Jag tänker förstås på köttklister.
EU-parlamentet röstade nej eftersom det kan vilseleda konsumenter, men jag tycker ordet i sig är väldigt upplysande. Om än ganska äckligt.
Köttklister.
Klister av kött?
Klister för kött.
Skönt att man slipper konfronteras med det när man handlar till fredagsmyset...
06 april 2010
Påsken - en orgie i onyttigheter
Snaskandes på finsk lakrits och äggformad choklad insåg jag under påskhelgen att påsken inte bara är en orgie i socker. Det är i lika hög grad en orgie i fossila bränslen.
För att komma åt etanolpumpen på macken fick vi på skärtorsdagen trixa oss mellan släpvagnar fyllda med skrotrar, och köa bakom män som tankade bensin i skotrar, barn-fyrhjulingar och dunkar. Allt det nämnda på en och samma släpvagn. Man kan ana att dunkarna t.ex. används till att fylla motordrivna isborrar för de som tar skotern ut på en sjö.
Att sluta köra skoter och fyrhjulingar är knappast ett framtidsscenario. Och det är ju inte fordonet, utan bränslet som är problemet. Det verkar inte användas etanol i svenska skotrar, men det finns många på nätet som funderar på hur man kan göra det. Enligt ett KLIMP-projekt i Västerbotten är etanol troligen framtidens bränsle för skotrar, och används redan i USA och Canada. I Sverige finns inga etanolskotrar att köpa, men på etanol.nu får man veta hur man bygger om olika motorer för etanoldrift. Hemsidan har också en "slogan" som jag själv brukar köra med: Att sprit hör bäst hemma i bränsletanken.
För att komma åt etanolpumpen på macken fick vi på skärtorsdagen trixa oss mellan släpvagnar fyllda med skrotrar, och köa bakom män som tankade bensin i skotrar, barn-fyrhjulingar och dunkar. Allt det nämnda på en och samma släpvagn. Man kan ana att dunkarna t.ex. används till att fylla motordrivna isborrar för de som tar skotern ut på en sjö.
Att sluta köra skoter och fyrhjulingar är knappast ett framtidsscenario. Och det är ju inte fordonet, utan bränslet som är problemet. Det verkar inte användas etanol i svenska skotrar, men det finns många på nätet som funderar på hur man kan göra det. Enligt ett KLIMP-projekt i Västerbotten är etanol troligen framtidens bränsle för skotrar, och används redan i USA och Canada. I Sverige finns inga etanolskotrar att köpa, men på etanol.nu får man veta hur man bygger om olika motorer för etanoldrift. Hemsidan har också en "slogan" som jag själv brukar köra med: Att sprit hör bäst hemma i bränsletanken.
I ett ännu längre perspektiv tror jag att eldrift blir realitet även för skotrar och motordrivna isborrar. Det finns redan projekt som jobbar med det. Länstidningen i Östersund skrev för några månader sedan om ett projekt som sökte pengar från länsstyrelsen för att utveckla elskotrar. En förstudie har genomförts i samarbete med Volvo, enligt en rapport från Vinnova. Snöskotertidningen Sledtrax skriver om hur arbetet går och lovar att följa upp resultatet.
Utvecklingen går framåt!
12 mars 2010
Alkoholfritt BYO
Nyss hemkommen från en bättre restaurang i kvarteret funderar jag på om det skulle vara möjligt att införa BYO i Sverige. I Australien har vissa restauranger det som kallas BYO -Bring Your Own - som betyder att man får ta med sig egen dryck.
Efter diskussion med maken framkom en viss tveksamhet beträffande det lämpliga i systemet kombinerat med svensk alkoholkultur. Kanske kan man införa systemet enbart för alkoholfria drycker. För det är där problemet finns.
Alkohol är det sällan brist på i svenska restauranger. På en bättre restaurang finns det ofta en uppsjö av viner, drinkar och annat alkoholhaltigt att välja på. Man kan t.o.m. få hjälp att välja lämplig dryck till den mat man ska äta. Vill man inte dricka alkohol blir det genast svårare. Oftast brukar de åtminstone ha Indian Tonic eller något liknande att välja på. Inte i kväll. I valet mellan sötslibbig läsk eller sötsliskigt alkoholfritt vin (modell "druvjuice" enligt servitrisen) valde jag isvatten - efter att först ha hört mig för om de verkligen inte hade vare sig Amé eller lättcider.
Nästa gång tänker jag ta med mig en flaska Amé och se vad de säger. De kanske kan köpa den av mig så får jag köpa tillbaka den...
Efter diskussion med maken framkom en viss tveksamhet beträffande det lämpliga i systemet kombinerat med svensk alkoholkultur. Kanske kan man införa systemet enbart för alkoholfria drycker. För det är där problemet finns.
Alkohol är det sällan brist på i svenska restauranger. På en bättre restaurang finns det ofta en uppsjö av viner, drinkar och annat alkoholhaltigt att välja på. Man kan t.o.m. få hjälp att välja lämplig dryck till den mat man ska äta. Vill man inte dricka alkohol blir det genast svårare. Oftast brukar de åtminstone ha Indian Tonic eller något liknande att välja på. Inte i kväll. I valet mellan sötslibbig läsk eller sötsliskigt alkoholfritt vin (modell "druvjuice" enligt servitrisen) valde jag isvatten - efter att först ha hört mig för om de verkligen inte hade vare sig Amé eller lättcider.
