Det snöade inte i Thailand

En vecka efter hemkosten från Thailand börjar kroppen och verkligheten befinna sig i samma tidsrytm igen och jag orkar göra vissa reflektioner kring resan.

Thailand var verkligen så underbart som de flesta svenskar vill göra gällande. Folk precis så vänliga och hjälpsamma, stränderna så ljuvligt vita och vattnet lagom varmt. Och solljuset var tacknämligt när antalet soltimmar i Luleå är på minimum. Dessutom var hotellet med omgivning precis så paradisiskt som reklamen lovade. Hur ofta händer det?

Ändå kom jag på mig själv, när jag satt på poolkanten med benen i vattnet, med att blunda och drömma mig bort till en brygga med benen i en insjö och lukten av varm tallskog i näsan. Jag längtade faktiskt hem till Sverige. Aldrig är jag så lycklig över att vara född i Sverige som när jag är utomlands. I jämförelse med alla platser jag besökt utomlands är Sverige sagolikt välordnat, rent, väldoftande, folktomt och har fyra årstider som alla är underbara på sitt sätt.

Det är väl därför tur att jag inte är utanför Sveriges gränser så ofta. Om man inte räknar kortvariga gränspassager mellan Haparanda och Torneo det senaste året, var jag utomlands senaste gången 2005, då min mamma fyllde 50 år och ville ha oss med till Fuerteventura. Jag skaffade mitt första pass 2001. Därför har jag faktiskt inte dåligt samvete för att jag tillsammans med maken just förbrukat motsvarande ungefär sju årsförbrukningar växthusgaser för den genomsnittlige indiern. Resan är dessutom klimatkompenserad via Green Seat, vilket förvisso inte får mina utsläpp att försvinna, men åtminstone bidrar till en del bra klimatprojekt.

Jag är glad över att min resa blivit ifrågasatt av klimatskäl. För även om jag inte har dåligt samvete för att jag åker till Thailand på en kombinerat försenad bröllopsresa och hälsoresa för att läka min mans psoriasis - så finns det all anledning för oss alla som är så pass välmående att vi kan sticka halvägs runt jorden titt som tätt, att fundera på om det verkligen är det vi vill med tanke på klimatet och andra miljöaspekter. Det är inte rimligt eller önskvärt att vi slutar resa. Om inte annat behöver vi då och då påminna oss om hur bra vi har det i Sverige, något som man lätt kan glömma om man fokuserar för länge på den befogade kritik som finns mot hur t.ex. Försäkringskassan fungerar. Men vi bör fundera på hur ofta, hur långt och med vilket färdmedel. Och vi både kan och bör se till att våra ekologiska fotavtryck inte blir större än planeten klarar av.

Min syster fick en aha-upplevelse för ett tag sedan när hennes lärare frågade vilka i klassen som tyckte att de levde miljövänligt, och vilka som inte tyckte att de gjorde det. Syster räckte upp handen för den förstnämnda kategorin och blev genom ett test jämförd med en person i den andra kategorin. Till hennes förvåning visade det sig att klasskamraten levde ett (enligt testet) miljövänligare liv. Akilleshälen var de flygresor som syrran gjort till Costa Rica för att arbeta som volontär, och till England för att studera. Det är inte alltid så lätt att leva som man lär. För att kolla om man är på rätt spår kan man kanske använda beräkningarna för ekologiska fotavtryck då och då.

Jag är väldigt stolt och nöjd med att vara med och bygga en snutt av Botniabanan, den nordligaste delen mellan Kalix och Haparanda. Jag är övertygad om att framtidens transporter i hög utsträckning kommer att drivas av el som producerats av förnyelsebara bränslen. Och jag ser fram emot de chartertåg till Röda havet som finns med i Miljöpartiets vision för framtidens tåg. Även om jag saknar en linje mitt i Sverige som heter Inlandsbanan.

2010 blir ett år fullt av Äntligen!

Kronprinsessan kommer äntligen att gifta sig med sin Daniel.

Sverige kommer äntligen att få en rödgrön regering.

Nu har den kommit...

Ulricehamns kommuns miljökalender.

De har liksom ett enormt övertag på alla andra som gör kalendrar. De har Jan Töve.

