"There are some people who live in a dream world,
and there are some who face reality,
and then there are those who turn one into the other."
/Douglas Everett
Under temadagarna märktes tydligt att de flesta var emot den genomröstade s.k. FRA-lagen i vårt tält. Konstantinos och Anders från GU Gävle började att planera en demonstration, som på lördagen blev verklighet tillsammans med Ung Vänster och SSU. Läs i DD.
Demonstrationståget avslutades på Jussi Björlings Torg där det hölls tal av företrädare från de tre ungdomsorganisationerna, och bjöds på musik av Kung Henry och Follow Him to the end of the Desert.
Det var riktigt, riktigt bra, och vi avslutade med att sjunga vår adopterade kampsång Så länge hjärtat slår under ledning av Vivi, och några spontana talare.
Mel: Those were the days
Ekon från vår tid ska alltid finnas Det vi gör ska bli historia sen Men vad vill vi våra barn ska minnas? Låt dom få en tro på framtiden
Ref: Så länge hjärtat slår så länge vi förmår ska vi stå upp för våra ideal En kamp mot oförrätt Vårt blod är rött och hett Och det finns hopp så länge hjärtat slår
Människan har lärt sig att marschera för att låta makten ta sig fram Men vi lär oss aldrig acceptera krig för krigens skull i fredens namn
Ref
Vi som sett en värld som stod i lågor bär på samma gamla dröm idag Vill vi finna svar på våra frågor får vi aldrig tveka du och jag
Ref
Trädens kronor skyddar fågelns näste Vindarna förstärker hoppets drill Fredens blommor finner alltid fäste så kalla oss för ogräs om ni vill!
Dag 4 på P&L avklarad och det börjar kännas lite segt. Sahara Hotnights lockar inte lika mycket som sängen för tillfället.
Miss Li däremot var otroligt bra. Trots att jag inte ens såg henne förrän i slutet av konsterten för allt folk. Hade nog varit bättre om hon och Pugh hade bytt scen.
Jag är lite kär i killen som ville ha min keps. När han inte fick det tog han av mig den och sa: "Men du är mycket snyggare utan". Jag vet att han ljög, men lite smicker sitter alltid fint...
Grön Ungdom har ordnat ett demonstration på lördag klockan 12.30 vid Karnevalscenen, och gjort en gravsten utanför vårt tält med gravlyktor för FRA-lagen. Läs mer på stoppa fralagen.nu.
Medan vi delar ut klubbor med budskapet "All kärlek är bra kärlek" börjar plötsligt en kille att sätta på en uppblåsbar docka en bit bort. Eftersom vi står för vårt budskap går givetvis vår landstingsråd bort och ger killen och hans kompisar ett gäng klubbor.
Fast lite förolämpade var vi som stod i tältet och insåg att han valt en docka i stället för att fråga oss...
Dagen innehöll också bland annat en skopa klimatneutral glass från Ben & Jerry, och lite slagverksmusik igen.
Bilden på de söta knipungarna som gör fritt fall ut ur holken får mig att tänka på Stefan Sauks invigningstal i går, som till stora delar bestod av ett indiantal om hur den vite mannen ville köpa deras mark. Indianerna var oförstående inför den vite mannens idé om att man kunde köpa mark, vind, träd m.m., och hur man kunde tycka att livet var något värd om man inte kunde höra löven veckla ut sig eller fågelkvitter.
Invigningstalet hölls av Stefan Sauk och efteråt en underbar musiktripp med slagverk som jag gillar så mycket !!
Studiebesök på BoomTown med Maria Wetterstrand. Projektledaren Kaj Podgorski sa en hel del tänkvärda saker, bland annat: "Enligt mig finns det bara två sorters musik - bra och dålig". Jag är helt såld på hans grej.
Maria blev också intervjuad av diverse journalister och Peace and Loves webbTV innan hon satte sig i en paneldebatt under rubriken Hur ska vi rädda Moder Jord? tillsammans med Kathleen McCaughey från Greenpeace, Alice Bah, Bo Ekman från Tällberg Foundation, och Anna Jonsson från Miljöförbundet Jordens Vänner. Alla verkade vara överens om att den viktigaste åtgärden just nu är att sluta göra fel. Att satsa alla investeringspengar på rätt lösningar, i stället för att ta ett steg fram och ett tillbaka.
Jag kan inte låta bli att vara fascinerad av den mannen. Det är så starkt att vara så svag offentligt. I senaste numret av Accent finns ett reportage om hans förhållande till akohol.
Jag har aldrig sett någon beskriva sitt förhållande till alkohol på samma sätt. Som "en glittrande Gandalf-stav". Det gör att jag förstår alkoholism på ett helt nytt sätt. Hur man kan dras till den samtidigt som man någonstans inser att den förstör ens liv.
Min första och enda fylla var lyckligtvis inte det lyckorus som Birro upplevde. Om så vore fallet skulle jag säkert själv vara i hans situation. En av anledningarna till att jag inte dricker är att jag tror att jag skulle bli alkoholist rätt snabbt. Jag skulle inte heller kunna motstå frestelsen att ständigt gå in i världen som Birro beskriver. Vara en i mängden och ha mod i överflöd.
I alla fall: jag laddade ned gratisboken utan problem och den var så pass fascinerande att jag inte kunde släppa den i från mig. Satt ute och bläddrade i den när maken återigen påtalade problemet med vår soffa som vi försökt sälja på Blocket, Tradera osv, eftersom den tar upp halva rummet den står i. Vi har köpt en mindre som ska in, och har haft annonser ute i typ en månad eller mer utan något intresse. Jag tänkte att det kanske går att använda metoderna i boken för att bli av med den, så jag började mest på skoj skapa bilder i huvudet av hur soffan bars iväg. Maken går in och kommer ut någon minut senare och meddelar att han just pratat med en kille från vårt bostadsområde som kommer för att köpa soffan. Han ringde samtidigt som jag skapade mina bilder.
!!
Så nu är gästrummet betydligt luftigare lagom till vår midsommargäst anländer.
Och ja - författaren menar på fullt allvar att det handlar om en vetenskap lika exakt som matematik.
Egentligen skulle jag vilja bojkotta icke Kravodlade jordgubbar totalt. Förra årets midsommargubbar var en total besvikelse, jag hade lika gärna kunnat äta tvättmedel med jordgubbssmak.
De egna jordgubbarna har inte kommit i gång - de tog illa vid sig av snöfallet i våras och har dessutom drabbats av torkan eftersom vattningen uppenbarligen inte varit tillfyllest.
För några år sedan fanns det Kravodlade jordgubbar att köpa i Orsa. Vet inte vad som hände med dem. Enligt Naturskyddsföreningens lista finns i år endast fyra Kravodlare i Dalarna, den närmaste i Borlänge. Skulle helt klart vara värt att åka dit och köpa på sig lite jordgubbar inför midsommar. Om jag bara haft en bil...
Dokumentären Planeten gick på SVT i går kväll. Filmen finns också som serie på SVT. Det är en påminnelse om att det är ganska bråttom att byta livsstil. Den som inte sett den bör så klart se den. Budskapet innehåller inget nytt, men det går att hela tiden hitta nya exempel - symptom - som visar att något håller på att gå åt h-e.
Det finns de som fortfarande inte tagit till sig problemet. Men jag har faktiskt tröttnat på att prata om problemet och dess olika dimensioner: Hur många grader kommer medeltemperaturen att öka? Hur många arter kommer att utrotas? Hur många miljöflyktingar kommer det att skapas? Hur snabbt kommer det att gå?
Det är betydligt intressantare, och viktigare, att prata om möjligheterna och lösningarna. För ärligt talat så blir vi ju inte ens lyckliga av vår överdådiga konsumtion. Krisen kräver kraftfullt agerande, och jag ser möjligheter till att förvärvsarbeta mindre, tystnad, mer konstnärlig verksamhet, större förståelse mellan människor. Rättvisa, solidaritet, oberoende... Livskvalitet.
Vad gör oss egentligen lyckliga? Kanske finns några svar på Gröna Studenters kurs i lyckoforskning 22-24 juli i Stockholm.
Läser i Runebergs blogg i DT, under rubriken Klimatsmart, att hon känner sig nöjd och ekologisk när hon tillbringat tre dagar utan rinnande vatten och med utedass. Det är härligt, jag håller med; man känner sig som en bra människa vid sådana tillfällen. Fast - hur känner man sig ekologisk?
Och jag kan ju inte låta bli att påpeka att det ofta är bättre att diska med diskmaskin än för hand. I alla fall om man har en miljöklass A-maskin och inte sköljer disken innan. Om man haft turen att lära sig FLURK-diskning av ett proffs (nämligen FLURK himself, Fredrik Lundmark), kan man dock diska för hand med gott samvete. Grejen är att skölja i samma balja som man diskar, och diska det renaste först, = minimal vattenåtgång. Det är lite samma sak som när man i industrin använder sig av motströms sköljning.
