Har varit i stugan i helgen i stället för på miljöpartiets kongress. Till min förtjusning hade hela naturen - liksom jag själv - gått och väntat hela vintern på den värmebölja som plötsligt kom, och jag befann mig mitt i ett inferno av liv. Inte minst bidrog ett stort antal grodor till infernot.
På nätet lär jag mig att det kallas för att grodorna leker när de samlas i massvis för att ha ohämmad sex i flera dagar. Jag tror att det var grodtätare i vassen i vår lilla sjö än vad det är på Agnmyren på Sollerön på vårarna. Fast jag har kanske inte varit på Agnmyren när grodinvasionen peakar. Nu hade jag förmånen att få vara med just när värmen kom och grodorna blev alltmer upphetsade, alltmer högljudda. Otroligt fascinerande.
Jag satt därför mycket vid stranden och studerade de gruppsexande grodorna, plaskande bävrar, svischande fåglar och korsspindlar som putsade på sina nät. Det sistnämnda med en rysning när jag insåg att jag var helt omgiven av dem, eftersom jag lider av spindelfobi. Jag erkänner dock (till skillnad från de som lider av vargfobi) deras existensberättigande. Och trots att en och annan spindel fick sätta livet till enbart på grund av min rädsla, är det inget självändamål för mig att döda dem. Jag försöker faktiskt undvika det. Även om det vore teoretiskt möjligt att utrota alla spindlar (jag tror att spindlar är en av de arter som skulle klara sig längst i ett kärnvapenkrig), skulle jag inte ge mig ut enkom med syfte att döda, och försöka utrota alla spindlar. Och även om korsspindeln är en av Sveriges giftspindlar, så var det faktiskt inte någon verklig fara för mitt liv...
Helgen innehöll också min alldeles första närkontakt med utter i det vilda. Den kom simmandes emot oss och jag trodde först att det var en av de mångtaliga bävrarna i området som var ovanligt lik en utter, innan den dök och jag såg att det var just en utter. Jag känner mig väldigt priviligerad, eftersom uttern är ett av de djur som minskat kraftigt bland annat på grund av miljögifter och andra miljöförändringar.
Det var helt enkelt alldeles, alldeles underbart...
16 maj 2010
03 maj 2010
Varg i veum - terrorister i skogarna
Till att börja med - jag är inte emot jakt. Jag är uppväxt i skogen. Jag gillar kött, och om man ska äta kött tycker jag att det är rimligt att man kan tänka sig att vara delaktig i dödandet.
Och jag tycker det är väldigt skönt att jägarkåren och Svenska Jägareförbundet tar avstånd från illegal jakt och de åsikter och attityder som maskerade män uttrycker i SVT-dokumentären Vargkriget. Jag vill inte kalla dem jägare.
Man kan undra om filmen är en fejk, den verkar onekligen osannolik. Men journalisten är så vitt jag vet seriös. Möjligen kan han ha blivit förd bakom ljuset. Faktum kvarstår att de åsikter som framförs faktiskt delas av ett inte försumbart antal individer.
Varför skulle människan ha ensamrätt på att döda? Jag kan inte se det på annat sätt än att vargen har lika stor rätt att döda för att äta sig mätt som vi människor har. Eller, nej förresten - vargar borde ha större rätt än vi människor att döda. Vi människor är allätare, så vi klarar oss utan att äta kött. Vi kan välja, det kan inte vargen. Att vargen sen inte har tillgång till sofistikerade vapen med hel- eller halvmantlade kulor som den efter godtycke kan använda utifrån hur mycket den vill att villebrådet ska lida innan det blir uppätet är en annan historia, som kallas evolutionen. Vargen är av naturen inte skapt på det sättet. Den måste använda klor och tänder för att döda sitt byte. Det kan se lite slafsigt ut för den som är känslig. De uppenbart störda människorna i dokumentären verkar vara känsliga för just det. Bäst att de inte tittar på naturfilm (som t.ex. den utmärkta SVT-serien Naturens stora skådespel, som i det första avsnittet handlar om grizzlybjörnar som festar på lax). Men de är ändå inte tillräckligt känsliga för att tycka att det är något konstigt att låta vargar långsamt förblöda invärtes för att sedan elda upp dem med hjälp av napalm och krossa deras ben till pulver.
Det handlar väl egentligen inte om varg. Det handlar om utanförskap. Att dessa människor känner sig frustrerade över sin situation. På samma sätt som KKK eller Al Quaida rättfärdigar de sitt dödande med att de vill behålla sin kultur. Och det har mycket lite att göra med vargarna.
Varför är folk på landsbygden rädda att gå i skogen trots att det aldrig händer att varg attackerar människor? För att den här typen av människor skrämt upp dem med sin skräckpropaganda.
Folk i Stockholm fattar inte hur det är att bo på landsbygden påstår de. Fast de flesta Stockholmare är faktiskt inflyttade från landsbygden. Kanske för att slippa ifrån just den här typen av attityder.
De offrar sig och bor på landsbygden fast det är dyrare. Är inte den livsstil som de kämpar så för att få behålla värd något? Vad får man för lägenhet i Stockholm för den summa man får för en villa på landsbygden?
Visst kan man tycka att beslutet att skicka Stig Engdahl i fängelse fast han uppträdde ärligt och rakryggat känns fel. Där finns ett konkret exempel på en problematik som borde diskuteras och finnas en lösning på. Det legitimerar inte skoningslöst utrotande av en djurart. Men i övrigt är argumentationen i stort sett enbart känslomässig utan faktabas. Det handlar om terrorism och borde bemötas som sådan. Det vill säga gå till botten med orsaken till frustrationen och lösa det.
Och jag tycker det är väldigt skönt att jägarkåren och Svenska Jägareförbundet tar avstånd från illegal jakt och de åsikter och attityder som maskerade män uttrycker i SVT-dokumentären Vargkriget. Jag vill inte kalla dem jägare.
Man kan undra om filmen är en fejk, den verkar onekligen osannolik. Men journalisten är så vitt jag vet seriös. Möjligen kan han ha blivit förd bakom ljuset. Faktum kvarstår att de åsikter som framförs faktiskt delas av ett inte försumbart antal individer.
Varför skulle människan ha ensamrätt på att döda? Jag kan inte se det på annat sätt än att vargen har lika stor rätt att döda för att äta sig mätt som vi människor har. Eller, nej förresten - vargar borde ha större rätt än vi människor att döda. Vi människor är allätare, så vi klarar oss utan att äta kött. Vi kan välja, det kan inte vargen. Att vargen sen inte har tillgång till sofistikerade vapen med hel- eller halvmantlade kulor som den efter godtycke kan använda utifrån hur mycket den vill att villebrådet ska lida innan det blir uppätet är en annan historia, som kallas evolutionen. Vargen är av naturen inte skapt på det sättet. Den måste använda klor och tänder för att döda sitt byte. Det kan se lite slafsigt ut för den som är känslig. De uppenbart störda människorna i dokumentären verkar vara känsliga för just det. Bäst att de inte tittar på naturfilm (som t.ex. den utmärkta SVT-serien Naturens stora skådespel, som i det första avsnittet handlar om grizzlybjörnar som festar på lax). Men de är ändå inte tillräckligt känsliga för att tycka att det är något konstigt att låta vargar långsamt förblöda invärtes för att sedan elda upp dem med hjälp av napalm och krossa deras ben till pulver.
Det handlar väl egentligen inte om varg. Det handlar om utanförskap. Att dessa människor känner sig frustrerade över sin situation. På samma sätt som KKK eller Al Quaida rättfärdigar de sitt dödande med att de vill behålla sin kultur. Och det har mycket lite att göra med vargarna.
Varför är folk på landsbygden rädda att gå i skogen trots att det aldrig händer att varg attackerar människor? För att den här typen av människor skrämt upp dem med sin skräckpropaganda.
Folk i Stockholm fattar inte hur det är att bo på landsbygden påstår de. Fast de flesta Stockholmare är faktiskt inflyttade från landsbygden. Kanske för att slippa ifrån just den här typen av attityder.
De offrar sig och bor på landsbygden fast det är dyrare. Är inte den livsstil som de kämpar så för att få behålla värd något? Vad får man för lägenhet i Stockholm för den summa man får för en villa på landsbygden?
Vargen är den svåraste fiende som finns att jaga, men den kan omöjligen ha kommit förbi Lappland.
Uttalande av folkvalda kallar de diktatur. Hm, demokrati är tydligen inte deras starkaste sida...
