I går var det dags för kursen jag suktat efter hela julhelgen; Chocolate Chakra Celebration!
Efter att ha fått mig till livs fantastiska chokladfakta och provsmakat ett gäng nästan osannolikt goda chokladskapelser, som dessutom är supernyttiga och mättande, är jag nog fast i Raw Food. Särskilt som jag vaknade behagligt mätt ca 13 timmar senare, efter en natt med mycket god sömn.
Visste ni att råkakao innehåller
-tre gånger så mycket antioxidanter som grönt te, och dubbelt så mycket som rött vin?
-theobromin som bl.a. är bra mot högt blodtryck och fungerar som hostmedicin?
-anandamid som har liknande egenskaper som THC (som bl.a. finns i cannabis), fast utan biverkningar?
-tryptofan, som kroppen använder för att tillverka serotonin och melatonin.
Som chokladälskare känner jag mig nu närmast förnärmad över att de "vanliga" chokladfabrikanterna lyckas förstöra den fantastiskt hälsobringande råvaran som kakao uppenbarligen är. Och att de under drygt tre årtionden krängt på mig en produkt som som inte bara är berövad nästan alla de positiva egenskaper som de marknadsför den med (magnesium, antioxidanter, vitaminer), utan dessutom har fått tillsatser som gör den direkt skadlig för min hälsa (vitt socker, mjölkpulver, bekämpningsmedel). Det hade faktiskt varit bättre att de slängt kakaon efter de förstört den, än att lura mig att äta den. Så i fortsättningen gör jag min choklad själv! :)
En av kursdeltagarna hade hört att europeer tagit med sig kakaobönor - som Mayafolket använde som valuta - till sin kung och drottning. Men i Europa visste ingen vad man skulle göra med kakao. Därför låste de in bönorna i ett kassaskåp för att många år senare komma på att det smakade okej om man blandade dem med mjölk och socker.
Både NSD och Norrbottenskuriren hade artiklar om Janice Skoreyko och Maria Öman från Raw Foundation som håller kursen 13/2. Jag kan inte hitta länkarna, men man kan läsa om Janice på Raw Foundations hemsida.
Lyckligtvis är jag anmäld även till introduktionskursen i Raw Food på söndag, där jag förväntar mig fler smarrigheter.
15 januari 2011
20 augusti 2010
Andlighet är inte religion
Religiösa föreställningar som Miljöpartiets tro på naturens egenvärde ska inte tvingas på en befolkning, skriver Alexander Bard, Annika Beijbom, Erik Laakso och Anders Svensson i en artikel i Expressen.
Väldigt intressant. Dock med flera fel och märkligheter.
Jag tycker det är väldigt positivt att skribenterna uppmärksammat det faktum att miljöpartiet är ett av fåtal partier som har en andlig dimension i sin ideologi. Däremot har de totalt blandat ihop begreppen. Att förnimma en andlig dimension eller att tro på Gud, ska inte förväxlas med religion.
Miljöpartiet är inte ett religiöst parti, det är ett parti med en grön ideologi som erkänner att det finns andra värden än de rent materiella.
Dessutom är det en stor enighet över de ideologiska gränserna om att naturen har ett eget skyddsvärde, inte bara som livsmiljö för människor och andra. Det framgår nämligen av portalparagrafen i den parlamentariskt beslutade miljöbalken. Ett parlament som vare sig miljöpartiet eller kristdemokraterna någonsin haft majoritet i.
Väldigt intressant. Dock med flera fel och märkligheter.
Jag tycker det är väldigt positivt att skribenterna uppmärksammat det faktum att miljöpartiet är ett av fåtal partier som har en andlig dimension i sin ideologi. Däremot har de totalt blandat ihop begreppen. Att förnimma en andlig dimension eller att tro på Gud, ska inte förväxlas med religion.
Miljöpartiet är inte ett religiöst parti, det är ett parti med en grön ideologi som erkänner att det finns andra värden än de rent materiella.
Dessutom är det en stor enighet över de ideologiska gränserna om att naturen har ett eget skyddsvärde, inte bara som livsmiljö för människor och andra. Det framgår nämligen av portalparagrafen i den parlamentariskt beslutade miljöbalken. Ett parlament som vare sig miljöpartiet eller kristdemokraterna någonsin haft majoritet i.
18 augusti 2010
Därför mår vi så dåligt fast vi har det så bra
Det tog lång tid för mig att läsa Isabellas Tyst Hav, och ännu längre tid att läsa klart det allra sista kapitlet.
Nu när jag gjort det känner jag hur mina arg-synapser vaknar till liv över tillståndet i världen. Men jag är glad att hon sparade det bästa till sist. Det sista kapitlet är det som för mig gör kampen värd att kämpa. Att man kan tänka annorlunda, och att allt skulle vara annorlunda om vi gjorde det.
Hon skriver om psykologen som arbetar med naturen och som hävdar att anledningen till att så många mår så dåligt i västvärlden är att vi glidit från naturen. Isabella åskådliggör liksom författaren till boken Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? - Nisse Simonsson - hur kort tid vi varit indutrialiserade. Hon gör det genom att likna det med en film där jordens levdnad visas under ett år. Nisse Simonsson gör det genom att använda ett långt snöre. Big bang inträffade för ca 15 miljarder år sedan. Vi har varit industrialiserade i ca 150 år.
Kontentan av resonemanget är att vi tänker om våra gemensamma tillgångar på ett sätt som Nils Aslak Valkeapää beskriver så väl i min favoritdikt:
Vi fiskar den sista fisken, hugger de sista träden i regnskogen för att plantera bananträd, borrar efter olja i det djupa havet, eftersom vi tänker att "Om inte jag gör det, så gör någon annan det". För att vi inte törs tro på att om vi avstår, kanske de andra också börjar fundera på om det inte vore bättre att avstå. Tro på att fisken då skulle finnas kvar i haven, föröka sig och åter fylla haven. Förse hela världen med mat, och fiskare i u-länder med en rimlig inkomst. Återställa balansen i ekosystemet och återskapa fantastiska färgrika havslandskap med korallrev och delfiner, som kan fungera som terapi för oss som traumatiserats genom vårt avskärmande från naturen.
Då kan vår psykiska hälsa bli bättre, kostnaderna för sjukvården sjunka och vi kan satsa pengarna på kultur och mer miljövårdande åtgärder. Människorna hittar åter inspiration i den fantastiska naturen och börjar skapa i stället för att shoppa. Skapar konst och utvecklar makalösa maskiner som tar tillvara den energi som finns i överflöd runt oss på ett effektivt sätt, så att vi kan transportera oss var vi vill.
Nu när jag gjort det känner jag hur mina arg-synapser vaknar till liv över tillståndet i världen. Men jag är glad att hon sparade det bästa till sist. Det sista kapitlet är det som för mig gör kampen värd att kämpa. Att man kan tänka annorlunda, och att allt skulle vara annorlunda om vi gjorde det.
Hon skriver om psykologen som arbetar med naturen och som hävdar att anledningen till att så många mår så dåligt i västvärlden är att vi glidit från naturen. Isabella åskådliggör liksom författaren till boken Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? - Nisse Simonsson - hur kort tid vi varit indutrialiserade. Hon gör det genom att likna det med en film där jordens levdnad visas under ett år. Nisse Simonsson gör det genom att använda ett långt snöre. Big bang inträffade för ca 15 miljarder år sedan. Vi har varit industrialiserade i ca 150 år.
Kontentan av resonemanget är att vi tänker om våra gemensamma tillgångar på ett sätt som Nils Aslak Valkeapää beskriver så väl i min favoritdikt:
Den som glidit från naturen
bryr sig inte om att tro
Fågeln måste dödas
för att vara kvar i handen.
