Internationella hyllan

Hamnade framför hyllan med internationell mat på Coop Forum i helgen. Fick med mig en ny sorts kakor och en stor påse rostad mandel därifrån. Fattar inte riktigt varför kakor finns på den hyllan. Om man letar kakor letar man ju på kakhyllan...

Att lägga till ett "Internationellt "kakmärke på kakhyllan kanske kan skapa en ny mötesplats mellan nya och gamla svenskar.

Nationaldagstankar

Luleå firar idag Sveriges Nationaldag, Svenska flaggans dag, Norrbottens 200-års jubileum och invigning av Storgatan. Självklart till marschmusik med Hemvärnets musikkår.

Jag älskar marschmusik, men fick associationer till filmen Du Levande och Roy Anderssons kommentar att marschmusik är den enda musikform där orkestern går i väg från publiken. De gör ju onekligen det. Att militärtemat förstärktes ytterligare med fyra jaktplan som flög över publiken, där det skulle delas ut flaggor till de som fått svenskt medborgarskap under året, kändes mindre genomtänkt. Många av de nya medborgarna har förmodligen upplevelser förknippade med det ljudet som vi svenskar inte har, vilket Du Levande också handlar om.





Fick också anledning att fundera över tokerierna med slöjförbud som diskuteras och har beslutats i vissa länder. Nationaldagen är en av de dagar då man kan se människor (företrädesvis kvinnor) i folkdräkt. Jag missttog en av de kvinnorna med huckle, för en muslimsk kvinna med slöja, och började undra vad egentligen skillnaden är. Tänk om vi skulle ha förbjudit huckle på 1800-talet. Inte skulle vi ha fått kvinnlig rösträtt snabbare för det.

Sexorgie & korsspindlars existensberättigande

Har varit i stugan i helgen i stället för på miljöpartiets kongress. Till min förtjusning hade hela naturen - liksom jag själv - gått och väntat hela vintern på den värmebölja som plötsligt kom, och jag befann mig mitt i ett inferno av liv. Inte minst bidrog ett stort antal grodor till infernot.

På nätet lär jag mig att det kallas för att grodorna leker när de samlas i massvis för att ha ohämmad sex i flera dagar. Jag tror att det var grodtätare i vassen i vår lilla sjö än vad det är på Agnmyren på Sollerön på vårarna. Fast jag har kanske inte varit på Agnmyren när grodinvasionen peakar. Nu hade jag förmånen att få vara med just när värmen kom och grodorna blev alltmer upphetsade, alltmer högljudda. Otroligt fascinerande.

Jag satt därför mycket vid stranden och studerade de gruppsexande grodorna, plaskande bävrar, svischande fåglar och korsspindlar som putsade på sina nät. Det sistnämnda med en rysning när jag insåg att jag var helt omgiven av dem, eftersom jag lider av spindelfobi. Jag erkänner dock (till skillnad från de som lider av vargfobi) deras existensberättigande. Och trots att en och annan spindel fick sätta livet till enbart på grund av min rädsla, är det inget självändamål för mig att döda dem. Jag försöker faktiskt undvika det. Även om det vore teoretiskt möjligt att utrota alla spindlar (jag tror att spindlar är en av de arter som skulle klara sig längst i ett kärnvapenkrig), skulle jag inte ge mig ut enkom med syfte att döda, och försöka utrota alla spindlar. Och även om korsspindeln är en av Sveriges giftspindlar, så var det faktiskt inte någon verklig fara för mitt liv...

Helgen innehöll också min alldeles första närkontakt med utter i det vilda. Den kom simmandes emot oss och jag trodde först att det var en av de mångtaliga bävrarna i området som var ovanligt lik en utter, innan den dök och jag såg att det var just en utter. Jag känner mig väldigt priviligerad, eftersom uttern är ett av de djur som minskat kraftigt bland annat på grund av miljögifter och andra miljöförändringar.

Det var helt enkelt alldeles, alldeles underbart...

Varg i veum - terrorister i skogarna

Till att börja med - jag är inte emot jakt. Jag är uppväxt i skogen. Jag gillar kött, och om man ska äta kött tycker jag att det är rimligt att man kan tänka sig att vara delaktig i dödandet.


Och jag tycker det är väldigt skönt att jägarkåren och Svenska Jägareförbundet tar avstånd från illegal jakt och de åsikter och attityder som maskerade män uttrycker i SVT-dokumentären Vargkriget. Jag vill inte kalla dem jägare.


Man kan undra om filmen är en fejk, den verkar onekligen osannolik. Men journalisten är så vitt jag vet seriös. Möjligen kan han ha blivit förd bakom ljuset. Faktum kvarstår att de åsikter som framförs faktiskt delas av ett inte försumbart antal individer.


Varför skulle människan ha ensamrätt på att döda? Jag kan inte se det på annat sätt än att vargen har lika stor rätt att döda för att äta sig mätt som vi människor har. Eller, nej förresten - vargar borde ha större rätt än vi människor att döda. Vi människor är allätare, så vi klarar oss utan att äta kött. Vi kan välja, det kan inte vargen. Att vargen sen inte har tillgång till sofistikerade vapen med hel- eller halvmantlade kulor som den efter godtycke kan använda utifrån hur mycket den vill att villebrådet ska lida innan det blir uppätet är en annan historia, som kallas evolutionen. Vargen är av naturen inte skapt på det sättet. Den måste använda klor och tänder för att döda sitt byte. Det kan se lite slafsigt ut för den som är känslig. De uppenbart störda människorna i dokumentären verkar vara känsliga för just det. Bäst att de inte tittar på naturfilm (som t.ex. den utmärkta SVT-serien Naturens stora skådespel, som i det första avsnittet handlar om grizzlybjörnar som festar på lax). Men de är ändå inte tillräckligt känsliga för att tycka att det är något konstigt att låta vargar långsamt förblöda invärtes för att sedan elda upp dem med hjälp av napalm och krossa deras ben till pulver.


Det handlar väl egentligen inte om varg. Det handlar om utanförskap. Att dessa människor känner sig frustrerade över sin situation. På samma sätt som KKK eller Al Quaida rättfärdigar de sitt dödande med att de vill behålla sin kultur. Och det har mycket lite att göra med vargarna.


Varför är folk på landsbygden rädda att gå i skogen trots att det aldrig händer att varg attackerar människor? För att den här typen av människor skrämt upp dem med sin skräckpropaganda.


Folk i Stockholm fattar inte hur det är att bo på landsbygden påstår de. Fast de flesta Stockholmare är faktiskt inflyttade från landsbygden. Kanske för att slippa ifrån just den här typen av attityder.


De offrar sig och bor på landsbygden fast det är dyrare. Är inte den livsstil som de kämpar så för att få behålla värd något? Vad får man för lägenhet i Stockholm för den summa man får för en villa på landsbygden?

Vargen är den svåraste fiende som finns att jaga, men den kan omöjligen ha kommit förbi Lappland.

Uttalande av folkvalda kallar de diktatur. Hm, demokrati är tydligen inte deras starkaste sida...

Visst kan man tycka att beslutet att skicka Stig Engdahl i fängelse fast han uppträdde ärligt och rakryggat känns fel. Där finns ett konkret exempel på en problematik som borde diskuteras och finnas en lösning på. Det legitimerar inte skoningslöst utrotande av en djurart. Men i övrigt är argumentationen i stort sett enbart känslomässig utan faktabas. Det handlar om terrorism och borde bemötas som sådan. Det vill säga gå till botten med orsaken till frustrationen och lösa det.

20 år senare är jag fortfarande nykter

Idag är det 20 år sedan jag vaknade upp bakfull i min säng i mitt barndomshem, mindes vad som utspelat sig under natten och tänkte: "Aldrig mer!"

Det som utspelat sig under natten var en historia som förmodligen liknar den som många tonåringar var med om i natt. Jag och min bästa kompis hade kommit över en slatt mäsk som vi gömt i skogen. När min pojkvän och en till kompis anslöt på valborgskvällen hade de med sig Pepsi som blandades med mäsken för att den skulle bli drickbar. De decilitrar mäsk som fanns i blandningen var knappast tillräckligt för att vi skulle bli fulla allihopa när vi lät pet-flaskan gå runt.

Vad jag och min bästis inte visste var att de andra två konspirerat mot oss och blandat i en hel kvarting till i blandningen. Följaktligen blev vi båda rejält dragna, och eftersom det var Valborg och fest, så fanns det gott om sprit hemma hos mina föräldrar. När spriten puttat ut vettet över branten kändes det som en strålande idé att förstärka ruset genom att snatta lite i de flaskorna.

Därför innehåll kvällen och natten en hel del pinsamma situationer med bl.a. mig och killbästisen i samma säng med efterföljande svartsjukedrama, vingliga balanstester, nakensprångmarsch genom huset o.s.v. Inget som jag kände mig särskilt stolt över.

Morgonen, eller snarare eftermiddagen efter dominerades av blykeps och mammas sura uppsyn. Men också av den märkliga omständigheten att kompisens - inte så sexiga - kompis meddelat att han var förälskad i mig, eftersom jag var en så cool brud som både söp, snusade och rökte. Jag tror att det var i samma ögonblick som jag hörde det som jag jag definitivt bestämde mig: Aldrig mer!

Och eftersom jag redan då hade den märkliga egenheten, att jag gör mitt yttersta för att stå vid mitt ord (om så bara inför mig själv), gäller det fortfarande. Jag är dessutom gift med en underbar man som älskar mig för att jag är en kvinna som är stolt över att vare sig supa, röka eller snusa.

Om någonting verkar vara helt befängt, så är det troligen det också

Jag tänker förstås på köttklister.

EU-parlamentet röstade nej eftersom det kan vilseleda konsumenter, men jag tycker ordet i sig är väldigt upplysande. Om än ganska äckligt.

Köttklister.
Klister av kött?
Klister för kött.

Skönt att man slipper konfronteras med det när man handlar till fredagsmyset...

Påsken - en orgie i onyttigheter

Snaskandes på finsk lakrits och äggformad choklad insåg jag under påskhelgen att påsken inte bara är en orgie i socker. Det är i lika hög grad en orgie i fossila bränslen.

För att komma åt etanolpumpen på macken fick vi på skärtorsdagen trixa oss mellan släpvagnar fyllda med skrotrar, och köa bakom män som tankade bensin i skotrar, barn-fyrhjulingar och dunkar. Allt det nämnda på en och samma släpvagn. Man kan ana att dunkarna t.ex. används till att fylla motordrivna isborrar för de som tar skotern ut på en sjö.

Att sluta köra skoter och fyrhjulingar är knappast ett framtidsscenario. Och det är ju inte fordonet, utan bränslet som är problemet. Det verkar inte användas etanol i svenska skotrar, men det finns många på nätet som funderar på hur man kan göra det. Enligt ett KLIMP-projekt i Västerbotten är etanol troligen framtidens bränsle för skotrar, och används redan i USA och Canada. I Sverige finns inga etanolskotrar att köpa, men på etanol.nu får man veta hur man bygger om olika motorer för etanoldrift. Hemsidan har också en "slogan" som jag själv brukar köra med: Att sprit hör bäst hemma i bränsletanken.

I ett ännu längre perspektiv tror jag att eldrift blir realitet även för skotrar och motordrivna isborrar. Det finns redan projekt som jobbar med det. Länstidningen i Östersund skrev för några månader sedan om ett projekt som sökte pengar från länsstyrelsen för att utveckla elskotrar. En förstudie har genomförts i samarbete med Volvo, enligt en rapport från Vinnova. Snöskotertidningen Sledtrax skriver om hur arbetet går och lovar att följa upp resultatet.

Utvecklingen går framåt!

Alkoholfritt BYO

Nyss hemkommen från en bättre restaurang i kvarteret funderar jag på om det skulle vara möjligt att införa BYO i Sverige. I Australien har vissa restauranger det som kallas BYO -Bring Your Own - som betyder att man får ta med sig egen dryck.

Efter diskussion med maken framkom en viss tveksamhet beträffande det lämpliga i systemet kombinerat med svensk alkoholkultur. Kanske kan man införa systemet enbart för alkoholfria drycker. För det är där problemet finns.

Alkohol är det sällan brist på i svenska restauranger. På en bättre restaurang finns det ofta en uppsjö av viner, drinkar och annat alkoholhaltigt att välja på. Man kan t.o.m. få hjälp att välja lämplig dryck till den mat man ska äta. Vill man inte dricka alkohol blir det genast svårare. Oftast brukar de åtminstone ha Indian Tonic eller något liknande att välja på. Inte i kväll. I valet mellan sötslibbig läsk eller sötsliskigt alkoholfritt vin (modell "druvjuice" enligt servitrisen) valde jag isvatten - efter att först ha hört mig för om de verkligen inte hade vare sig Amé eller lättcider.

Nästa gång tänker jag ta med mig en flaska Amé och se vad de säger. De kanske kan köpa den av mig så får jag köpa tillbaka den...

Betygsproblem i Skolfront

Tittade på Skolfronts diskussion om den undersökning som visar att lärarna rättar prov olika. Ett G i en skola kan tydligen vara ett MVG i en annan enligt undersökningen.

Programledaren Natanael försöker få svar på frågan "Vad ska vi göra åt det?" av en f.d. skolchef och en folkpartistisk lärare. De kan inte ge några klara svar, men ett förslag är central samrättning.

Deras iver att få skapa objektiva tabeller av skolbarn gör mig lätt illamående. Min åsikt är att undersökningen visar att det inte är möjligt att med rimliga medel kvantifiera eleverna på det sättet. Sluta låtsas som att det är möjligt, och avskaffa betygen i stället. Det är svaret på Natanaels fråga.

Därmed menar jag inte att det är helt problemfritt med skriftliga omdömen.

Nä nu blommar det väl...?

Vet inte vad jag ska tycka om det senaste från Moderaterna. De gröna.


Uppenbarligen har de äntligen fatta att miljöfrågan är het. Att den säljer just nu. Hur ska man annars förklara att grönt är moderaternas nya färg?

Grönt är förstås en underbar färg, men det känns lite...plagiat.


Det kan ju knappast vara så att det parti som Fredrik Reinfeld i valkampanjen 2006 väldigt tydlig förklarade hade miljöfrågan lååångt ned på dagordningen, plötsligt bytt ideologi. Troligare är att det är samma gamla unkna ideologi som de i valet 2006 försökte sälja med "nya arbetarpartiet" (utan ”e”), i år ska säljas som "nya miljöpartiet".

Allting går att sälja med mördande reklam - kom och köp konserverad gröt!

Klimatet är förkylt

Jag gillar snö och kyla och brukar säga att det gärna får vara -20 grader så näshåren fryser ihop inne i näsan. Men det är en sak att säga det när det i bästa fall händer ett par gånger per år. Nu när kylan håller i sig vecka efter vecka känns det inte lika kul. Det är ett evigt bylsande varje gång man ska ut, och så fort man kommer in börjar svetten lacka och man får slita av sig kläderna igen.

Debatten om kylan handlar mest om trafikkaos och inrasade tak. Jag saknar en debatt i media om vad kylan beror på. Att det är värmebölja på Grönland och att det handlar om en slags meteorologisk utjämningseffekt har jag förstått. Men jag misstänker också att det finns ett samband med klimatförändringarna. En del forskare säger ju att en effekt av klimatförändringarna är att vädret blir mer extremt. Torrare när det är torrt, blötare när det är blött, varmare när det är varmt och kallare när det är kallt.