Vi behöver både ny teknik och nya beteenden om vi ska nå ett hållbart samhälle. Anna behöver inte ha dåligt klimatsamvete. Särskilt inte om hon har snålspolande duschstril och miljöklass A-maskiner hemma.
En solig dag när det plötsligt börjar regna kan man söka skydd på biblioteket. Och eftersom man egentligen inte har något ärende där kan det hända att man snurrar lite förstrött på stället med nya romaner medan maken bläddrar bland DVD-filmerna. Vid ett sådant tillfälle föll mina ögon på en anspråkslös liten bok som stack ut i sin enkelhet. Jag hade nyss lyssnat på Daniel Boyacioglu i Hallå P3 och boken såg ut som en diktsamling. Följaktligen vände jag på boken och läste följande omdöme av en författare från Göteborg:
"Nobelpriset i litteratur, vad är det? Du som någon gång reflekterar över tillvarons grunder, läs denna märliga bok! Barn, dåre eller geni? Välj själv. Författaren omfattar troligen alla tre.."
Jag måste läsa den! Trots att redan omslaget motsäger att boken skulle vara välskriven - ingen genialisk språkhanterare använder väl fem punkter i rad?
Efter tre sidor förord är jag såld. Den här boken kommer att förändra mitt liv, eller åtminstone synen på det. Eller vad sägs om följande meningar från förordet:
"Men innan jag nedskriver ett enda ord till måste jag säga följande: Den största och absolut avgörande inspirationen till denna bok står att finna i de två första raderna i Den Tibetanska Dödsboken: ´Du må förstå att konsten att lära sig dö är en mäkta nyttig vetenskap, som överträffar alla andra vetenskaper...´"
[ ]
"Jag är född i ett nordeuropeiskt land där vi en gång var germanska protestanter. Själva den kristna trosgrunden är för länge sedan begravd i den moderna sociala ingenjörskonsten. I stället för att leva så som det kristna kärleksbudskapet erbjuder oss har vi ägnat oss åt social utveckling i något århundrade."
Jag trodde att även förordet var fiktivt. För det verkade inte sannolikt att författaren faktiskt suttit 40 år i fängelse. Men what do you know; en Googling på författaren Lars Ferm visar att han tidigare är känd under namnet Lars-Inge Svartenbrandt.
Jag kan skratta mig igenom en hel Jim Carrey-film, men han är helt humorbefriad i jämförelse med Roy Andersson. Jag har just sett Du levande och skrattat och tänkt efter, om vartannat. Och i slutet var det riktigt behagligt att få sätta skrattet i vrångstrupen.
Hans observationsförmåga om det mänskliga, han sätt att formulera sina iakttagelser tillsammans med en svidande samhällskritik i en humorförpackning - det är helt oslagbart. Det skulle inte gå att skriva en bok som en sådan film. Roys bildspråk gör större delen av humorn.
Marcus Birro. Han är så underbar! Att han skriver krönikor i Mora Tidning är kanske det bästa som hänt tidningen.
Det han skriver är SANT. Alltså inte absolut sant, för något sådan tror jag inte finns. Men sant i själen. När jag läser det han skriver så känns det sant i min mage. Även när han liknar Gud vid en packad släkting på julmiddag.
Hur kan man kritisera hans mod att ställa sig naken inför oss och visa på alla sina sår och svagheter? Är inte det samma sak som att sparka på någon som ligger? Jag gissar att det är män (och kanske kvinnor) som blir provocerade av att Birro är modell för den nya manligheten. En typ av manlighet som hellre gråter än sparkar.
Hans EM-blogg däremot hoppar jag över. Inte för att jag tror att den är tråkig, men för att jag tycker att EM är tråkigt.
En del har vetenskap som ledstjärna i livet. Det verkar funka för dem. Men det fungerar inte för mig. Dels för att enbart vetenskap täcker inte in ett tillräckligt stort område av livet för att vara en tillfredsställande klippa att hålla sig till. Av forskning kan man t.ex. inte få råd i hur man bör förhålla sig till sådant som man inte vet att man inte vet. Dels för att olika forskare kommer fram till olika saker. Om man ska leva sitt liv efter forskningsresultat måste man nog bestämma sig för vilka forskare man tänker tro på. Annars får man hela tiden byta livsstil och matvanor efter det senare rönet som presenteras i Aftonbladet, eller sitta och detaljgranska alla forskningsrapporter. Jag har bättre saker för mig, det passar inte mig helt enkelt.