Nästa gång tänker jag ta med mig en flaska Amé och se vad de säger. De kanske kan köpa den av mig så får jag köpa tillbaka den...
04 mars 2010
Betygsproblem i Skolfront
Tittade på Skolfronts diskussion om den undersökning som visar att lärarna rättar prov olika. Ett G i en skola kan tydligen vara ett MVG i en annan enligt undersökningen.
Programledaren Natanael försöker få svar på frågan "Vad ska vi göra åt det?" av en f.d. skolchef och en folkpartistisk lärare. De kan inte ge några klara svar, men ett förslag är central samrättning.
Deras iver att få skapa objektiva tabeller av skolbarn gör mig lätt illamående. Min åsikt är att undersökningen visar att det inte är möjligt att med rimliga medel kvantifiera eleverna på det sättet. Sluta låtsas som att det är möjligt, och avskaffa betygen i stället. Det är svaret på Natanaels fråga.
Därmed menar jag inte att det är helt problemfritt med skriftliga omdömen.
Programledaren Natanael försöker få svar på frågan "Vad ska vi göra åt det?" av en f.d. skolchef och en folkpartistisk lärare. De kan inte ge några klara svar, men ett förslag är central samrättning.
Deras iver att få skapa objektiva tabeller av skolbarn gör mig lätt illamående. Min åsikt är att undersökningen visar att det inte är möjligt att med rimliga medel kvantifiera eleverna på det sättet. Sluta låtsas som att det är möjligt, och avskaffa betygen i stället. Det är svaret på Natanaels fråga.
Därmed menar jag inte att det är helt problemfritt med skriftliga omdömen.
28 februari 2010
Nä nu blommar det väl...?
Vet inte vad jag ska tycka om det senaste från Moderaterna. De gröna.
Uppenbarligen har de äntligen fatta att miljöfrågan är het. Att den säljer just nu. Hur ska man annars förklara att grönt är moderaternas nya färg?
Grönt är förstås en underbar färg, men det känns lite...plagiat.
Det kan ju knappast vara så att det parti som Fredrik Reinfeld i valkampanjen 2006 väldigt tydlig förklarade hade miljöfrågan lååångt ned på dagordningen, plötsligt bytt ideologi. Troligare är att det är samma gamla unkna ideologi som de i valet 2006 försökte sälja med "nya arbetarpartiet" (utan ”e”), i år ska säljas som "nya miljöpartiet".
Uppenbarligen har de äntligen fatta att miljöfrågan är het. Att den säljer just nu. Hur ska man annars förklara att grönt är moderaternas nya färg?
Grönt är förstås en underbar färg, men det känns lite...plagiat.
Det kan ju knappast vara så att det parti som Fredrik Reinfeld i valkampanjen 2006 väldigt tydlig förklarade hade miljöfrågan lååångt ned på dagordningen, plötsligt bytt ideologi. Troligare är att det är samma gamla unkna ideologi som de i valet 2006 försökte sälja med "nya arbetarpartiet" (utan ”e”), i år ska säljas som "nya miljöpartiet".
Allting går att sälja med mördande reklam - kom och köp konserverad gröt!
25 februari 2010
Klimatet är förkylt
Jag gillar snö och kyla och brukar säga att det gärna får vara -20 grader så näshåren fryser ihop inne i näsan. Men det är en sak att säga det när det i bästa fall händer ett par gånger per år. Nu när kylan håller i sig vecka efter vecka känns det inte lika kul. Det är ett evigt bylsande varje gång man ska ut, och så fort man kommer in börjar svetten lacka och man får slita av sig kläderna igen.
Debatten om kylan handlar mest om trafikkaos och inrasade tak. Jag saknar en debatt i media om vad kylan beror på. Att det är värmebölja på Grönland och att det handlar om en slags meteorologisk utjämningseffekt har jag förstått. Men jag misstänker också att det finns ett samband med klimatförändringarna. En del forskare säger ju att en effekt av klimatförändringarna är att vädret blir mer extremt. Torrare när det är torrt, blötare när det är blött, varmare när det är varmt och kallare när det är kallt.
Det vore intressant med en sådan debatt, och jag tror att många som i smyg tycker att det inte är så dumt med lite klimatförändringar om det innebär att det blir varmare här i den kalla nord, skulle tycka att det kändes lite mer angeläget att anstränga sig om det även innebär att det också blir kallare och blötare periodvis.
Debatten om kylan handlar mest om trafikkaos och inrasade tak. Jag saknar en debatt i media om vad kylan beror på. Att det är värmebölja på Grönland och att det handlar om en slags meteorologisk utjämningseffekt har jag förstått. Men jag misstänker också att det finns ett samband med klimatförändringarna. En del forskare säger ju att en effekt av klimatförändringarna är att vädret blir mer extremt. Torrare när det är torrt, blötare när det är blött, varmare när det är varmt och kallare när det är kallt.
