Chockdoktrinen

Läser om Naomi Kleins nya bok Chockdoktrinen och har lite dåligt samvete för att jag ännu inte läst hennes förra bok No logo.

Läser i artikeln att en 93-årig ekonom i USA tycker att det vore ett bra tillfälle att inte bygga upp skolorna i New Orleans efter översvämningen, utan att i stället ge eleverna skolcheckar att lösa in på privatskolor i stället. Min första tanke är: "Åh, vilket smart sätt att lösa integrationsproblemen, att låta de fattiga gå i dyra privatskolor". Sätter sedan teet i halsen när jag inser att det inte riktigt var det som var poängen, och att nämnde 93-årige Friedman är en kapitalist och privatiseringsförespråkare som inspirerat bl.a. Pinochet och orsakat monomentalt elände överallt i världen.

Tyvärr är det nog flera som är lika naiva som jag. Icke desto mindre tror jag att det skulle kunna vara en bra idé att ge de fattiga i New Orleans skolcheckar i dyra privatskolor i stället för att bygga nya kommunala. (Det för ju onekligen tankarna till den skoldebatt som förs här i Mora för tillfället där man, återigen, vill spara i skolan. Hur skulle vi göra om stan blev översvämmad och skolorna förstörda?)

Min slutsats är att det inte är de enskilda åtgärderna som avgör vad som är rätt och fel eller vad man bör rösta för. Det är helheten; ideologin, teorin bakom. D.v.s. vad vill man uppnå med åtgärderna. Jag skulle som miljöpartist mycket väl kunna tänka mig att ställa mig bakom Friedmans förslag till skolcheckar. Inte för att jag är liberal eller vill privatisera skolan, men för att öka integrationen och ge skoleleverna tillgång till samma möjligheter som privatskoleeleverna. Men jag skulle aldrig ställa mig bakom hans ideologi.