Visst kan man tycka att beslutet att skicka Stig Engdahl i fängelse fast han uppträdde ärligt och rakryggat känns fel. Där finns ett konkret exempel på en problematik som borde diskuteras och finnas en lösning på. Det legitimerar inte skoningslöst utrotande av en djurart. Men i övrigt är argumentationen i stort sett enbart känslomässig utan faktabas. Det handlar om terrorism och borde bemötas som sådan. Det vill säga gå till botten med orsaken till frustrationen och lösa det.
01 maj 2010
20 år senare är jag fortfarande nykter
Idag är det 20 år sedan jag vaknade upp bakfull i min säng i mitt barndomshem, mindes vad som utspelat sig under natten och tänkte: "Aldrig mer!"
Det som utspelat sig under natten var en historia som förmodligen liknar den som många tonåringar var med om i natt. Jag och min bästa kompis hade kommit över en slatt mäsk som vi gömt i skogen. När min pojkvän och en till kompis anslöt på valborgskvällen hade de med sig Pepsi som blandades med mäsken för att den skulle bli drickbar. De decilitrar mäsk som fanns i blandningen var knappast tillräckligt för att vi skulle bli fulla allihopa när vi lät pet-flaskan gå runt.
Vad jag och min bästis inte visste var att de andra två konspirerat mot oss och blandat i en hel kvarting till i blandningen. Följaktligen blev vi båda rejält dragna, och eftersom det var Valborg och fest, så fanns det gott om sprit hemma hos mina föräldrar. När spriten puttat ut vettet över branten kändes det som en strålande idé att förstärka ruset genom att snatta lite i de flaskorna.
Därför innehåll kvällen och natten en hel del pinsamma situationer med bl.a. mig och killbästisen i samma säng med efterföljande svartsjukedrama, vingliga balanstester, nakensprångmarsch genom huset o.s.v. Inget som jag kände mig särskilt stolt över.
Morgonen, eller snarare eftermiddagen efter dominerades av blykeps och mammas sura uppsyn. Men också av den märkliga omständigheten att kompisens - inte så sexiga - kompis meddelat att han var förälskad i mig, eftersom jag var en så cool brud som både söp, snusade och rökte. Jag tror att det var i samma ögonblick som jag hörde det som jag jag definitivt bestämde mig: Aldrig mer!
Och eftersom jag redan då hade den märkliga egenheten, att jag gör mitt yttersta för att stå vid mitt ord (om så bara inför mig själv), gäller det fortfarande. Jag är dessutom gift med en underbar man som älskar mig för att jag är en kvinna som är stolt över att vare sig supa, röka eller snusa.
Det som utspelat sig under natten var en historia som förmodligen liknar den som många tonåringar var med om i natt. Jag och min bästa kompis hade kommit över en slatt mäsk som vi gömt i skogen. När min pojkvän och en till kompis anslöt på valborgskvällen hade de med sig Pepsi som blandades med mäsken för att den skulle bli drickbar. De decilitrar mäsk som fanns i blandningen var knappast tillräckligt för att vi skulle bli fulla allihopa när vi lät pet-flaskan gå runt.
Vad jag och min bästis inte visste var att de andra två konspirerat mot oss och blandat i en hel kvarting till i blandningen. Följaktligen blev vi båda rejält dragna, och eftersom det var Valborg och fest, så fanns det gott om sprit hemma hos mina föräldrar. När spriten puttat ut vettet över branten kändes det som en strålande idé att förstärka ruset genom att snatta lite i de flaskorna.
Därför innehåll kvällen och natten en hel del pinsamma situationer med bl.a. mig och killbästisen i samma säng med efterföljande svartsjukedrama, vingliga balanstester, nakensprångmarsch genom huset o.s.v. Inget som jag kände mig särskilt stolt över.
Morgonen, eller snarare eftermiddagen efter dominerades av blykeps och mammas sura uppsyn. Men också av den märkliga omständigheten att kompisens - inte så sexiga - kompis meddelat att han var förälskad i mig, eftersom jag var en så cool brud som både söp, snusade och rökte. Jag tror att det var i samma ögonblick som jag hörde det som jag jag definitivt bestämde mig: Aldrig mer!
Och eftersom jag redan då hade den märkliga egenheten, att jag gör mitt yttersta för att stå vid mitt ord (om så bara inför mig själv), gäller det fortfarande. Jag är dessutom gift med en underbar man som älskar mig för att jag är en kvinna som är stolt över att vare sig supa, röka eller snusa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
