Vetenskap och Gud

En del har vetenskap som ledstjärna i livet. Det verkar funka för dem. Men det fungerar inte för mig. Dels för att enbart vetenskap täcker inte in ett tillräckligt stort område av livet för att vara en tillfredsställande klippa att hålla sig till. Av forskning kan man t.ex. inte få råd i hur man bör förhålla sig till sådant som man inte vet att man inte vet. Dels för att olika forskare kommer fram till olika saker. Om man ska leva sitt liv efter forskningsresultat måste man nog bestämma sig för vilka forskare man tänker tro på. Annars får man hela tiden byta livsstil och matvanor efter det senare rönet som presenteras i Aftonbladet, eller sitta och detaljgranska alla forskningsrapporter. Jag har bättre saker för mig, det passar inte mig helt enkelt.

För några år sedan försökte jag följa både mina ideal och forskningsrön när det gällde vad jag skulle äta. Kött gick bort eftersom det var oetiskt att döda djur, icke kravmärkt mat gick bort eftersom den innehöll kemikalier osv. Resultatet blev att jag nästan inte åt alls, och jag mådde så klart inte så bra. Jag fick det kloka rådet att i första hand tänka på min hälsa, och i andra hand på andra aspekter på mat. Det finns en Nemistrip som illustrerar detta perfekt.

Därför har jag efter noggrannt övervägande bestämt mig för att hålla mig i Gud. Trots att jag inte tror alls på religioner. Av helt praktiska skäl: det fungerar för mig. Gud har svar på allt, han tänker alltid på mitt bästa, och bäst av allt - han VET vad som är bäst för mig. OM det skulle vara så att Gud inte finns, spelar det ingen som helst roll. Det är min tro på honom som är poängen. Det är den som får mitt liv att fungera. Det är därför jag har kallats "flummig, fast på ett pragmatiskt sätt".
Det står många kloka saker i Bibeln, men jag har svårt att bedöma vad som är klokt och inte där. Därför håller jag mig till den bild av Gud som ND Walsch förmedlar i sin triologi Samtal med Gud.

Det hindrar inte att jag tycker forskning är intressant, och ett viktigt beslutsunderlag. Men det finns andra aspekter som är nog så viktiga att ta hänsyn till när man fattar beslut. Och i bland har man inte tid att vänta på forskningsresultat, än mindre att forskarna ska nå konsensus. Ännu har man t.ex. inte nått hundraprocentig koncensus om vad klimatförändringarna beror på. Ändå måste vi agera politiskt. När forskningen, strax efter Lubbe Nordström gjorde sin Lortsverigeresa, upptäckte DDT, och det introducerades i Sverige som ett mirakelmedel som användes av gemene man, var det ju ingen som visste att Rachel Carson 1962 skulle skriva boken Tyst vår.


Det finns saker som vi inte kan se eller mäta. Vissa forskare avfärdar tanken på Gud, just av anledningen att det inte går att vetenskapligt bevisa att han/hon finns. Det är ett väldigt begränsat sätt att tänka. Många forskare tror dock på Gud, och min favoritforskare är Einstein (som också fått ge namn åt min ena katt) som bland annat lär ha sagt: "Bortom faktas illusioner finns sanningen". Han har också sagt: "Teknologiska framsteg är som en yxa i händ­erna på en patologisk kriminaldåre."

Vi har kunskap och teknik att lösa vårt behov av energi. Vi har också kunskap och teknik att ödelägga hela jorden. Det är inte forskning som kommer att avgöra vilket vi väljer, utan vår moral. Mitt knep för att avgöra vad som är ett bra beslut eller inte är att ställa mig frågan: "Vad skulle hända om alla gjorde så?" Ett annat sätt är att fråga sig om det man står i begrepp att göra gynnar flertalet, eller fåtalet. Det är ungefär det som Kant kallade Det kategoriska imperativet.




The Cure - Trust
There's no one left in the world that I can hold on to
There is really no one left at all - there is only you
And if you leave me now, you leave all that we were undone
There is really no one left, you are the only one


And still the hardest part for you, to put your trust in me
I love you more than I can say, why won't you just believe?