Och jag som trodde att...

...Vicky von der Lancken var påhittad av Cirkus Kiev tillsammans med Högstadie-Stefan.

Alltid lär man sig något nytt.

Vettigt om klimatdebatten

I senaste numret av Miljöaktuellt skriver Percy Bratt, vice ordförande i Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter, att klimatfrågan bör jämföras med terrorismen.

Rättsstatens principer offras i kampen mot terrorismen trots att den svårligen kan sägas utgöra ett överhängande hot mot mänskligheten, skriver Bratt. Många fler dör i trafiken och olika miljökatastrofer varje år. Trots detta har lagar som allvarligt kränker grundläggande mänskliga rättigheter införs. Enskilda individer uppförs som terrorister på sanktionslistor. Tortyrförbudet urholkas. Det är i sig är en märklig inställning att man kan strunta i grundläggande rättprinciper i pressade lägen.

Inom miljöområdet görs avvägningen mellan motstående intressen på ett helt annat sätt. Hotens allvar beaktas inte fullt ut, de insatta medlen är otillräckliga och de motstående intressena tillåts väga alltför tungt.

Bratt säger sig inte vara så naiv att han föreställer sig att politikerna agerar i något slags luftrum där de kan utföra en analys och sedan handla i enighet med denna. Men han menar att opinionsförändringar och press från väljarna kan öka det politiska handlingsutrymmet. Och att utgångspunkten för diskussionerna bör vara en avvägningsmodell där miljökonsekvenserna av otillräckliga åtgärder, vägs mot de ekonomiska och sociala konsekvenserna av en tuff miljöpolitik, i en ingående analys. En sådan analys skulle demonstrera miljökravens förkrossande tyngd i förhållande till kontrasterande intressen.

Gnälla lite...

Tänker tillfälligtvis frångå min föresats att vara helt igenom positiv och gnälla lite. På de som gnäller.

Jag menar:

Inger Byrén Eriksson som (äntligen, verkar det som) "hittat två saker att anmärka på!"
För det första undrar hon varför tandläkare Håkansson fått avslag på sin bidragsansökan.
Kan hon inte bara fråga? Måste hon skriva en gnällig insändare?

För det andra blir hon mörkrädd när hon läser att kommunen ska dra in tjänster p.g.a. ansträngd ekonomi. Sluta med dyra konsulter och bjud "oss som jobbar på golvet" på "en middag + en öl eller ett glas vin", så kan de tala om hur det ligger till. Hennes mamma har bott på Orsagården. Det var inte bra.
Nähä. Men allt blir säkert mycket bättre om outbildat "vanligt" folk får dricka lite sprit och säga vad de tycker. Eller?

Ulla Rask tycker det är skönt att björnar och vargar finns någon annanstans än på hennes bakgård. Det är skönt om samerna och Norrmännen tar hand om dessa.

Inga-Maj och hennes make är missnöjda med att de fick vänta i två timmar på att få ta ett sista farväl av sin åldrige far som avlidit.
Mer tid än så får det tydligen inte ta att hedra de döda. Okej om de inte orkade vänta längre, men det var väl knappast lasarettets fel?

Hasse Sundberg tycker att Vägverket borde hittat ett smidigare sätt att ta ned otillåtna skyltar än att kasta upp dem på en bil och köra i väg med dem.
Jag tycker det verkar som ett rätt smidigt sätt att gå tillväga när man vill plocka bort skyltar. Att just kasta dem på en lastbil och köra i väg.
Men Hasse förtydligar: Visserligen hade Vägverket gått ut med direktiv om att skyltarna skulle plockas bort. Men de hade velat göra det själva. Någon annan gång. I framtiden. Kanske. Eventuellt.
Han verkar mena att Vägverket skulle ha tagit reda på vem som ägde alla skyltar som ingen sökt tillstånd för - och där ingen verkar ha brytt sig om att ta bort innan Vägverket kom - och som de därför inte har en aning om vem som äger. Väldigt effektiv användning av mina skattepengar. Hur en myndighet än vänder sig har den rumpan bak.

Kom igen nu. Försök vara lite konstruktiva.

Tänk nytt - tänk passivt!

Häromdagen presenterade Morastrand våra planer på nybyggnation av ett antal lägenheter i centrum och vid Tingsnäs i Mora Tidning. Det som inte nämndes vid presskonferensen var att beslutet också innebär att möjligheterna att bygga energieffektivt, s.k. passiva hus, ska undersökas.

