02 augusti 2008

Det här är min hemstad

Fredag:


06.30: Går upp för att ta Inlandsbussen till Östersund.

08.05: Kliver på bussen som körs av Dalarnas trevligaste busschaufför. Vi pratar om Frostviken.

11.40: Tittar på solförmörkelsen genom bussfönstret.

13.00: Lyssnar på Annika Norlins sommarprogram. Fascineras över att hon och jag är så lika. Inte för att jag är Sveriges bästa kvinnliga låttextskrivare. Och hon kan förklara exakt varför Östersund är en sådan bra plats. Trots att hon också är född här. Det är för att hon ser musik som förmedlare av ett känsloläge, utöver bra texter och basgångar. Och att hon är besatt av att göra saker som hon inte törs, att alltid ha lite ont i magen, och att hon blir uttråkad av sig själv när hon pratar för mycket.

20.30: Tar bilen in till Östersund och yran. Trevligt att arrangörerna tänkte på just mig när de la spelschemat för i kväll!



22.00: Sveriges bästa manliga låttextskrivare, Lars Winnerbäck, går upp på Stora scenen. Woohaa!

23.45: Säkert! spelar i Badhusparken. Dåligt basljud, men bra konsert. Var lite orolig innan att det skulle blir tråkigt eftersom det bara finns en skiva (antog att hon bara ville vara Säkert!, och inte Hello Saferide), men det visar sig obefogat. Nya låtar på svenska låtarna från skivan blandades och vi i publiken kunde sjunga med större delen av tiden. Hon är ett geni! Varför träffades vi inte när vi gick i högstadiet? Vi hade kunnat bli bästisar och pluggat franska tillsammans. Låtarna handlar till viss del om Östersund. Och hon gör en svensk variant av Wannadies My hometown - Min hemstad. "Det sägs att den här låten handlar om Skellefteå, men jag vet nog vad den handlar om".

01.15: Strax innan Miss Li dyker upp på scenen börjar det ösregna. Väldigt få har regnkläder på sig. Alla står kvar. Ös från början till slut. En del av låtarna påminner lite om energin i Urga.


När presidenten hållit sitt tal och vi sjunger jämtlandssången tillsammans på yrans lördagnatt brukar mitt hjärta värka av hemlängtan. Fast jag bor ju inte här längre. Nostalgi är inte min grej. Men efter den här dagen - Är det konstigt att man längtar hem nån gång?

Inga kommentarer: