Så är det då officiellt. Miljöpartiet slopar kravet på utträde i partiprogrammet. Själv röstade jag faktiskt "Nej", för andra gången i frågan. Första gången röstade jag nej till EG medlemsskap 1994. Det var också mitt första val någonsin. Jag gick på Nej till EG:s första möte i Östersund, men konstaterade snabbt att min insats inte behövdes. Alla var ju ändå emot. 75 % av Jämtlänningarna röstade nej. Resten av Sverige var inte lika kloka, och det resulterade i att vi blev medlemmar. Att sedan en stor andel av de som röstade ja ångrade sig är en annan femma. Jag bar en period en knapp med texten: "Skyll inte på mej, jag röstade nej".
Men sedan en tid tillbaka har jag faktiskt börjat känna att det är lite töntigt att kräva ett utträde. Hur mycket ljug det än var i Ja-sidans kampanj inför EG-omröstningen, så har vi ju nu faktiskt varit medlemmar i över femton år. Vi har genomfört alla anpassningar, ändrat en massa lagar o s v. Ett utträde är inte bara orealistiskt att få igenom i riksdagen, det skulle också orsaka en mängd omställningsproblem och kostnader.
Så fast jag satt uppe på valnatten 1994 och storgrinade för att vi svenska folket låtit sig luras av borgarnas taktik och lögner, röstade jag "Nej" till att behålla utträdeskravet i Miljöpartiets medlemsomröstning. Det känns skönt att det innebär en stor press - och möjlighet - för våra språkrör att gå ut hårt med vår omfattande EU-kritik.
06 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar