30 maj 2008

Inte hållbart att spara på barnen

Så var det besparingstider igen då i Mora. Det är iofs förståeligt med tanke på att kortsiktigt ekonomiskt tänkande inte förmår att räkna med långsiktiga pensionskostnader. Det är dålig hushållning helt enkelt.

Men som vanligt vill man spara i skolan. Jag säger nej, nej, nej och åter nej!

Har man då inget lärt sig om problemen som uppstår vid kortsiktigt tänkande? Trots att alla partier, och snart sagt alla människor säger sig värna om miljön, är det få som förstått innebörden i begreppet Hållbar utveckling.

En hållbar utveckling kräver hållbara människor. Hållbara människor är trygga och har hög självkänsla. Hållbara människor fattar hållbara beslut. Om alla människor är hållbara finns inga miljöproblem, och inga andra problem heller för den delen.

Problemet är att en stor andel av dagens människor är ohållbara. De mår inte bra. Satsningar på ökad välmående i form av minskad arbetstid, Barntid och psykiatri är mycket viktiga. Men framförallt - börja från början. Låt barnen växa upp till hållbara individer från början. Så slipper vi slänga pengar på vård, LVU, skadegörelse...

Jag tror egentligen inte problemet är att de inte förstår. Problemet är att de inte VILL.
Var är Joakim Cans som skulle ha en tumme i ögat på Hellander?

28 maj 2008

Intelligenta är självkritiska

Jag har träffat den genuint trevlige man som vill rekrytera mig. Oavsett om jag tackar ja till hans erbjudande eller inte, sa han något som jag kommer att bära med mig genom livet. Jag tror att det han sa var kosmos anledning till att vi träffades. Så här uppfattade jag det han sa:

"I mötet mellan en inkompetent person och en intelligent person kommer den intelligente alltid att förlora. Anledningen till detta är att den intelligente hela tiden observerar och analyserar omvärlden, och även sig själv. Därför blir han självkritisk. Den inkompetente ser inte sig själv, och har därför ingen självinsikt och följaktligen heller inte någon självkritik. I en diskussion dem emellan kommer den inkompetente att vara helt säker på sin sak, medan den intelligente kommer att ställa sig frågor som: "Har jag moraliskt rätt?" och "Har jag rätt i sak?". Han tvivlar och blir därför svagare."

Inte bara har han komplimenterat mitt ego genom att mena att de frågor jag ställer mig dagligen är ett tecken på att jag är intelligent. Han har också gjort världen mer begriplig för mig. En frågeställning som jag brottats en hel del med liknar Teodicéproblemet*; Om vi lever i ett hyfsat rättvist och upplyst samhälle, hur kan det då finnas så många inkompetenta chefer och politiker?


*Problemet är inget problem för mig eftersom jag inte tror på ondskan. Svaret på frågan anser jag finns i Walschs Samtal med Gud.

Cat on drugs

Stackars Fluffis fick njursten och har legat två nätter på sjukhus. Nu är Farmens egen chat terrible, Albert, hemma igen. Piggare men aningen mer laid back än normalt. På grund av drogerna tror vi. Han kan väl inte ha blivit medgörlig på köpet?

När man betalar drygt sex tusen för sjukhusvistelsen inser man hur subventionerad vår människosjukvård är. Vi är lyckligt lottade som har en skattefinansierad sjukvård. Kanske borde även djursjukvården subventioneras. För många djur lider eftersom deras hussar och mattar inte har råd att ta dem till veterinären.

27 maj 2008

Jag fick en klapp på axeln i stället för smäll på käften

Varje gång jag bestämmer mig för att sticka ut hakan - för att våga säga någon obehaglig sanning - kniper jag ihop ögonen, pekar på hakan och väntar på att någon ska sopa till.

Men oftast händer faktiskt det motsatta. Som i går när MT publicerade min insändare om svagt ledarskap på miljöförvaltningen. Framåt kvällen ringde en trevlig man som sett min insändare (jag hukar och väntar), och vill tacka mig för den. För mitt mod att säga som det är.

Som politiker och medmänniska är det de stunderna jag lever för. De gånger jag vågar ta steget ut över klippkanten, och någon ser vad jag har gjort. Det är stort. Det ger en skön känsla i magen. Stort tack till er som vågar uttrycka ert stöd sådana gånger.

Jag väntar fortfarande på råsopen. Men när den kommer så vet jag att det i alla fall finns en person som håller med mig.

26 maj 2008

Tydlighet & skräckfilmer

Mitt inlägg om ondska i forma av uranbrytningsförespråkare har fått reaktioner. Så klart. Ingen vill ju bli kallad för ond. Och jag erkänner – det var totalt onyanserat och möjligen onödigt att uttrycka mig så hårt. Min avsikt var knappast att vara vetenskapligt korrekt. Ibland blir det trist att alltid vara vetenskapligt och politiskt korrekt. En lite mer nyanserad bild av min åsikt kan man få genom att läsa fler av mina inlägg i ämnet, eller min ganska nyligen publicerade debattartikel i Dalarnas Tidningar.

Dessutom har killarna rätt; att vara uranbrytningmotståndare är fruktansvärt negativt. Man ska inte fokusera på det man är emot, då drar man det till sig. Man ska fokusera på det man vill. Således: Tack för att ni påminde mig om detta.

Och i skräckfilmer är monstren alltid väldigt tydliga. De har huggtänder, svarta ringar runt ögonen eller rakblad som fingrar. Så ser killarna antagligen inte ut.

Jag tror faktiskt inte ens på ondska. Jag tror inte att världen är så svartvit. Men ibland är det lättare att tänka sig att den är det. För mitt inlägg var i alla fall tydligt - för att inte säga övertydligt, ingen kan väl ha missat min åsikt i frågan? - och på det sättet väldigt oförarglig. Därför att det går att förhålla sig till den, man kan skydda sig mot innehållet. Man kan bli arg, ledsen eller hånfull om man vill.

Jag gillar tydlighet. Vissa tycker det är obehagligt. Men det är enligt min åsikt betydligt värre med bedrägligt inlindade budskap. För det är faktiskt möjligt att den där oerhört trevliga personen du träffade, den som var så charmerande att du nästan blev förälskad och trodde på allt den sa, att den personen är en psykopat som inte bryr sig ett skit om dig, utan manipulerade dig för att få som den ville.

Överallt runt om oss vill andra människor manipulera oss med bländvita leenden, fagra löften och fingrarna korsade bakom ryggen. Vattenkammade partiledare som lovar att bensinskatten ska sänkas efter valet om du väljer deras parti. Vältaliga försäljare som lovar att deras pris är lägst. Helyllepersoner som alla gillar, som egentligen är fega kappvändare som håller med alla så länge det går. Och när det inte går längre så riskerar du att vara förloraren som får en kniv i ryggen, utan att du fattar ett jota.

Sånt skrämmer mig. För jag vet inte vem eller när eller hur. Jag kan inte förhålla mig till det.


"Vilken intelligent dumskalle som helst kan göra saker större, mer komplexa och mer våldsamma. Det kräver en dos genialitet och en hel del mod, att göra det motsatta." /Albert Einstein

25 maj 2008

Verkligheten tränger sig på

Jag myser när bensinpriset rakar i höjden utan att miljöpartiet är inblandat överhuvudtaget. Världsmarknadspriset och Alliansen bidrar båda till höjningen. Vem hade kunnat ana det innan valet?


Det är bra att bensinpriset stiger. Det uppmuntrar oss att välja andra bränslen. Det är så ekonomiska styrmedel ska fungera. Samtidigt visar det hur skenheligt det var av Alliansen (mest kd) att lova sänkt bensinskatt i valrörelsen 2006. Och av Fredrik Reinfeldt att meddela att miljöfrågorna låg långt, långt ned på prioriteringslistan. Verkligheten hann snabbt i fatt. I verkligheten är miljöfrågan högprioriterad och bensinpriset högt. Likaså i miljöpartiets politik.

Det enda sättet att rädda vår planet, tycker Joakim Kerpner. Robert Collin är dock arg. Rent av illamående. Hans son har flyttat till Norrlands inland och drabbas nu av de höga priserna. Men vänta nu: Har inte hans son valt helt frivlligt att flytta dit? Och antagligen har han sålt en villa eller lägenhet i Stockholmsområdet för en halv förmögenhet, och betalat en spottstyver för en schysst kåk i Norrland. Mellanskillnaden bör räcka för bensin ett bra tag framöver.


Värre är det förstås för de glesbygdsbor som inte har någon mellanskillnad från en fastighetsaffär att leva på. Men de bor fortfarande billigt. Bo billigt - resa dyrt på landet, eller resa billigt - bo dyrt i stan. Man väljer själv. Det är samma pengar. Och om du frågar mig är den största skillnaden den höga livskvaliteten i att bo på landet med naturen inpå knutarna. Det är inte många i världen som har den lyxen. Jag är villig att betala för den.

23 maj 2008

Kongress...

Men man behöver inte vara ledsen för att man inte är där, SVT sänder direkt från plenisalen i Folkets Hus i Östersund. Dessutom läggs bilder och annat material hela tiden ut på kongressiten.

Cykelåldern? Kontaktperson? -slarviga artiklar

I dagens Mora Tidning kan man läsa: "Vid flera tillfällen under senare tid har vittnen sett hur ynglingar i cykelåldern placerat ut större stenar på järnvägsspåret i närheten av Dössvägen."

Cykelåldern? Vilken ålder är det? Tillhör jag den eftersom jag cyklar?


Man kan också läsa om "kontaktpersonen" Olov Carlsson som lämnat in ett medborgarförslag om fyrverkeriförbud.

Heja Olov! men vem/vad är du i det här fallet kontaktperson för?

22 maj 2008

Byter mitt busskort mot busskort

Jag har alltid åkt buss. Mellan fem och femton års ålder åkte jag varje dag till skolan. När jag flyttade till Mora pendlade jag varje dag till mitt jobb i Orsa.

Så det är dags nu: att byta mitt bussåkarkort mot ett bussförarkort. Swebus betalar... ;)

Efter mina första körlektioner kan jag konstatera att det känns rätt coolt att köra buss. Man är stor och har värsta kollen på trafiken.

Teoriplugget är inte lika kul. Särskilt inte de fortfarande lika märkliga frågorna vars svar inte går att läsa in i boken. Men, dags för teoriprov och upp till bevis om tre timmar.

May the force be with me!

