt breda ut sig och knoppa av sig om det blir aktuellt? Och vore inte det oerhört kul och bra?

Det börjar känns som om Moras ledande politiker tycker att det goda kulturryktet tynger. Som om det skulle störa. Vara i vägen för andra viktigare saker. Som flygplatsen kanske. Men vem vill resa till en stad som varken till det yttre eller till det inre lever upp till sitt rykte? Som inte ens har viljan att göra det. Som är en enda stor floskel?

Danspremiär på Skeer

Det här med att inte ha bil har sina sidor. T.ex att det är svårt att komma i väg på dans. De flesta dansställen ligger varken geografiskt eller tidsmässigt så att det funkar med kollektivtrafiken. Därför var det en självklarhet att vi skulle cykla till Skeer på danspremiären i går. Cykelturen på en mil - dit i lätt regn och uppförsbacke, och hem i mer strilande regn, men nedförsbacke - var ingen höjdare. Dansen däremot var mycket bra. Lagom luftigt på dansgolvet och bra musik av Kindbergs.

Jag fick möjlighet att testa mina nya foxtrotskor. Jag, som tycker att kvinnor som går i högklackat till vardags är ett hån mot jämställdhetsfrågan (inte konstigt att männen kommer längre i sina rejäla skor än kvinnor på vingliga klackar), får erkänna att Odd Vesterli har rätt i att det åtminstone är enklare att dansa Foxtrot i höga klackar. Dock måste nog mina högklackatmuskler tränas upp ordentligt innan de klarar en hel danskväll...

Midsommar!

Lyckligtvis hade vi gäster i midsommar och anledning att fira traditionell midsommar med stångresning och folkdans.

Leksand

Våmhus

Partyabstinens

Stor mening att vara barnfri när ALLA ens vänner ändå går hem klockan åtta för att lägga barnen och titta på Så ska det låta eller nå´t. Man får barnrutiner fast man inte ens har några. Barn alltså.

Trevliga Morabor som känner för att parta = dansa, lyssna på musik, spela spel eller bara flamsa utan att vara aspackad efter 22.00; Hör genast av er till undertecknad.