Vi fiskar den sista fisken, hugger de sista träden i regnskogen för att plantera bananträd, borrar efter olja i det djupa havet, eftersom vi tänker att "Om inte jag gör det, så gör någon annan det". För att vi inte törs tro på att om vi avstår, kanske de andra också börjar fundera på om det inte vore bättre att avstå. Tro på att fisken då skulle finnas kvar i haven, föröka sig och åter fylla haven. Förse hela världen med mat, och fiskare i u-länder med en rimlig inkomst. Återställa balansen i ekosystemet och återskapa fantastiska färgrika havslandskap med korallrev och delfiner, som kan fungera som terapi för oss som traumatiserats genom vårt avskärmande från naturen.
Då kan vår psykiska hälsa bli bättre, kostnaderna för sjukvården sjunka och vi kan satsa pengarna på kultur och mer miljövårdande åtgärder. Människorna hittar åter inspiration i den fantastiska naturen och börjar skapa i stället för att shoppa. Skapar konst och utvecklar makalösa maskiner som tar tillvara den energi som finns i överflöd runt oss på ett effektivt sätt, så att vi kan transportera oss var vi vill.
25 juli 2010
Dans är folkhälsa
Dansbandsveckan är slut och min debattartikel om dansbandsmomsen var publicerad i Dalarnas Tidningar i fredags.
Det är verkligen härligt med Dansbandsveckan där alla gillar att dansa. Det var mycket ungdomar och ordningen var god. Arrangemanget slog publikrekord i år igen - publiksiffrorna har ökat varje år sedan starten. 68 dansband har spelat på de 5 olika dansbanorna under veckan.
Själv kom jag i väg två dagar; en dag med miljöpartiet och en dag själv. Hängde en del vid gammeldansen, men dansade inget där. Det var ett tag sedan jag luftade mina gammeldanskunskaper, även om det kanske är det jag dansat mest genom åren. Dansade i stället det vanliga; bugg och foxtrot.
Till nästa år hoppas jag på en Lindy Hop-bana också...
Det är verkligen härligt med Dansbandsveckan där alla gillar att dansa. Det var mycket ungdomar och ordningen var god. Arrangemanget slog publikrekord i år igen - publiksiffrorna har ökat varje år sedan starten. 68 dansband har spelat på de 5 olika dansbanorna under veckan.
Själv kom jag i väg två dagar; en dag med miljöpartiet och en dag själv. Hängde en del vid gammeldansen, men dansade inget där. Det var ett tag sedan jag luftade mina gammeldanskunskaper, även om det kanske är det jag dansat mest genom åren. Dansade i stället det vanliga; bugg och foxtrot.
Till nästa år hoppas jag på en Lindy Hop-bana också...
21 juli 2010
Ett indignerat inlägg om brott som inte beivras - vattenskotrar & nedskräpning
Det talas ju mycket om miljöfrågor nu. Och att miljöfrågan på nåt sätt är inne. Och det sägs vara ungdomar som är mest miljömedvetna.
Hm, jag tror att det som hänt är att klimatfrågan är väldigt inne och att ungdomar är väldigt insatta i vad det innebär. Klimatfrågan är dock bara en av alla miljöfrågor som finns. Möjligen den svåraste, men långt i från den enda. En miljöfråga som är väldigt konkret och synlig, till skillnad från klimatfrågan, är nedskräpning.
Om folk, och särskilt ungdomar, var så miljöintresserade och miljöupplysta som det sägs, så skulle väl inte ställen där ungdomar vistats se ut som soptippar?! Exemplet bortom all beskrivning är hur det ser ut på Peace and Love-campingen dagen efter alla åkt. Engångs får en helt annan innebörd när man förstår att ungdomarna använder engångstält, engångskylboxar, engångskärror, engångssovsäckar... Och då har ändå Peace and Love-festivalen en hög miljöprofil med goda möjligheter till källsortering.