Tekniken går hela tiden framåt, och det är ju väldigt skönt! Vi svenskar är antagligen ett av världens mest förändringsbenägna folk, ändå finns det ett märkbart motstånd mot förändringar. I bland kan man kanske skylla på vinstintressen hos stora företag. Som i fallet att bryta beroendet av olja och gå över till bättre tekniska lösningar. Vem har inte hört historier (skrönor eller sanning, vem vet) om uppfinnare som kommit på jättesmarta lösningar på vätgasdrift av bilar och annat, som stora bolag köpt upp och lagt i kassaskåpet? För att kunna fortsätta tjäna pengar på oljebaserad teknik.

Men det finns också andra exempel som inte verkar drivas av vinstintressen. Som spröjs. Förr kunde man inte göra så stora fönterrutor och löste problemet med att sätta ihop flera mindre rutor, med spröjs emellan, till ett stort fönster. Nu görs fönster i hela stycken. Men många monterar ändå på avtagbara spröjs på fönstren. För att det är snyggt. Det är helt okej.

Värre är det när konservatismen i en bransch motverkar en utveckling i hållbar riktning. Ett uppenbart exempel är s.k. Passiva hus. Växthuseffekten är ett problem som i stort sett alla tar på allvar. En betydande faktor i sammanhanget är vår energianvändning. En stor del av energin går till att värma upp bostäder. Samtidigt har vi en teknik för att bygga bostäder som inte behöver någon uppvärmning. Alls!

Läs mer på:
Passivhuscentrum.se
Energieffektivabyggnader.se

Så varför byggs det överhuvudtaget bostäder som inte är passiva?
Aha! Det har förstås med ekonomi att göra, tänker man. Det mesta som är väldigt bra och ändå inte blir gjort, handlar om pengar. Men icke! Det är inte ens dyrare att bygga passivt. Kanske något i investeringsskedet, men sedan behöver man ju faktiskt vare sig investera i någon uppvärmningsanläggning, eller betala någon driftskostnad för uppvärmning. Vad är problemet då?
Möglar de? Nej.
Dålig inomhusluft? Nej.
Krångligt? Nej.
Fult? Nej.
Högre elförbrukning? Något, för att styra värmeåtervinningen i ventilationssystemet.

Problemet verkar ligga i att det är enklare att göra som man alltid har gjort. Och vanan att tänka kortsiktigt.

Lyckligtvis finns det problemet inte hos Morastrand. Här ligger man i framkant när det gäller att tänka nytt. Nyligen avslutades stamrenoveringen av lägenheterna på Tuvan, där man använde s.k. partnering vid upphandlingen. Resultatet blev väldigt lyckat både när det gäller ekonomin och upplevelsen för de boende. Nu kör vi vidare med planer på nybyggnation med ny teknik!

Det är mänskligt att ...sporta?

Det finns en kvinna som heter Byron Katie som har upptäckt en teknik för att vara lycklig som hon kallar The Work. Hennes tes är att allt lidande orsakas av att vi argumenterar med det som är, i stället för att bara acceptera det. Det låter krångligare än det är. För typ två minuter sedan hörde jag ett strålande exempel på att "argumentera med det som är". Det var Marcela Moraga i Mitt P3 som uttalade följande mening (med ursäkt för mindre felaktigheter):

"Jag tror inte att vi är av naturen monogama, och det är synd, för det hade förenklat saker och ting väldigt mycket".

Om naturen inte gjort oss monogama, varför ska vi då anstränga oss för att försöka vara det? It doesn´t make sense! Om det faller sig naturligt att vara det (som det faktiskt gör för mig och säket många andra) - fine! Om inte - lika fine! Enligt min mening kan naturen inte ha "fel". Det är som det är. Gilla läget. Om något är "fel" så är det i så fall vår inställning till vår (och andras) natur. Men det är förstås lätt för mig att säga som har en helt politiskt korrekt natur i det avseendet.

Fredrik Lindström tog upp en liknande frågeställning i sitt Sommarprogram. Nämligen att vi oftast försöker anpassa oss till tekniken, i stället för att anpassa tekniken till hur vi faktiskt fungerar som människor. Han gjorde ett väldigt roligt exempel med SJ:s telefonbokningssystem. En annan väldigt intressant aspekt av detta som han tog upp var att sport, såsom den ser ut idag, utvecklades samtidigt med industrialismen. Hans tes angående detta var att industrialismen tvingade oss människor att bete oss som maskiner; logiskt och mekaniskt. För att få utlopp för vår mänsklighet - de mer oförutsägbara och känslomässiga sidorna av oss - skapade vi den organiserade sportkulturen.

Känns skönt att veta att det antagligen är för att jag får utlopp för min mänsklighet på annat sätt som jag är så ointresserad av att titta på sport...

Ferm i finkan

Läser att Lars Ferm, formerly known as Lars-Inge Svartenbrandt blivit släppt av polisen.