20 maj 2008

Ungas vuxna förebilder - exempel från verkligheten

Jag skulle vänta en timme på tåget till Mora i Leksand i går kväll. Normalt undviker jag de inrökta väntsalarna, men det var för kallt att stå ute. När jag kom till stationen såg jag först två tjejer i 14-16 års-åldern jaga en kille med ölburk i samma ålder ut och in i väntsalen. Jag uppfattade det som att "bråket" handlade om att tjejerna ville smaka öl. Inne i väntsalen satt fyra killar, typ 15-17 år, och en man i 50-årsåldern. När jag kom in blev det tyst. Tjejerna som jagade killen höll sig utanför. En av killarna berättade för de andra att han skulle åka till en annan stad för att vara med om en rättegång. Något som han inte tyckte var kul, men som han samtidigt inte kunde låta bli att berätta. Förra gången jag satt i en väntsal var där också en kille i samma ålder som skröt om sina "'äventyr" i rättssalen. Två av killarna, de som satt mittemot mig, reste sig efter någon minut för att gå ut och röka. Efter ytterligare en stund reste sig den äldre mannen och sa till de återstående två killarna att det var dags att röka. Så släntrade de ut tillsammans. Ensam i väntsalen undrade jag om jag skulle vara ledsen över att de inte ville vistas i samma lokal som jag, eller tacksam över den respekt de visade mig genom att inte röka inne medan jag satt där.

Mest kändes det sorgligt att ungdomar sitter och röker och dricker öl i en väntsal tillsammans med en berusad 50-åring en måndagkväll.

När jag var i deras ålder träffade jag en kille som blev kär i mig för att han och hans kompisars hembränt-supplier var en släkting till mig. De tyckte att han var deras hjälte. De tyckte på allvar att han var cool. Min släkting var alkoholist. Inte den diskreta typen direkt, utan mer parkbänkstypen. Typen med sur snus i hela munnen och skägget. Om man hade honom i bilen så luktade det länge efteråt. Han dog av alkoholförgiftning på sin 53-års dag. Det tog ett bra tag att sanera hans lägenhet. Inte direkt någon hälsosam förebild.

Singelerbjudande från männen i den vita vanen

I går morse åkte en vit lastbil med gula registreringsskyltar i hög hastighet upp och ned på vår korta gata. I bilen satt mannen och den lille killen som förut varit förbi i en vit van.

De andra männen i den vita vanen kom också förbi i går igen. De ville ge mig lite grus som de fått över. Jag ville inte ha något grus. De skulle komma tillbaka i dag och prata med mannen i huset. Eftersom de hade inte lämnat något visitkort eller referensadresser i brevlådan som de lovat, skulle de komma tillbaka om tio minuter med det.

Innan de åkte bad den ena mannen om ett glas vatten. Det gamla vattentricket. Jag hämtade vatten, det fanns inget i närheten som var värt att stjäla, men mitt förtroende för dem är nog förbrukat nu.

To be continued...

19 maj 2008

Maten flyger 100 mil - flygfotogenet är uppenbarligen för billigt

Att mat till äldre och skolor fraktas långväga har man ju hört talas om länge. Även när jag gick i skolan fick vi pannkakor från England, fast all annan mat var gjord på plats.

Men en enkät av Kaliber visar att var tredje kommun fraktar maten 2-10 mil varje vecka, var tionde kommun fraktar maten 20 mil eller mer. Umeå är värst med en flygtransport från Lidköping.

Moderaten Mats Abrahamsson tycker i Aftonbladet att miljöfrågan är svår att prioritera i glesbygd.

Finns bara en slutsats att dra: Bensin och flygfotogen är på tok för billigt.

Ondska i form av uranbrytningsförespråkare

Jag har länge undrat vilka de är som vill bryta uran i Sverige. Jag har förstått att det ofta är utländska intressen och i något fall någon skum riskkapitalist i krogbranschen. Men hur är de funtade som människor? Hur tänker de?

Jag menar, att förespråka uranbrytning är inte samma sak som att förespråka kärnkraft. Kärnkraftsförespråkarna vill mest väl. De vill att vi ska ha obegränsat med energi, och de tror att kärnkraften är en klimatneutral lösning. De har förstås fel, oftast har de inte förstått eller räknat med just uranbrytningen.

För uranbrytning är något fullständigt vedervärdigt för naturen och de som ska arbeta med brytningen. Otroligt giftigt och fullständigt omöjligt att bryta ned inom överskådlig tid i naturen. Därför håller vi inte på med det i Sverige. De exempel som finns avskräcker. Så vilka är det då som vill oss så ont?

Jo, tydligen t.ex. Bengt Wester, som i Dalarnas Tidningar skriver att uran är en nationalrikedom. Att han i samma artikel skriver:

"De erfarenheter som finns från de urangruvor som var i drift under 70-80 talet i Ranstad och Pleutajokk, hade inga problem med vare sig arbetsmiljö eller den yttre miljön. "

gör att man förstår att han är helt ute och cyklar. Den lilla brytning som förekom under några år har fortfarande omfattande miljöproblem att brottas med. Lyckligtvis får han svar på tal av Olov Holmstrand.

Att sälja Sveriges natur för pengar, det är lägre än Glocalnet. Om ondska finns så materialiseras den i form av uranbrytningsförespråkare. Det vore något för skräckfilmsregissörer att ta tag i.

Nä, tacka vet jag sol, vind och vatten och ingenjörerna i Ludvika.
Klart och betalt.

18 maj 2008

Turbovår

Puh! Trädgården är återställd efter den turbovår som utspelat sig under dagen. I går kväll vid halv nio var det en surrealistisk känsla att titta ut och se en värld täckt av snö, samtidigt som det var fullt dagsljus. Det gick inte att föreställa sig att det var kväll.

Under dagen har i princip all snö försvunnit i en hisnande fart. Porlandet var öronbedövande på gården och den vita snön ersattes i rask takt av intensiv grönska. Från djupaste vinter till grönskande sommar på några timmar.

