Se det som fungerar i äldreomsorgen

Partikollegan Lena Dahlström varnar för upplopp på ålderdomshemmen när 40-talisterna flyttar in i en debattartikel på Aftonbladet i dag. De kommer inte att svälja allt som försiggår idag, särskilt inte medicinerna.

40-talisterna är kanske äldreomsorgens hopp, ungefär på samma sätt som klimatkrisen är mänsklighetens hopp. I bemärkelsen ett gyllene tillfälle att göra om - göra rätt. För nog fattas det en del på sina håll. Inte minst skrivs det ut en herrans massa mediciner som varken gynnar patienten eller miljön.

Och det säger sig själv att det mänskliga inte får tillräckligt med plats när man ska spara på tid. Hur ska man hinna med samma omtanke på tio minuter som man förr hade en timme på sig? Dricka kaffe med patienterna är väl inte att tänka på. Vittnesmålen från de anställda är många. Jag har själv arbetat en period på ett servicehus i Umeå, och blev nedslagen av den attityd som den ordinarie personalen hade mot de boende. Så här i efterhand kan jag se att de inte hade något val. Man måste hitta ett förhållningssätt som passar det uppdrag man har. Har man tio minuter på sig att mata någon, måste man ha attityden att det är en lämplig tidsrymd. Annars kan man inte jobba vidare utan känslomässiga sår. Det är en slags försvarsmekanism.

Det är kanske inte så konstigt att de äldre får mindre tid med omsorg. Allt annat ska ju också gå fort fort. Inte har man tid att fika med grannen så ofta. Och allt är fokuserat på ungdom. Man ska se ung ut. Ha slät hy. Hänga med. Få tänker på hur mycket livserfarenhet och klokskap som rynkorna är ett symptom på.

Samtidigt finns det de som på något magiskt sätt klarar det. Som kan fixa det praktiska på noll komma noll tidsenheter, och samtidigt förmedla omtanke och kärlek. På avdelningen på Tomtebogården, där min svärmor bodde tills hon dog för två år sedan, verkade alla vara sådana sagoänglar. Alltid leende, alltid tid för kramar och en pratstund. Det nya demensboendet på Emmagården i Mora är ett under av teknik och pedagogik enligt den rundvandring jag fått.

Så i stället för att fokusera på problemen kan man undersöka hur de som klarar av det gör. Undersök det som fungerar i stället för det som inte fungerar. Bygg vidare på det. Brister kommer alltid att finnas.