Det vore intressant med en sådan debatt, och jag tror att många som i smyg tycker att det inte är så dumt med lite klimatförändringar om det innebär att det blir varmare här i den kalla nord, skulle tycka att det kändes lite mer angeläget att anstränga sig om det även innebär att det också blir kallare och blötare periodvis.
24 februari 2010
Tydligen hur mycket olyckliga omständigheter som helst
Jag hörde Maud Olofsson kritisera kraftindustrin för att elen är så dyr. Det är snorkallt i Sverige och kärnkraften står still. Som vanligt.
Jo, det verkar ju faktiskt så. Och bl.a. därför är det väl inte så lämpligt att satsa just på kärnkraft när universum är fyllt av förnyelsebar energi.
Det kan inte vara hur mycket olyckliga omständigheter som helst hur länge som helst,sa Maud.
Jo, det verkar ju faktiskt så. Och bl.a. därför är det väl inte så lämpligt att satsa just på kärnkraft när universum är fyllt av förnyelsebar energi.
22 februari 2010
Att göra skillnad
Förra helgen köpte vi en induktionsspis och tog därmed lägenheten ett steg närmare 2000-talet. Jag älskar induktionsspisar både för att de är energisnåla och snabba. En win-win-situation helt enkelt. Jag blir nöjd, miljön blir nöjd. Eller blir miljön nöjd? Ibland får jag för mig att jag blivit en miljövetare som tror att tekniken ska lösa alla miljöproblem.
Min drivkraft är att jag vill göra skillnad. På samma sätt som miljöpartiet som parti vill göra skillnad. I mitt nuvarande uppdrag tror jag att jag gör störst skillnad när jag håller miljöutbildningar för de som jobbar med att bygga Haparandabanan. I de små samhällena längs banan känns det som att de flesta på ett eller annat sätt berörs av järnvägsbygget, och att en stor andel av dem hamnar på mina utbildningar. På så sätt blir mina utbildningar en slags folkbildningsinsats inom miljöfrågorna. Många kan redan mycket, men en och annan går ut med en eftertänksam rynka i pannan. En av de saker jag brukar visa är jordens utveckling. Teorin om hur big bang för ca 15 miljarder åren sedan gav upphov till jorden, encelliga organismer och för ca 50 000 år sedan människan. I det perspektivet är de ca 150 år sedan industrialismen som vi haft förmåga att påverka t.ex. klimatet, och de ca 50 år som vi levt i ett kemikaliesamhälle, pyttepyttekort tid.
Om vi på så kort tid utan att vara medvetna om det lyckats skapa så mycket problem, ska vi väl nu när vi är mer medvetna kunna lösa problemen på ännu kortare tid? Jag tror att många av lösningarna är tekniska, men vi kommer också behöva byta livsstil. Jag tror att de flesta faktiskt kommer att vilja byta livsstil mycket snart. Nu när snart alla vet vad vår nuvarande livsstil ställer till med.
Min drivkraft är att jag vill göra skillnad. På samma sätt som miljöpartiet som parti vill göra skillnad. I mitt nuvarande uppdrag tror jag att jag gör störst skillnad när jag håller miljöutbildningar för de som jobbar med att bygga Haparandabanan. I de små samhällena längs banan känns det som att de flesta på ett eller annat sätt berörs av järnvägsbygget, och att en stor andel av dem hamnar på mina utbildningar. På så sätt blir mina utbildningar en slags folkbildningsinsats inom miljöfrågorna. Många kan redan mycket, men en och annan går ut med en eftertänksam rynka i pannan. En av de saker jag brukar visa är jordens utveckling. Teorin om hur big bang för ca 15 miljarder åren sedan gav upphov till jorden, encelliga organismer och för ca 50 000 år sedan människan. I det perspektivet är de ca 150 år sedan industrialismen som vi haft förmåga att påverka t.ex. klimatet, och de ca 50 år som vi levt i ett kemikaliesamhälle, pyttepyttekort tid.
Om vi på så kort tid utan att vara medvetna om det lyckats skapa så mycket problem, ska vi väl nu när vi är mer medvetna kunna lösa problemen på ännu kortare tid? Jag tror att många av lösningarna är tekniska, men vi kommer också behöva byta livsstil. Jag tror att de flesta faktiskt kommer att vilja byta livsstil mycket snart. Nu när snart alla vet vad vår nuvarande livsstil ställer till med.
21 februari 2010
Det fattas kvinnor i historieböckerna!
Jag är inte säker på att jag vill kalla mig för feminist. Begreppet verkar ha så många olika innebörder och jag har inte koll på alla och vill inte förknippas med allt som påstås vara feminism. Framförallt gillar jag inte att vissa feminister verkar betrakta män som fienden. Jag tycker nog att ordet ekvivalist känns bättre eftersom det inte fokuserar på att jämlikhet bara för kvinnor. Det finns många andra förlorare i ett ojämställt patriarkalt system, inte minst män. Det blir tydligt t.ex. när kvinnorna nu blir allt fler och männen färre på universitet och högskolor. Vilket, är jag övertygad om, beror på att män fortfarande kan hitta högavlönade jobb och göra karriär utan att studera vidare, medan kvinnor utan högre utbildning är hänvisade till låglönejobb. Det ger en avsevärd skillnad i studiemotivation.