Sarkozy vill ha långsiktigt hållbar livskvalitet

Frankrikes president Nicholas Sarkozy har tillsatt en kommission med bland annat ekonomipristagarna Joseph Stiglitz och Amartya Sen. I Grus & Guld 5/2009 finns en artikel om innehållet i kommissionens rapport.

Den konstaterar att det är dags att sluta ha ökad produktion som övergripande mål, och i stället rikta in sig på välbefinnande både för nuvarande och kommande generationer. Sounds like a plan!

Rapporten ger förslag på mer relevanta mått på ekonomiska och sociala framsteg än BNP. Den rekommenderar användning av flera olika indikatorer, t.ex. hushållsinkomster, konsumtion och inkomstfördelning.

"Den pågående krisen gör oss inte bara fria att föreställa oss andra modeller, andra framtider, en ny värld - den tvingar oss att göra det, säger Nicholas Sarkozy"

Presidenten lovar att ta upp frågan vid alla toppmöten han deltar i framöver.

Jippie! Äntligen tar världen ett sjumilakliv i rätt riktning! Men varför rapporterar Aftonbladets löpsedlar samma gamla nyheter, som att folk har dött i snökaoset?!

Luciamorgon med frågetecken

Jag spelar in Luciamorgon och tittar lite senare. Det är så vackert och stämningsfullt.

Men är det inte lite konstigt att Lucia är blond och vacker, och står längst fram och ler, men inte får sjunga?

Och varför är det aldrig någon över 25 år i Luciatåget?

Och varför är det alltid stjärngossarna som får spexa och göra annorlunda och roliga arr?

För klimaträttvisa- Panta polare!

Du kan panta polare på Facebook eller panta här på bloggen.

Kampanjen Panta för klimaträttvisa lanserades av Kooperation utan gränser för en månad sen.

Kampanjen genomförs för att lyfta det faktum att det är bönder i Afrika som drabbas först och hårdast av klimatförändringarna.

Du kan hjälpa till att göra världen rättvisare! Över 90 bloggar är med i Pantkampen, och det finns en pantningsfunktion att lägga till bloggen. På Facebook finns applikationen "Panta polarna" som har över 7000 användare. På Facebook kan man också bli ett fan av Kooperation utan gränser och följa Biståndsknappens julkalender.

Snart drar FN:s klimatkonferens i Köpenhamn igång. Du kan fortfarande göra skillnad.

Miljöjulkalender

Kompisar från förr - eller åtminstone en bekant från förr... deltar i en Miljöjulkalender (känns helt felstavat. Måste bero på passagen med "jöj", men jag tror det blev rätt) med 24 miljötips fram till jul.

Skräckinjagande livspussel och brf 36an

Kom just från bastun, som finns i källaren och som jag hade glömt sätta på. Som tur var hade en vänlig själ som varit där innan mig lämnat värmen på.

Vår lilla bostadsrättsförening består av en majoritet av trevliga individer som försöker underlätta tillvaron för varandra genom sådana hjälpsamma små insatser. Det finns fördelar med att bo i lägenhet. Eftersom det mest finns små lägenheter bor det till övervägande del unga och äldre här. Vad jag vet finns det inga barnfamiljer i min trappuppgång. Det finns därför chans att träffa på någon likasinnad. D.v.s. någon som liksom maken och jag inte vågat sig på att försöka lägga det stora livspusslet med barn och hela kitet.

Jag läste att TCO har varumärkesregistrerat begreppet "livspussel". Det är ett bra ord. För i det samhälle vi skapat består våra liv av en mängd olika pusselbitar som är avskurna från varandra, och som vi försöker skapa möjligheter att sätta ihop; jobb, barn, vänner, fritidsaktiviteter, föreningar... Ja, ni vet.

Problemet är att de där pusselbitarna inte alltid passar så bra ihop med varandra. De passar också sämre och sämre ihop med tiden. Dels för att vi hela tiden ökar kraven och ambitionerna; vi vill vara superföräldrar, superälskare, superchefer, superordföranden osv, och pusselbitarna växer. Också för att de olika pusselbitarna har egna kulturer; rutiner, scheman, värdegrunder. Och de kulturerna utvecklas hela tiden och blir mer komplexa, och pusselbitarna blir därmed alltmer olika varandra.