Det vore intressant med en sådan debatt, och jag tror att många som i smyg tycker att det inte är så dumt med lite klimatförändringar om det innebär att det blir varmare här i den kalla nord, skulle tycka att det kändes lite mer angeläget att anstränga sig om det även innebär att det också blir kallare och blötare periodvis.

Tydligen hur mycket olyckliga omständigheter som helst

Jag hörde Maud Olofsson kritisera kraftindustrin för att elen är så dyr. Det är snorkallt i Sverige och kärnkraften står still. Som vanligt.

Det kan inte vara hur mycket olyckliga omständigheter som helst hur länge som helst,

sa Maud.

Jo, det verkar ju faktiskt så. Och bl.a. därför är det väl inte så lämpligt att satsa just på kärnkraft när universum är fyllt av förnyelsebar energi.

Att göra skillnad

Förra helgen köpte vi en induktionsspis och tog därmed lägenheten ett steg närmare 2000-talet. Jag älskar induktionsspisar både för att de är energisnåla och snabba. En win-win-situation helt enkelt. Jag blir nöjd, miljön blir nöjd. Eller blir miljön nöjd? Ibland får jag för mig att jag blivit en miljövetare som tror att tekniken ska lösa alla miljöproblem.

Min drivkraft är att jag vill göra skillnad. På samma sätt som miljöpartiet som parti vill göra skillnad. I mitt nuvarande uppdrag tror jag att jag gör störst skillnad när jag håller miljöutbildningar för de som jobbar med att bygga Haparandabanan. I de små samhällena längs banan känns det som att de flesta på ett eller annat sätt berörs av järnvägsbygget, och att en stor andel av dem hamnar på mina utbildningar. På så sätt blir mina utbildningar en slags folkbildningsinsats inom miljöfrågorna. Många kan redan mycket, men en och annan går ut med en eftertänksam rynka i pannan. En av de saker jag brukar visa är jordens utveckling. Teorin om hur big bang för ca 15 miljarder åren sedan gav upphov till jorden, encelliga organismer och för ca 50 000 år sedan människan. I det perspektivet är de ca 150 år sedan industrialismen som vi haft förmåga att påverka t.ex. klimatet, och de ca 50 år som vi levt i ett kemikaliesamhälle, pyttepyttekort tid.

Om vi på så kort tid utan att vara medvetna om det lyckats skapa så mycket problem, ska vi väl nu när vi är mer medvetna kunna lösa problemen på ännu kortare tid? Jag tror att många av lösningarna är tekniska, men vi kommer också behöva byta livsstil. Jag tror att de flesta faktiskt kommer att vilja byta livsstil mycket snart. Nu när snart alla vet vad vår nuvarande livsstil ställer till med.

Det fattas kvinnor i historieböckerna!

Jag är inte säker på att jag vill kalla mig för feminist. Begreppet verkar ha så många olika innebörder och jag har inte koll på alla och vill inte förknippas med allt som påstås vara feminism. Framförallt gillar jag inte att vissa feminister verkar betrakta män som fienden. Jag tycker nog att ordet ekvivalist känns bättre eftersom det inte fokuserar på att jämlikhet bara för kvinnor. Det finns många andra förlorare i ett ojämställt patriarkalt system, inte minst män. Det blir tydligt t.ex. när kvinnorna nu blir allt fler och männen färre på universitet och högskolor. Vilket, är jag övertygad om, beror på att män fortfarande kan hitta högavlönade jobb och göra karriär utan att studera vidare, medan kvinnor utan högre utbildning är hänvisade till låglönejobb. Det ger en avsevärd skillnad i studiemotivation.

Jag är medveten om att villkoren för kvinnor och män ser olika ut, och att vi inte på långt när är framme i jämställdhetsarbetet i Sverige, även om många verkar tro det. Ändå blir jag överraskad när jag läser artikeln i gårdagens DN om en ny rapport från Delegationen för jämställdhet i skolan. De har granskat fyra läroböcker i historia och hittat 62 namngivna kvinnor och 930 män! Inte ens nobelpristagaren Marie Curie finns nämnd i någon av dem. Dessutom har de funnit att böckerna innehåller både sexistiska och förnedrande inslag.