Jag är medveten om att villkoren för kvinnor och män ser olika ut, och att vi inte på långt när är framme i jämställdhetsarbetet i Sverige, även om många verkar tro det. Ändå blir jag överraskad när jag läser artikeln i gårdagens DN om en ny rapport från Delegationen för jämställdhet i skolan. De har granskat fyra läroböcker i historia och hittat 62 namngivna kvinnor och 930 män! Inte ens nobelpristagaren Marie Curie finns nämnd i någon av dem. Dessutom har de funnit att böckerna innehåller både sexistiska och förnedrande inslag.
Hur är det möjligt att 2010 förser skolelever med sådana läromedel i historia?! Plötsligt känns det inte alls konstigt att unga tjejer börjar skära sig i armarna. Om ett samhälle som påstår sig vara så nära jämställt man kan vara har en sådan historieskrivning, finns det alla skäl i världen för en ung kvinna att vara deprimerad och självdestruktiv.
Av någon anledning handlade mina uppsatser i historia i grundskolan alltid om kvinnor eller kvinnor i allmänhets situation under den eller den tidsperioden. Jag hade inga politiska ambitioner med det. Det var helt enkelt det som jag tyckte var mest intressant, och jag skämdes lite för att jag alltid valde samma tema. Lärarna verkade konstigt nog tycka att det var bra. Nu förstår jag varför de tyckte att det var ett bra ämne att fördjupa sig i. Jag önskar bara att de varit mer tydliga med det. Att vi kunde ha haft en diskussion om de saknade kvinnorna i läroböckerna.
Jag kan inte tycka att alla lärare borde kalla sig feminister, men jag tycker att lärare har ett ansvar för att vara genusmedvetna, och förmedla den kunskapen i alla ämnen. Inte minst historia, som verkligheten nu ser ut. Undrar vad Jan Björklund tänker göra åt detta?
Jag är medveten om att villkoren för kvinnor och män ser olika ut, och att vi inte på långt när är framme i jämställdhetsarbetet i Sverige, även om många verkar tro det. Ändå blir jag överraskad när jag läser artikeln i gårdagens DN om en ny rapport från Delegationen för jämställdhet i skolan. De har granskat fyra läroböcker i historia och hittat 62 namngivna kvinnor och 930 män! Inte ens nobelpristagaren Marie Curie finns nämnd i någon av dem. Dessutom har de funnit att böckerna innehåller både sexistiska och förnedrande inslag.
Hur är det möjligt att 2010 förser skolelever med sådana läromedel i historia?! Plötsligt känns det inte alls konstigt att unga tjejer börjar skära sig i armarna. Om ett samhälle som påstår sig vara så nära jämställt man kan vara har en sådan historieskrivning, finns det alla skäl i världen för en ung kvinna att vara deprimerad och självdestruktiv.
Av någon anledning handlade mina uppsatser i historia i grundskolan alltid om kvinnor eller kvinnor i allmänhets situation under den eller den tidsperioden. Jag hade inga politiska ambitioner med det. Det var helt enkelt det som jag tyckte var mest intressant, och jag skämdes lite för att jag alltid valde samma tema. Lärarna verkade konstigt nog tycka att det var bra. Nu förstår jag varför de tyckte att det var ett bra ämne att fördjupa sig i. Jag önskar bara att de varit mer tydliga med det. Att vi kunde ha haft en diskussion om de saknade kvinnorna i läroböckerna.
Jag kan inte tycka att alla lärare borde kalla sig feminister, men jag tycker att lärare har ett ansvar för att vara genusmedvetna, och förmedla den kunskapen i alla ämnen. Inte minst historia, som verkligheten nu ser ut. Undrar vad Jan Björklund tänker göra åt detta?
15 februari 2010
mp Dalarnas provval har startat
Idag har presentationerna till provvalet anlänt till de som får det via e-post, vilket inkluderar även mig eftersom jag fortfarande är medlem i mp Mora. Trots att jag bor en bra bit därifrån för tillfället.
Jag kandiderar enbart till riksdagen denna gång. Delvis beroende på mitt boende, men det är också riksdagspolitik som intresserar mig mest.
Det är svårt att ge en bra beskrivning av sig själv med några rader i en presentation. Därför hoppas jag att min blogg kan bli ett komplement där ni kan se hur jag har tyckt och tänkt om olika saker de senaste åren. Vissa inlägg är mer genomtänkta än andra och förhoppningvis ger det en ärlig bild av mina förtjänster såväl som brister.
Jag kandiderar enbart till riksdagen denna gång. Delvis beroende på mitt boende, men det är också riksdagspolitik som intresserar mig mest.
Det är svårt att ge en bra beskrivning av sig själv med några rader i en presentation. Därför hoppas jag att min blogg kan bli ett komplement där ni kan se hur jag har tyckt och tänkt om olika saker de senaste åren. Vissa inlägg är mer genomtänkta än andra och förhoppningvis ger det en ärlig bild av mina förtjänster såväl som brister.
18 januari 2010
Det snöade inte i Thailand
En vecka efter hemkosten från Thailand börjar kroppen och verkligheten befinna sig i samma tidsrytm igen och jag orkar göra vissa reflektioner kring resan.