Ett annat exempel är den undersköna sandstranden precis nedanför vår stuga i Kråkberg. Det är ingen officiell badplats, men där sitter det ofta ungdomar på kvällarna. Det vore inte alls något problem om det inte vore för att de lämnar efter sig skräp. Som om de trodde att det fanns en universell mamma som gick och plockade efter dem.
Nu vill jag inte alls påstå att detta är något som enbart gäller ungdomar. Det gäller lika mycket barnfamiljer och medelålders. Den grupp som sköter sig anmärkningsvärt bra i den här miljöfrågan är pensionärerna. Det är i alla fall vare sig ungdomar eller pensionärer som lämnar efter sig trasiga plastspadar och blöjor. Möjligen är det de som tycker det är okej att lämna strumpförpackningar från Dressman, tuggummipåsar, cigarettpaket, hundschampo-flaskor och hundbajs på stranden. Jag bifogar inga bilder, därtill är det alltför deprimerande.
Pensionärer åker inte heller vattenskoter i någon större utsträckning. Inte vad jag har märkt i alla fall. Och då är jag ändå lite mer uppmärksam än Peter Helander som jag brukar sympatisera med, men som måste vara både blind och döv när han påstår att han aldrig sett en vattenskoter i Mora. Trots att det är förbjudet enligt Naturvårdsverket, frekventerar de ofta vattnen i Mora. Polisen vill inte göra något, och skyller på en konflikt med EU-regler.
För ungefär en timme sedan la en vattenskoter till på stranden nedanför här i Kråkberg. Pojkarna som körde den gömde sig bakom en buske när jag kom emot den. Nog förstod de att de inte fick köra, men de gjorde det ändå, och försvann direkt när jag gick bort för att hämta kamera. Problemet är att det är väldigt svårt att bevisa vem som kör, och att polisen inte har resurser att prioritera frågan. Hade gärna polisanmält dem, men får nöja mig med att de blev lite oroliga i alla fall.
Läs mer:
Facebook-gruppen Håll Runn fritt från vattenskotrar!
Hm, jag tror att det som hänt är att klimatfrågan är väldigt inne och att ungdomar är väldigt insatta i vad det innebär. Klimatfrågan är dock bara en av alla miljöfrågor som finns. Möjligen den svåraste, men långt i från den enda. En miljöfråga som är väldigt konkret och synlig, till skillnad från klimatfrågan, är nedskräpning.
Om folk, och särskilt ungdomar, var så miljöintresserade och miljöupplysta som det sägs, så skulle väl inte ställen där ungdomar vistats se ut som soptippar?! Exemplet bortom all beskrivning är hur det ser ut på Peace and Love-campingen dagen efter alla åkt. Engångs får en helt annan innebörd när man förstår att ungdomarna använder engångstält, engångskylboxar, engångskärror, engångssovsäckar... Och då har ändå Peace and Love-festivalen en hög miljöprofil med goda möjligheter till källsortering.
Ett annat exempel är den undersköna sandstranden precis nedanför vår stuga i Kråkberg. Det är ingen officiell badplats, men där sitter det ofta ungdomar på kvällarna. Det vore inte alls något problem om det inte vore för att de lämnar efter sig skräp. Som om de trodde att det fanns en universell mamma som gick och plockade efter dem.
Nu vill jag inte alls påstå att detta är något som enbart gäller ungdomar. Det gäller lika mycket barnfamiljer och medelålders. Den grupp som sköter sig anmärkningsvärt bra i den här miljöfrågan är pensionärerna. Det är i alla fall vare sig ungdomar eller pensionärer som lämnar efter sig trasiga plastspadar och blöjor. Möjligen är det de som tycker det är okej att lämna strumpförpackningar från Dressman, tuggummipåsar, cigarettpaket, hundschampo-flaskor och hundbajs på stranden. Jag bifogar inga bilder, därtill är det alltför deprimerande.
