Andlighet är inte religion

Religiösa föreställningar som Miljöpartiets tro på naturens egenvärde ska inte tvingas på en befolkning, skriver Alexander Bard, Annika Beijbom, Erik Laakso och Anders Svensson i en artikel i Expressen.

Väldigt intressant. Dock med flera fel och märkligheter.

Jag tycker det är väldigt positivt att skribenterna uppmärksammat det faktum att miljöpartiet är ett av fåtal partier som har en andlig dimension i sin ideologi. Däremot har de totalt blandat ihop begreppen. Att förnimma en andlig dimension eller att tro på Gud, ska inte förväxlas med religion.

Miljöpartiet är inte ett religiöst parti, det är ett parti med en grön ideologi som erkänner att det finns andra värden än de rent materiella.

Dessutom är det en stor enighet över de ideologiska gränserna om att naturen har ett eget skyddsvärde, inte bara som livsmiljö för människor och andra. Det framgår nämligen av portalparagrafen i den parlamentariskt beslutade miljöbalken. Ett parlament som vare sig miljöpartiet eller kristdemokraterna någonsin haft majoritet i.

Därför mår vi så dåligt fast vi har det så bra

Det tog lång tid för mig att läsa Isabellas Tyst Hav, och ännu längre tid att läsa klart det allra sista kapitlet.


Nu när jag gjort det känner jag hur mina arg-synapser vaknar till liv över tillståndet i världen. Men jag är glad att hon sparade det bästa till sist. Det sista kapitlet är det som för mig gör kampen värd att kämpa. Att man kan tänka annorlunda, och att allt skulle vara annorlunda om vi gjorde det.


Hon skriver om psykologen som arbetar med naturen och som hävdar att anledningen till att så många mår så dåligt i västvärlden är att vi glidit från naturen. Isabella åskådliggör liksom författaren till boken Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? - Nisse Simonsson - hur kort tid vi varit indutrialiserade. Hon gör det genom att likna det med en film där jordens levdnad visas under ett år. Nisse Simonsson gör det genom att använda ett långt snöre. Big bang inträffade för ca 15 miljarder år sedan. Vi har varit industrialiserade i ca 150 år.


Kontentan av resonemanget är att vi tänker om våra gemensamma tillgångar på ett sätt som Nils Aslak Valkeapää beskriver så väl i min favoritdikt:

Den som glidit från naturen
bryr sig inte om att tro
Fågeln måste dödas
för att vara kvar i handen.

Vi fiskar den sista fisken, hugger de sista träden i regnskogen för att plantera bananträd, borrar efter olja i det djupa havet, eftersom vi tänker att "Om inte jag gör det, så gör någon annan det". För att vi inte törs tro på att om vi avstår, kanske de andra också börjar fundera på om det inte vore bättre att avstå. Tro på att fisken då skulle finnas kvar i haven, föröka sig och åter fylla haven. Förse hela världen med mat, och fiskare i u-länder med en rimlig inkomst. Återställa balansen i ekosystemet och återskapa fantastiska färgrika havslandskap med korallrev och delfiner, som kan fungera som terapi för oss som traumatiserats genom vårt avskärmande från naturen.

Då kan vår psykiska hälsa bli bättre, kostnaderna för sjukvården sjunka och vi kan satsa pengarna på kultur och mer miljövårdande åtgärder. Människorna hittar åter inspiration i den fantastiska naturen och börjar skapa i stället för att shoppa. Skapar konst och utvecklar makalösa maskiner som tar tillvara den energi som finns i överflöd runt oss på ett effektivt sätt, så att vi kan transportera oss var vi vill.