För några år sedan försökte jag följa både mina ideal och forskningsrön när det gällde vad jag skulle äta. Kött gick bort eftersom det var oetiskt att döda djur, icke kravmärkt mat gick bort eftersom den innehöll kemikalier osv. Resultatet blev att jag nästan inte åt alls, och jag mådde så klart inte så bra. Jag fick det kloka rådet att i första hand tänka på min hälsa, och i andra hand på andra aspekter på mat. Det finns en Nemistrip som illustrerar detta perfekt.
Därför har jag efter noggrannt övervägande bestämt mig för att hålla mig i Gud. Trots att jag inte tror alls på religioner. Av helt praktiska skäl: det fungerar för mig. Gud har svar på allt, han tänker alltid på mitt bästa, och bäst av allt - han VET vad som är bäst för mig. OM det skulle vara så att Gud inte finns, spelar det ingen som helst roll. Det är min tro på honom som är poängen. Det är den som får mitt liv att fungera. Det är därför jag har kallats "flummig, fast på ett pragmatiskt sätt". Det står många kloka saker i Bibeln, men jag har svårt att bedöma vad som är klokt och inte där. Därför håller jag mig till den bild av Gud som ND Walsch förmedlar i sin triologi Samtal med Gud.
Det hindrar inte att jag tycker forskning är intressant, och ett viktigt beslutsunderlag. Men det finns andra aspekter som är nog så viktiga att ta hänsyn till när man fattar beslut. Och i bland har man inte tid att vänta på forskningsresultat, än mindre att forskarna ska nå konsensus. Ännu har man t.ex. inte nått hundraprocentig koncensus om vad klimatförändringarna beror på. Ändå måste vi agera politiskt. När forskningen, strax efter Lubbe Nordström gjorde sin Lortsverigeresa, upptäckte DDT, och det introducerades i Sverige som ett mirakelmedel som användes av gemene man, var det ju ingen som visste att Rachel Carson 1962 skulle skriva boken Tyst vår.
Det finns saker som vi inte kan se eller mäta. Vissa forskare avfärdar tanken på Gud, just av anledningen att det inte går att vetenskapligt bevisa att han/hon finns. Det är ett väldigt begränsat sätt att tänka. Många forskare tror dock på Gud, och min favoritforskare är Einstein (som också fått ge namn åt min ena katt) som bland annat lär ha sagt: "Bortom faktas illusioner finns sanningen". Han har också sagt: "Teknologiska framsteg är som en yxa i händerna på en patologisk kriminaldåre."
Vi har kunskap och teknik att lösa vårt behov av energi. Vi har också kunskap och teknik att ödelägga hela jorden. Det är inte forskning som kommer att avgöra vilket vi väljer, utan vår moral. Mitt knep för att avgöra vad som är ett bra beslut eller inte är att ställa mig frågan: "Vad skulle hända om alla gjorde så?" Ett annat sätt är att fråga sig om det man står i begrepp att göra gynnar flertalet, eller fåtalet. Det är ungefär det som Kant kallade Det kategoriska imperativet.
The Cure - Trust There's no one left in the world that I can hold on to There is really no one left at all - there is only you And if you leave me now, you leave all that we were undone There is really no one left, you are the only one
And still the hardest part for you, to put your trust in me I love you more than I can say, why won't you just believe?
MEN förutom att de två misstänka männen har utpekats som terrorister, med allt vad det innebär för dem och deras familjer, har det hela kostat ca 100 miljoner kronor för kärnkraftverket, enligt Aftonbladet.
Det är helt enkelt inte rimligt att producera el på ett så dyrt och krångligt sätt när det finns lättillgänglig och ofarlig energi i form av sol, vind och vatten överallt.
Jag har svårt att se att terrorister skulle vara intresserade av att spränga ett vindkraftverk eller en solenergianläggning. Jag har svårt att se att ett driftsavbrott i en vindsnurra skulle kunna kosta 100 miljoner kronor.
Ny onödig forskning: Flip-flops är dåligt för fötterna. Ja? Behöver man verkligen göra en vetenskaplig studie för att komma fram till det? Det är väl uppenbart att det inte är så ergonomiskt.
Råd från experterna: "om det gör extremt ont att gå i flip-flops ska man välja en annan sko". Nähä?
Varför gå i flip-flops när det finns Teva? Jag får kramp i tårna bara av att tänka på att gå någon längre sträcka i flip-flopsar.
Ibland känns det som att forskningsmedlen är felfördelade. Många forskningsresultat "bevisar" något helt självklart. Hur många svor t.ex. inte ve och förbannelse över hastighetsbulornas påverkan på bilar och ryggar innan forskningen kom fram till samma sak?