Thailand var verkligen så underbart som de flesta svenskar vill göra gällande. Folk precis så vänliga och hjälpsamma, stränderna så ljuvligt vita och vattnet lagom varmt. Och solljuset var tacknämligt när antalet soltimmar i Luleå är på minimum. Dessutom var hotellet med omgivning precis så paradisiskt som reklamen lovade. Hur ofta händer det?
Ändå kom jag på mig själv, när jag satt på poolkanten med benen i vattnet, med att blunda och drömma mig bort till en brygga med benen i en insjö och lukten av varm tallskog i näsan. Jag längtade faktiskt hem till Sverige. Aldrig är jag så lycklig över att vara född i Sverige som när jag är utomlands. I jämförelse med alla platser jag besökt utomlands är Sverige sagolikt välordnat, rent, väldoftande, folktomt och har fyra årstider som alla är underbara på sitt sätt.
Det är väl därför tur att jag inte är utanför Sveriges gränser så ofta. Om man inte räknar kortvariga gränspassager mellan Haparanda och Torneo det senaste året, var jag utomlands senaste gången 2005, då min mamma fyllde 50 år och ville ha oss med till Fuerteventura. Jag skaffade mitt första pass 2001. Därför har jag faktiskt inte dåligt samvete för att jag tillsammans med maken just förbrukat motsvarande ungefär sju årsförbrukningar växthusgaser för den genomsnittlige indiern. Resan är dessutom klimatkompenserad via Green Seat, vilket förvisso inte får mina utsläpp att försvinna, men åtminstone bidrar till en del bra klimatprojekt.
Jag är glad över att min resa blivit ifrågasatt av klimatskäl. För även om jag inte har dåligt samvete för att jag åker till Thailand på en kombinerat försenad bröllopsresa och hälsoresa för att läka min mans psoriasis - så finns det all anledning för oss alla som är så pass välmående att vi kan sticka halvägs runt jorden titt som tätt, att fundera på om det verkligen är det vi vill med tanke på klimatet och andra miljöaspekter. Det är inte rimligt eller önskvärt att vi slutar resa. Om inte annat behöver vi då och då påminna oss om hur bra vi har det i Sverige, något som man lätt kan glömma om man fokuserar för länge på den befogade kritik som finns mot hur t.ex. Försäkringskassan fungerar. Men vi bör fundera på hur ofta, hur långt och med vilket färdmedel. Och vi både kan och bör se till att våra ekologiska fotavtryck inte blir större än planeten klarar av.
Min syster fick en aha-upplevelse för ett tag sedan när hennes lärare frågade vilka i klassen som tyckte att de levde miljövänligt, och vilka som inte tyckte att de gjorde det. Syster räckte upp handen för den förstnämnda kategorin och blev genom ett test jämförd med en person i den andra kategorin. Till hennes förvåning visade det sig att klasskamraten levde ett (enligt testet) miljövänligare liv. Akilleshälen var de flygresor som syrran gjort till Costa Rica för att arbeta som volontär, och till England för att studera. Det är inte alltid så lätt att leva som man lär. För att kolla om man är på rätt spår kan man kanske använda beräkningarna för ekologiska fotavtryck då och då.
Jag är väldigt stolt och nöjd med att vara med och bygga en snutt av Botniabanan, den nordligaste delen mellan Kalix och Haparanda. Jag är övertygad om att framtidens transporter i hög utsträckning kommer att drivas av el som producerats av förnyelsebara bränslen. Och jag ser fram emot de chartertåg till Röda havet som finns med i Miljöpartiets vision för framtidens tåg. Även om jag saknar en linje mitt i Sverige som heter Inlandsbanan.
Thailand var verkligen så underbart som de flesta svenskar vill göra gällande. Folk precis så vänliga och hjälpsamma, stränderna så ljuvligt vita och vattnet lagom varmt. Och solljuset var tacknämligt när antalet soltimmar i Luleå är på minimum. Dessutom var hotellet med omgivning precis så paradisiskt som reklamen lovade. Hur ofta händer det?
Ändå kom jag på mig själv, när jag satt på poolkanten med benen i vattnet, med att blunda och drömma mig bort till en brygga med benen i en insjö och lukten av varm tallskog i näsan. Jag längtade faktiskt hem till Sverige. Aldrig är jag så lycklig över att vara född i Sverige som när jag är utomlands. I jämförelse med alla platser jag besökt utomlands är Sverige sagolikt välordnat, rent, väldoftande, folktomt och har fyra årstider som alla är underbara på sitt sätt.
Det är väl därför tur att jag inte är utanför Sveriges gränser så ofta. Om man inte räknar kortvariga gränspassager mellan Haparanda och Torneo det senaste året, var jag utomlands senaste gången 2005, då min mamma fyllde 50 år och ville ha oss med till Fuerteventura. Jag skaffade mitt första pass 2001. Därför har jag faktiskt inte dåligt samvete för att jag tillsammans med maken just förbrukat motsvarande ungefär sju årsförbrukningar växthusgaser för den genomsnittlige indiern. Resan är dessutom klimatkompenserad via Green Seat, vilket förvisso inte får mina utsläpp att försvinna, men åtminstone bidrar till en del bra klimatprojekt.