Antalet möjligheter att kombinera pusselbitarna tycks samtidigt minska. Finns det t.ex. längre några alternativ till att lämna sina barn på dagis? Dagmammorna verkar vara ett utdöene släkte, vi har slutat att bo flera generationer tillsammans, och för de flesta småbarnsfamiljer är det inget alternativ att leva på en lön. Om man nu råkar ha turen att ha en partner att luta sig mot. För mig personligen är dagis inget alternativ. Sätter jag barn till världen vill jag också vara intimt delaktig i deras utveckling. Annars kan det lika gärna vara.

Min skräck är att få ett livspussel på halsen där bitarna är enorma och otympliga och inte går att lägga ihop till en enhetlig bild. Där de ojämna bitarna i stället bildar ett slags tredimensionellt tetris med stora luckor i vilka tvivel och stress gror. Jag försöker hålla mina bitar lagom stora och lagom många. Och småbarn är - och bör vara - en väldigt stor pusselbit. Som i sig ofta verkar generera fler pusselbitar. De som tar tag i dem, och tar ansvar för att föra släktet vidare, är hjältar i mina ögon. Dåraktiga hjältar.

Paradigmmäklarna har skrivit en tankeväckande samhällstriologi bl.a. om fenomenet med livspussel, eller tårtbitssamhället som de kallar det.

Att hedra de döda i bilismens tidevarv

Vad är Alla helgons afton utan ett besök på den lokala kyrkogården? I år fick det bli Luleås mest centrala, vet inte vad den kan tänkas heta.

Det blev dock ett antiklimax. Kyrkogården var förvisso full av tända ljuslyktor, men också omgärdad av gatlyktor, trafikljus och trafikljud. De levande ljusen hade ingen chans av göra sig gällande mot de artificiella, och den avsedda friden infann sig inte. Där vinner Moras kyrkogård med hästlängder.

Läste just i Jan Guillous Ordets makt och vanmakt, att på 60-talet fanns fortfarande ett förbud mot hädelse i lagstiftningen. Jag antar att den är bortplockad nu, men vad kan tydligare vara en hädelse än att lägga en tung trafikled precis vid en kyrkogård?

Nu tror inte jag att de dödas själar finns kvar i området, men om jag skulle ha fel på den punkten måste det vara skärselden att ligga och lyssna på dånet från tusentals fordon dagligen och stundligen. Och för de levande själar som besöker platsen för att hedra sina döda, finns det ett verkligt behov av att få göra det i frid.

Tjejer ska ha rosa och killar grått?

Aftonladet skriver om mellanstadieeleverna i Växjö lyckades fälla Toys R Us för könsdiskriminerande reklam där tjejerna var klädda i rosa och rött och bara killar fanns med på bilder med action.

"Så enkelt, så enkelt att bara ett barn klarar av det..."

Men jag råkade zappa förbi en svt24 direktsändning från EU:s finansministrars möte om bonuskulturen i bankerna. (Kan ha varit en repris). Fotograferingen efter mötet var en gråsvart sörja av i huvudsak medelålders vita män ståendes i en stor trappa. En enda kvinna syntes i bild - i en ljust rosa dräkt om jag inte minns fel - men hon blev nedschasad av Anders Borg innan fotograferingen...

Jackson på Digilistan - Leve fildelningen!

Michael Jackson har nio låtar med på dagens Digilista. Alltså listan över de mest lagligt nedladdade låtarna under veckan.

Allt som oftast dyker det upp andra gamla godingar på listan också. T.ex. gamla sommarplågor som blir pånyttfödda när nya generationer upptäcker dem.

Det är härligt att vi konsumenter får bestämma vad vi vill lyssna på och köpa för musik. När musik endast kunde köpas på vinyl eller CD var det skivindustrin som bestämde utbudet. Och inte hann de med att möta den efterfrågan som uppstår precis efter en stor stjärna dött, eller när en gammal hit plötligt får ett andra liv under några varma sommarveckor.

När musiken är digital och filerna kan delas blir utbudet större och tillgången oändlig. Ingen skivindustri behöver sitta och försöka sia om hur många singlar som ska pressas. Det säljs precis som många låtar som det finns efterfrågan på.

Det måste innebära att det säljs mer musik. Det måste artisterna tjäna på. Kanske tjänar inte skivindustrin på det, och i så fall beror det på att de har en affärsidé som inte är up to date.

Leve fildelningen!

Maken citerade Mange Schmidt, vilket inspirerade mig att besöka Manges My Space sida. Hittade videon till hans "Jag talar ut". Grymt cool video! Titta och njut.