Peace and Love

Trots att jag numera är lastgammal ska jag dit igen. Jag har en bra ursäkt. Jag ska "jobba" där.

Och några måste jag hinna se. Förhoppningsvis:

De Lyckliga kompisarna. De ska återförenas!

Hallå! Ishockeyfrisyr är typ den grymmaste nypunklåten som gjorts.
Millencollin. Har aldrig haft någon relation till dem, trots att jag (tror jag) haft en sambo som lyssnade på dem. Men nu när jag hör deras senaste hit inser jag att det låter som Green Day. Då så.
Manu Chao. Me gustas.
Miss Li!!!
Sahara Hotnights. Umenostalgi.
Stefan Sundström. Say no more.
Thåström. Så klart. Men inga Pitbullslåtar, tack…

Mini socialt forum på folkhögskolan - igen

Jag kom just på att av oss fyra kvinnor som var på Hej Sveriges mini sociala forum, så var det ingen som åkte bil dit. Vi cyklade eller gick, trots vädret.



Om vi fyra kvinnor är de mest engagerade i Mora så kan jag se det Hållbara Mora komma emot mig som ett ellok på speed!

17 maj 2008

Att hämnas eller inte hämnas, det är frågan

Kill Bill på SVT. Bättre med ljud än utan, som jag sett den innan.

Jag gillar inte splatter&splash-filmer. Men det är snyggt filmat, fräscht, action. Jag vill gärna tro att alla konstnärer har något att säga. Annars är jag inte säker på att det är konst. Kill Bill känns väldigt konstnärligt. Men vad vill Tarantino säga? Att hämnd är nåt bra och viktigt?
Alla hans filmer är väldigt blodiga, och visst; våld är en användbar symbol i vår kultur. Jag är tacksam för att våldscenerna ändå i ganska stor utsträckning är teckande, svartvita eller skuggspel. Det är det som får mig att tro att detta handlar om konst och inte bara ett frosseri i våld och blod. Det är märkligt att det brutala våldet utspelar sig i vardagliga eller utsökt vackra omgivningar. Det blir en slående kontrast. Så även om jag inte kan få till mig något budskap så väcker filmen ändå tankar.

Under de scener där fäktandet och blodsprutandet ändå blir enahanda utspelas ett slags parallellhandling i mitt huvud, här inspirerad av 55 ord:

En film i rött på insidan av mina ögonlock. Mina händer runt hans hals. Lemmar som lämnar hans kropp. Livslust som lämnar min. Zelmid i stället för homicid.
Då inser jag att det inte var hans fel. Tur att jag inte skurit honom i småbitar.

Snön

Jag som älskar snö. Men inte i maj! Det var mindre kul att ta sig hem från folkhögskolan. Tänkte ta bussen dit, men bussen gick bara en gång i timmen. Eftersom jag inte hade lust att dra på stan i en timme så fick det bli cykeln. Jag tänkte: det blir säkert bättre väder när jag ska hem.


Not.
















Nu blir det te och brasa resten av kvällen.


Och de stackars kråkorna som brukar leka och stimma på gräsmattan sitter helt stilla i trädet och kurar.

Mini socialt forum på folkhögskolan

Vi var fyra kvinnor i olika åldrar som kom till det mini sociala forumet på Folkhögskolan i eftermiddags. Alla inflyttade. Vi hade himla trevligt och jag fick en massa nya tankar.

En sak som vi diskuterade var hur man blir engagerad, och jag tror vi var överens om att det delvis handlar om att man vill förändra något. Eftersom vi hade fritt spelutrymme som inflyttade, kom vi också fram till att de infödda Moraborna verkade rätt nöjda med hur det var. De vill inte förändra något. Alltså är de inte engagerade. Alltså kommer de inte till ett mini socialt forum.

Det är ju jättebra om Morainfödingarna är så nöjda med sin tillvaro. Men jag kan inte låta bli att de kanske inte är just nöjda med allt. Att de kanske inte ser några alternativ till hur det är, just för att de aldrig sett att det är möjligt att ha det annorlunda. Är man inflyttad har man ju per definition sett något annat innan. Och förhoppningsvis var en del av det man såg innan något bra. Och kanske är det något av det braiga som inte finns (ännu) på det nya stället. Då vill man ju införa det.

16 maj 2008

Svagt ledarskap orsak till långdraget djurskyddsärende

Here we go again!

Mora Tidning skriver om kor som blivit omhändertagna på en Moragård. Av faktarutan framgår att ärendet pågått i 20 år. Eftersom jag själv var inblandad i handläggningen av ärendet på den tiden jag jobbade på miljökontoret, vet jag att det är en underdrift. Ärendet har pågått sedan 1975, samma år som jag föddes. Egentligen innan dess också, fast då var det den äldre generationen som skötte gården.

Det hade gått så långt det kan gå innan de självdött i ladugården, säger veterinären Bo Hannersjö.

Hur i helvete! (pardon my french) kan politikerna gå med på detta?

Miljökontoret har alltså hela tiden (minst 32 år) vetat om att det förekommer brister. Man har omhändertagit djur, polisanmält, noterat massvis med grava missförhållanden på gården. Ändå har man tydligen gjort inspektioner på gården så sällan att djur nästan hunnit självdö.

Anledningen till detta kan inte enbart skyllas på den tidigare svaga djurskyddslagstiftningen. Andra miljöförvaltningar i landet har klarat att reda ut liknande ärendet betydligt snabbare.