Jag är glad över att min resa blivit ifrågasatt av klimatskäl. För även om jag inte har dåligt samvete för att jag åker till Thailand på en kombinerat försenad bröllopsresa och hälsoresa för att läka min mans psoriasis - så finns det all anledning för oss alla som är så pass välmående att vi kan sticka halvägs runt jorden titt som tätt, att fundera på om det verkligen är det vi vill med tanke på klimatet och andra miljöaspekter. Det är inte rimligt eller önskvärt att vi slutar resa. Om inte annat behöver vi då och då påminna oss om hur bra vi har det i Sverige, något som man lätt kan glömma om man fokuserar för länge på den befogade kritik som finns mot hur t.ex. Försäkringskassan fungerar. Men vi bör fundera på hur ofta, hur långt och med vilket färdmedel. Och vi både kan och bör se till att våra ekologiska fotavtryck inte blir större än planeten klarar av.
Min syster fick en aha-upplevelse för ett tag sedan när hennes lärare frågade vilka i klassen som tyckte att de levde miljövänligt, och vilka som inte tyckte att de gjorde det. Syster räckte upp handen för den förstnämnda kategorin och blev genom ett test jämförd med en person i den andra kategorin. Till hennes förvåning visade det sig att klasskamraten levde ett (enligt testet) miljövänligare liv. Akilleshälen var de flygresor som syrran gjort till Costa Rica för att arbeta som volontär, och till England för att studera. Det är inte alltid så lätt att leva som man lär. För att kolla om man är på rätt spår kan man kanske använda beräkningarna för ekologiska fotavtryck då och då.
Jag är väldigt stolt och nöjd med att vara med och bygga en snutt av Botniabanan, den nordligaste delen mellan Kalix och Haparanda. Jag är övertygad om att framtidens transporter i hög utsträckning kommer att drivas av el som producerats av förnyelsebara bränslen. Och jag ser fram emot de chartertåg till Röda havet som finns med i Miljöpartiets vision för framtidens tåg. Även om jag saknar en linje mitt i Sverige som heter Inlandsbanan.
30 december 2009
2010 blir ett år fullt av Äntligen!
Kronprinsessan kommer äntligen att gifta sig med sin Daniel.
Sverige kommer äntligen att få en rödgrön regering.
Sverige kommer äntligen att få en rödgrön regering.
21 december 2009
Nu har den kommit...
Ulricehamns kommuns miljökalender.
De har liksom ett enormt övertag på alla andra som gör kalendrar. De har Jan Töve.
De har liksom ett enormt övertag på alla andra som gör kalendrar. De har Jan Töve.
16 december 2009
Sarkozy vill ha långsiktigt hållbar livskvalitet
Frankrikes president Nicholas Sarkozy har tillsatt en kommission med bland annat ekonomipristagarna Joseph Stiglitz och Amartya Sen. I Grus & Guld 5/2009 finns en artikel om innehållet i kommissionens rapport.
Den konstaterar att det är dags att sluta ha ökad produktion som övergripande mål, och i stället rikta in sig på välbefinnande både för nuvarande och kommande generationer. Sounds like a plan!
Rapporten ger förslag på mer relevanta mått på ekonomiska och sociala framsteg än BNP. Den rekommenderar användning av flera olika indikatorer, t.ex. hushållsinkomster, konsumtion och inkomstfördelning.
Presidenten lovar att ta upp frågan vid alla toppmöten han deltar i framöver.
Jippie! Äntligen tar världen ett sjumilakliv i rätt riktning! Men varför rapporterar Aftonbladets löpsedlar samma gamla nyheter, som att folk har dött i snökaoset?!
Den konstaterar att det är dags att sluta ha ökad produktion som övergripande mål, och i stället rikta in sig på välbefinnande både för nuvarande och kommande generationer. Sounds like a plan!
Rapporten ger förslag på mer relevanta mått på ekonomiska och sociala framsteg än BNP. Den rekommenderar användning av flera olika indikatorer, t.ex. hushållsinkomster, konsumtion och inkomstfördelning.
"Den pågående krisen gör oss inte bara fria att föreställa oss andra modeller, andra framtider, en ny värld - den tvingar oss att göra det, säger Nicholas Sarkozy"
Presidenten lovar att ta upp frågan vid alla toppmöten han deltar i framöver.
Jippie! Äntligen tar världen ett sjumilakliv i rätt riktning! Men varför rapporterar Aftonbladets löpsedlar samma gamla nyheter, som att folk har dött i snökaoset?!
13 december 2009
Luciamorgon med frågetecken
Jag spelar in Luciamorgon och tittar lite senare. Det är så vackert och stämningsfullt.
Men är det inte lite konstigt att Lucia är blond och vacker, och står längst fram och ler, men inte får sjunga?
Och varför är det aldrig någon över 25 år i Luciatåget?
Och varför är det alltid stjärngossarna som får spexa och göra annorlunda och roliga arr?
06 december 2009
För klimaträttvisa- Panta polare!
Du kan panta polare på Facebook eller panta här på bloggen.
Kampanjen Panta för klimaträttvisa lanserades av Kooperation utan gränser för en månad sen.