Hur är det möjligt att 2010 förser skolelever med sådana läromedel i historia?! Plötsligt känns det inte alls konstigt att unga tjejer börjar skära sig i armarna. Om ett samhälle som påstår sig vara så nära jämställt man kan vara har en sådan historieskrivning, finns det alla skäl i världen för en ung kvinna att vara deprimerad och självdestruktiv.

Av någon anledning handlade mina uppsatser i historia i grundskolan alltid om kvinnor eller kvinnor i allmänhets situation under den eller den tidsperioden. Jag hade inga politiska ambitioner med det. Det var helt enkelt det som jag tyckte var mest intressant, och jag skämdes lite för att jag alltid valde samma tema. Lärarna verkade konstigt nog tycka att det var bra. Nu förstår jag varför de tyckte att det var ett bra ämne att fördjupa sig i. Jag önskar bara att de varit mer tydliga med det. Att vi kunde ha haft en diskussion om de saknade kvinnorna i läroböckerna.

Jag kan inte tycka att alla lärare borde kalla sig feminister, men jag tycker att lärare har ett ansvar för att vara genusmedvetna, och förmedla den kunskapen i alla ämnen. Inte minst historia, som verkligheten nu ser ut. Undrar vad Jan Björklund tänker göra åt detta?

mp Dalarnas provval har startat

Idag har presentationerna till provvalet anlänt till de som får det via e-post, vilket inkluderar även mig eftersom jag fortfarande är medlem i mp Mora. Trots att jag bor en bra bit därifrån för tillfället.

Jag kandiderar enbart till riksdagen denna gång. Delvis beroende på mitt boende, men det är också riksdagspolitik som intresserar mig mest.

Det är svårt att ge en bra beskrivning av sig själv med några rader i en presentation. Därför hoppas jag att min blogg kan bli ett komplement där ni kan se hur jag har tyckt och tänkt om olika saker de senaste åren. Vissa inlägg är mer genomtänkta än andra och förhoppningvis ger det en ärlig bild av mina förtjänster såväl som brister.

Det snöade inte i Thailand

En vecka efter hemkosten från Thailand börjar kroppen och verkligheten befinna sig i samma tidsrytm igen och jag orkar göra vissa reflektioner kring resan.

Thailand var verkligen så underbart som de flesta svenskar vill göra gällande. Folk precis så vänliga och hjälpsamma, stränderna så ljuvligt vita och vattnet lagom varmt. Och solljuset var tacknämligt när antalet soltimmar i Luleå är på minimum. Dessutom var hotellet med omgivning precis så paradisiskt som reklamen lovade. Hur ofta händer det?

Ändå kom jag på mig själv, när jag satt på poolkanten med benen i vattnet, med att blunda och drömma mig bort till en brygga med benen i en insjö och lukten av varm tallskog i näsan. Jag längtade faktiskt hem till Sverige. Aldrig är jag så lycklig över att vara född i Sverige som när jag är utomlands. I jämförelse med alla platser jag besökt utomlands är Sverige sagolikt välordnat, rent, väldoftande, folktomt och har fyra årstider som alla är underbara på sitt sätt.

Det är väl därför tur att jag inte är utanför Sveriges gränser så ofta. Om man inte räknar kortvariga gränspassager mellan Haparanda och Torneo det senaste året, var jag utomlands senaste gången 2005, då min mamma fyllde 50 år och ville ha oss med till Fuerteventura. Jag skaffade mitt första pass 2001. Därför har jag faktiskt inte dåligt samvete för att jag tillsammans med maken just förbrukat motsvarande ungefär sju årsförbrukningar växthusgaser för den genomsnittlige indiern. Resan är dessutom klimatkompenserad via Green Seat, vilket förvisso inte får mina utsläpp att försvinna, men åtminstone bidrar till en del bra klimatprojekt.

