Avveckla för att utveckla organisationer

Mona Sahlin avgår som partiledare och spekulationerna om efterträdare är i full gång. Det positiva med turbulensen är att det kommer fram en del intressanta idéer om hur Socialdemokratin ska förnyas och vad deras värdekärna egentligen består av.

Socialdemokraterna bildades som de flesta organisationer med ett mål. Frihet, jämlikhet, solidaritet och demokrati. De ville befria arbetarklassen och införa allmän rösträtt.

121 år senare har vi ett helt nytt samhälle, det mesta har förändrats till det bättre. Samtidigt är grundproblemen fortfarande desamma. Bristen på frihet, jämlikhet, solidaritet och demokrati tar sig andra uttryck idag, men består. Den är i högsta grad aktuell med Sverigedemokraterna i riksdagen.

Socialdemokraterna har förändrat omvärlden, men inte sin politik. För att uppnå samma mål krävs en helt annan politik idag än för hundra år sedan.

Tyvärr når våra organisationer mycket sällan sina mål. Hur vet jag det? Därför att organisationer som når sina mål och har tjänat sitt syfte inte har något skäl att fortleva, och därför avvecklar sig själva. Men de flesta organisationer är inte beredda att arbeta för att avveckla sig själva. Efter ett tag blir i stället organisationen sitt eget ändamål. Detta är oerhört tydligt när man lyssnar på Socialdemokratiska företrädare. De är inte bekymrade över hur målet om ett jämlikt samhälle ska uppnås. De bekymrar sig för hur partiet ska överleva. Därför ser vi sällan organisationer som firar sina framgångar, för att därefter upplösas så att människorna däri kan bilda nya organisationer med nya mål att uppfylla. Delvis hänger detta naturligtvis ihop med en rädsla för att förlora jobb och inkomst. Men om detta blir viktigare än målet organisationen bildades för, har organisationen helt enkelt tappat fokus och därmed sitt syfte. Partier som inte klarar av att uppnå sina mål borde kanske - som Gustav Fridolin en gång uttryckte det – ha ett bäst före datum.

En annan anledning till att organisationer sällan når sina mål är att vi misstror allt nytt; ny teknik, ny forskning, nya idéer, nya traditioner - trots att vi vet att det enda som är beständigt är att allting hela tiden förändras. Samtidigt har vi motsatt uppfattning om människor. De unga är värdefulla och de gamla värdelösa. Vi avfärdar därför på rak arm de bästa nya idéerna från de visaste gamla människorna.

Att något funnits väldigt länge är inte ett tecken på effektivitet. Socialdemokratin har funnits i 121 år. Organiserad religion har funnits i tusentals år. Ändå brottas vi fortfarande med de problem som de skapades för att lösa. De flesta av de organiserade religionerna har inte fört fram en enda viktig ny idé på hundratals, och ibland tusentals år.

Vi behöver inte alltid förkasta det gamla. Men vi behöver utforska, ifrågasätta och hitta nya svar. Svar som är relevanta för vår tid. Och för att utvecklas behöver vi lära oss att avveckla. Nya idéer och organisationer kräver att några av de gamla förpassas till historien. Och de som uppnått sina mål borde fira sin upplösning.