Kampanjen genomförs för att lyfta det faktum att det är bönder i Afrika som drabbas först och hårdast av klimatförändringarna.
Du kan hjälpa till att göra världen rättvisare! Över 90 bloggar är med i Pantkampen, och det finns en pantningsfunktion att lägga till bloggen. På Facebook finns applikationen "Panta polarna" som har över 7000 användare. På Facebook kan man också bli ett fan av Kooperation utan gränser och följa Biståndsknappens julkalender.
Snart drar FN:s klimatkonferens i Köpenhamn igång. Du kan fortfarande göra skillnad.
Kampanjen Panta för klimaträttvisa lanserades av Kooperation utan gränser för en månad sen.
Kampanjen genomförs för att lyfta det faktum att det är bönder i Afrika som drabbas först och hårdast av klimatförändringarna.
Du kan hjälpa till att göra världen rättvisare! Över 90 bloggar är med i Pantkampen, och det finns en pantningsfunktion att lägga till bloggen. På Facebook finns applikationen "Panta polarna" som har över 7000 användare. På Facebook kan man också bli ett fan av Kooperation utan gränser och följa Biståndsknappens julkalender.
Snart drar FN:s klimatkonferens i Köpenhamn igång. Du kan fortfarande göra skillnad.
05 december 2009
Miljöjulkalender
Kompisar från förr - eller åtminstone en bekant från förr... deltar i en Miljöjulkalender (känns helt felstavat. Måste bero på passagen med "jöj", men jag tror det blev rätt) med 24 miljötips fram till jul.
31 oktober 2009
Skräckinjagande livspussel och brf 36an
Kom just från bastun, som finns i källaren och som jag hade glömt sätta på. Som tur var hade en vänlig själ som varit där innan mig lämnat värmen på.
Vår lilla bostadsrättsförening består av en majoritet av trevliga individer som försöker underlätta tillvaron för varandra genom sådana hjälpsamma små insatser. Det finns fördelar med att bo i lägenhet. Eftersom det mest finns små lägenheter bor det till övervägande del unga och äldre här. Vad jag vet finns det inga barnfamiljer i min trappuppgång. Det finns därför chans att träffa på någon likasinnad. D.v.s. någon som liksom maken och jag inte vågat sig på att försöka lägga det stora livspusslet med barn och hela kitet.
Jag läste att TCO har varumärkesregistrerat begreppet "livspussel". Det är ett bra ord. För i det samhälle vi skapat består våra liv av en mängd olika pusselbitar som är avskurna från varandra, och som vi försöker skapa möjligheter att sätta ihop; jobb, barn, vänner, fritidsaktiviteter, föreningar... Ja, ni vet.
Problemet är att de där pusselbitarna inte alltid passar så bra ihop med varandra. De passar också sämre och sämre ihop med tiden. Dels för att vi hela tiden ökar kraven och ambitionerna; vi vill vara superföräldrar, superälskare, superchefer, superordföranden osv, och pusselbitarna växer. Också för att de olika pusselbitarna har egna kulturer; rutiner, scheman, värdegrunder. Och de kulturerna utvecklas hela tiden och blir mer komplexa, och pusselbitarna blir därmed alltmer olika varandra.
Antalet möjligheter att kombinera pusselbitarna tycks samtidigt minska. Finns det t.ex. längre några alternativ till att lämna sina barn på dagis? Dagmammorna verkar vara ett utdöene släkte, vi har slutat att bo flera generationer tillsammans, och för de flesta småbarnsfamiljer är det inget alternativ att leva på en lön. Om man nu råkar ha turen att ha en partner att luta sig mot. För mig personligen är dagis inget alternativ. Sätter jag barn till världen vill jag också vara intimt delaktig i deras utveckling. Annars kan det lika gärna vara.
Min skräck är att få ett livspussel på halsen där bitarna är enorma och otympliga och inte går att lägga ihop till en enhetlig bild. Där de ojämna bitarna i stället bildar ett slags tredimensionellt tetris med stora luckor i vilka tvivel och stress gror. Jag försöker hålla mina bitar lagom stora och lagom många. Och småbarn är - och bör vara - en väldigt stor pusselbit. Som i sig ofta verkar generera fler pusselbitar. De som tar tag i dem, och tar ansvar för att föra släktet vidare, är hjältar i mina ögon. Dåraktiga hjältar.
Vår lilla bostadsrättsförening består av en majoritet av trevliga individer som försöker underlätta tillvaron för varandra genom sådana hjälpsamma små insatser. Det finns fördelar med att bo i lägenhet. Eftersom det mest finns små lägenheter bor det till övervägande del unga och äldre här. Vad jag vet finns det inga barnfamiljer i min trappuppgång. Det finns därför chans att träffa på någon likasinnad. D.v.s. någon som liksom maken och jag inte vågat sig på att försöka lägga det stora livspusslet med barn och hela kitet.
Jag läste att TCO har varumärkesregistrerat begreppet "livspussel". Det är ett bra ord. För i det samhälle vi skapat består våra liv av en mängd olika pusselbitar som är avskurna från varandra, och som vi försöker skapa möjligheter att sätta ihop; jobb, barn, vänner, fritidsaktiviteter, föreningar... Ja, ni vet.