Jag är glad över att min resa blivit ifrågasatt av klimatskäl. För även om jag inte har dåligt samvete för att jag åker till Thailand på en kombinerat försenad bröllopsresa och hälsoresa för att läka min mans psoriasis - så finns det all anledning för oss alla som är så pass välmående att vi kan sticka halvägs runt jorden titt som tätt, att fundera på om det verkligen är det vi vill med tanke på klimatet och andra miljöaspekter. Det är inte rimligt eller önskvärt att vi slutar resa. Om inte annat behöver vi då och då påminna oss om hur bra vi har det i Sverige, något som man lätt kan glömma om man fokuserar för länge på den befogade kritik som finns mot hur t.ex. Försäkringskassan fungerar. Men vi bör fundera på hur ofta, hur långt och med vilket färdmedel. Och vi både kan och bör se till att våra ekologiska fotavtryck inte blir större än planeten klarar av.

Min syster fick en aha-upplevelse för ett tag sedan när hennes lärare frågade vilka i klassen som tyckte att de levde miljövänligt, och vilka som inte tyckte att de gjorde det. Syster räckte upp handen för den förstnämnda kategorin och blev genom ett test jämförd med en person i den andra kategorin. Till hennes förvåning visade det sig att klasskamraten levde ett (enligt testet) miljövänligare liv. Akilleshälen var de flygresor som syrran gjort till Costa Rica för att arbeta som volontär, och till England för att studera. Det är inte alltid så lätt att leva som man lär. För att kolla om man är på rätt spår kan man kanske använda beräkningarna för ekologiska fotavtryck då och då.

Jag är väldigt stolt och nöjd med att vara med och bygga en snutt av Botniabanan, den nordligaste delen mellan Kalix och Haparanda. Jag är övertygad om att framtidens transporter i hög utsträckning kommer att drivas av el som producerats av förnyelsebara bränslen. Och jag ser fram emot de chartertåg till Röda havet som finns med i Miljöpartiets vision för framtidens tåg. Även om jag saknar en linje mitt i Sverige som heter Inlandsbanan.

2010 blir ett år fullt av Äntligen!

Kronprinsessan kommer äntligen att gifta sig med sin Daniel.

Sverige kommer äntligen att få en rödgrön regering.

Nu har den kommit...

Ulricehamns kommuns miljökalender.

De har liksom ett enormt övertag på alla andra som gör kalendrar. De har Jan Töve.

Sarkozy vill ha långsiktigt hållbar livskvalitet

Frankrikes president Nicholas Sarkozy har tillsatt en kommission med bland annat ekonomipristagarna Joseph Stiglitz och Amartya Sen. I Grus & Guld 5/2009 finns en artikel om innehållet i kommissionens rapport.

Den konstaterar att det är dags att sluta ha ökad produktion som övergripande mål, och i stället rikta in sig på välbefinnande både för nuvarande och kommande generationer. Sounds like a plan!

Rapporten ger förslag på mer relevanta mått på ekonomiska och sociala framsteg än BNP. Den rekommenderar användning av flera olika indikatorer, t.ex. hushållsinkomster, konsumtion och inkomstfördelning.

"Den pågående krisen gör oss inte bara fria att föreställa oss andra modeller, andra framtider, en ny värld - den tvingar oss att göra det, säger Nicholas Sarkozy"

Presidenten lovar att ta upp frågan vid alla toppmöten han deltar i framöver.

Jippie! Äntligen tar världen ett sjumilakliv i rätt riktning! Men varför rapporterar Aftonbladets löpsedlar samma gamla nyheter, som att folk har dött i snökaoset?!

Luciamorgon med frågetecken

Jag spelar in Luciamorgon och tittar lite senare. Det är så vackert och stämningsfullt.

Men är det inte lite konstigt att Lucia är blond och vacker, och står längst fram och ler, men inte får sjunga?

Och varför är det aldrig någon över 25 år i Luciatåget?

Och varför är det alltid stjärngossarna som får spexa och göra annorlunda och roliga arr?