Orsaken är det otroligt svaga ledarskapet på miljökontoret i Mora/Orsa. Samma chef nu som 1975. Samma svaga hantering av ärendet.

Ingen skugga ska falla över inspektörerna. De gör allt de kan. Tills de blir sjukskrivna eller känner sig tvungna att sluta. Det är inte möjligt att vara djurskyddsinspektör i en situation där chefen inte klarar att hantera ens minsta konflikt och byter fot lika ofta som skjorta.

Politikerna borde skämmas som låter djur lida i denna utsträckning, hellre än tar konflikten och skaffar en rejäl chef till förvaltningen.

Samtidigt; Det är inte bara djuren som lider i den här situationen. Jag lider i hög utsträckningen med bönderna i fråga som under alla år inte fått tydliga besked om vad som gäller. Antagligen hade de också mått bättre av ett djurförbud.

15 maj 2008

Vita skåpbilar på vår gata

Häromdagen var det en anonym vit skåpbil med utländska registreringsskyltar på vår gata. Vi studerade dem genom köksfönstret. De var två stycken, en man och en liten kille. De stannade, klev ur bilen och tittade sig runt på gatan innan de åkte igen.

I morse läste jag en artikel om asfaltsskojare i Mora på Dalarnas Tidningars hemsida, innan jag gick ut.

Så när en helvit skåpbil med utländska registreringsskyltar stannar vid vår uppfart och en man säger: "Hello", var reaktionen förstås given. Vi försökte vifta bort dem, men efter ett tag förstod vi att de inte hade engelska skyltar, utan irländska. De sysslade inte med asfalt, utan med stenläggning. De ville lämna referenser.

Är det en slump att de är så lika de skojare som omnämns i tidningen, eller är det samma personer? Allt man läser i tidningen är ju inte sant.

Det verkar finnas otaliga skojare inom branschen, men antagligen finns det väl några seriösa också. Bästa knepet verkar vara att begära F-skattsedel och ett avtal innan man bestämmer sig.

Vi översatte artikeln åt dem, och de skulle själva prata med tidningen. Återstår att se vad som händer.

En björn i kvarteret

Vi har en björn i kvarteret!

Spännande! Det bör pigga upp den dagliga promenaden i elljusspåret.

:)

14 maj 2008

När jag ändå håller på - Polyamori & andra nyskapande familjebildningar

Medan borgarna käbblar och skjuter upp beslutet om en könsneutral äktenskapslagstiftning lever folk som de känner för. Behovet av en samlevnadsbalk, som ett juridiskt och ekonomiskt kontrakt mellan parter som väljer att leva tillsammans av olika skäl, är stort. Varför ska inte alla samlevnadsformer ha samma juridiska skydd? S, v och mp driver på. Även Fi.

Kanal 5´s Outsiders handlade i måndags om två polyamorösa familjer. När jag stött på personer som definierat sig själva om polyamorösa har jag uppfattat det som att de kallar sin knulla-runt-attityd för polyamori för att legitimera den eller skapa någon slags mystik kring det hela.

I programmet var det två familjer typ 45-83 år som levde ganska normala, men väldigt ärliga och fria liv. Det såg riktigt mysigt ut faktiskt.

Både DN och SvD har behandlat polyamori i artiklar.

Men även efter att ha sett programmet har jag svårt att se hur man kan skapa sig en identitet kring att vara polyamorös. Att man kan älska flera människor samtidigt är väl inget konstigt? Man har ju många människor (och djur) runt sig som man älskar på olika sätt. Det som är annorlunda är att man väljer att leva i ett kärleksförhållande med mer än en person. Är detta en identitet? Åtminstone för den ena familjen var detta mer en lösning på en situation som uppstått, där den ena parten i ett äktenskap blev förälskad i en ny person.

Även om man skulle bestämma sig i förväg för att vara polyamorös, så lär man ju hitta en partner åt gången. Förälskelse är en stor och omvälvande kraft, och jag har svårt att se att man skulle kunna vara tokförälskad i två personer samtidigt. Så, när man hittat en partner och förälskelsen gått över i en mer stabil kärlek, ska man hitta en till. Det kan ju knappast vara helt oproblematiskt. Förutom att alla inblandade ska vara med på tåget, ska man ju också hitta någon som man blir förälskad i igen. Gör man inte det under tiden man fortfarande är i en relation så är man monoamorös...

Porr & en döende maskulinitet som "spottar kottar likt en döende gran"

Schysst liknelse. Jag hittar den i en artikel på Aftonbladet kultur om medieforskaren Anja Hirdmans bok Den ensamma fallosen. Hon har tittat på manligheten av i dag och liknar den vid männens uppgift i hårdporr: en knullmaskin: "... har kokats ner till funktion, ett jobb som måste göras." Hon har tittat på Rocky, Rambo och McClain (Die Hard), och konstaterar att de liknar slavar i filmerna. Men:

"... hur exploaterad mannen än är, så finns det något han alltid varit överlägsen enbart i egenskap av sitt kön, nämligen kvinnan och det kvinnliga. Kanske kan man se hårdporren som ett sätt att dramatisera och erotisera hela den situationen. Penisens industriellt monotona dans i en järnbur av över- och underlägsenhet."

Kvinnorna i sin tur reagerar med att bli kvinnliga chauvinister som gärna viker ut sig och vill vara en av grabbarna. De vill inte vara humorlösa torrisar. Det lönar sig inte. De bidrar förstås inte till att göra samhället mer jämställt.