Midsommar i Luleå

Om man är en sucker för hembygdsdräkt och fiolspel som jag, vill man ju gärna ha det på midsommarafton även om man inte befinner sig i Dalarna. Det löste sig fint. Titta bara hur fint Luleå Hembygdsgille dansade på Gültzauudden (ja, det stavas med två u):

To whom it may concern

Vill du –
Skulle du kunna tänka dig att -
röra vid mig?

Ja, inte liksom klämma på mig
- du får det om du vill!-
Men du skulle kanske kunna tänka dig att -
andas på mig.

Bevisa att vi existerar i samma dimension.

Du kanske kan sträcka dig så långt
som att ställa dig helt nära.
Så nära att jag kan känna
värmen som emitterar från din kropp

och kanske förnimma
din lukt.

Kan du möjligen överväga
att via dina näsborrar
insupa min?

Hur skulle du reagera
om jag helt fräckt
bad att få låta mina fingertoppar
snudda vid dina?

Förlåt mig om jag verkar påflugen
men min lövtorra kropp
fladdrar i den ödsligt ylande vinden.
Jag fruktar att den ska dras med
och smulas sönder av turbulensen.

Fukten från din andedräkt
kondenserad mot min kind
skulle ge mig tyngd att stanna kvar.

Mer om IPRED och upphovsrätt

Piratpartiets Amelia Andersdotter sopar banan med Kristdemokraternas Daniel Sturesson i den här debatten:

Marks gymnsieskola utmanar i skolval

Marks gymnasieskola har tagit initiativ till ett EU-skolval eftersom detta inte arrangeras på annat sätt. De utmanade de andra gymnasieskolorna i Sverige som ett sätt att försöka höja valdeltagandet i det "riktiga" valet.

Elever på skolan har i ett debattinlägg på Europaportalen uttryckt sin förvåning över att vare sig Ungdomsstyrelsen eller Sveriges elevråd organiserat något skolval inför Europaparlamentsvalet. Med tanke på det låga valdeltagandet generellt i EP-val, och de oerhört låga valdeltagandet bland förstagångsväljare är det verkligen anmärkningsvärt. Desto större heder åt Marks Gymnasieskola som tar tag i detta!

I dag har röstningen genomförts, och man kan följa resultatet på Skolval09:s hemsida.

Piratpartiet leder i skrivande stund överlägset, och väntat. Miljöpartiet har dock en hedervärd andraplats.

Ungdomar är smarta. Lite synd bara att mp inte lyckats förmedla tillräckligt tydligt att vi har en minst lika bra intergritetspolitik som Piratpartiet, OCH att vi har politik för andra områden också.

Kända miljöpartister är med och startar fond för enskilda som stäms enligt IPRED

Förutom den gode Carl, är det bl.a. Grön ungdoms språkrör, Maria Ferm, och Pirate Bays talesman, Peter Sunde som tagit initiativet till fonden, som DN skriver om.

Fonden kallas Integritetsfonden, och innebär att privatpersoner som stäms enligt IPRED kan få sina rättegångskostnader betalda. Processen enligt IPRED är civilrättslig, vilket innebär att den som förlorar betalar sina och motpartens rättegångskostnader. Det kan bli oerhört dyrt för en enskild, och innebär en stor risk för att människor tystas. Man har helt enkelt inte råd att riskera att få betala rättegångskostander, och tvingas gå med på skadeståndskrav utan rättslig prövning. Det är viktigt att man törs pröva lagen och skapa prejudikat.

Fonden fungerar som en förening där man går med och kan söka bidrag.

Växthus för städer

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg som bestred uppfattningen att städer skulle vara mer hållbara än landsbygden. Min ståndpunkt är att städer inte kan vara hållbara eftersom de är beroende av den omgivande landsbygden för bl.a. livsmedelsproduktion.



Nu har kanske Sweco och företaget Plantago kommit med en lösning som förändrar förutsättningarna: Högproducerande växthus för storstäder!

Alltså matproduktion nära konsumenterna.



Det låter verkligen intressant. Enligt artikeln i DN kommer det finnas en version av växthuset någonstans i världen inom tre år.

Carl om fem sakfrågor

Fortfarande finns det tid att rösta.

Carl är tydlig om alkoholinförsel