Puh! Efter att ha läst hans bok känns det nästan som att jag känner honom. Jag känner sannerligen med honom.

Om du nu begått brott, snälla vännen: sluta genast upp med de där dumheterna!

Vist var ordet

Debatten om Guds könstillhörighet fortsätter i onsdagens MT. "Vist är Gud könsneutral" säger EvaLena Ekblom på förstasidan. Så vist är det sannolikt inrättat.

Birgitta Hambraeus berättar också vist, att hennes make brukade påpeka för sina konfirmander att det är en stor villfarelse att tänka sig Gud som människa.

Sven Thomsson menar att Guds namn är heligt och bekymrar sig för att Håkan Tapper trots detta inte "bävar" för att "degradera Gud till könsneutral eller kvinna". Den värderingen är Thomssons egen.

Gud värderar inte människor olika. Det gjorde inte Jesus heller. För mig innebär det att Thomssons Gudssyn är okristlig.

(N.B. att undertecknad inte bekänner sig till kristendomen och inte är medlem i någon religiös organisation.)

Att vara...

Sven Thomsson har en del märkliga idéer om Gud och hur vi bör leva våra liv. Han menar bl.a. att det är en fördel att vara fundamentalist eftersom det ger trygghet. Roligast är nog hans insändare om självscanning - antagligen föranlett av öppningen av ICA Maxi i Mora - som han anser vara Antikrist. Jag ser snarare självscanning som en del av Gud. Det förhöjer min livsupplevelse eftersom jag slipper köa...

Senast var han kritisk mot den nye prästen i Orsa, som inte anser att Gud är en man. Alla som inte ser på Gud som en skäggig gubbe på ett moln ser väl Gud som könlös, i alla fall om man tänker efter. Så icke Thomsson.

Vi har således mycket olika syn på livet jag och Thomsson, men jag uppskattar att hans inlägg medför att frågan om Gud och andlighet diskuteras. I dagens MT har både prästen själv, Håkan Tapper, och signaturen E-L O insändare som svarar Thomsson. Efter en googling på ämnet hittade jag också en gammal ledare i ämnet, av prästen Inga-Lill Örnerfors Modin.

Tapper är som sig bör insatt i ämnet i sin artikel Gud är bortom genus. Mest intressant tycker jag det är att det ursprungliga gudsnamnet YHWH betyder ungefär varat, och att det enda namn som nämns i bibeln är Jag är, som härstammar från hebreiskans ord för vara. Detta är nämligen essensen av Vetenskapen om att bli rik. Att vara som om...det man vill redan är uppfyllt.

(Något irriterande är det att DT är så sena med att lägga ut insändarna på nätet, så man kan inte länka till dem förrän långt efteråt.)

Jag ska nog inte titta så mycket på tv den närmaste tiden

Den tibetanske munken Palden Gyatso lyckades smuggla med sin de tortyrinstrument som använts mot honom, när han frigavs från ett kinesiskt fängelse. Amnesty har tillsammans med Art and Photographers UK gjort en fotobok av med bilder av bland annat dessa.

Idrottsligt har jag svårt att uppbåda ens ett hjälpligt socialt intresse för vem som lyckas hoppa längst eller springa snabbast på en plastmatta med vita linjer i Peking. Politiskt däremot är det otroligt spännande.

Det bor en liten motvallskärring i mig som nästan hoppas att det ska bli ett terrordåd i under OS. Bara för att bevisa att deras mastodontsäkerhet inte hjälper. Att den snarare har motsatt verkan. Om jag var terrorist skulle jag bli jävligt triggad av deras attityd. (Hej, hej! FRA).

Missförstå mig inte - naturligtvis vill jag inte på allvar att det ska bli ett terrordåd. Jag vill inte att människor ska komma till skada, eller att allt byggnadsmaterial som användes för att bygga stadion ska bli förstört. Jag blir bara så störd på att den kinesiska regimen tror att hårdbevakning och begränsningar är en bra väg att gå. Att de bygger en fästning i stället för att möta världen med öppna armar. De är så himla rädda, de stackarna...

Därför hoppas jag att Amnesty tillsammans med Aftonbladet, och politiker lyckas nå fram med någon slags förändring. Under åtminstone denna vecka (eller hur länge håller det på?), bör Ebba Gröns gamla dänga Jag tittar på tv, vara inaktuell:

Var inte en duktig flicka

Lyssnade på Sissela Benns sommarprogram. Fast jag absolut inte förstår vad som är kul med hennes karaktär Filippa Bark, tyckte jag att programmet var bra. Inte bara för att hon gillar The Office. ;0

Hon pratade om hur hon kommit dit hon är med hjälp av stark vilja. Problem med duktig-flicka-komplexet, och introducerade mig till den här låten som jag aldrig hört förut:

The morning of our lives med Jonathan Richman. Passar verkligen bra när man har lite prestationsångest.