Jag gillar att artikelförfattaren gör skillnad på hårdporr och mjukporr. Det är ju verkligen inte samma sak. Knullmaskinporr vänder sig enbart till män, jag har mycket svårt att se hur man som kvinna skulle kunna få ut något av en inzoomad köttpåk som åker fram och tillbaka.

Men jag tycker inte att man kan vara emot porr som sådan. Sex är viktigt för de flesta. Det är också nyttigt både för både kroppen, själen och anden. Att skildra sex i film, bild eller text borde därför inte vara kontroversiellt. Det har alltid förekommit. Problemet är dels att den mesta porr som produceras är grymt dålig, dels att den i stort sett alltid riktar sig till män. Sen finns det förstås avarter också som borde vara, och i vissa fall är, förbjudna.

Att "kravmärka" porr tror jag är en möjlig och bra väg att gå. Säkert svårt i början, men det var det ju med mjölk också. Ett bra initiativ är Sensuell Film som innehålldeklarerar porr, så att man ska veta att filmen har "ett innehåll som inte är avtändande för tittaren och en bra handling". Det är väl det minsta man kan begära.

13 maj 2008

Klädsamt att be om ursäkt

Efter en dag i tingsrätten kan jag bara konstatera att det är väldigt klädsamt att erkänna vad man gjort och att be den drabbade om ursäkt.

Det jämnar ut det väldigt oklädsamma att göra dumma saker på fyllan, som ofta är orsaken till att man hamnar inför skranket.

12 maj 2008

Mini Socialt Forum - mingel för engagerade och föreningsaktiva

En inbjudan har dumpit ned i min brevkorg. En chans att engagera sig eller bara träffa folk och utbyta idéer!

På lördag, 17/5, kl. 13-16 arrangerar Hej Sverige - Resan för engagemang ett mingel på Mora Folkhögskola för alla som är föreningsaktiva eller som har frågor de vill driva. Anmälan sker till Hilda Kraft: 0702 – 66 20 56 eller hejsverigeresan@gmail.com. Ange namn, e-post och eventuell förening, senast 16 maj.

På torsdag 15/5 18-20 kommer de att ha ett informationsmöte om det Europeiska sociala forumet som kommer till Malmö i september. Där får man bl.a. veta mer om forumet och möjligheterna att delta.

De kommer också att finnas i en husvagn på kajen på onsdag och fredag, 11-18, med en utställning; Folkhemmet - ett drömspel.

Be there or be square!




Inbjudan

Program

Cans for Borgmästare?

Jag håller med Mats Ivars i Aftonbladet att man inte kan låta bli att tycka om någon som skänker pengar till Moras ungdomar. Det verkar som om många håller med om det, i alla fall om man ska döma efter hur många som ville se honom och kören i FM Mattson Arena.

Skönt att Cans nu har en tumme i ögat på kommunpolitikerna. Han har helt rätt i att en besparing nu kan bli en tio gånger större kostnad senare. Det är sunt förnuft som säger att man inte kan spara på barn och ungdomar. De är framtiden. Indragningen av Zornska är typiskt kvartalsekonomiskt tänkande, som beror på tidigare tankesätt av liknande slag - nämligen undlåtenhet att planera för pensionsskulden. Ska verkligen barnen lida för det? Hoppas Hellander lyssnar på Cans, om han nu ska vara Borgmästare i Cansas City.

Om man inte gillar kvartalsekonomi, utan föredrar ansvarsfull långsiktig ekonomisk politik, kan man läsa miljöpartiets vårbudgetmotion. Inte så tråkigt som det låter.

11 maj 2008

Hittepå latin?

I gårdagens Körslag påstod Lotta Engberg och Siv Malmkvist att O Fortuna var skrivet på "hittepå latin". Det är ju kul med påhittade språk i musik, jag älskar t.ex. Urga som på sina två skivor Etanol och Urgasm sjunger på Urgiska, och Cameron Cartios melodifestivalbidrag 2005: Roma. Även i årets Eurovision Song Contest verkar ett av bidragen vara på ett påhittat språk.

Men latin har liksom en tyngd. Det är seriöst. Det är klassiskt. Det är intressant.

Efter att sökt mig runt på internet har jag inte hittat några konkreta belägg för att det skulle vara påhittad latin som sjungs. Däremot verkar det kunna vara en blandning av latin och medeltidstyska. Textverket Carmina Burana som låten ingår i används faktiskt i latinundervisning på Stockholms Universitet. Malmö högskola hänvisar också till texterna som latin och medeltidstyska. Även en tidigare lektor i klassiska språk kallar på sin hemsida Levande latin, verket för kulturhistoriskt intressant.

Så min slutsats är att det är Lotta Engberg och co som hittar på. Så det så.

Gift utan barn...

...hette min blogg ett tag. Nu kommer ännu en en rapport om att gifta utan barn är lyckligast. Det är en professor på Harvard som drar slutsatsen från en stor undersökning. Antar att det är samma undersökning som Aftonbladet tidigare rapporterat om, slutsatsen var att pappor var ännu deppigare än mammor.

För ett tag sedan kom också boken No kid - 40 skäl att inte skaffa barn av Corinne Maier. Något som fick författaren Hillevi Wahl att skriva en lista på 41 skäl att skaffa barn. Väldigt skönt att få konkreta argument från båda sidor, något som jag efterlyst länge. Även om jag tycker många av punkterna på Hillevis lista är ungefär samma saker.