Problemet är att de där pusselbitarna inte alltid passar så bra ihop med varandra. De passar också sämre och sämre ihop med tiden. Dels för att vi hela tiden ökar kraven och ambitionerna; vi vill vara superföräldrar, superälskare, superchefer, superordföranden osv, och pusselbitarna växer. Också för att de olika pusselbitarna har egna kulturer; rutiner, scheman, värdegrunder. Och de kulturerna utvecklas hela tiden och blir mer komplexa, och pusselbitarna blir därmed alltmer olika varandra.
Antalet möjligheter att kombinera pusselbitarna tycks samtidigt minska. Finns det t.ex. längre några alternativ till att lämna sina barn på dagis? Dagmammorna verkar vara ett utdöene släkte, vi har slutat att bo flera generationer tillsammans, och för de flesta småbarnsfamiljer är det inget alternativ att leva på en lön. Om man nu råkar ha turen att ha en partner att luta sig mot. För mig personligen är dagis inget alternativ. Sätter jag barn till världen vill jag också vara intimt delaktig i deras utveckling. Annars kan det lika gärna vara.
Min skräck är att få ett livspussel på halsen där bitarna är enorma och otympliga och inte går att lägga ihop till en enhetlig bild. Där de ojämna bitarna i stället bildar ett slags tredimensionellt tetris med stora luckor i vilka tvivel och stress gror. Jag försöker hålla mina bitar lagom stora och lagom många. Och småbarn är - och bör vara - en väldigt stor pusselbit. Som i sig ofta verkar generera fler pusselbitar. De som tar tag i dem, och tar ansvar för att föra släktet vidare, är hjältar i mina ögon. Dåraktiga hjältar.
Paradigmmäklarna har skrivit en tankeväckande samhällstriologi bl.a. om fenomenet med livspussel, eller tårtbitssamhället som de kallar det.
Att hedra de döda i bilismens tidevarv
Vad är Alla helgons afton utan ett besök på den lokala kyrkogården? I år fick det bli Luleås mest centrala, vet inte vad den kan tänkas heta.
Det blev dock ett antiklimax. Kyrkogården var förvisso full av tända ljuslyktor, men också omgärdad av gatlyktor, trafikljus och trafikljud. De levande ljusen hade ingen chans av göra sig gällande mot de artificiella, och den avsedda friden infann sig inte. Där vinner Moras kyrkogård med hästlängder.
Läste just i Jan Guillous Ordets makt och vanmakt, att på 60-talet fanns fortfarande ett förbud mot hädelse i lagstiftningen. Jag antar att den är bortplockad nu, men vad kan tydligare vara en hädelse än att lägga en tung trafikled precis vid en kyrkogård?
Nu tror inte jag att de dödas själar finns kvar i området, men om jag skulle ha fel på den punkten måste det vara skärselden att ligga och lyssna på dånet från tusentals fordon dagligen och stundligen. Och för de levande själar som besöker platsen för att hedra sina döda, finns det ett verkligt behov av att få göra det i frid.
Det blev dock ett antiklimax. Kyrkogården var förvisso full av tända ljuslyktor, men också omgärdad av gatlyktor, trafikljus och trafikljud. De levande ljusen hade ingen chans av göra sig gällande mot de artificiella, och den avsedda friden infann sig inte. Där vinner Moras kyrkogård med hästlängder.
Läste just i Jan Guillous Ordets makt och vanmakt, att på 60-talet fanns fortfarande ett förbud mot hädelse i lagstiftningen. Jag antar att den är bortplockad nu, men vad kan tydligare vara en hädelse än att lägga en tung trafikled precis vid en kyrkogård?
Nu tror inte jag att de dödas själar finns kvar i området, men om jag skulle ha fel på den punkten måste det vara skärselden att ligga och lyssna på dånet från tusentals fordon dagligen och stundligen. Och för de levande själar som besöker platsen för att hedra sina döda, finns det ett verkligt behov av att få göra det i frid.
06 oktober 2009
Tjejer ska ha rosa och killar grått?
Aftonladet skriver om mellanstadieeleverna i Växjö lyckades fälla Toys R Us för könsdiskriminerande reklam där tjejerna var klädda i rosa och rött och bara killar fanns med på bilder med action.
"Så enkelt, så enkelt att bara ett barn klarar av det..."
Men jag råkade zappa förbi en svt24 direktsändning från EU:s finansministrars möte om bonuskulturen i bankerna. (Kan ha varit en repris). Fotograferingen efter mötet var en gråsvart sörja av i huvudsak medelålders vita män ståendes i en stor trappa. En enda kvinna syntes i bild - i en ljust rosa dräkt om jag inte minns fel - men hon blev nedschasad av Anders Borg innan fotograferingen...
"Så enkelt, så enkelt att bara ett barn klarar av det..."
Men jag råkade zappa förbi en svt24 direktsändning från EU:s finansministrars möte om bonuskulturen i bankerna. (Kan ha varit en repris). Fotograferingen efter mötet var en gråsvart sörja av i huvudsak medelålders vita män ståendes i en stor trappa. En enda kvinna syntes i bild - i en ljust rosa dräkt om jag inte minns fel - men hon blev nedschasad av Anders Borg innan fotograferingen...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