Det här är min hemstad

Fredag:


06.30: Går upp för att ta Inlandsbussen till Östersund.

08.05: Kliver på bussen som körs av Dalarnas trevligaste busschaufför. Vi pratar om Frostviken.

11.40: Tittar på solförmörkelsen genom bussfönstret.

13.00: Lyssnar på Annika Norlins sommarprogram. Fascineras över att hon och jag är så lika. Inte för att jag är Sveriges bästa kvinnliga låttextskrivare. Och hon kan förklara exakt varför Östersund är en sådan bra plats. Trots att hon också är född här. Det är för att hon ser musik som förmedlare av ett känsloläge, utöver bra texter och basgångar. Och att hon är besatt av att göra saker som hon inte törs, att alltid ha lite ont i magen, och att hon blir uttråkad av sig själv när hon pratar för mycket.

20.30: Tar bilen in till Östersund och yran. Trevligt att arrangörerna tänkte på just mig när de la spelschemat för i kväll!



22.00: Sveriges bästa manliga låttextskrivare, Lars Winnerbäck, går upp på Stora scenen. Woohaa!

23.45: Säkert! spelar i Badhusparken. Dåligt basljud, men bra konsert. Var lite orolig innan att det skulle blir tråkigt eftersom det bara finns en skiva (antog att hon bara ville vara Säkert!, och inte Hello Saferide), men det visar sig obefogat. Nya låtar på svenska låtarna från skivan blandades och vi i publiken kunde sjunga med större delen av tiden. Hon är ett geni! Varför träffades vi inte när vi gick i högstadiet? Vi hade kunnat bli bästisar och pluggat franska tillsammans. Låtarna handlar till viss del om Östersund. Och hon gör en svensk variant av Wannadies My hometown - Min hemstad. "Det sägs att den här låten handlar om Skellefteå, men jag vet nog vad den handlar om".

01.15: Strax innan Miss Li dyker upp på scenen börjar det ösregna. Väldigt få har regnkläder på sig. Alla står kvar. Ös från början till slut. En del av låtarna påminner lite om energin i Urga.


När presidenten hållit sitt tal och vi sjunger jämtlandssången tillsammans på yrans lördagnatt brukar mitt hjärta värka av hemlängtan. Fast jag bor ju inte här längre. Nostalgi är inte min grej. Men efter den här dagen - Är det konstigt att man längtar hem nån gång?

Winnerbäck på Storsjöyran

När man står på Stortorget i Östersund har man utsikt över Storsjön och Frösön. Under yran har man perfekt utsikt över Stora scenen. Det lutar, så alla kan se.

På scenen börjar bandet spela melodin till Nu grönskar det. Publiken, som i vissa delar redan stått här i 45 minuter, vrålar: "Lasse! klapp, klapp, klapp, Lasse! Klapp, klapp, klapp." Lasse kommer ut på scenen. Mer vrål. Han drar igång. Hit efter hit (han har en del att välja på) blandas med några nya låtar. Minst halva publiken, inklusive undertecknad, kan nästan alla låttexter utantill. Kanske bättre än Lasse själv, som enligt egen utsago inte är så bra på att komma ihåg texter, och tappar bort sig i Söndermarken. Det gör inget. Vi hjälper så gärna till.

Mellan varje låt: "Lasse! Klapp, klapp, klapp". Vår kärlek till Lasse når fram. Han säger att han haft underbar publik i hela Sverige, men att vi är speciella. Han säger: "Jag tror inte att jag kommer känna för att åka härifrån någonsin". Våra magar blir varma.

"Det är inte lika inspirerat nu som 1995", men det är "kul att vara med". Jag och Lasse träffades första gången i ett tält, i fjällen eller möjligtvis i Stockholms skärgård. Jag minns inte längre. Jag och min tältmate hade en bärbar liten FM-radio (mp3-spelare fanns ännu inte), och det enda vettiga vi fick in var p3 Demo eller något motsvarande program. Killen som spelade hette Lars Winnerbäck och vi lyssnade på hela konserten och var rörande överens om att vi skulle lägga hans namn på minnet. Väl tillbaka till civilisationen var namnet dock som bortblåst. Något år senare var Tvivel en hit i P3 och vi skaffade genast alla tre skivorna som han hunnit släppa.

Vi har väl glidit i från varandra lite på sistone, men efter den här konserten är vi tighta igen. Det var grymt!