Jag vill ge stor cred till Gry Forsell också, som i återvinningsintervjun i P3 Populär i fredags passade på att varna folk som tjatar på andra om när de ska skaffa barn. Det kan ju faktiskt vara så den man frågar verkligen försöker skaffa barn utan att lyckas, har haft flera missfall eller håller på att separera. I couldn´t agree more!

Brolle lämnade WO

Såg Körslaget live för första gången i går kväll. Brollekörens första nummer var grymt. Men Canskören var grymma i alla sina nummer. En solkklar vinnare.

Bohemian Rapsody var Wow! och Canskörens Livin´ on a prayer tog mig tillbaka till ett högstadieskumdisco på Briggen i Brunflo. Då trodde jag att de sjöng on några som levde på en flotte. Även om en flotte kan vara en bra liknelse av en bön, så var det ju inte helt rätt.

Men Bollekörens version var ju ren Walk over. Varför hade Canskören bakgrundskomp och fyrverkerier? Varför är förresten Cans överst på pripallen redan i Körslagets logga? Varför visades Cans i bild bakom Gry, men inte Brolle som stod tätt intill, när Gry uppmanade Tv-publiken att rösta mer? Och hur kunde resultatet bli det väldigt politiskt korrekta 52-48%?

Jag brukar avfärda sådana invändningar i media, men jag känner mig trots allt lite misstänksam. Har inte "outsidern" Cans varit en riktig PR-maskin för Körslaget till ömsesidigt gang för både honom och Tv4?

10 maj 2008

Satsa på mer tillsyn av friskolor i stället för betyg

Som jag tidigare skrivit i mp Moras blogg, gäller det för eleverna att huka sig i bänkarna nu när Folkpartiets nye ledare på fullt allvar skapar lagar om mer betyg och strängare regler i skolorna.

Han har ingen koll på den här planetens andliga utveckling, det är ett som är klart. Liberal!? Snarare bakåtsträvande konservativ.

Senast är det Aftonbladet som skriver om hur godtyckligt betygen sätts. Hans Albin Larsson, som blir överdirektör i den nya myndigheten Statens skolinspektion aviserar hårdare granskning av skolornas betygssättning. Hur ska det gå till? Hur ska man säkerhetsställa att alla lärare tänker likadant kring betyg?

Det går inte, och det är heller inte nödvändigt. Betygen behövs inte. De är ett godtyckligt instrument för kategoriserande av människor, och som uppmuntrar till tävlan och smicker, i stället för samarbete och kritiskt tänkande. Även om eleverna säger sig vilja ha mer av dem. De utgår från de förhållande som är i det nu rådande systemet, med betyg. Personliga omdömen och inträdesprov till högre utbildningar är mycket bättre. Inträdesprov, eventuellt i kombination med intervjuer, visar vilka elever som är lämpliga för just den utbilning som sökts, vilket skulle råda bot på ett annat problem. Nämligen att många lärare (och för den delen andra yrkesgrupper som t.ex. läkare) när de väl kommer ut i arbetslivet inte passar i den roll de ägnat åratal att utbilda sig för.

När jag läste på Umeå Universitet var det de i min klass som kommit in som reserver, som var bland de allra mest engagerade och intresserade och de klarade sig bra på tentorna.

Om den nya myndigheten ska satsa på ökad tillsyn, bör de satsa på att öka tillsynen på friskolor, och speciellt sådana med misstänkt religiösa förtecken! Friskolor har, till skillnad från betyg, ett egenvärde. De måste få finnas, men de måste också kontrolleras så att de följer skolplaner och annat och inte blir en fristad för religiös propaganda.

Läs mer om betyg på miljöpartiets hemsida.

09 maj 2008

Vill se

Bra film ska enligt mig vara antingen väldigt rolig eller skapa eftertankar.

Nu är jag sugen på att se filmen Min brors flickvän. Jag såg förstås Steve Carell första gången i den amerikanska versionen av The Office. Då hade jag lite svårt för honom innan jag vant mig - den engelska orginalversionen är så mycket bättre (framförallt har den Martin Freeman!). Men efter att ha sett honom i The 40 year old virgin så är han en av mina favoriter. Inte för att filmen var så bra egentligen, men för att han var så söt i den rollen. Den nya filmen har väl inte heller fått lysande recensioner, men jag vill se den ändå. Tyvärr går filmen inte i Mora, och jag är inte så på att jag tänker åka till Borlänge eller Falun bara för det.

Däremot hade vi planerat att se Himlens Hjärta i Mora. Tyvärr samma gamla skådespelare som alltid i svenska filmer, men handlingen gör att den måste ses. Tyvärr gjorde vi någon tankevurpa när vi planerade det biobesöket för i går hade den slutat att gå. Det får bli på DVD som vanligt.

Annat var det när man var student i Umeå och gick på bio två gånger i veckan...

Man får det man ber om

Efter min bedjan om att få parta lite hittade jag en partykompis från Falun på Sobban. Mora var kanske lite för mycket begärt...

Så det blir Harrys i Falun om två veckor. Har aldrig hört talas om Myspysbandet, men det spelar ingen roll. Äntligen lite rajtantajtan!

Dessutom har jag börjat önska mig lite mer pengar, livet som egen företagare är inte så lukrativt för tillfället. Det vore schysst att bli headhuntad har jag tänkt.

Ta dah! Så ringer ett bemanningsföretag som jag aldrig hört talas om, som hittat en gammal CV som jag lagt någonstans på den världsomspännande webben, och tycker att min profil passar perfekt för en kund som han har.