Pensionärer åker inte heller vattenskoter i någon större utsträckning. Inte vad jag har märkt i alla fall. Och då är jag ändå lite mer uppmärksam än Peter Helander som jag brukar sympatisera med, men som måste vara både blind och döv när han påstår att han aldrig sett en vattenskoter i Mora. Trots att det är förbjudet enligt Naturvårdsverket, frekventerar de ofta vattnen i Mora. Polisen vill inte göra något, och skyller på en konflikt med EU-regler.
För ungefär en timme sedan la en vattenskoter till på stranden nedanför här i Kråkberg. Pojkarna som körde den gömde sig bakom en buske när jag kom emot den. Nog förstod de att de inte fick köra, men de gjorde det ändå, och försvann direkt när jag gick bort för att hämta kamera. Problemet är att det är väldigt svårt att bevisa vem som kör, och att polisen inte har resurser att prioritera frågan. Hade gärna polisanmält dem, men får nöja mig med att de blev lite oroliga i alla fall.
Läs mer:
Facebook-gruppen Håll Runn fritt från vattenskotrar!
18 juli 2010
Dansbandvecka med moms
Är nu nybadad i Orsasjön och på väg till Dansbandsveckan i Malung för styrelsemöte med Miljöpartiet de gröna i Dalarna, och för att ha lite aktiviteter på stan.
Via Facebookgruppen Vi som protesterar mot moms och avgifter när man anordnar DANS, har jag förstått att det finns en orättvis moms när man anordnar dansarrangemang, jämfört med andra aktiviteter som konserter eller bio.
Eftersom jag är en hängiven dansare sedan barnsben tycker jag förstås att det är en viktig fråga. Nog har jag råd att betala entréavgiften, men det är viktigt att det blir lönsamt för de som ordnar arrangemangen så att fler vill göra det. Och så att fler får chansen att dansa!
Jag har inte hunnit med att dansa så mycket de senaste åren, delvis beroende på att jag periodvis inte haft bil. Eftersom danser ofta anordnas ute i buskarna blir det så svårt att ta sig dit. Vid bättre lönsamhet tänker jag mig att fler kan ordna dans även närmare tätorter, dit man kan ta sig med buss.
Via Facebookgruppen Vi som protesterar mot moms och avgifter när man anordnar DANS, har jag förstått att det finns en orättvis moms när man anordnar dansarrangemang, jämfört med andra aktiviteter som konserter eller bio.
Eftersom jag är en hängiven dansare sedan barnsben tycker jag förstås att det är en viktig fråga. Nog har jag råd att betala entréavgiften, men det är viktigt att det blir lönsamt för de som ordnar arrangemangen så att fler vill göra det. Och så att fler får chansen att dansa!
Jag har inte hunnit med att dansa så mycket de senaste åren, delvis beroende på att jag periodvis inte haft bil. Eftersom danser ofta anordnas ute i buskarna blir det så svårt att ta sig dit. Vid bättre lönsamhet tänker jag mig att fler kan ordna dans även närmare tätorter, dit man kan ta sig med buss.
30 juni 2010
Bilder från Peace and Love-festivalen
Vi är på Peace and Love-festivalen i Borlänge!
Nu har vi också fått sällskap av Grön Ungdoms språkrör Jakop Dalunde i vårt tält. Under dagen kommer också ett tidigare GU-språkrör att hälsa på i tältet. Gustav Fridolin kommer till festivalen idag för att föreläsa tillsammans med Bob Hansson.
Nu har vi också fått sällskap av Grön Ungdoms språkrör Jakop Dalunde i vårt tält. Under dagen kommer också ett tidigare GU-språkrör att hälsa på i tältet. Gustav Fridolin kommer till festivalen idag för att föreläsa tillsammans med Bob Hansson.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