Egentligen vet jag ju att det fungerar. Lite för bra ibland. Man får passa sig så att man inte råkar önska sig saker som man egentligen inte vill ha. Testa själv.

Vår nationalklenod ser ut som en transa

Hörde i går kväll på Kvällspasset att Johan Hilton förfasades över att någon norsk tyckt att Charlotte Perrelli ser ut som en transvestit.

Jag trodde det var hennes grej. Inse vad hennes sminkkonto måste ligga på.

06 maj 2008

Mobilen dubblar cancerrisken

Min favvoprofessor Kjell Hansson Mild (han ser ut som Rolf Lassgård, fast lite tjockare och jag har haft honom som föreläsare och faktiskt åkt i samma bil som honom... Ni får ta på mig) publicerar nu återigen forskning som ger upphov till samma rubriker i tidningarna: Man får cancer av mobilen.

Jaha. Det är ju gamla nyheter. Det är bara Socialstyrelsen som vägrar att fatta att det är så. De låtsas som att det är helt oproblematiskt att sätta upp mobilmaster i varje hörn. Väldigt oproffessionellt ("Det övergripande uppdraget är att upptäcka, förebygga och undanröja hälsorisker i miljön."), och där jobbar folk med samma utbildning som jag. Man får ju skämmas!

Min kära Palm finns aldrig med i listorna som publiceras över SAR-värden. Vet inte om jag ska vara glad eller ledsen för det. Antagligen vill de väl inte skylta med sina värden.

Sköna människor

Läser att Caronline af Ugglas hittat på Körslaget och blivit miljonär på kuppen. Det är henne väl unt. Hon är så störtskön!

Har knappt tittat på Körslaget (spelade in och snabbspolade förra avsnittet), även om jag följt Morakörens framgångar i Mora Tidning. Agnes och Siv Malmqvist är liksom inte helt min grej. Men nu när det bara är de coola snubbarna Brolle och Cans kvar så måste jag ju se det (realtid) på lördag.

Tyvärr kan man inte tjäna pengar på att bara vara skön. Även om Filip & Fredrik gör sitt bästa för att lyfta fram sköna människor. I går gick finalen för 100 höjdare - Amerikas skönaste människor och vinnaren blev Mike Ricardi, en väldigt sympatisk, maskulin och snygg man - i rosa negligé. Helt klart en värdig vinnare.

Men jag undrar varför mannen som förstorade sina bröst med glasburkar inte kom med i finalen.

04 maj 2008

Men åhh!

Vad störd jag blir när allt ska missförstås.




IOGT Stockholm har dragit igång en kampanj mot alkoholrelaterat våld. När Tv4 intervjuar Helene Sigfridsson, som bl.a. är vice ordförande i IOGT´s Stockholmsdistrikt, säger hon:

att ett förbud för män att dricka alkohol vore orealistiskt, men att något slags åtgärder och insatser måste till, eftersom majoriteten av de som dricker är män, och majoriteten av våldsbrotten begås av alkoholpåverkade män.

Detta presenterar Tv4 under rubriken "Män borde inte dricka" och med introduktionen att IOGT helst vill att män ska förbjudas att dricka alkohol.

Suck!

Fast å andra sidan var det säkert det Helene ville, vara provokativ för att skapa nyhetsvärde. Men ändå. Det är så...trist att allt vinklas och spetsas till oigenkännlighet i media. Deras uppdrag är ju att förmedla information. Kommunicera fakta.

Att sedan IOGT går ut och dementerar det hela gör det bara fånigt. Dessutom dementerar de att de överhuvudtaget vill diskutera ett genusperspektiv i alkoholfrågan.

Partyabstinens

Stor mening att vara barnfri när ALLA ens vänner ändå går hem klockan åtta för att lägga barnen och titta på Så ska det låta eller nå´t. Man får barnrutiner fast man inte ens har några. Barn alltså.

Trevliga Morabor som känner för att parta = dansa, lyssna på musik, spela spel eller bara flamsa utan att vara aspackad efter 22.00; Hör genast av er till undertecknad.



03 maj 2008

Grön ideologi

Angela Aylward i miljöpartiet och Cogito verkar inte hålla med mig om att mp ens har en ideologi. Det där jag skrev om åsikter utan insikter kanske gäller även mig. :-/

Hon menar att mp är ett idéburet parti men att en ideologi enligt konstens alla regler saknas. Hon har säkert rätt. Jag är ingen expert på hur ideologier definieras. Men likväl är det för mig så enkelt. Från de grundläggande idéerna om t.ex. de tre solidariteterna kommer jag väldigt lång med att se hur den praktiska politiken ska utformas. Det finns något tryggt i att veta att ideologin inte är klar ännu också. Bäst-före-datumet på vårt parti har inte börjat löpa...

Äntligen

Samma år som La Roxx var med i melodifestivalen var också Fre med låten Äntligen med. På dagen tre månader innan jag hittade Johan på riktigt sjöng de:

Äntligen
Vill du så vill jag allt med dig
Det tog mig en evighet att finna dig
Men nu plötsligt står du här
Äntligen
Vill du så vill jag allt med dig
Det tog mig en evighet att finna dig
Men den tiden var, den tiden var du värd
Äntligen så finns du här för mig

Ready or Not

Läser en chatt med underbara Frida Öhrn från Oh Laura i DN, och inser att hon var med i La Roxx som gjorde låten (Are U) Ready or Not i Melodifestivalen 2004. En av mina favvolåtar det året. Har den t.o.m. på skiva. Man känner väl igen en stjärna när man ser en... :)